Helenas dagar Inlägg

Idag kom jag äntligen iväg på min utflykt till Tyresö slott, som jag velat göra länge. Det finns en vädligt fin fågelmatning där, som har en grupp på Facebook, som jag är med i. Så den ville jag se, men frågan var ju, skulle det fortfarande vara någon action där en strålande fin vårdag? Det skulle dröja till slutet av min utflykt innan jag kunde ta reda på det, eftersom jag inte hade någon aning om var fågelmatningen fanns någonstans och jag lyckades gå till precis alla andra ställen än just det rätta, innan jag slutligen kom dit på tillbakavägen.

Ärligt talat tog det ett tag innan jag kunde slappna av och njuta av utflykten. Det blev inte riktigt som jag tänkte mig. Det var sjukt mycket folk. Och det var mer park än natur – den fina natursnutten ute på Notholmen var såå liten och totalt översållad av folk. Man fick typ köa bara för att kunna ta sig fram på gångvägarna. Jag fattar, det är ett populärt utflyktsmål och det var en väldigt fin vårdag, jag var bara inte riktigt beredd på att det skulle vara SÅ mycket folk och SÅ omöjligt att hitta en picknickplats i avskildhet. Länge gick jag runt och kände mig trött, spänd, overklig och plågad av min alldeles för tunga ryggsäck…

Dessutom satt det skyltar om eldningsförbud precis överallt. Min lunchplan var alltså att testa nya Trangiaköket… Och det kändes oklart om det var okej eller inte. Det satt uppe bilder på kryssade grillar, brasor och … tändstickor. Tändstickor?! Nog ska man väl få elda i Trangiakök, som man tänder med tändstickor? Efter att jag hade gått runt en stund hade jag sett inte mindre än två andra sällskap som gjorde det i alla fall… men jag ville ändå inte göra det i knät på någon liksom, så efter att förgäves ha letat avskildhet ett bra tag var jag på vippen att ge upp planen och äta något på slottscafét i stället.

Till slut hittade jag ändå en lite avsides skogskulle som jag tog mig upp på och aaaaaah, now we’re talking. Där fick jag vara ifred (bortsett från lite insekter) och testa köket i lugn och ro. Eller ja, lite smånervös lugn och ro. För hur använder man egentligen ett Trangia gaskök? Lite läskigt är det ju allt, när det står en massa om hur FARLIGT det är…

Det visade sig, precis som jag ju egentligen visste/trodde, vara väldigt smidigt och trevligt att använda gasköket!

Newbie notes: det sitter ett lock på gastuben. Det händer inget när man tar bort det. Det börjar hända grejer när du skruvat på munstycket från köket en liten bit. Då säger det PFFFYYYYYSSS, men bara skruva på lite raskt så slutar det strax. Och viktigt: håll gastuben upprätt när du skruvar. Just vid det där PFFFYYYYYSSS-ögonblicket kan det annars rinna ut gas, nämligen. Jag kan eventuellt ha råkat vinkla min behållare lite så att jag precis hann känna något kallt på fingrarna… Gör inte så. Alltså, du DÖR ju inte om du gör det, men det är dumt att slösa gas, såklart. Sen tändsticka och vrida på gasen… FOFF! Naajs! Och till skillnad från när man eldar sprit är det enkelt att reglera spruttet på spisen genom att bara vrida på gaskranen så det kommer lite eller mycket. Och vilket sprutt sen då! Jag har läst någonstans hur många minuter det tar att koka upp en liter vatten och det var inte jättemånga. Jag kokade bara ett par deciliter och det gick ju rasande fort. Första vändan kokade jag maten en liten stund i vattnet, andra vändan kokade jag bara upp tevatten. Och det där om att gaskök sotar mindre, ja det verkar ju vara helt sant, jag såg då inget sot.

Känns som ett bra val att jag tog gas i stället för sprit. Det är väl bara två saker som möjligen känns lite knepiga: du ska förvara tuben upprätt, eventuellt klarar inte säkerhetsventilen att hålla inne gasen annars… hmm, okej, om den typ hamnar snett i väskan är det KÖÖÖÖRT då eller?! (Egentligen: räkna detta till den allmänna nojan kring att gas är SVÅRT och FARLIGT.) Och sen det där med att veta hur mycket man har kvar (man kan väga behållaren… tänkte nog inte ha någon våg med mig ut på vandring, dock…) och hur länge det räcker. Det är ju inte lätt att veta hur länge sprit räcker heller, men hur mycket man har kvar, det vet man ju i alla fall. Men jösses, så smidigt jämfört med sprit att inte behöva mäta upp så mycket man behöver per användning. Med spritkök får man ju antingen elda tills spriten är slut eller bära med sig en eventuellt läckande behållare med sprit.

Maten då? Jotack, en riktig kulinarisk upplevelse. Eller ja, helt okej bukfylla i alla fall. Snabbris, torr sojafärs och en påse Varma koppen tomatsoppa. Lite extra örtsalt eller något hade varit fint till. Vore kul att testa att torka något hemlagat till en annan gång.

Jag kollade också in slottet (gården, själva slottet är fortfarande stängt efter covid), handelsträdgården, hantverkarboden och toaletterna, innan jag slutligen gick till det enda stället jag inte hade varit på, typ, och DÄR var fågelmatningen.

Så himla fint! Och jodå, det var rätt bra fart där, trots att våren är här. Gladast blev jag nog för att två ursöta stjärtmesar kikade förbi. Såg också blåmesar, talgoxar, koltrastar, pilfinkar, gråsparvar, grönfinkar, en bergfink som jag tyvärr bara nästan lyckades fota (delvis, bakom grenar – hade gärna lyckats få bättre bild av den än jag hade tidigare, men nja), nötväckor, större hackspettar och säkert några fler.

Summa summarum så blev det en riktigt trevlig utflykt. Jag är glad att jag inte gav upp och åkte hem utan att ha testat köket. Och jag är glad att jag är så nöjd med köket! Sen är ju såklart kök lite overkill för en kort dagsutflykt. Jag kommer antagligen oftast köra enklare lösningar, som jag gjort tidigare (min klassiker: snack pot + extra sojafärs och varmvatten i termos – eller för all del, köpa färdig wrap eller liknande). Men jag hoppas få använding för köket på vandring!