Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 2: söndag med Wały Wislane-trailen

Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 2: söndag med Wały Wislane-trailen

Publicerat den 25 april 2018

På söndagen åt vi en enkel frukost på hotellrummet. Vi hade hittat sojamjölk, flingor och blåbär i en butik i Gamla stan. Där hade vi också köpt med oss lite chips, nötter och sesamkakor att ha som proviant under dagen. Nu skulle vi nämligen ut på äventyr… Fast först spanade vi också in mysiga vegancafét Zaczyn där vi åt en väldigt god macka och drack te som “second breakfast” eller kanske jättetidig lunch. På vägen dit såg vi ett lopp som gick genom staden… men vi hade en annan sorts strapats planerad:

GEOCACHINGPROJEKT #5: ”Most finds in a day”:

Gårdagen kanske var kvalitetsgeocaching. Nu blev det kvantitetsgeocaching! Ända sedan vi började fundera på att åka till Kraków har vi spanat på den mycket frestande trailen som går längs med floden. Och nu fick vi äntligen chansen att testa den! Mitt tidigare dagsrekord var 15 st och Anns låg på 28. Vi slog bådas, då vi lyckades logga 38 stycken.

Vi hittade 36 från trailen och 2 övriga. Vi DNF:ade (did not find) 11 från trailen och 2 övriga. Totalt letade vi alltså efter 51 cacher. Många av DNF-erna hade fått många DNF-loggar, så dem lade vi inte så mycket tid på. (Totalt blev det 37 från trailen, eftersom vi tog en dagen efter också.)

Så här ser kartan ut nu med glada och ledsna gubbar längs floden (klicka för större):

Trailen fortsätter alltså en bra bit till, vi gick inte hela.

Med en ännu bättre (tätare och med bättre tillsyn) trail hade det kunnat bli vääldigt många loggade… så nu är jag sugen på att åka till Piteå, där det finns en trail med över 1000 burkar. :)

Vi gick i 10 timmar och när vi kom tillbaka till stan igen vid 21:30 var det beckmörkt och vi stapplade fram på onda fötter och ben. Det blev tyvärr ingen riktig middag, så vi gick miste om ett restaurangbesök vi hade hoppats på. Men det var det värt.

Det var såå varmt och soligt (tills solen gick ner)! Jag blev röd som en kräfta, såklart, eftersom jag är så motvillig att använda solkräm… Härligt ändå att få en försmak av sommaren. Och det var en fin promenad, det enda som var lite jobbigt var att vi gick större delen längs en kombinerad gång- och cykelväg och den var otäckt vältrafikerad. Det svoschade förbi cyklar jättenära hela tiden och vägen var alltså inte ens avdelad på något sätt. En solig och somrig söndag är kanske inte bästa tillfället att få ha vägen för sig själv…

Bilddump (klicka för större):

Min Fitbit-rapport för dagen:

Min Fitbit-rapport för dagen

På måndagen blev det ett helt annat fokus. Men mer om det nästa gång…

1 kommentar
Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 1: fredag i Göteborg och lördag i Stare Miasto

Weekend i Kraków med Ann, geocaching och veganmat, del 1: fredag i Göteborg och lördag i Stare Miasto

Publicerat den 24 april 2018

I fredags blev det äntligen dags att påbörja en efterlängtad resa. Första etappen gick till Göteborg. Jag jobbade hemifrån på förmiddagen och på tåget på eftermiddagen, smidigt.

GEOCACHINGPROJEKT #1: “Most states in a day”:

Visste inte att det skulle bli just “states”, men det kändes ju i alla fall kul att logga i både Stockholm och Göteborg på samma dag. För att det inte skulle bli stressigt innan tåget gjorde jag i stället en “liten” avstickare till Ängbyplan efter att ha lämnat Sander på förskolan och loggade två cacher där. Området påminde en del om Herrängen, där jag bodde som liten. Små gulliga hus och en förskola som såg ut ungefär som min.

Och sen loggade jag en cache vid Järntorget i Göteborg.

Framme i Göteborg åkte jag till Järntorget med spårvagnen (åh! Nostalgin i detta!) och träffade Ann på indiska restaurangen Thali där vi åt en massa god… thali. :) Efter det blev det ytterligare en nostalgitripp: vi åkte Röd Express till Landvetter, eftersom Ann hade bilen där. Ojojoj. De hade lagt om turen i stan och i Landvetter finns ju förstås ett nytt resecentrum som blev klart efter att vi flyttade därifrån, men ändå, wow. Sen körde Ann ut oss i skogen där vi övernattade hos dem och 06:30 fick vi skjuts av Anns pappa till Landvetter flygplats och flyget som skulle gå 8:45 (men blev försenat).

GEOCACHINGPROJEKT #2: “Most countries in a day”:

Ann hade geocachat vid Landvetter flygplats tidigare, men som tur var fanns det en på nära gångavstånd från ingången som vi kunde ta, Skuggor av ulvar. Där var det bra att ha en lång kompis med sig…

Och sen var det ju inte så svårt att ta någon i Polen, så då var två länder samma dag ett faktum. Inte direkt många, men kan ändå bli svårt att slå, känner jag.

När vi kom ut från flygplatsen var det sommar! Mmm!

Vi såg buss 252 åka till hållplatsen och skulle bara köpa biljett i automaten. Men det var kö och det var tydligen väldigt svårt att köpa biljetter (lite oklart varför), så trots att bussen stod inne en god stund fick vi vänta en halvtimme på nästa. Sen tog själva resan ungefär 20 minuter och den gick genom villaområden med många fina hus att titta på. Smidigt och trevligt!

Det var spännande att kliva in på Emaus Apartments och se om det skulle leva upp till våra förväntningar. Det gjorde det! Phew! Rymligt, modernt, fräscht, rent. Kokvrå, matplats, soffa och så sängar såklart och eget badrum. Vi var verkligen nöjda.

Så promenerade vi iväg för att äta en ganska sen lunch i Stare Miasto/Gamla stan. Vi hamnade på Free Farma Burgerownia Roslinna, där vi köpte varsin sallad. De var helt okej, men inte mycket mer än så, men att döma av recensionerna på Happy Cow (länken) så är de bättre på burgare. Men vi hade planerat burgare på ett annat ställe och det verkade finnas överallt, så vi ville ta något annat.

GEOCACHINGPROJEKT #3: 300 geocacher
Jag såg till att min 300:e geocache blev den första vi tog i Polen. Fint!

GEOCACHINGPROJEKT #4: “Most cache types in a day”:

Både Ann och jag hade fyra typer samma dag som mest sedan tidigare. Här hade vi ganska många typer samlade inom räckhåll. En trad hade vi ju redan tagit på morgonen. Första i Polen blev en Virtual, Kocham Kraków, där vi fotade oss med en brunn. Sen loggade vi en Earth cache, Kolor granatu, som krävde att vi svarade på frågor om granater i en fontän av granit. Efter det promenerade vi runt en del i den 27-gradiga värmen för att logga en fin multi, Anioły / Angels [PL/EN], och till sist gick vi och loggade den mest lättlösta mysten vi kunde hitta, Szopka Krakowska. Däremellan klämde vi också in en trad med extra många favoritpoäng, Wavel. Den låg vid Wavel-kullen, som är en stor sevärdhet. Alltid kul att försöka få med dem med flest FP på en ny plats. Passade på att titta litegrann däruppe också.

När vi bockat av mysten gick vi till Krowarzywa och åt goda hamburgare.

Sen var det skönt att gå till hotellrummet och softa en stund innan vi sa ett tidigt god natt.

Det var fredagen och lördagen det. Resten kommer senare.

Lämna en kommentar

Testar Maj igen med Storytel

Publicerat den 16 april 2018

Jag tänkte ju att jag skulle ge Kristina Sandbergs Maj-trilogi en chans igen. Öppnade ett e-bokssmakprov och påmindes genast på första sidan om vad jag hade så svårt för:

Önskas påtår min herre, säger hon, på låtsas, tillgjort, tack gärna söta fröken, svarar han och håller fram sin kopp, fotsvett, hon kan inte följa dem med sina luktande fötter, inklämda i klackeskorna hela dagen, nej, åk ni, säger hon och ställer kannan på disken.

Jag är kanske tråkig, men jag behöver verkligen lite mer traditionell meningsbyggnad och tydligt markerad och särskiljd dialog…

Men som ljudbok då? Klart värt ett försök, då blir det en helt annan grej. Serien fanns inte att låna i Biblio(tekets app), så nu har jag två provveckor med Storytel och har lyssnat på första 57 minuterna medan jag vek tvätt. Bara 16 timmar och 19 minuter kvar ?.

…plus de övriga två böckerna såklart.

Vi får väl se hur det går. Språket funkade väldigt mycket bättre för mig att höra än att se. Återstår bara att se hur engagerande det är med allt det vardagliga och alla detaljer. Jag läste en ganska bra bit förut, har jag för mig, är nog en bra bit kvar innan jag lyssnat förbi.

Och alltså, primärt läser jag ju It just nu, men jag tänker att det är lite olika tillfällen när det passar att läsa och när det passar att lyssna.

Lämna en kommentar

Lånar Jonas Kindle

Publicerat den 16 april 2018
Läser medan Ava har gitarrlektion.

Jonas skaffade en e-boksläsare för ett tag sedan, men använder den inte jätteflitigt just nu. Så jag tänkte att jag skulle prova. Nu läser jag It av Stephen King på den.

Det som är riktigt coolt är ju att skärmen är så behaglig och nästan ser ut som papper. Jag har inte testat att läsa i solljus, men det ska ju vara stor skillnad mot att läsa på telefonen. Batteritiden är ju också mycket bättre än på mobilen och man slipper slösa på mobilens batteri. Det är längre bort till distraktioner också.

Fördelen med telefonen är såklart att man alltid har den med sig och inte behöver en extrapryl.

Den stora nackdelen med Kindlen har inget med läsupplevelsen att göra, utan handlar om att det är krångligt att få dit böcker. Jag vill lätt kunna låna e-böcker på biblioteket, till exempel, eller böcker köpta i valfri butik. Men det går ju inte på något officiellt sätt på Kindle.

Om, och jag säger om, för jag vet inte om jag verkligen behöver en (och jag har ju inte testat den), men om jag skulle skaffa en egen lutar det nog snarare åt en Letto Frontlight 2 i den ljusa färgen… Fast jag läser ju mest pappersböcker nuförtiden och trivs fint med det.

Lämna en kommentar

Någon sorts plan för bokutmaningen?

Publicerat den 15 april 2018

Nu har jag bockat av 57 av 101 kriterier i den episka läsutmaningen. Det börjar ju bli lite svårare nu och jag tror till exempel inte att jag kommer att kunna bocka av någon alls med nästa bokcirkelbok… eller kanske, vi får se.

Jag läser ju inte bara böcker som passar in, men det är klart att jag klurar så smått ibland på böcker som gör det. Jag skapade en tabell med de kvarvarande punkterna och vad jag funderar på att läsa:

Tog bort sidan då jag under sluttampen av utmaningen underhåller listan på Goodreads i stället.

2 kommentarer

Astronauten som inte fick landa: om Michael Collins, Apollo 11 och 9 kilo checklistor

Publicerat den 10 april 2018

I söndags var vi hemma hos mina föräldrar i Nyköping för att byta däck och jag blev ivrig när jag fick syn på den här boken i bokhyllan. Jag skulle låna den, men det blev lite tid över så jag läste ut den på plats i stället.

Bea Uusmas Expeditionen var en av förra årets bästa läsupplevelser och jag har sett fram emot att läsa även denna någon gång. Nu väntade jag mig såklart inte att den skulle vara riktigt lika häftig som Expeditionen, eftersom den är betydligt mindre omfattande (den marknadsfördes som barnbok). Men jag blev inte besviken. Jag känner igen det där jag gillade i Expeditionen, även om det är som ett litet aptitretande smakprov. Uusma har hittat en mysig vinkel till den första lyckade månfärden och jag gillar det. I stället för att fokusera på Neil Armstrong, som först steg ner på månen, eller Buzz Aldrin som kom efter, fokuserar hon på Michael Collins, som var tvungen att sitta kvar i rymdkapseln, cirkla runt månen och trycka på en herrans massa knappar. Med jämna mellanrum i radioskugga och helt utom räckhåll för kontakt med jorden, så ensam man bara kan vara. Han åkte hela vägen till månen, men fick aldrig komma ända fram. Jag gillar tanken på att uppmärksamma honom och jag gillar hans charmiga anteckningar man får ta del av. Det är fantastiskt fint.

Och stilen är på något sätt samma som i Expeditionen, med undantag för att Uusma inte berättar om sig själv i den här boken. Det enda vi får veta är att hon är 1,5 cm för kort för att kunna bli astronaut. Jag blir såklart genast nyfiken på om det är något hon hade velat… men jag är såklart väldigt glad för att hon nördade ner sig i Andrées polarexpedition i stället. :)

Den episka läsutmaningen
Den här gången passar följande i läsutmaningen:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
18. En biografi eller memoar.
54. En bok som är metallicfärgad.
76. En bok med ett fordon.
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)

BokinfoTitel: Astronauten som inte fick landa
Författare: Uusma, Bea
Lämna en kommentar

Pilträdens systrar: Vänskapen växer

Publicerat den 7 april 2018

Den här boken fick jag i present av barnen efter att de varit på biblioteket i Oskarshamn och hittat en hylla med utgallrade böcker. :) Först trodde jag att det var någon slumpmässig del i en ungdomsboksserie, men sen visade det sig att den är en fristående spinoff på Systrar i jeans-serien. Den utspelar sig på samma plats, fast senare, och “systrarna” är smått legendariska för tjejerna det handlar om nu.

Nu handlar det om Ama, Polly och Jo och den sista sommaren innan high school. De blev nära vänner i fyran, men de senaste två åren har de glidit isär.

Ambitiösa Ama har fått stipendium till någon av flera häftiga sommarkurser med resa och allt betald. Hennes besvikelse är stor när hon får veta att hon blivit antagen till en helt annan kurs än hon ansökt. Hon ska vandra i vildmarken och kan knappt tänka sig något värre.

Jo och hennes mamma tillbringar sommaren i sommarhuset vid stranden och Jo får jobb på en restaurang och umgås med coola, äldre ungdomar. Inte minst med Zach…

Polly är ensam kvar hemma och ägnar sig åt barnvaktsjobb med en alltmer frånvarande mamma i bakgrunden. Hon vet ingenting om sin pappa mer än gubben Hoppy som kände honom har berättat. När han berättar att hennes farmor var modell blir hon besatt av att följa i hennes fotspår och anmäler sig till ett modelläger.

På varsitt håll får tjejerna lära sig ett och annat om sig själva och om vänskap och de får anledning att omvärdera sina prioriteringar.

“Pilträden” syftar på att tjejerna när de lärde känna varandra just fått varsin pilträdsplanta från skolan att studera. Senare planterade de ut dem och vårdade dem ömt, men har nu inte besökt dem på länge.

Mysig läsning, om än lite förutsägbart. Tyvärr verkar jag inte kunna bocka av något i min läsutmaning. Här är de som matchar:

88. En bok du fått i present. (Upptagen)

…nä, inte så många. :)

(den har iofs ett metallic-träd på framsidan, det som ser vitt ut på bilden, men det kanske inte riktigt räcker för 54. En bok som är metallicfärgad…)

BokinfoTitel: Pilträdens systrar: vänskapen växer
Författare: Brashares, Ann
Lämna en kommentar

Påsk

Publicerat den 31 mars 2018

Skönt med långhelg! I torsdags var det skärtorsdag och en viss påskkärring och en viss påskhare gick runt i huset och lämnade påskhälsningar i utbyte mot godis…

På långfredagen blev det lite geocaching. Jag och barnen åkte in till stan, men barnen var inte riktigt lika pepp på att leta burkar som jag, så efter att vi ätit på Max och loggat en cache åkte jag hem med dem igen och gav mig ut själv en stund till. Det är en kampanjgrej just nu som heter Planetary Pursuit och i vilken man, kort förklarat, kan förtjäna planetsouvenirer genom att vara aktiv. Så jag försöker geocacha massor nu efter en lågaktiv vinter.

Och idag är det påskafton! Vi vaknade såklart tidigt och det blev påskäggsjakt. Sander fick en skattkarta och fann bokstäver på tre platser som kunde kombineras till orden RÖD LÅDA, vilket ledde honom till gömstället. Ava fick i stället ett meddelande på engelska att översätta.

Vi har ätit godis till frukost, mellanmål och efterrätt gånger två… och ändå är det massor kvar… bleh… men är det påsk så är det!

God mat blev det också i alla fall:

2 kommentarer

The life-changing manga of tidying up – a magical story by Marie Kondo

Publicerat den 31 mars 2018

Jag fick en bok i påskpresent! Jag och Jonas har ju ägnat oss ganska mycket åt att försöka gallra bland våra tillhörigheter och vi har båda hört talas om KonMari och så smått anammat idén om att bara behålla saker som “sparks joy”. Men vi har inte läst boken själva. Nu har Marie Kondo (KonMari) gett ut en mangaberättelse som går igenom hennes metoder och idag har jag läst den och dessutom testat att organisera om en av mina klädlådor enligt sättet som förespråkas.

Boken handlar om Chiaki som är singel och bor ensam i en liten och ofantligt stökig lägenhet. När en snygg och ordningsam granne flyttar in anlitar hon Marie Kondo för att få städlektioner. Marie börjar med att be henne visualisera sin framtida önskan om hur hemmet och livet ska se ut. När hon vet det får hon börja rensa. Hon ska inte fokusera på det som ska slängas, utan på det som ska behållas. Vad “sparks joy”? Hon får lära sig att rensa efter kategori, inte efter plats. Hon får såklart lära sig Konmari-vikningar av kläder, så att de förvaras överskådligt stående i små “paket” i stället för liggande på varandra i högar. Med mera… och självklart blir hon välorganiserad inte bara beträffande prylar utan beträffande sinnet också.

KonMari-metoden har många bra idéer. Boken är en bra introduktion, men kanske en smula enkel. Att Chiaki är singel och utan barn och att hon verkar ha massor av dubbletter av allting gör ju metoden ganska mycket lättare än om man bor med familj (inklusive barn!) och redan försöker ha en minimalistisk approach till prylar. Jag kände mig i alla fall peppad att ta itu med saker och förvaringsmetoder och det är ju positivt. Kul att faktiskt ha läst om KonMari, som jag andrahandsläst om (läst om folk som läst…) på flera ställen.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
10. En grafisk roman.
41. En bok skriven av en författare från Asien.
88. En bok du fått i present. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)

BokinfoTitel: The life-changing manga of tidying up
Författare: Kondo, Marie
Lämna en kommentar

Veganbokprat #6: Vredens druvor av John Steinbeck

Publicerat den 31 mars 2018

Vi hade ett väldigt bra Veganbokprat med god mat på mysiga Fröjdas i Hammarby sjöstad. Det fanns mycket att säga om boken, det är ju inte för inte som den blivit en viktig klassiker.

Mycket kort sammanfattning: familjen Joad blir av med sin arrenderade mark i Oklahoma och ger sig av till Kalifornien för att söka lyckan under depressionen i 30-talets USA. De är långt ensamma om att göra den svåra resan och i Kalifornien hopas desperata arbetssökanden i torftiga läger och tvingas acceptera kortvariga jobb med uselt betalt.

Det är en mastig bok (756 sidor i mitt exemplar) och jag fick lite brått att hinna klart med den till träffen. Men lyckligtvis är den skapligt lättläst. Jag hade nog ändå lite svårt att riktigt komma in i den, då jag tyckte att det var lite segt att halva boken gick utan att de ens kom iväg… Men det är en väldigt bra bok. Den är lite speciell karaktärsmässigt eftersom Steinbeck till och med verkar ha ansträngt sig för att man inte ska komma för nära familjen Joad. Boken handlar om fenomenet och om kollektivet och ingen tillåts riktigt bli huvudperson även om sonen Tom Joad ändå kommer närmast. Jag blir ibland lite frustrerad för att jag vill följa familjen närmare… men det är många kapitel som handlar om situationen rent allmänt. De kan bli lite mer konstnärliga i sin utformning och för det mesta bra, men lite upprepande…

Det är ganska mycket dialog och i originalspråksversionen talar de förstås gammal bondengelska. Jag har läst några utdrag och ångrar lite att jag läste på svenska. Det blir liksom inte riktigt samma sak med någon sorts gammal bondsvenska i stället.

Angående titeln förekommer den i boken. Här handlar det om hur det blivit för dyrt att ta tillvara den producerade maten, så att den i stället dumpas och förstörs. Det går ju inte att ge den till de svältande, eftersom priserna skulle sjunka då:

Folket kommer med nät för att fiska potatis i floden och vakterna driver dem tillbaka; de kommer i skramlande bilar för att hämta de utvräkta apelsinerna, men fotogensprutorna har varit där före dem. Och de står där och ser potatisen flyta förbi, hör skrikande svin slaktas i ett dike och täckas över med osläckt kalk, ser apelsinbergen sjunka ihop till en ruttnande sörja; och i människronas blick läser man misslyckande; och i de hungrigas blick ligger en växande vrede. I människornas hjärtan mognar vredens druvor och blir tunga, och i deras hjärtan väntar tunga klasar på skördetiden.

Det är en riktigt upprörande berättelse och det känns förstås hemskt att liknande situationer fortsätter att uppstå på olika ställen i världen. Hemska orättvisor och människor som värderas lägre än arbetsdjur. Måste kanske nämna också att slutscenen är ganska… känd. Mycket speciell. Och inte så tillfredsställande, men det förvånade mig inte.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
8. En historisk roman. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
30. En bok på minst 600 sidor.
35. En bok för vilken författaren vunnit Pulitzerpriset.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken. (Upptagen)
97. En bok som förbjudits. (Upptagen)

BokinfoTitel: Vredens druvor
Författare: Steinbeck, John
2 kommentarer