Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Manuskladd

Idag har jag skrivit ut min NaNo-roman! Jag betraktar det som en kladd till ett första utkast… Det är alltså mycket kvar, men det är en tuff känsla att ha allt på papper.

Det var en pärs att skriva ut det hela. Vår stackars skrivare slutade samarbeta efter ett tag och jag fick muta den med ett flertal långa vilopauser för att den till slut skulle spotta ur sig allt.

121 sidor med radavstånd 1,5. 288305 tecken (inkl. blanksteg). Undrar hur mycket som är kvar när/om den blir klar? Det är ju ingen tegelsten direkt… men jag skulle tro att en kortare roman som Anna, min älskade inte är så värst mycket längre.

Jag har inte börjat läsa igenom den ännu, men jag tror det kommer bli ganska otäckt. Mycket jobb återstår…

Lämna en kommentar

Keillers park

Ännu en bra film sedd på Göteborgs filmfestival!

Både jag och Jonas har ju läst Johan Hiltons bok om hatbrott mot bögar, No tears for queers. Boken handlar bland annat om mordet på Josef Ben Meddour i Göteborg 1997. Hans egen pojkvän blev misstänkt för mordet och illa behandlad av polisen, fast han var oskyldig.

Filmen är löst baserad på denna verkliga händelse. Peter är gift och har precis blivit vd för familjeföretaget. Världen vänds upp och ned när han träffar den charmige men oansvarige Nassim och faller pladask. När sanningen uppdagas förlorar han hela sin familj och pappan portar honom från företaget. Som om inte det var nog med det anklagas han sedan för mordet på Nassim.

Det är en film man blir arg av att se. Först blir jag arg på Peter, för att han bedrar sin fru. Sen blir jag arg på hans vänner som gärna drar en lögn för hans fru så länge de tror att han bedrar henne med en annan kvinna, men som tycker att det är en värld av skillnad när de får veta att vänsterprasslet är en man. Jag blir arg på de dåliga poliserna och på ofantligt många fler saker i filmen.

Som film är den inte helt perfekt utan rymmer en del klyschor, men den har en viktig historia att berätta. Man blir mörkrädd när man tänker på att det finns folk som anser sig ha rätt att behandla bögar som skräp och till och med ta livet av dem. Vem angår det hur någon annans kärleksliv ser ut? Det är ofattbart för mig att det finns så inskränkta och hemska människor.

För min del hade det räckt om Peter bara varit bög från början. Jag måste hata honom för att han sviker sin fru och drar in henne i sin jävla livslögn och det tillför egentligen ingenting till filmen. Eller vad vet jag, kanske hade han blivit för genomsympatisk och lätt att hurra för annars. Men jag tycker som jag gör och det är att bög får man gärna vara, men det är ingen jäkla ursäkt för att lura och bedra en stackars intet ont anande kvinna. Inte ens när samhället ser ut som det gör, med bekymret att det är svårt att accepteras som homosexuell. Det finns ingen ursäkt för otrohet.

Nåväl… det stör mig att filmen får mig att tänka så mycket på det när det är det hemska hatbrottet som borde vara det viktiga. Det kändes som att man skulle tycka att homorelationen var gullig, vilket den möjligtvis blev, men det är inte gulligt med otrohet.

En bra film.

FilminfoIMDB: Keillers park
Regissör: Susanna Edwards
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Final Fantasy VII: Advent Children

Allvarligt talat? Vad tänkte de som gjorde filmen? “Om vi tar en snygg animerad miljö, slänger in lite figurer från ett datorspel (kvinnan måste ha löjligt stora bröst) och låter dem slåss filmen igenom, då blir det nog bra.” Det verkar så. Man har nämligen glömt bort såna där detaljer som att introducera karaktärer eller ge någon vink om vad filmen egentligen handlar om.


Det är ofantligt tråkigt. Man kan se den i studiesyfte för att studera datorgrafiken*, för att öva sin japanska** eller om man är stort fan av spelen. Annars inte.

* Den är ju helt animerad, det är faktiskt intressant att se. Endast på grund av detta klarar sig filmen från att få lägsta betyg.

** Liten japanskalektion – Nu säger vi “moln” på engelska tillsammans, eftersom en av karaktärerna heter det: Kuraudo!

FilminfoIMDB: Final Fantasy VII: Advent Children
Regissör: Tetsuya Nomura
År: 2005
Omdöme (1-5): 2
8 kommentarer

La noche de los girasoles

Vårt första besök på Göteborgs Filmfestival blev riktigt, riktigt lyckat. Angosto, eller La noche de los girasoles, är en jättebra film!

Filmfestivalens beskrivning lyder:
De två grottexperterna Pedro och Esteban kommer till en avfolkningshotad spansk bergsby för att undersöka en nyupptäckt grotta och dess potentiella vetenskapliga och turistmässiga kraft. Ett våldtäktsförsök sätter händelserna i rullning. I sex karaktärsdrivna och intelligent konstruerade episoder utvecklar sig sedan denna starka, välspelade och psykologiska kriminalthriller där varken tjuriga gamla spökbybor, korrumperade poliser, eller moderna stadsbor går säkra. Debuterande Jorge Sánchez-Cabezudo ger oss en film noir från Kastilien, som lyckas behandla landsbygdens avfolkning, generationsväxlingen i samhället och frågor om heder och moral, samtidigt som den är oerhört spännande.

Det är alltså en film vars handling är uppstyckad i olika delar, som fokuserar på en person i taget, och först när man har sett allihop faller allt på plats. Den här filmen är kanske det bästa exemplet på denna typ av berättande jag någonsin sett. Ofta är det ganska komplicerade och flummiga filmer som byggs upp så här, men denna är rakt på sak och lätt att förstå samtidigt som berättandet är alternativt.

Jag vill egentligen inte säga så mycket mer om handlingen än det som står i texten ovan, för jag vill inte förstöra upplevelsen. Men jag måste säga att överfallet och våldtäktsförsöket på Gabi, spelad av Judith Diakhate är något av det mest otäcka jag sett på film. Både själva attacken och efteråt. Skräcken och paniken riktigt lyser ur hennes ögon, hon skakar i hela kroppen och jag tror inte att någon kan se detta oberörd. Det är alldeles för vanligt på film att attackerade kvinnor på något vis fortfarande i första hand är sexiga – ni vet, de skriker kvinnligt/våpigt/hjälplöst medan otäckingen drar av dem kläderna och blottar brösten, sminket sitter fortfarande perfekt och hälften av stönen kunde lika gärna vara orgasmiska. Så är det inte här. Diakhate levererar en otroligt stark scen som jag sent lär glömma. Jag kommer att hålla utkik efter henne i fler roller.

Dessutom lär jag hålla utkik efter fler filmer av regissören Jorge Sánchez-Cabezudo. Där finns såklart risken att bli besviken, men uppenbarligen har mannen känsla för att berätta en bra historia.

Miljön i filmen vill jag också nämna. Det ger en alldeles särskild stämning att den utspelar sig i små hålor, på landet och i en övergiven by där endast två envisa gubbar håller sig kvar. Det är en vacker film med en otäck berättelse, där människorna lever i en moralisk gråzon.

Jag tycker att den är väl värd en femma i betyg!

FilminfoIMDB: La noche de los girasoles
Regissör: Jorge Sánchez-Cabezudo
År: 2006
Omdöme (1-5): 5
Lämna en kommentar

Flash Gordon

Ojojoj. Jag såg slutet på den här filmen när jag var liten och har velat se hela ända sen dess. Nu har jag “äntligen” gjort det. Men du, jag lovar, om du inte har sett den går du inte miste om något…


Visst har Flash snygg tröja? Betänk att han HETER Flash…

Okej, vissa poänger som kultfilm har den. Kostymerna är roliga. Det är roligt med den töntiga musiken gjord av Queen. Det är roligt med övertydlighet som när damen i nöd skriker “Who’s gonna save us now?” direkt följt av Queens vrål “Flash – oooh – saviour of the universe!” och klipp till Flash Gordon (allvarligt, vilket namn!) med den blonda hårmanen svallandes i fartvinden.

Men ändå… vilken jävla smörja. Handlingen är alltså att en onding ute i jymden ska förstöra jorden och Flash Gordon tillsammans med en kvinna han just träffat (vilket inte hindrar att de äääälskar varandra) och en galen vetenskapsman måste rädda planeten genom de mest osannolika aktioner.

Givetvis kan de förtrycka kvinnor i rymden också.

Bläh. Om det inte varit för kultfaktorn, barndomsnostalgin, Queen och fnissen jag faktiskt undslipper mig så hade jag gett lägsta betyg. Det finns ingenting bra med filmen.

FilminfoIMDB: Flash Gordon
Regissör: Mike Hodges
År: 1980
Omdöme (1-5): 2
2 kommentarer

Hide and Seek

Yes! En bra skräckfilm! Det är inte ofta de dyker upp, men den här gillade jag.

David Callaway (Robert De Niro) blir ensamstående far efter att hans fru hittats i badkaret med uppskurna handleder. David ser att dottern Emily (Dakota Fanning) inte mår bra efter den traumatiska händelsen och tänker att ett miljöombyte vore bra för dem båda. De flyttar till ett litet samhälle och försöker starta nya liv.

Emily är motsträvig när David försöker få henne att lära känna nya människor. Hon har redan Charlie och vill inte leka med någon annan, säger hon. När otäcka saker börjar hända i huset säger Emily att det är Charlie som står bakom dem. Men vem är egentligen Charlie?


Dakota Fanning, otäckt söt.

Dakota Fanning är riktigt bra i rollen som Emily, hon är både söt och otäck på en och samma gång. Filmen lyckas överraska mig med sin sluttwist. Bra!

FilminfoIMDB: Hide and Seek
Regissör: John Polson
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban

Jag har ju nyligen lyssnat på boken och ville se den som film också, men mina förväntningar var inte särskilt höga.


Rektorn hälsar eleverna välkomna till ett nytt år på Hogwarts.
Givetvis måste man korta ner bokens material för att få in det i filmen och det gör det alltid svårt att tycka om filmen när man läst boken, tycker jag. I denna film om Harry Potter som jagas av en förrymd fånge från fängelset Azkaban fattas det väldigt mycket. Jag kan knappt se att det finns någon behållning kvar när alla förklaringar och samband är bortklippta..?

Jag tycker man borde satsa mer på filmformatets styrkor, att visa snygga miljöer och sånt. Det lilla man ser av Hogwarts är riktigt imponerande, men jag vill ha mer!

Ett riktigt bra val filmskaparna gjorde var att skära bort all quidditch som inte absolut behövdes…

FilminfoIMDB: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Regissör: Alfonso Cuarón
År: 2004
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

Jaws

Jonas blev bestört när jag sa att jag inte visste säkert om jag sett Jaws/Hajen eller inte. Det är ju en sån där klassiker man bör ha sett och faktum är att den därtill är en riktigt hyfsad sådan.

Jag tycker att den fungerar som skräck/slasher-äventyr mycket för att den är relativt realistisk. Monstret är ett existerande djur, som har attackerat människor. Givetvis ska filmen inte ses som en dokumentär hajskildring, men den ligger ändå tillräckligt nära verkligheten för att bli otäck. Jag kan förstå om folk som såg Jaws när den kom blev badkrukor efteråt.

Jonas berättade att det blev vajsing på den gigantiska konstgjorda hajen som användes och att många hajscener därför ersattes med scener filmade “ur hajens ögon”. Tack och lov! Jag tror filmen hade varit mycket sämre om låtsashajen varit samarbetsvillig.

Helt okej film. Fast det var inte så svårt att gissa vilka som skulle dö och vilka som skulle överleva i slutet…

FilminfoIMDB: Jaws
Regissör: Steven Spielberg
År: 1975
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Män som hatar kvinnor

Alla lovord jag läst gjorde mig nyfiken på Stieg Larssons Millenniumtrilogi, så jag gav mig på att läsa första delen Män som hatar kvinnor. Det ångrar jag inte! Jag blev riktigt fast i den här boken.

I centrum står journalisten Mikael Blomkvist, nyligen åtalad och fälld för förtal av en mäktig finansman. Den pensionerade industriledaren Henrik Vanger anlitar honom för att skriva en familjekrönika, men också för att i hemlighet försöka lista ut vad som hände nästan fyrtio år tidigare när sextonåriga Harriet Vanger försvann spårlöst. De misstänkta finns inom familjen och Henrik Vanger vill få gåtans lösning levererad innan sin död.

Vi följer också Lisbeth Salander, en ung tjej med trassligt förflutet som arbetar med avslöjande personundersökningar. När Mikael Blomkvist får se sina egna hemligheter satta på pränt av Salander blir han rysligt imponerad och ser till att få hennes hjälp i utredningen om Harriet Vanger.

Det är en maffig deckare samtidigt som det är ett dramatiskt familjeepos. Berättelsen är mycket skickligt uppbyggd och språket är bra. Jag myser av färgstarka beskrivningar som “Hon hade lagt på makeup i en färgskala som antydde att hon möjligen var färgblind” (om Lisbeth Salander).

Till en början undrade jag vad som menades med titeln, men sedan framstod det med all önskvärd tydlighet. Det är en hemsk historia där otäcka män figurerar flitigt.

Visst finns det ett par saker jag inte tycker om i boken. Ni vet klyschan när boven berättar för hjälten om sina dåd? Jo, den finns tyvärr med. Dessutom gillar jag inte alls hur alla kvinnor vill idka kravlös fortplantningsverksamhet med Mikael Blomkvist, vilket för mig är helt obegripligt. Kritiken i Conans inlägg Ekonomireporter 007 med rätt att ligga är träffande.

Ändå är detta en bok jag verkligen kan föreställa mig på min kommande lista över bästa böcker lästa i år. Jag tyckte väldigt mycket om den och ser fram emot att läsa del 2, Flickan som lekte med elden.

Böckerna har sålt oerhört bra och fått priser. Det är sorgligt att Stieg Larsson själv aldrig fick uppleva sin framgång.

BokinfoTitel: Män som hatar kvinnor
Författare: Larsson, Stieg
ISBN: 9170013683
Lämna en kommentar

Filmtittningsprojekt

Vi har inlett en ny typ av filmtittningsprojekt. Vi brukar ju se avsnitt ur serier ibland – oftast i samband med matintag. Nu har vi sett färdigt första säsongen av underbara Dexter, men kände inte riktigt för att börja på något nytt. Nu ser vi film i stället. Vi tar helt enkelt filmer i kategorin “det här vill vi ha sett men när vi väljer film blir det aldrig av att vi väljer dem” och hackar upp i lagom stora snuttar. Det känns inte så roligt att göra så med de allra viktigaste filmerna, men det passar utmärkt att göra med där filmerna som legat på hög ett tag.

Fördelen: Att man bearbetar den stora att-se-högen en smula.

Nackdelen: Att listan med sedda men ej ännu recenserade filmer växer…

2 kommentarer