Kategori: Film

Blow är baserad på historien om George Jung som var en betydande aktör inom kokainsmugglingen i USA under 70- och 80-tal. Det är en kompetent berättad film om den rastlöse George (Johnny Depp) som aldrig kan nöja sig med ett vanligt jobb och att tjäna pengar på vanligt sätt. Han blir snabbt en stor man inom knarkhandel och affärerna blomstrar, men det finns också ett högt pris att betala.

Robin Williams spelar den bekymmerstyngde radioprataren Gabriel Noone som får ett bokmanuskript skrivet av den aidssjuke tonårspojken Pete. Pojken har varit med om fruktansvärda övergrepp, men nu blivit omhändertagen av socialarbetaren Donna (Toni Collette). Gabriel och pojken börjar prata i telefon och det uppstår en speciell relation dem emellan. Men någonting verkar skumt och Gabriel bestämmer sig för att han måste se pojken med egna ögon innan han kan tro på hans berättelse.

Det är en intressant historia och Williams och Collette gör bra ifrån sig, men filmen saknar möjligtvis det där lilla extra – den lunkar liksom på i sakta mak utan några större höjdpunkter, så jag kan inte låta bli att tänka att berättelsen inte riktigt gjorts rättvisa.

Jag tycker det är frustrerande att se krigsfilm, för krig är så barbariskt och urbota dumt. Varför håller mänskligheten fortfarande på med sånt? Det är en förklaring till varför krigsfilm inte är den genre jag mest hängivet kastar mig över.

Letters from Iwo Jima handlar om slaget vid Iwo Jima mellan amerikaner och japaner 1945. Filmen gör mycket bra – den innehåller en hel del starka scener och det är tufft att Clint Eastwood regisserat en film ur japanernas synvinkel, där amerikanerna är fienden. Samtidigt är den låååång (141 min) och jag tycker det blir rörigt och svårt att hålla isär karaktärerna. Och sen har vi ju då det där med att jag blir väldigt frustrerad och arg på mänskligheten av fenomenet krig…