Helenas dagar Inlägg

En Lynch som inte är jättemärklig, wow! Fast jag vill inte påstå att den är bra heller. Det handlar om Elefantmannen som levde på 1800-talet och visades upp på “freak shows” på grund av sina hemska missbildningar. En läkare räddar honom från en elak cirkusgubbe och hittar en människa bakom mannens ohyggliga yttre.

Det borde vara en gripande film. Elefantmannen behandlas riktigt hemskt och det är ruggigt synd om honom. Ändå tycker jag att filmen är lite seg och blir inte särskilt rörd av de scener som borde vara rörande. Vet inte vad det är som saknas…

En Ingmar Bergman från 1961! Bra skildring av en kvinnas mentalsjukdom och hur familjen handskas med problemet. Stör mig lite på att folk verkar stela ibland, men det är väl ofta så i gamla filmer. :)

Man skulle kunna tro att det här inte är en film i min smak – en Jet Li som springer runt och slåss. Men det finns något som gör att jag faktiskt gillar den, rentav tycker att den är jättebra. Det är inte så att jag rakt av dissar filmer med mycket slagsmål i, problemet är snarare att fajtandet ofta brukar vara utdragna och omotiverade. Det värsta jag vet är när en film börjar med en strid så att man inte har en aning om varför de slåss. I Kiss of the Dragon är karaktärerna tillräckligt engagerande för att jag faktiskt ska ryckas med. Eftersom jag gillar storyn kan jag uppskatta Jet Lis coola slagsmålstricks.

Jättejättebra!

Ytterligare ett exempel på en film man måste kalla cool, men som inte riktigt griper tag i mig. Den är väl lite för skum… Det handlar om ett mattesnille som försöker hitta ett mönster för att förutsäga börskurserna. Sen blir det mer och mer invecklat och killen mår mer och mer dåligt…

Lite cool, men… tja. Jag har nog glömt den snart.

Jag vill väl inte påstå att det var en helt igenom dålig film, men däremot påstår jag med lätthet att jag inte gillade den alls.

Det handlar om en miniatyrpojke som blir kidnappad till ett lab där onda experiment ska utföras på honom. Han lyckas fly och hitta andra miniatyrmänniskor, som hjälper honom leta efter hans föräldrar. I filmen finns både dockor och människor, men allt är filmat med stop motion-animering, vilket gör att hela filmen är ryckig och ganska jobbig att se på. Jag vet inte vilken värld den är tänkt att porträttera, men hur som helst är allting mörkt, smutsigt och äckligt, insekter kryper överallt och människorna äter dem. Yuck! Filmen lyckas onekligen äckla mig, men jag vet inte om jag ser det som en fördel i detta fall.

Nej, jag gillade den inte helt enkelt. Tur att den bara är en timme lång.

En kändisspäckad film om dåliga, dåliga människor i två familjer som går sönder. De vuxna är otrogna med varandra och deras barn har ihop det. Soppa! Filmen lyckas med att vara rysligt obehaglig, men inte med att skapa karaktärer jag verkligen, verkligen känner något för. Däremot mår jag alltid dåligt av att se såna här dåligheter, så på det sättet berör filmen.