Hoppa till innehåll

Månad: september 2006

The Trouble with Harry

En Hitchcock i färg – och vilka färger sen då! Merparten av filmen utspelar sig i ett färgsprakande höstlandskap som verkligen ger tittaren ögongodis.

Jag hade inte kollat upp filmen så noga och var därför inte medveten om att detta är en mysteriekomedi. Det är alltså en inte särskilt typisk Hitchcock-film och den är heller inte någon av de bättre. Handlingen kretsar kring Harry och trubblet med honom är att han är död. Flera människor tror sig skyldiga till dödsfallet och det blir ett evinnerligt likgömmande och gravgrävande och nya handlingsplaner om vartannat.


En liten pojke blir den förste som upptäcker Harry.

Filmen är bara 99 minuter lång, men lyckas ändå bli tjatig. Det är såklart alltid kul att se Hitchcock-filmer och spana efter hans cameos, men jag kan inte påstå att jag tycker att filmen är särskilt rolig egentligen. Inte såg vi Hitch på första försöket heller utan var tvungna att kolla upp var han var och leta rätt på honom när vi tittat klart.

The Trouble with Harry är ganska bra, men inte mer än så.

FilminfoIMDB: The Trouble with Harry
Regissör: Alfred Hitchcock
År: 1955
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

Der Krieger und die Kaiserin

Sissi bor och jobbar som sköterska på ett mentalsjukhus och är ganska isolerad från omvärlden. En dag blir hon påkörd av en lastbil men överlever med nöd och näppe, tack vare att en man kryper in under bilen och hjälper henne andas tills ambulansen kommer. Sedan försvinner han.


Sissi tränger sig på hos sin räddare i nöden.

Sissi blir besatt av att hitta sin okände välgörare. Kanske är det meningen att hennes liv ska se annorlunda ut och kanske har han någonting med det att göra? Efter många om och men lyckas hon spåra honom, men han är mer intresserad av brottslighet än av henne. Men hon ger sig inte i första taget och det vill sig förstås så att han behöver hennes hjälp, till slut.


Filmen innehåller en del chock-snygga bilder och är generellt snyggt filmad.

En film jag verkligen tyckte om! Den är mysigt skruvad med en del spektakulära scener, stämningsfull musik, många vackra bilder och överlag snyggt foto. Jag måste se mer av Tykwer – han har till exempel gjort Lola rennt, som jag länge varit sugen på och Perfume, som baseras på en mycket bra bok och som jag redan väntat på i ett år.

FilminfoIMDB: Der Krieger und die Kaiserin
Regissör: Tom Tykwer
År: 2000
Omdöme (1-5): 4
1 kommentar

White Heat

James Cagney spelar Cody Jarrett, en skurk som plågas av huvudvärksattacker och har ett sällsynt starkt band till sin mamma. Efter ett tågrån måste hela gänget, inklusive mamma och fru Jarrett, gömma sig för polisen. När Jarrett med nöd och näppe undkommer att bli arresterad flyr han genom att ta på sig skulden för ett annat, mindre brott som ger honom alibi och säkert fängelseförvar tills situationen lugnat ner sig. Riktigt så enkelt som han tänkt sig blir det förstås inte, en gangster som Jarrett har många fiender.
Cody Jarrett med fru och mamma.

Ett par saker gör att White Heat inte känns som en riktigt typisk noir: Det finns ingen helt tydlig huvudperson utan vi följer flera olika. Det finns heller ingen typisk femme fatale, även om Jarretts fru kandiderar till posten.

Mina favoriter i genren tenderar att vara just de som inte är de mest typiska: Scarlet Street, Mildred Pierce och Sunset Blvd. Därför är det knappast förvånande att jag tycker att den här höjer sig över noir-genomsnittet. Jag gillar särskilt att Jarrett är psykologiskt intressant och inte bara skurk – hans mamma är den enda människa i världen som verkligen betyder någonting för honom, medan han ser sin fru som en ägodel. Därtill är det en bra och spännande historia!

FilminfoIMDB: White Heat
Regissör: Raoul Walsh
År: 1949
Omdöme (1-5): 4
1 kommentar

Hable con ella

Hable con ella, eller Tala med henne som den heter på svenska, handlar om två helt olika män vars kvinnor ligger i koma. Journalisten Marco träffade sin kvinna Lydia när han intervjuade henne för en tidning – hon är nämligen en känd tjurfäkterska vars kärleksliv bevakas av pressen. Benigno är sjukskötare och är förälskad i sin patient Alicia, som inte alls känner honom. De båda männen förhåller sig helt olika till kvinnorna och Benigno försöker få Marco att tala med henne, för han tror att hon förstår på något plan.

Jag hade länge velat se den här filmen, det är en sådan jag hört idel gott om. Tyvärr känner jag mig ändå ganska likgiltig, jag bryr mig inte riktigt om någon av personerna. Jag får inget grepp om Marco och måste ogilla Lydia av princip för att hon plågar stackars tjurar. Benigno är riktigt creepy och kvar finns då bara Alicia, som tillbringar större delen av filmen i koma utan att man lär känna henne.

FilminfoIMDB: Hable con ella
Regissör: Pedro Almodóvar
År: 2002
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Smultronstället

Den åldrande Isak Borg ska utnämnas till jubeldoktor i Lund och tar bilen dit med sonhustrun Marianne som sällskap. Platser och människor längs vägen får honom att blicka tillbaka på sitt liv och inse vilken kylig människa han varit.


Victor Sjöström som Isak Borg | Biltur med liftare | Ungdomskärleken med smultron

Filmen är både rolig och dramatisk, med ett härligt persongalleri. Jag gillar doktorns otäcka mardrömmar, sonhustruns rättframhet och doktorns gamlingsgnälliga relation till sin hushållerska. Det är också kul att se en gammal person i en huvudroll, för en gångs skull.

Jag tyckte verkligen om den och är nu mer sugen än någonsin på att se fler filmer av Ingmar Bergman.

FilminfoIMDB: Smultronstället
Regissör: Ingmar Bergman
År: 1957
Omdöme (1-5): 4
2 kommentarer

Att skriva

Jag skulle vilja skriva något skönlitterärt, men jag har inga idéer. Jonas, klok som han är, säger att man bara ska börja skriva för annars blir det ingenting skrivet. Inte tänka för mycket utan bara spruta ur sig ord – man måste ändå skriva om alltihop sen. Man kan skriva en kort scen – kanske får man användning för den en annan gång, om inte så har man åtminstone övat. Det är också bra att skriva om sånt man kan eller vet hur det ser ut eller fungerar.

Så jag skrev:

Efter den kväljande, klibbiga värmen på spårvagnen var det en lättnad att kliva av vid Valand. Hon sneddade över Avenyn och vaggades in i en gångtakt av musiken från dragspelaren som alltid satt där. I fickan kände hon en femkrona och kände ett styng av dåligt samvete för att hon inte gav den till musikanten – men en femkrona är ju alltid bra att ha till betaltoaletter, kundvagnar och förvaringsskåp. Hon undvek att se direkt på honom när hon gick förbi. På uteserveringarna satt folk och solade och sorlade med ölglas i nävarna. Ett glas svalkande öl hade sannerligen inte suttit fel just nu. När hon passerade statyn av Karin Boye vid biblioteket tänkte hon att den egentligen var en staty mer i hennes smak än den gröna, nakna Poseidon som hon nu styrde kosan mot. Som vanligt hade någon placerat en blomma i Karin Boyes hand och hon undrade om hon helt enkelt varit förskonad från tristare syner, eller om ingen någonsin placerade någonting fult i den kalla lilla handen av brons.

Vid Poseidon väntade redan Lovisa.
– Kunde det inte blåsa lite åtminstone, sade väninnan med ansiktet hoppfullt vänt mot fontänen, så att jag också kunde få lite svalkande droppar på mig. Jag blir så avundsjuk på Poseidon!

Vem vet, om jag lever mig in tillräckligt i “hennes” (hon heter ju inget än) och Lovisas värld kanske jag kommer på vad det är de ska göra. Blir det en deckare? De kanske hittar ett lik! Eller är det någonting romantiskt? De kanske blir kära i samma kille, eller i varandra?

Man kan också spinna vidare på det man redan skrivit på så vis att “hon” kanske använder sin femkrona till något eller upptäcker något äckligt i Karin Boyes hand.

Man ska väl inte ha för stora förhoppningar, förstås. Men jag kanske borde ta för vana att skriva en snutt som relaterar till saker jag gör eller upplever? Lovisa kanske har en syster i Eriksberg som slänger ut sin karl och så får Lovisa bli inneboende där och “hon” kan hälsa på..? (utflykt till Eriksberg i onsdags)

3 kommentarer