Helenas dagar Inlägg

Jag gillade Kubrick’s Lolita från 1962, varför jag kanske är orimligt hård mot den nyare versionen. Jag kan börja med det som är bra; Lolita är även här otroligt barnslig och odräglig. Resten av karaktärerna känns enormt mycket mer ointressanta. Jag saknar dråpligheten i Humberts äktenskap med Charlotte Haze, jag saknar Clare Quiltys bisarra stil och uppskattar inte den dålige, dålige Humbert på samma sätt som jag gjorde i Kubricks version, han är till exempel inte lika extrem i sin svartsjuka. Lite beror väl såklart på att jag redan kände till storyn och inte tyckte att det var särskilt spännande, men jag vidhåller att karaktärerna är intressantare i den gamla filmen.

Handlingsmässigt är de väldigt lika, med några undantag. De börjar olika och den nya filmen ger sig på en förklaring till varför Humbert är fascinerad av småflickor. Det är förvisso intressant, men jag vet inte om det är så enormt trovärdigt… nu står det säkert i boken som filmerna är baserad på och det känns säkert mer övertygande där, men ändå gillar jag att få tro att Humbert bara blir förälskad i Lolita för Lolitas egen skull.

Äsch. Se den gamla i stället. Den är bättre.

Min fascination för seriemördarfilmer fortsätter. Denna gång handlar det om Henry Lee Lucas (läs om Lucas), som växte upp hos en prostituerad mor med kalla känslor. Hon misshandlade honom, klädde honom i flickkläder och tvingade honom bevittna hennes samröre med kunderna. Det slutade med att en tonårig Henry mördade sin mor. Efter en tid i fängelse kände han suget efter fler mord och började roa sig genom att ha ihjäl mängder av människor på olika sätt, tillsammans med kollegan Otis Toole.

I filmen har Otis syster Becky en central roll. Det har gått snett för henne i livet och hon kommer för att bo hos sin bror, där hon fattar tycke för Henry.

Henrys och Otis mördarutflykter är obehagliga att se, främst på grund av deras känslolösa inställning. Det känns äkta och allt annat än mysigt. Finns det verkligen såna här människor?

Filmskaparna har ändrat ursprungshistorien en del, antagligen för att göra en mer intressant film. Ändå tycker jag inte att filmen är särskilt bra. Behållningen är tidigare nämnda attityd och de tankar den väcker, men annars känner jag mig inte särskilt engagerad i berättelsen. Jag skulle vilja ha mer… hmm, nej, jag kan nog inte säga utan att spoila. :)

Ed Gein var en enstöring som levde i en liten by i Wisconsin. Byinvånarna betraktade honom som en snäll gammal gubbe, ganska udda men harmlös. I själva verket hade han en sjuklig fascination för kvinnokroppen, som fick honom att gräva upp döda kvinnor från kyrkogården för att använda deras kroppar till alla möjliga hemskheter. Efter ett tag blev han sugen på färskare material och började därför döda kvinnor i trakten. Det finns mer att läsa om Ed Gein här.

Denna film om Ed Gein är egentligen inte särskilt bra filmtekniskt sett. Det känns som att man plockat ihop kända händelser och satt ihop till en film, utan någon röd tråd och utan att spinna vidare på vissa hemskheter som bara antyds.
Men det kanske är just filmens lågmäldhet som ändå gör att jag blev väldigt illa berörd och fick en obehaglig känsla som satt kvar en lång stund efteråt.
Det positiva omdömet beror endast på den känslan! Det lär finnas bättre filmer om Ed Gein (och en hel drös som är inspirerade av honom, bland annat När lammen tystnar) och jag hoppas få tag på dem för att jämföra.

Mer än någon annan seriemördarfilm jag sett får den här filmen mig att tänka på att vem som helst kan vara som Ed Gein; till synes harmlös men egentligen någonting helt annat.

Den här historien levereras sönderhackad i småbitar och ihopklistrad igen i slumpmässig ordning. Till en början råder total förvirring, men allt faller på plats i slutet.

Det är en helt igenom mörk berättelse om tre familjer som binds samman genom en tragisk bilolycka. Ingenting bra eller på något sätt hoppfullt händer någonsin i filmen.

Det är coolt när bitarna faller på plats, men jag blir inte så berörd som man borde bli av all tragik. Jag tror faktiskt inte att det här blir en film jag minns.