Etikett: gravid

Jag har varit usel på att fota magen den här gången. Först nu har jag (med Jonas hjälp, har inte listat ut var mitt stativ är någonstans…) lyckats producera någorlunda vettiga bilder:

Känner mig stooor! Och jag är bara halvvägs…

Jämförelse med förra gången:

Lite större nu, va?

Nu har magen börjat synas på vågen också. Länge pendlade jag bara upp och ner ett kilo, men nu syns en klart uppåtgående trend. Jag petade just in mina mätvärden i en viktkurva (och det är bara ett mätvärde per vecka, vilket gör att pendlandet inte syns så mycket som det kunde):

Jag vägde visst rätt mycket när jag blev gravid, den lilla nedgången i början tog mig aldrig under min normala vikt. Inte som förra gången när jag gick ner 7 kg. Så det gick väl bättre den här gången, även fast jag mådde uselt.

För jämförelse lägger jag in den kurvan också (kul att precis samma verktyg fanns kvar).

Viktkurvan under förra graviditeten:

En konsekvens av att jag blivit tyngre är att jag känner en del smärta nu. Mer än jag tänkte mig att jag skulle så här tidigt, faktiskt. Åtminstone de senaste dagarna. Jag har ont i ryggen och jag har nästan konstanta krampkänslor i magen när jag är ute och går. Det är inte på outhärdlig nivå ännu, men ibland gör det ju mer ont än annars… Lite aningar av foglossningssmärtor har jag också, men jag har i alla fall inte börjat få såna där plötsliga hugg i höften som gör att det känns som benen ska falla ihop som plockepinnpinnar under mig. Men det kommer väl det med…

Men kanske är det inte bara utför nu, det kan ju vara så att jag bara haft två extra slitiga dagar. För det är just de två senaste dagarna som det känts extra mycket och jag har faktiskt gått mer än jag brukar.

Planerar att börja på gravidyoga i augusti (dock inget bokat ännu), det blir nog bra. Funderar på lite gravidmassage snarast för att hålla ut…

Jo, det är sant, mitt förhållande till mat är bättre nu. Men det är fortfarande komplext.

Jag kan äta riktigt bra om maten “bara” uppfyller mina kriterier, som dock växlar och är oförutsägbara. Det beror delvis på hur jag mår för tillfället, men också på maten. Det måste (som jag skrivit tidigare) vara rejäl mat, helst ska det vara många råvaror, omsorgsfullt lagat och med välkomponerade smaker. Och någon annan ska ha lagat den.

Jag kommer hem först och på sistone har jag mått såpass skapligt att jag tänkt att jag borde kunna laga mat åt familjen. Men så fort jag börjar tänka på det är det som att springa in i en vägg och illamåendet sköljer över mig. Värsta spärren. Inte roligt. Känner mig larvig.

Maten hemma går bra ibland. Andra gånger sitter jag mest och petar i den, äter långsamt, lämnar en del, njuter inte det minsta och mår instabilt även efteråt (mat tar ju i bästa fall bort illamåendet).

Det gick såååå bra att äta på Hermans på nationaldagen och jag fantiserar om att göra det igen. Synd att man inte kan gå dit typ hur många gånger i veckan som helst. :)

En annan intressant sak att notera är att jag har gått från att vara totalt ointresserad av sötsaker till att tycka att det känns riktigt gött i magen att trycka i mig till exempel en Tofuline Peak till mellanmål…

Första tydliga mjölkdroppen har kikat fram idag, vecka 17+0. Märkligt, det där.

Mage vecka 16

Det stämmer bra på mig det där med att magen blir större under andra graviditeten. Jag tycker att jag har varit skapligt stor ganska länge redan, faktiskt. Förra gången gick jag ju ner 7 kg under illamåendeveckorna, vilket förstås bidrog till att jag var slimmad då. När det väl började puta var det en hård liten utbuktning på en i övrigt smal mage. Nu är jag liksom generellt stor och den där bulan finns någonstans i allt… annat. Här är några bilder från andra halvan av förra graviditeten.

Jag verkar vara på väg att gå upp i vikt nu också. Fram tills nu har jag pendlat upp och ner 1 kg bara. Men nu är det ytterligare något kilo på det. Och konstigt vore väl annars, så stor som jag är…

Idag jobbade jag 75% första dagen efter min 50%-period. Det kändes rätt mycket faktiskt, men det gick. Jag åt till och med lunch i personalköket, medhavd hemmagjord pizza.

Det går fortfarande upp och ner. De flesta dagar når jag en tidpunkt när jag börjar må illa och fortsätter göra det tills jag somnar på kvällen. Jag mår inte sådär superdunderilla, men det är ju inte så kul att må lite illa heller. Ibland har jag bättre dagar. Det är faktiskt lättare när jag är ledig. Men jag är trött jämt.

Mat är fortfarande lite… spännande. Vid några tillfällen har jag verkligen kunnat äta mycket och njuta kopiöst. Det är en viss sorts mat som funkar, det ska vara omsorgsfullt lagad mat med många ingredienser och välkomponerade smaker. Jag är inte ett dugg imponerad av snabb och enkel mat som korv och makaroner. Pasta, kan man äta det, liksom? Jag vill ha det i en smarrig pastasallad i så fall, eller som pasta pistou eller carbonara. Det här har ju orsakat en del problem… för jag är inte det minsta lockad av att laga mat.

Idag är Jonas på sin improteaterkurs och jag har skött ruljangsen hemma. Gjorde ett försök att laga någorlunda ordentlig mat: färdiga schnitzlar med ris (Ava beställde riset), gröna ärtor och hummus. Det dög inte. Jag kunde inte riktigt äta upp och nu mår jag skumt. Och vad har jag att äta till lunch på jobbet imorgon? Jo, rester av denna måltid… känns inte alls roligt, får se hur det går.

Bullen “i ugnen” är riktigt tydlig nu. Jag ligger på rygg, tömmer magen på luft och bara övre delen av den sjunker ner. Nedanför naveln putar bullen upp, kännbart och synbart.

Jag har visserligen haft stor mage i flera veckor redan, men det har mest varit plufs. Ibland har jag känt något fastare inuti, men det är först nu bullen är riktigt påtaglig.

Ibland rör det sig lite där inne. Men det är för tidigt för att verkligen urskilja fosterrörelser. Svårt att skilja från vanligt kurr i magen.

Det känns roligt att det går framåt! Jag ser fram emot att få regelbundna livstecken där inifrån snart, det känns ju så mycket tryggare då. När man känner att barnet lever.

Idag har jag varit hos läkare och blivit sjukskriven för hyperemesis gravidarum (svårt graviditetsillamående) på heltid i två veckor. Det känns helt fantastiskt skönt. Jag var inställd på att i bästa fall få deltid, men det här är ju ännu bättre. Sista dagen har jag ny läkartid och kan förhoppningsvis återgå till jobbet på deltid efter det.

Nu ligger jag i sängen och bara tar det lugnt. Det blir mycket av den varan under de kommande två veckorna! Jag tänker mig att jag ska gå på stillsamma promenader också, det vore säkert nyttigt. Gå långsamt, inte vara på väg någonstans, hålla mig nära hemmet och kunna gå hem när jag vill, det borde ju kännas bra. Jag tror dessutom att fina strandpromenaden öppnar i helgen. Det blir toppen.

En annan sak jag borde göra är att gå på stan och köpa mammabyxor… har bara ett par. Men jag är inte precis sugen… jag kanske orkar tvätta dem tillräckligt ofta…

Nu ska jag leta rätt på något nytt att läsa!