Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

Publicerat den 14 mars 2017

Tom och Karin har levt ihop i 10 år och nu väntar de sitt första barn. De har en lycklig tid framför sig, men de kommer aldrig dit. I graviditetsvecka 33 insjuknar Karin plötsligt och läggs in på sjukhus med akut leukemi. Dottern förlöses med kejsarsnitt och klarar sig fint, men Karin dör. Tom blir ensam kvar med en enorm sorg och ett nytt liv att ta hand om.

Det är en väldigt sorglig bok, såklart. Men… argh, det går ju nästan inte att recensera en sån här bok som baseras på en människas tragedi, det är så personligt och att ha invändningar känns liksom fult. Men jag säger väl ändå att det inte riktigt blev den läsupplevelsen jag väntade mig. Boken innehåller tre delar, varav den första handlar om tiden på sjukhuset. Då läser jag nästan febrigt och det är plågsamt hemskt. Del två handlar om livet både före och efter katastrofen. Del tre handlar om när även Toms pappa går mot döden efter en lång tids tärande sjukdom. Hjärtat värker för den här familjen som drabbas så hårt… men ändå uppskattar jag kanske inte läsningen så mycket som jag trodde att jag skulle. Det är mest för rörigheten. Tidshoppen, folk som inte introduceras utan plötsligt bara är där, och dialogen… argh, dialogen! Jag gillar bäst när dialog är tydligt markerad och det aldrig råder några tvivel om vem som säger vad. Så är det inte här. Exempel:

Ska du verkligen dricka mer? frågar hon. Det var en kille på stället som var jävligt otäck, svarar jag. Oj, okej, måste du dricka för det? Kan du inte fråga vad som hände? Okej, säger hon. Fråga då, säger jag. Ja, vad hände? Han sa något om mina kläder, jag konfronterade honom. Konfronterade honom? Det var en apa i kostym, det hände inget, jag kan ju slå på någon sorts jävla autopilot, säger jag. Fy, jag är glad att jag slapp se det, det verkar bara hända när du är med vänner? Ja, jag tror det, ja, så är det nog, svarar jag. Du har inte funderat på varför? Jag är fan skakis fortfarande, jag kommer fan inte våga visa mig på stan på typ en vecka, det var antagligen en kriminell jävel, jag fattar inte, jag fick en riktig jävla ångestattack i duschen när jag kom hem, frossa, jag bara skakade, jag blev tvungen att jobba. Varför då, tror du? För att få tänka på något annat, svarar jag. Ja, men varför fick du ångest i duschen? Vad har det för betydelse? Jag bara frågade, säger hon. Jag råkade stå i duschen, jag slappnade väl av. Men varför i duschen? Men vad fan, varför hakar du upp dig på det, det kunde lika gärna ha varit i sängen?

Episka läsutmaningen
Den här boken passar in under följande kriterier i den episka läsutmaningen. De fetmarkerade är de jag väljer att sätta den på:
1. En bok av en svensk författare.
22. En debutroman.
23. En bok baserad på en sann händelse.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel.
64. En bok som är skriven i jagform.
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott.
89. En bok du lånar på bibblan.

BokinfoTitel: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv
Författare: Malmquist, Tom
Lämna en kommentar

I läshögen nu

Publicerat den 10 mars 2017


Hoppsan, jag lånade visst lite böcker… 
Brukar försöka att inte ha så många hemma samtidigt, men eftersom det brukar ta ett tag att få reserverade böcker och olika tid för varje så lägger jag in en hel del i reservationslistan och idag kunde jag hämta tre böcker utöver de två jag redan hade hemma. 

Gäller att inte tappa fart nu…

Har en hel drös barnböcker hemma också, förstås. Ava Snapchattade med mig när jag var på biblioteket förra gången och beställde böcker om hundar. :) 

2 kommentarer

Min lyxiga introverta helg

Publicerat den 9 mars 2017

Jag har ju inte nämnt min långa helg för mig själv! Senaste helgen var vi på lillkusin Timos ettårskalas, farmor och farfar sov över hos oss och barnen blev klippta av frisören. Men helgen innan! Då åkte Jonas och barnen till Oskarshamn på fredagen och tack vare att det var sportlov kunde de åka hem först på måndagen. Jag fick alltså TVÅ hela dagar, i vanliga fall när vi får till egna helger blir det ju bara en hel dag + en kväll och en morgon, typ. Jonas fick motsvarande under jullovet och det var väldigt lyxigt att det gick att få till för mig också (men vi nöjer oss nog med att sträva efter fre-sö igen framöver, det är knepigt nog att få till).

Hur som helst. Ingela hörde av sig och undrade om jag ville hitta på något på fredagen. Jag tog chansen att faktiskt bjuda hem en kompis till en lugn och tyst lägenhet för soft hemmahäng bara. Helt enkelt och smidigt, vi beställde pizza och bakade supersnabb mugcake till efterrätt. Åt och pratade. Gott så.

Och sen hade jag alltså mina TVÅ HELA DAGAR! Jag borde väl egentligen ha tagit ledigt på måndagen för att krama ur några ytterligare timmars soft hemmahäng, men aaah, det var underbart som det var. Jag gjorde mest bara vad jag kände för. Läste Björnstad, såg en film, fixade sidan om episka läsutmaningen som Ingela fått in mig på, lyssnade på Säkert…

Sååå skönt att bara göra som man vill och inte känna sig så attans jagad hela tiden.

Lämna en kommentar

Bea Uusma på Naturhistoriska

Publicerat den 8 mars 2017

Jag fängslades ju nyligen av Bea Uusmas Expeditionen och igår dök det passande nog upp i mitt flöde att hon skulle prata på Naturhistoriska idag. Det känns fint att Uusmas besatthet smittat mig så till den grad att jag faktiskt åkte dit…

Det var ett evenemang som kallades “Arktiska spår: Polarexpeditioner” (del 1 i Arktiska spår). Innan paus pratade Bea Uusma och Nina Kirchner, klimatforskare och glaciolog (isexpert!). Efter pausen var det panelsamtal med flera deltagare.

Hela evenemanget var trevligt, men jag kom ju mest dit för Bea och det var också hennes del jag uppskattade mest. Jag visste inte om jag skulle våga hoppas på ett längre anförande specifikt om Andrée-expeditionen, men det var precis vad hon bjöd på. Första timmen ägnades åt att Bea pratade om sin bok och sina efterforskningar. Jag kände ju såklart igen mig i det mesta, med boken färskt i minne, men det var mysigt att höra allt från henne med små nya detaljer här och var. Och hon berättade att hon fortsätter följa nya spår och samlar bevis än idag. Jag blir ju hemskt nyfiken på att få veta mer om det!

1 kommentar

Häng med på en episk läsutmaning!

Publicerat den 3 mars 2017

Jag har precis börjat bocka av böcker i The epicest of the epic reading challenges of the universe! Låter väl coolt? Jag har gjort en ny undersida där jag bockar av dem: Epic reading challenge!

I korthet är det en låång lista (101 punkter) med kriterier som ska uppfyllas av böcker du läser. Varje bok får sättas på två kriterier, så om man optimerar går det att uppfylla kraven med 51 böcker. Men troligtvis blir det väl några fler… vi får se hur det går! Se mer på länken ovan.

Visst vill du vara med?!

5 kommentarer

Expeditionen av Bea Uusma, precis så bra som jag hoppades

Publicerat den 3 mars 2017

1897. Tre män ger sig av mot Nordpolen i en vätgasballong – Andrées polarexpedition. Ingen ser dem någonsin levande igen. Trettiotre år senare hittas deras kvarlevor på den otillgängliga glaciärön Vitön och man får veta en del om vad som hände. Att de bara efter några dagar landade på packisen sedan ballongen blivit oduglig och att de gick i tre månader på is för att ta sig till land. Men vad hände sen? De hade vad de behövde för att klara övervintring på ön, ändå dog de.

1990-tal. Bea Uusma är på en fest och drar ut en bok ur bokhyllan. Den handlar om Andrées polarexpedition. Hon blir så gripen av männens gåtfulla öde att hon läser allt som finns att läsa och besöker museer och arkiv i jakt på någonting som tidigare missats. Hon utbildar sig till läkare, vilket öppnar nya dörrar. Hon reser med isbrytare till trakterna där allting skedde. Besattheten pågår i många år. Hon skriver en bok.

Det här är den boken. Och Beas besatthet är smittsam. Vi följer omväxlande Andrée-expeditionen och Beas egna äventyr. Hon intresserar sig särskilt för expeditionsmedlemmen Nils Strindberg, som var nyförlovad när de gav sig av. Han skriver brev till sin älskade fästmö Anna, som väntar i trettiotre år på att få besked om vart han tog vägen.

Och faktum är att Bea faktiskt lyckas hitta nya uppgifter som hjälper henne att lägga fram en ny teori om hur Nils Strindberg dog. Jag blir övertygad. Hon får även fram detaljer om hur Andrée och Frænkel dog, som kullkastar tidigare teorier. Det finns ju ganska många teorier, nämligen, många som har skrivit och spekulerat.

Jag kan varmt rekommendera att välja den illustrerade utgåvan. Finns t.ex. hos Bokus, Adlibris, eller på biblioteket. Det är en rejäl bok – inget man bär med sig i handväskan – med många bilder och faktauppställningar. Och jag bara susar igenom den. Den är spännande som en deckare. Kanske blir jag tvungen att lyssna på P3 Dokumentär om Den dödsdömda polarexpeditionen, där Uusma medverkar, eller kanske hennes sommarprat från 2014, bara för att få lite mer.

Jag har använt Boktipset i flera år för att göra listor med böcker jag läser. Men jag har undvikit att sätta betyg på böcker, för jag tycker det är så svårt. Men jag tänkte att jag kanske skulle prova 2017 i alla fall. Den här boken fick 5/5.

Med denna bok bockar jag av i The Epic Reading Challenge:
7. En faktabok.
89. En bok du lånar på bibblan.

BokinfoTitel: Expeditionen - Min kärlekshistoria
Författare: Uusma, Bea
Lämna en kommentar
Björnstad av Fredrik Backman

Björnstad av Fredrik Backman

Publicerat den 26 februari 2017

Fredrik Backman kan skriva så att det känns. Det har han ju visat förr, med Ove, mormor och Britt-Marie. Björnstad är verkligen inget undantag. Den är mörkare än de tidigare böckerna och dryper av känslor som helst inte ska visas i en stad som Björnstad, där man hellre uttrycker sig genom hockey, att spela eller supportra den.

Björnstad är ett litet bortglömt samhälle som just inte har något mer än hockey. Äntligen har klubben lyckats fostra ett juniorlag som faktiskt har en chans. De ska spela semifinal och de sjuttonåriga grabbarna bär hela stadens förväntningar tungt på sina axlar.

Vi möter en rad olika människor i den här boken och eftersom deras berättelser växer fram ganska sakta känns det svårt att berätta något om dem utan att spoila. Det skulle också bli ganska mycket att skriva att berätta om alla. Men jag kan i alla fall säga att det är väldigt bra personporträtt och att några av dem råkar ut för riktigt jävliga grejer.

Det handlar såklart en del om hockey, men man behöver inte vara hockeyintresserad för att ta till sig boken. Det handlar om hur man skapar ett framgångsrikt lag och hur det påverkar spelarna att ha hockeyn som en parallell värld där den vanliga världens regler inte gäller.

Björnstad är första boken i en serie. Tur är väl det, för slutet skapar en del frågetecken. Jag kommer att se fram emot andra delen med skräckblandad förväntan…

Med denna bok bockar jag av i The Epic Reading Challenge:
77. En bok med sport.
98. En bok som får dig att gråta.

Tips! Boken säljs just nu på bokrean! Köp t.ex. hos Bokus eller Adlibris.

BokinfoTitel: Björnstad
Författare: Backman, Fredrik
Förlag: Piratförlaget (september 2016)
ISBN: 9789164204967
Lämna en kommentar

Nu älskar jag också Säkert! Däggdjur är briljant.

Publicerat den 25 februari 2017

Jag har ju alltid varit positivt inställd till Annika Norlin/Säkert!. Gillat på ett konceptuellt plan, men kanske inte på ett emotionellt. Det jag lyssnat mest (eller minst lite) på är när hon sjöng på engelska som Hello Saferide, albumet Introducing…Hello Saferide. My best friend (damn, I wish I was a lesbian… no damn jedis or hobbits this time…) är ju fin och Highschool stalker (I was driving round your Mum’s house, she makes great coffee, you know…). Men de är mer roliga och gulliga än sådär att jag verkligen älskar dem, liksom..? Av hennes svenska låtar känner jag nog igen Vi kommer att dö samtidigt du och jag mest sedan tidigare. Åh… nu känner jag igen Någon gång måste du bli själv (du är inte så fin, men det är nåt med dig…) också… ja, jag lyssnar lite gammalt medan jag skriver. Det är ju DEN!

Hur som helst. Jonas tyckte att jag skulle lyssna på nya skivan Däggdjur och spelade några låtar för mig. Jag är ju värdelös på att tycka något första gången jag hör en låt, så jag tyckte väl just ingenting. Men nu har jag lyssnat själv. Ganska… mycket. Den första låten jag älskade var Dian Fossey, om att förändras efter att man fött barn. Sen fattade jag Allting flyter, vilken perfekt låt för alla introverta! Och Grottorna om en kompis som växer ifrån en. Och Snooza är mysig. Annika Norlin har ju bjudit in kompissångare till Däggdjurskivan och det har väl tagit mig lite längre tid att gilla låtarna med andra röster, men jag är på god väg. Egentligen är det ju rätt fantastiskt att få höra Jakob Hellman igen, jag trodde att …och stora havet skulle bli allt jag nånsin hörde av honom. Och jag gillade ju Isolation Years väldigt mycket när det begav sig, kul att han därifrån är med.

Jag känner lite samma grej som med Frida Hyvönen, att det blir så mycket närmare på svenska.

Attans att vi missat att boka biljett för att se Annika i april…

Här är alla texter och lite kommentarer.

1 kommentar

Nelly och anden från bokrean

Publicerat den 25 februari 2017

Årets bokrea smiter inte förbi obemärkt. Men jag har heller ingen större lust att köpa någonting till mig själv. Det skulle vara för nöjet att få lämna boken vidare i så fall, för jag samlar ju inte på böcker. Jag har för all del tittat åt en och annan bokreabok och tänkt att den vill jag ju… låna på biblioteket.

Jag gillar verkligen att låna på biblioteket. Jag gillar verkligen att jag har börjat låna på biblioteket. Och jag lånar gärna till barnen också (hittar man riktiga favoriter som man vill läsa om och om och om igen går det ju att köpa dem sen när man vet att de är just så bra). Men det fick bli två inköp från rean på Ica Maxi i alla fall och då valde jag varsin bok till barnen. Ava fick Nelly Rapp och Monsterakademin, ska bli intressant att se om hon fastnar för den serien. Sander fick Anden i flaskan för att skaparna Eva Susso och Benjamin Chaud så totalt vann mitt hjärta med först och främst Lalo trummar och sen flera andra böcker också.

Lämna en kommentar