Helenas dagar Inlägg

I morse kände jag mig knappt som människa… inte roligt att vara hemma sjuk med två sjuka barn. På torsdagen kom Jonas dessutom hem 23.10 – och Ava somnade 23.00… På fredagen fick jag lägga båda igen eftersom Jonas tog tag i vårt akuta behov av att rensa vattenlåsen.

Så i morse var jag väldigt trött på gnäll och tjat och trettifem konflikterande önskemål hela tiden… och alla ljud barn gör konstant.

Efter lunch gick jag ut med Sander, först en promenad så han somnade, längs Karlbergskanalen i vackert väder. Sen gick vi till affären och han sov vidare ända tills jag fick avstämning i kassan… men han höll sig i alla fall lugn ett tag till.

Väl hemma ammade vi och gick på Avas tebjudning (redan då märkbart mer energi för att orka interagera trevligt). Hon fick krya-på-dig-presenter som jag köpt också, en Applejack (ny My Little Pony till samlingen) och nytt ritpapper i olika färger.

Sen satte jag mig som överenskommet i kontoret med en kopp te och det sista av kladdkakan från igår och tog äntligen itu med mina planerade t-shirttryck:

De är till Ava, förstås, men hon har inte fått dem ännu och jag vet inte när det blir…

Efter middagen röjde jag upp på golvet i vardagsrummet/köket, såå skönt. Men underbart är kort, man får ju snabba sig för att ens lyckas städa fortare än barnen river ut allt igen…

Ska rensa bort lite bäbissaker också. Och lära-gå-vagnen, Sander klarar ju dockvagnen perfekt nu:

Det som förstås är lite tråkigt är att jag egentligen skulle ha gått på V&Es inflyttningsfest idag. Det skulle ha blivit första kvällen borta från Sander. Men han får gärna vara lite friskare när vi provar det.

Lämna en kommentar

Vi behövde lite luft, så vi gick ut en liten sväng på gården där det inte fanns någon vi kunde smitta. Sander använde sin gröna overall för första gången och hade dessutom de bra (nåja… halvbra) vantarna och SKOR! Att gå ute ville han inte riktigt prova, men han stod upp lite i alla fall, fast kröp mest. Sen tog han några steg i hissen! Stor dag! Skor är inte helt omöjligt!

Och Ava har rikligt med kliande vattkoppor, stackarn. Hon vill inte att jag ska lägga ut bilder på henne prickig, så vi spar dem för egen hågkomst.

2 kommentarer

Sander pratar ju inte så mycket ännu, men ibland är han väldigt tydlig ändå.

T.ex. när han sliter i min tröja, pekar ner i urringningen och säger “DÄ!”. “Vill du tutta?” “Mm.”

Han har också blivit bra på att skaka på huvudet och nicka, oftast när man erbjuder något att äta. Går liksom inte att låtsas att man inte fattar och fortsätta truga… Och äntligen börjar det gå att fråga honom VILKEN grej han sitter och sträcker sig efter vid matbordet, han skakar på huvudet när jag håller upp fel sak. Tyvärr är ju rätt sak oftast något han inte får ha eftersom han är ganska ensam om att uppskatta när han pillar ner bitar av sin mat i förpackningar av olika slag…

Och så säger han förstås “NEJNEJNEJNEJ” när man gör något han inte gillar… det ÄR ju ord! Han har lagt sig till med ett väldigt argt argljud också, tar liksom i ända från tårna och grymtskriker ogillande.

Han förstår mer och mer också. Det händer att han pekar på näsan när man frågar “Var är näsan?”. Fast ärligt talat kan han lika gärna svara muu…

Lämna en kommentar

…så nu bara väntar vi. I en månad. På ett besked som kommer att ha jättestor betydelse för de närmaste 11 åren (räknar Avas och Sanders F-6) av våra liv (rent praktiskt/logistiskt, men egentligen för alltid ju). Alla tummar hålls hårt!

1 kommentar