Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Kvällsborta!

Ikväll har jag varit borta och låtit Jonas lägga Sander för första gången! Och det gick jättebra!

Jag gick på bio och såg Stockholm Stories, som jag tyckte om, och sen tog jag en kopp te på Espresso House. Kom hem ca 21.30 och väckte Sander eftersom det av någon anledning inte gick att öppna dörren först så jag blev tvungen att rycka och väsnas lite… Hade förstås varit skönt att få komma in och göra mig i ordning i lugn och ro, men det var samtidigt bra att få amma. Det behövdes VERKLIGEN efter sisådär 15 timmar utan…

Känns i alla fall väldigt bra att Jonas kunde lägga Sander utan en massa gråt och härj. Han somnade lugnt i Jonas famn i soffan. Om jag hade varit hemma skulle det ha varit svårare, för han vill ju amma om han vet att jag finns där.

Nu börjar jag genast fantisera om allt annat roligt jag skulle kunna göra…

Lämna en kommentar

Klänningsvecka dag 3

image

Dagens klänning är en rutig sak med skjort/blus-vibbar från Lindex. Jag har haft den i några år men inte använt den särskilt många gånger, så det var definitivt dags att ge den en chans. Egentligen vill jag ju inte ha kläder som bara tar plats och aldrig används.

Eftersom bilderna är så usla kompletterar jag med en närbild som kanske kan ge en bättre uppfattning om hur klänningen ser ut:

image

Bra
Den är helt okej att ha på sig, inte obekväm på något sätt.
Resår och knytband (knyts bak) under bysten, minskar eventuella tältvibbar och är positivt för figuren.

Mindre bra
INGA FICKOR! Seriöst, vad gör man? Känner mig helmuppig när jag går från mitt skrivbord och bär nycklar och mobil i handen.

Kräver strykjärn! Alltså, att stryka är verkligen ingen vardagssyssla för mig, jag undviker det helst. Det är en stor del av förklaringen till att detta plagg används så sällan. Till råga på allt blev den inte ens bra när jag strök den. Den var jättejättejätteskrynklig i kanterna och jag lyckades visserligen förbättra läget avsevärt, men den är ändå skrynklig… tråkigt. Tillägg: Och den blir skrynkligare och skrynkligare ju längre dagen går…

För kort för att strumpbyxor/leggings ska kännas riktigt påklätt till.

Dagens kombo innefattar en cerise kofta som jag tog för att addera lite färg (eller ja, kofta är ett måste, men just den pga färg). Jag har också ett par helt fantastiska jeggings. Alltså, jag fattar verkligen inte hur de kan vara så bra! De är sköna, håller sig uppe utan bälte, sitter helt okej snyggt och ger inga fula midjevalkar. Helt otroligt! Skulle vilja hitta motsvarande i typ svart eller andra färger, för jeans är egentligen inte särskilt jag numera. Det enda som är lite dåligt, men som ju i alla fall går att fixa, är att jag måste vika upp dem. Men idag har jag dolt det i ett par stövletter med lite vidare skaft.

Kombon… ja, jag vet inte. Jag tycker att varje plagg för sig är helt okej, men jag känner ändå en viss bristande harmoni när de kombineras. Kunde inte komma på någon bra lösning när jag klädde på mig imorse, så det fick bli så här ändå. Tycker det är svårt att kombinera kläder riktigt snyggt, det är nog en del av förklaringen till att jag ofta kör på tråkiga men säkra kort.

Slutsats? Jag vill nog använda klänningen igen, men jag kan inte bortse från att strykandet är ett problem. Men jag vill inte göra mig av med den i dagsläget i alla fall.

2 kommentarer

Barn och straff?

Jag och Jonas är helt överens om att vi inte tillämpar orelaterade straff i vårt föräldraskap och heller inte hotar med sånt vi inte är beredda att genomföra.

Exempel på sånt vi inte säger:
“Sluta hoppa i soffan, annars får du ingen efterrätt!”
“Kommer du inte nu får du inga julklappar!”

Däremot kan vi ibland hota/straffa med sånt som har en logisk koppling till det dåliga beteendet.

Exempel på sånt vi kan säga:
“Sätter du dig inte ner och äter nu dukar vi bort din mat när vi är klara!”
“Gör du dig inte i ordning nu hinner vi inte läsa godnattsaga!”

Så tänker vi i alla fall. Men tyvärr finns det ju inte sådana logiska följder till alla beteenden vi tycker är dåliga (“annars kanske du gör dig/lillebror illa” eller “det blir så stökigt” har exakt noll effekt). Så ibland undrar man ju om vi tänker rätt… När det känns som att allt vi säger till barnet är nej, nej, sluta, sluta och det inte alls hjälper. Det tar så mycket energi! Det finns saker vi tjatar om många gånger om dagen. Vi vill olika och barnet ser ingen poäng med att göra som vi vill, det kan jag förstå.

Jag har läst en del om konflikthantering med barn, till exempel Med känsla för barns självkänsla av Petra Krantz Lindgren och lite ur Peaceful Parent, Happy Kids av Dr. Laura Markham. Och mycket av det är himla vettigt, men ändå så svårt att realisera. Jag tror att dessa kloka människor skulle råda mig att försöka se behovet barnet ger uttryck för och hitta en kompromiss, men också att generellt stärka barnet och vår relation/kommunikation genom att ge barnet mer medbestämmanderätt och mer tid då jag genuint intresserar mig för det. Låter väl klokt och lätt som en plätt, eller..?

Känns så himla stereotypt att skylla på stress, trötthet, egentidsbrist, frustration och allt det där, men jäklar vad det är svårt att bortse från.

Kanske är det första jag borde göra att lära mig koppla av bättre, så jag på något vis kan bli bättre rustad att hantera sånt här. Men hur gör man?!

För nej, jag har ingen lust att börja hota med att Tomten inte kommer till bångstyriga barn och sånt.

1 kommentar

Klänningsvecka dag 2

Vad kul det var att se allas inlägg igår! Det här blir en bra vecka! Du hittar deltagarna här: Klänningsveckans deltagare

image

Idag känner jag mig mer bekväm i en grön (♥!) klänning från Indiska. En Sunita, närmare bestämt. Känner mig inte lika exponerad i den, då den inte är så åtsmitande. Men det får ju såklart inte bli tält över det hela heller, svår avvägning.

Bra
Den är grön!
Mjuk och skön.
Fickor!
Går att amma i om man absolut måste.
Sa jag att DEN ÄR GRÖN?!

Mindre bra
Den sitter egentligen inte perfekt över axlarna, det är lite för mycket tyg liksom. Men den är så pass ledig att det inte gör så mycket. Fast det blev lite knöligt med koftan.

Gillar egentligen inte mittemellanlängd på ärmar, men det får väl gå…

Och ja, bilderna är tyvärr rätt usla… men det är svårt att fota outfits snabbt och bra!

Sen är jag lite osäker på om jag kanske rentav fuskar idag… ÄR det här en klänning ens? Eller är det en lång tunika? Och är det i så fall någon skillnad? Det som gör att det känns lite mer som fusk är att jag har vanliga byxor till och det av en anledning. Lyfter jag upp armarna högt visar jag nämligen rumpan och det vill jag inte göra i strumpbyxor och helst inte i leggings heller…

Byxorna är ett par nya slimfitbyxor som kändes himla bra när jag provade dem i affären, men som tyvärr visade sig kräva bälte för att inte hasa ner. Det förstör en hel del för mig, tyvärr. Silhuettförfulning, bältput och meckigt. Byxorna är för långa också, såklart. Har dem uppvikta idag men ska väl lyckas lägga upp/få dem upplagda nån gång…

Men hur som helst, jag är rätt nöjd idag. Särskilt med färgen! :)

2 kommentarer

Klänningsvecka dag 1

Klänningsveckan dag 1

Inleder veckan med en klänning från Indiska som jag använder för första gången idag. Strumpbyxor och kofta till.

Bra
Klänningen är mjuk och skön.
Klänningen har fickor.

Mindre bra
Klänningen är åtsmitande och kort, jag känner mig lite för exponerad och är glad att få gömma mig lite i koftan. Strumpbyxorna skär in jättefult i midjan, som alltid. Dessutom är det lite djurmönstervibbar över klänningen och det är verkligen inte min grej.

Så… nja, inte en jättebra start, kanske. Men problemen är väldigt typiska för mig när det gäller klänning och dess tillbehör, så ingen jättestor överraskning precis.

6 kommentarer

Om den glutenfria månaden så här i efterhand

Min glutenfria månad är slut och jag äter gluten igen.

Gluten är inte boven för min del. Jag tror att det är mer HUR jag äter än VAD, ärligt talat. Och det är inga konstigheter egentligen. För att magen ska vara glad bör jag äta lagom mycket mat lagom ofta och lagom fort. Och gå på toa lagom ofta utan stress. Men det blir gärna att jag överäter, småäter, stressäter och glömmer bort att tugga. Och toabesök med småttingar, de är ju som de är… Jag är också ganska förtjust i att moffa i mig det som blir över när alla har ätit upp sin pasta. Men det ska jag försöka sluta med, för jag har konstaterat flera gånger nu att jag får ont i magen av det. Och ja, det blir samma effekt med glutenfria makaroner.

Visst, det finns mer och mindre gasbildande mat också. Men framförallt är lärdomen att försöka ta det lite lugnt. Att det ska vara så svårt!

Lämna en kommentar

Sander 17 månader

Sander

Det senaste är ju att vi växlat så att Jonas är föräldraledig och jag jobbar. Det går fint, men både jag och Sander är såklart väldigt sugna på att amma när jag kommer hem, så det får bli en amningsstund precis före middagen, även om det kanske inte är optimalt. Jag tänker inte göra något speciellt med amningen för att jag börjat jobba utan bara fortsätta att amma när han vill det, när jag är tillgänglig.

Backar vi lite så drabbades han ju ganska ordentligt av vattkoppor i början av månaden. Då nådde vi lågvattenmärket angående maten, han åt i stort sett bara lite frukt utöver amningen. Tror att han stod ganska still i växten ett tag, men vi jobbar på det nu och det går bättre och bättre. Vi stoppar i allt som går, så energirikt som möjligt. Olja (raps, linfrö, alg) på sked till exempel. Frukt och fett är det som går bäst, vi får kämpa lite mer för proteinrika saker. Glädjen är stor när han självmant moffar i sig till exempel korv eller tofu, vilket faktiskt börjat hända mer nu. Och pumpafrön, många pumpafrön!

De fyra kindtänderna är ganska sega på att komma upp, vet inte om det påverkar honom nu, men tre av fyra är ordentligt uppe och den fjärde sticker upp som tre piggar än så länge. Men fortfarande 12 synliga tänder alltså. Ändring: Även den fjärde hann visst sticka upp ordentligt till 17-månadersdagen.

Jag skrev ner våra vardagsrutiner nyligen, innan mina vardagsrutiner ändrades drastiskt i och med jobb.

Sander går ute med skor!
Börjar funka att ha skor!

Sander har utökat ta-sig-fram-repertoaren med att springa och gå på tå (inte nödvändigtvis samtidigt). Vi har dessutom haft ett par riktigt lyckade försök med skor nu på sistone, vågar vi hoppas på att det ska funka hädanefter? Förhoppningen är ju att vi ska lyckas låta honom vara ute och leka lite mer nu när lite mer lockande utetemperaturer förhoppningsvis är på ingång.

Så fort jag vänder ryggen till...
Klättrar upp i soffan och vidare.

Han är verkligen ihärdig hemma när det gäller att klättra i soffan och vidare upp i fönstren eller till bordet som står temporärt bredvid (utslängt ur kontoret pga ny förvaringshylla). Han river i skåpen och har vid olika tillfällen hällt ut solrosfrön, socker, katrinplommon, russin och gröna linser på golvet som ett resultat av detta… men ibland är det nästan att föredra framför att han klättrar upp i soffan och springer runt i den, för då är vi så rädda att han ska ramla och slå sig att vi vill vara där och vakta, vilket är svårt samtidigt som man till exempel dukar av ett bord.

Sander
River i grejer…

Han är mer benägen att härma ljud nu igen efter att ha legat lite lågt med det ett tag. Han har några böcker som gör väldigt bra djurljud och han brukar till exempel härma en säl… men han kan inte ordet säl såvitt jag vet, däremot gör han rätt ljud när vi frågar vad kossan, hästen, ormen, hunden och katten säger (fast katten och hästen låter väldigt lika). Han vill inte riktigt upprepa ord, såvida ordet inte är mamma. Mamma säger han gärna och jag tror det kan betyda lite allt möjligt. Mamma, namnam, och amma är ju ganska snarlika, så det blir lätt lite samma. Funkar bra som generellt utrop också. Jag har försökt lära honom att säga tutte, men jag vet inte riktigt vad det är som händer då… han stöter upp ett ljud i näsan liksom och sen försöker jag dela upp ordet genom att först säga tu – och då skrattar han. Eh…? Varje gång.

Han är bra på att svara “Mm!” (alltså som i ja, inte mums) när jag frågar “Vill du amma?” och även vissa andra saker.
Han förstår ju fler ord än han säger, puss till exempel. Och han har börjat pussas med stängd mun. Smackar oftast inte, men snörper ihop läpparna till en pussmun och tycker det är väldigt roligt.

Han ääälskar att trycka på hissknapparna.

Tillägg 2014-04-06: Hade även tänkt skriva att han har blivit mer “bångstyrig”, åtminstone med mig. Det går bättre med pappa. Jag får inte borsta Sanders tänder, det får pappa. Och han bjuder ofta på motstånd när jag ska sätta honom i vagnen eller babysittern (men wow för att den sistnämnda ändå fortfarande funkar någorlunda, det är lyxigt).

Och han är mer intresserad av att läsa böcker nu, äntligen! Knacka på! och böckerna om Bäbis är himla bra.

Når i alla fall en hissknapp
Hissknappstryck är kul!

Lämna en kommentar

Skönt att gå till jobbet

Idag gick jag till jobbet. Det är ju en fin promenad längs Karlbergskanalen och Kungsholms strand. Googles vägbeskrivningsfunktion sa att det skulle ta 38 minuter och det var hyfsat rätt, tycker jag. :) (se RunKeeper-bilden nedan)

Gå till jobbet - RunKeeper

Helt okej tidsåtgång, men sen när jag ska börja lämna/hämta barn igen är det nog inte aktuellt med några promenader, så det gäller att passa på nu!

Promenad till jobbet

Det var skönt idag, lite kallt men nästan vindstilla och soligt.

Karlbergs slott på morgonen

Skönt när det inte blåser och vattnet ligger nästan stilla och spegelblankt! Vackert också.

Lämna en kommentar