Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Bästa filmerna 2006

Jag har våndats för detta inlägg. Jag har sett en massa film – en sisådär 183 stycken tror jag – och många har varit bra. Det är inte lätt att plocka ut guldkornen, men givetvis ska jag göra ett försök.

Som vanligt vill jag påpeka att det handlar om filmer som jag sett 2006, inte filmer som kommit ut 2006.

Läs mer om filmerna genom att följa länkarna som går till mina recensioner, eller genom att klicka på IMDb-loggan för att komma till IMDb-sidan.


Flygande ugandier i It’s All About Love

Min absoluta favoritfilm jag sett under året måste i alla fall bli Thomas Vinterbergs It’s All About Love . Jag såg den förvisso första gången i slutet av 2005, men jag såg nyligen om den eftersom den vuxit oerhört mycket i efterhand. En underbart märklig film om en otäck framtid med kärleksbrist i världen. Och flygande ugandier!

Femmor under året blev inte många (jag har funderat på att bli mer generös…), men utöver filmen ovan gav jag dem till Sleepy Hollow och The Life of David Gale .

En annan film jag verkligen gillade är Secretary , en mycket intressant film om sadomasochism.

Bästa skräckfilm blir faktiskt Frágiles , trots att den är väldigt klassisk. Det den gör gör den bra! Som alltid är det svårt att hitta bra skräckfilmer och jag har inte ens någon mer tänkbar kandidat.


Annorlunda Alice i underlandet.

Bisarrast (på ett bra sätt) är Jan Svankmajers underbara Alice , en minst sagt annorlunda version av Alice i underlandet.


Vacker bild ur Der Krieger und die Kaiserin.

Mysigast är kanske Tom Tykwers Der Krieger und die Kaiserin .

Både Svankmajer och Tykwer har vi för övrigt samlat sedda filmer av under året.

Vackrast är de härliga asiatiska wuxia-filmerna som jag äntligen sett i år: Hero , Crouching Tiger, Hidden Dragon , och House of Flying Daggers . Bra filmer allihop, dessutom.

Charmigast är O Homem Que Copiava (The Man Who Copied) och Miranda Julys omtalade Me and You and Everyone We Know .

Bästa film noir är antagligen Mildred Pierce – min vana trogen gillar jag bäst de lite annorlunda filmerna i genren.


Vem hade kunnat tro att stumfilm från 1927
kan vara så bra som The Lodger?

Bästa Hitchcock (jo, vi ser ju en del Hitch) blir något oväntat stumfilmen The Lodger från 1927. Snygg mordhistoria!

Brokeback Mountain måste nämnas. Jag tyckte visserligen inte att själva berättelsen var särskilt överraskande, men det är viktigt att en film om homosexualitet blev mainstream.

Dessutom kan jag inte låta bli att nämna:
The Sweet Hereafter
United 93
The Squid and the Whale
Heavenly Creatures

Årets största besvikelser blev:
Silent Hill – Stor hype för en lam film som jag såg fram emot på grund av den otäcka stämningen i datorspelen den baserades på.
Bringing Up Baby – Riktigt vidrig film, trots placering på IMDbs Topp-250.
The Mod Squad – Inte ens min favorit Claire Danes kunde rädda smörjan.
A History of Violence – Cronenberg lyckades göra skräp av fantastisk serie.
Factotum – Alla verkade gilla den utom jag.

5 kommentarer

2006 – En årssammanfattning

När 2006 började hade jag och Jonas bott ett halvår i Göteborg. Det var rejält underbart att slippa cykla i snön och i stället få åka spårvagn… Under vårterminen läste jag Japanska B på Göteborgs Universitet och Jonas började exjobba på Chalmers. Men det var inte allt som skulle hinnas med, vårterminen var minst sagt hektisk. Eftersom Jonas redan tagit maximalt studielån hade vi bara mitt studiemedel att leva på och blev tvungna att jobba extra. Jag jobbade först som telefonförsäljare på Spärrlinjen i Västra Frölunda, sen med ett betydligt trevligare telefonjobb för mäklarföretaget m2. Dessutom städade vi upp bland efterhängande skoluppgifter från förr. Under våren klarade Jonas och jag äntligen den fruktade operativsystemssimuleringslabben NachOS, som länge hängt över oss som ett mörkt moln. Nästan ännu bättre var att jag äntligen tog min tenta i Analys B, på alldelesförmångte försöket. Jag trodde inte att jag klarat den, så jag blev ofantligt glad när jag fick beskedet. Japanskan blev lidande av allt jobb, under terminens andra period var jag knappt i skolan en enda gång. Det blev några omtentor till augusti, men jag klarade dem som tur var och kunde sen stoltsera med totalt 40 poäng i japanska.

Under sommaren jobbade jag på Lorensbergs Communications, tillsammans med Linköpingsvännen Julia. Det var ett trevligt jobb med anknytning till min utbildning och jag uppskattade läget mitt i stan.

Det allra bästa med sommaren var min och Jonas semesterresa till Öland! Vi lånade en stuga i Bläsinge samt Jonas föräldrars bil och stannade över en långhelg. Jag fick äntligen åka till Blå Jungfrun, som jag velat så länge jag kan minnas och det var härligt! Vi lyckades också av en slump åka till Öland samtidigt som min bror och hans familj, så vi fick hälsa på dem en sväng i Böda Sand.

När hösten kom efter en sommar som gärna fått fortsätta längre började jag på Chalmers, efter en del strul med antagningen. Helt lätt är det inte att byta lärosäte. Eftersom vi snålat och sparat under vår och sommar kunde jag ägna mig helhjärtat åt skola och skippa jobb, vilket verkligen var tur eftersom hösten också blev tung.

Under första perioden läste jag Datorsäkerhet på Chalmers och fortsatte jobba på min browser Anywhere i distanskursen Pragmatisk programmering från Linköping.

I period två närvarade jag i princip bara på en föreläsning i varje kurs, Kryptoteknik och Databaser. Jag tyckte det var bättre att jobba hemifrån och jag lyckades ta mig igenom de många labbarna och inlämningsuppgifterna. Kryptotentan missade jag med två poäng och databastentan borde jag få resultatet från vilken dag som helst nu. En bit in i perioden började även distanskursen Datornät från Linköping och jag åkte dit på upprop och passade på att träffa lite gamla vänner.

I november antog jag utmaningen att skriva 50000 ord på en månad (NaNoWriMo) och klarade det! Jag hoppas att snart få ta tag i min roman igen, men i december fanns helt enkelt ingen tid till det.

Jonas och jag bestämde att börja fira jul på samma ställe och slog tärning om huruvida det skulle bli Nyköping eller Oskarshamn i år. Det blev Nyköping, så vi firade med min familj.

Nyårsafton firade Jonas och jag i Paris där vi också förlovade oss!

Lämna en kommentar

Paris – Reseberättelse

Givetvis är min ambition att göra en rejäl reseberättelse på resesidan, men jag vet ju med mig att det kan dröja ett tag innan sånt blir klart (se bara på sidan om Egypten), så jag postar mitt lilla utkast här så länge.


Eiffeltornet sett från Sacré-Cæur

Onsdag 27 december
Vi flög från Landvetter (första gången vi var där) till Charles de Gaulle och tog RER-tåget till Rosny Bois Perrier, med byte vid Gare du Nord. Vid Rosny Bois Perrier ligger det stora köpcentret med det fantasifulla namnet Rosny 2, som vi gick igenom och fick leta en stund efter en utgång på andra sidan. Direkt när vi kom ut såg vi hotellet på andra sidan om parkeringen och en ganska stor bilväg. Det var väldigt mycket bilar och avgaser, men vi hade ju inte väntat oss några lyxkvarter direkt. Hotellrummet, nummer 110, var väldigt sparsmakat och luktade rök, men det var åtminstone hyfsat rent. Mest saknade vi nog en garderob eller liknande, det fanns överhuvudtaget ingenstans att hänga kläder (inte ens ytterkläderna). Dessutom fungerade bara sänglampan ordentligt och det blev en evig, fruktlös kamp att försöka få hotellpersonalen att lösa problemet.

Vi funderade på att åka in till Paris, men nöjde oss med att tillbringa kvällen i Rosny 2. Vi åt jättegod pizza på ett ställe som hette Pizza Paï, handlade frukost på det gigantiska Carrefour (en sevärdhet i sig med alla spektakulära matvaror) och gick på bio och såg Eragon dubbad till franska. Vi förstod nästan ingenting av vad de sade, men storyn var ju inte direkt svår (Stjärnornas krig, någon?) så vi tror att vi fattade det mesta ändå. Vårt biogodis var körsbärstomater från Carrefour och vi förfasades över att man köar till biosalongen i Frankrike och inte har bestämda platser.

Torsdag 28 december
Äntligen dags att åka in till Paris! Med RER-tåget tog det bara 10 minuter in till stationen Magenta, som sitter ihop med Gare du Nord. Lägger man på ytterligare ett par minuter kommer man till Haussmann-St. Lazare, och båda dessa stationer ligger bra och centralt.

Vi klev ut vid Gare du Nord och hamnade direkt i Parismyllret. Planen var att promenera till Place de la Concorde och på vägen fick vi se en hel del intressant: Opéra Garnier som vi gick förbi, Église de la Madeleine som vi gick in i och såklart den galna franska trafiken…

Från trapporna vid Madeleine-kyrkan såg vi obelisken som pryder Place de la Concorde. Den kommer från Luxortemplet i Egypten, där en likadan obelisk nu ensam står vid ena sidan av ingången. Jag tyckte såklart att det var roligt att se den, men jag kan inte låta bli att känna en smula sorg över att den flyttats från Luxor där den hör hemma.

Från obelisken breder paradgatan Champs-Élysées ut sig ända mot L’arc de Triomphe och det var dit vi sedan promenerade. Det var rejält kallt, så vi gjorde en avstickare in på sidogatorna för att hitta ett café, vilket visade sig lättare sagt än gjort. Till slut hittade vi i alla fall ett ställe där vi fick tina upp oss en smula, även om det inte direkt var ett sånt där franskt café vi drömt om att besöka.

Vi promenerade sen bort till triumfbågen och beundrade den en stund, varpå vi tog métron till Rambuteau för att leta rätt på en av de vegetariska restauranger jag googlat rätt på innan resan. Det blev en fullträff! Le Potager du Marais hade underbar mat i en ganska mysig, långsmal lokal. Härligt!

Efter middagen gick vi och tittade på Centre Georges Pompidou, som ligger ett stenkast från restaurangen. Sedan promenerade vi lite på måfå och råkade springa på Hôtel de ville och Notre Dame. Inte illa!

Det var en mysig dag, men egentligen alldeles för kallt för att det skulle vara mysigt att gå runt och titta på saker. Jag var dessutom rejält förkyld och snurrig och kylan och allt promenerande gjorde att mitt knä gjorde rejält ont. Som tur var blev vädret varmare, förkylningen bättre och jag köpte knästödsgrejer som värmde och hjälpte en hel del.

Fredag 29 december
Vi åkte in till Gare du Nord och promenerade till Montmartre. Snart tornade Sacré-Cæur upp sig framför oss och vi tog oss dit och njöt av utsikten och den vackra basilikan. Det var skönt att gå in och sätta sig en stund och såklart intressant att se hur det såg ut därinne.

Nästa anhalt var att hitta vegetariska restaurang nr 2 som jag hade adressen till, i syftet att se om den var lämpad för nyårsmiddag. Det var den inte, eftersom den var stängd på söndagar. Vi åt aldrig där, men hur som helst finns det en vegetarisk restaurang som heter Au Grain de Folie och ligger nära Abbesses (stationen och kyrkan).

Sen letade vi rätt på Les 2 moulins, cafét som Amélie jobbar på i filmen Le fabuleux destin d’Amélie Poulain (Amelie från Montmartre). Visst känner man igen det, men ändå inte. Det var trångt, rökigt och ganska sunkigt. Det var mer mathak än café, vi åt ganska dyra smörgåsar och jag drack te medan Jonas förfasades över att vanligt kaffe i Frankrike är en pytteliten espresso.

Vi promenerade runt lite, såg Le Moulin Rouge (inte ett ställe jag vill besöka), handlade på Monoprix, tittade på de två kvarnarna som namngett Améliecafét och handlade vykort, frimärken, en magnet och en cigarr till nyår i en turistbutik vid Sacré-Cæur. Sen åkte vi in till stan för att leta rätt på nästa potentiella nyårsrestaurang, men den var helt igenbommad och låg dessutom väldigt off.


Eiffeltornet by night

Vi tog då en lång promenad längs Seine och tittade på Notre Dame, uteliggare, restaurang- och sightseeingbåtar, såg en Subway som vi bestämde att vi skulle äta på någon gång, gick över Pont Neuf och ända bort till Eiffeltornet. Efter det höll mitt knä på att ge upp, jag hade inte ens skaffat knästödet ännu.

Lördag 30 december
Vi unnade oss att sova länge, vilket var väldigt skönt. Jättebra att vara borta så många dagar att man kan ta det lite lugnt! Vi tänkte åka till Louvren, men det blev ganska sent så vi åkte till kyrkogården Père-Lachaise i stället och vandrade runt bland spektakulära gravar i regnet. Vi letade en god stund efter Oscar Wildes grav och när vi äntligen kom rätt var den inte alls svår att se. Den var fullständigt nedklottrad av fans – tråkigt att de tänker så fel! Jim Morrissons grav var enklare att hitta – själva graven syntes inte särskilt väl, men det gjorde den ivrigt fotograferande turistskocken som stod där. Jonas passade på att ringa Tomas för att berätta om det stora ögonblicket.

Vi åkte sen in till stan och åt jättegod pizza på en restaurang med utsikt över Notre Dame. Jag kan verkligen rekommendera kombinationen getost och valnötter! Vi drack öl och avslutade med Irish Coffee, dessutom hade vi smuttat vin och whisky under dagen, vilket gjorde att vi var lite onyktra när vi gav oss av igen. Det blev ytterligare en ganska lång promenad längs Seine och Champs-Élysées och vi hann precis gå upp i triumfbågen innan den stängde. Vi fick en spektakulär nattutsikt över Paris och hade åtminstone nästan sett oss mätta på den när vi blev nerkörda för stängning. Trapporna var såklart inte alls vad mitt knä behövde, men det var kul att gå upp ändå. Fast det kostade förstås 8 € per person…
Det blev så pass sent att vi fick leta rätt på nattbussen vid Châtelet och när vi stannade för att titta på kartan blev vi hjälpta av en fransk kille som verkade gilla möjligheten att få öva på engelskan. Han gick med oss till en informationshytt och under tiden kom ytterligare en fransman och ville hjälpa till. Vid informationsdisken frågade Jonas en kille samtidigt som en annan man kom ut och frågade mig vad vi letade efter. Alla ville hjälpa oss! Vem var det som sa att fransmän inte är hjälpsamma?

Söndag 31 december – nyårsafton!
Vi höll det hemligt tills det var klart, men vi hade bestämt oss för att förlova oss i Paris! Vi valde klockslaget 19, eftersom vi blev tillsammans den 19 september och firar månad varje 19:e genom att äta pannkakor – 19 är ett speciellt tal för oss. Vi stod utanför Notre Dame efter att ha varit inne i den en kort sväng. Väldigt mysigt! Det blev en del bilder, men det var mörkt då, så vi kom tillbaka senare och tog bättre bilder i dagsljus.

Sen letade vi rätt på en restaurang i det närliggande Severin-området. Från början hade vi tänkt hitta en restaurang att boka bord på i förväg, men det var lättare sagt än gjort och dessutom var det inga problem att hitta bord här. Det blev en mysig liten restaurang som hade fondue, eftersom vi båda länge velat prova det. Till förrätt åt vi fransk löksoppa med bröd och ost i. Väldigt gott, men vi vet inte om den verkligen var helt vegetarisk… Huvudrätten var ostfondue med svamp i och till efterrätt åt vi hallonsorbet i champagne. Vi betalade nära 300 kr för en flaska vin, vilket kändes väldigt vuxet. Det blev det dyraste restaurangbesök jag någonsin betalat, men det var det värt när det var nyår och förlovning och allt.

På tolvslaget stod vi uppe vid Sacré-Cæur med champagne och cigarr, bland en massa andra glada nyårsfirare. Fyrverkerier var det väldigt klent med, inget officiellt dunderfyrverkeri utan bara privata småpjäser. Däremot var det ganska många som smällde av saker mitt i folkmassan uppe på kullen, det blev till slut så läskigt att vi skyndade därifrån.

På väg hem i nyårsnatten ringde min mobil och hela mammas och pappas nyårsfest sjöng grattissång till förlovningen i luren.

Det var en väldigt mysig dag och en jättebra nyårsafton! En glad överraskning var att kollektivtrafiken var gratis hela dagen, ett mycket trevligt initiativ.

Måndag 1 januari
Dagen efter då allt var stängt. Vi promenerade runt en del, åt på Subway vilket blev en besvikelse eftersom de inte hade den vegetariska “biffen”, och gick sedan på bio på Champs-Élysées och såg Arthur et les Minimoys på originalspråket engelska med fransk text. Skönt att förstå talet den här gången, men filmen var sådär.

Hemma på hotellet gav det fladdrande ljuset i badrummet helt och hållet upp så vi fick uträtta behov i mörker. Vid det här laget var vi rysligt trötta på bröd och njöt inte alls som brukligt av våra pain au chocolats som vi åt till kvällsmat.

Tisdag 2 januari
Vi gick upp tidigt för att gå på Musée d’Orsay, där vi vandrade runt bland verk av Vincent Van Gogh, Claude Monet, Edgar Degas, Pierre-Auguste Renoir, Alfred Sisley, Rosa Bonheur, Jean Auguste Dominique Ingres, Edouard Manet, Jean-Baptiste Carpeaux och många fler.

Nästa anhalt blev de stora och svindyra varuhusen Printemps och Lafayette vid Gare du Nord. På vägen köpte vi sötsliskiga crèpes och tittade in på lyxiga Fauchon med stora godisaskar för tusentals kronor. Jonas behövde en ny plånbok, men vi behövde inte se många prislappar för att konstatera att dessa kvarter var helt fel för oss. I stället tog vi en sväng till Montmartre, kikade in i Abbesses och tänkte äta på den vegetariska restaurangen där, men ångrade oss och åkte till Le Potager du Marais i stället, som vi ju verkligen gillade när vi var där senast.

Onsdag 3 januari
Upp tidigt igen och gå på Louvren! Vi började med Mona Lisa, Venus de Milo, och de egyptiska utställningarna, för att få det viktigaste avklarat först. Det fanns otroligt mycket saker från Egypten, mycket mer än jag trodde. Återigen var jag kluven – det var kul att se allt, men jag hade hellre sett dem i Egypten när jag var där!


Ingången till Musée du Louvre

För att orka vidare behövde vi en lunchpaus på ett av matställena i Louvren och sen kämpade vi vidare. Att gå på konstmuséer är verkligen att få en överdos av naket och det är inget som gör mig särskilt lycklig. Jag tycker det är ofantligt mycket mer intressant med tavlor som skildrar vardagssituationer eller statyer med kläder som ser lätta och mjuka ut fast de är gjorda i sten. Som tur är finns det en del sånt också på Louvren. För övrigt är själva huset nästan den största sevärdheten på Louvren – varenda rum är utsmyckat med målningar och skulpturer, ibland är faktiskt taket mer imponerande än verken i rummet!

Efter sex timmars museibesök fortsatte vi med lite shopping. Vi gick i flera seriebutiker och någon spelbutik på Rue Dante, där de fanns i överflöd. För att få öva franskan lite köpte vi Tintin – Les Cigares du Pharaon i en kompakt, billigare version. Serier är annars ganska dyrt i Frankrike – allt verkar ges ut i lyxiga, inbundna böcker.

Vi åt jättegod pestopasta på en restaurang i Severinområdet och skrev sen vykort på Starbucks. På väg hem blev det ytterligare shopping eftersom vi stötte på en affär med begagnade böcker. Vi köpte en jättesöt barnbok om en liten ensam man och Ringaren i Notre Dame i en något förenklad ungdomsversion, för 0.50 € styck. Barnboken tog vi oss lätt igenom, men det återstår att se hur det går med Ringaren.

Torsdag 4 januari
Vi hade turen att åka upp i Eiffeltornet på resans soligaste och klaraste dag. Det gör enormt stor skillnad för fotograferandet och allt blir såklart allmänt mer trevligt. Det blev en hel del köande. Första hissen går bara till andra våningen, så där måste man köa igen för att komma till tredje. Där måste man köa för att komma ner till andra igen, där man måste köa för att komma ner till marken… Första våningen hoppade vi över för att inte behöva köa ännu mer.


Eiffeltornet, från andra våningen och upp.

Utsikten var såklart fantastisk. Det blåste väldigt mycket på två sidor högst upp, men givetvis ville vi se utsikten åt alla håll.

Efter Eiffeltornet åkte vi till det underjordiska shoppingcentret Les Halles. Vi åt smaskiga ostcrèpes och provade bakverket macaron, som jag blivit nyfiken på. Gott! Inte heller i Les Halles hittade vi någon plånbok, men vi köpte en löjligt stor kaffe på Starbucks och fick en välbehövd vilstund.

Vi lyckades komma ihåg att vi skulle checka in och skriva ut boarding pass på ett internetcafé, för att göra det smidigare på flygplatsen dagen efter. Väldigt trevligt med e-biljetter!
Vi tog en bättre titt inuti Notre Dame mitt under mässa med mäktig sång – det gick bra att gå runt och titta ändå. Sen åt vi middag innan vi åkte till La Défense, den fyrkantiga “triumfbågen” mitt i ett spektakulärt höghusområde som inte glider förbi obemärkt när man står vid en utsikt över staden. Även på plats var höghusen riktigt fascinerande och ganska annorlunda.

Och dagen efter åkte vi hem efter vår första, härliga utlandsresa tillsammans.

2 kommentarer

Snörvel och bildjubel

Jag trodde kanske att det skulle räcka med att jag var förkyld de första dagarna i Paris, men nu är jag ännu mer förkyld och snyter mig stup i kvarten (aj vad det kommer att svida under näsan snart).

Således är det sisådär med orken. Men jag har massor av inlägg jag vill skriva: om Paris, om 2006 i sammandrag, årets bästa filmer, böcker och musik, om två tävlingspriser jag vunnit och om min nya mp3-spelare som jag köpte igår. Det kommer.

Men nu måste jag bara jubla lite: Jag har blivit sams med bildöverföringen från kameran till datorn! Tidigare har jag spottat och fräst över att bilderna hamnar i slumpmässig ordning om jag överför för många och att det datum som syns lättast är datumet då bilderna överfördes till datorn (datum bilden togs syns i bökiga preferences). Lösningen är enkel och självklar, jag känner mig faktiskt lite dum. Hur kunde jag tro att Windows bildöverföringsfunktion fungerar? Klart den inte gör! Den ploppar upp så fint (“Guiden skanner och kamera”) och erbjuder sig att hjälpa till när man ansluter kameran och jag har glatt använt den för dess fina funktion att automatiskt namnge alla bilder som jag vill ha dem (på formatet 061231 012.jpg). Men ALDRIG MER! Hädanefter ska jag bara dra över bilderna från kameran som extern enhet och kopiera in i rätt mapp på datorn. Då blir det finemang! De döps visserligen till saker som CIMG9125.jpg då, men det går ju lätt att fixa till med ACDSees “Batch Rename”. Och de blir i rätt ordning! Guld!

Det är faktiskt så viktigt att jag nästan har lust att lägga detta inlägg i kategorin “Viktiga händelser”, men jag tror jag lugnar mig en smula där.

Givetvis har jag redan sorterat mina dum-överförda Parisbilder i olika mappar för olika dagar (för att åtminstone få lite struktur), roterat och gallrat lite, men det är värt att göra det igen. Vilken tur att jag inte tömde minneskorten direkt!

1 kommentar

Nyår & förlovning!

Gott nytt år från en nyförlovad Helena i Paris! Vi tog på ringarna vid Notre Dame klockan 19 och gjorde sedan vårt dyraste restaurangbesök hittills, med ostfondue som huvudrätt. På tolvslaget stod vi uppe vid Sacre Caeur och såg ut över Paris med champagne och cigarr.

12 kommentarer

Hej från Paris

Nu är vi i Paris! Jag är jätteförkyld, men det är härligt här ändå (fast kallt). Igår kollade vi in Champs-Élysées, obelisken från Luxor, triumfbågen, Notre Dame med mera. Åt på en fantastisk veg restaurang. Idag ska vi till Montmartre!

2 kommentarer

Eragon

Jag borde egentligen inte få recensera Eragon. Vi såg den nämligen på bio i Paris, dubbad till franska. Jag förstod inte många ord av vad som sades. Ändå tror jag att jag förstod det mesta av handlingen – jag har ju sett det förut. Eragon påminner väldigt mycket om Star Wars, fast med drakar i stället för rymdfarkoster. Det var kul att se den och den var bitvis riktigt snygg, som när de rider längs en ås med magnifik utsikt, men särskilt originellt eller spännande var det inte.

FilminfoIMDB: Eragon
Regissör: Stefen Fangmeier
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

Isprinsessan

(För statistikens skull sätter jag datumet till då jag läste ut boken. Det är lite viktigt för mig att den hör till 2006 som den ska. Fast jag skrev detta 2007-01-12.)

Med Läckbergs Isprinsessan inleder jag officiellt mitt projekt att läsa svenska spänningsförfattare (andra än John Ajvide Lindqvist, som jag skulle ha läst ändå…). Det var länge sedan jag läste deckare i någon större utsträckning, men jag har blivit sugen på nytt. Mest för att jag sedan NaNo lite mer på allvar är wannabe-svensk-författare själv.

Isprinsessan är Camilla Läckbergs debutroman och handlar precis som efterföljarna om författaren Erica Falck och polisen Patrik Hedström. Isprinsessan själv är Ericas barndomsvän Alexandra, som hittas mördad i badkaret i ett iskallt hus. Det ser ut som självmord, men de som känner Alexandra vet att hon inte kan ha tagit sitt liv. Erica Falck börjar rota i fallet för att skriva en artikel och en roman om Alexandra och dessutom får hon ihop det med Patrik Hedström.

Jag får inte riktigt vad jag väntar mig. Isprinsessan är mycket såpa och ganska lite kriminalroman (ordet står tryckt under titeln, jag har lagt märke till att den här typen av romaner ofta kategoriseras väldigt tydligt på detta vis). Karaktärerna är schablonartade och deras liv till brädden fyllda med drama. Erica är otäckt utseendesfixerad i de mest omöjliga situationer och känns som Bridget Jones, fast utan den skämtsamma tonen (hon jämförs till och med med sin engelska kollega).

Läckberg gör ett bra jobb med att skapa en rejäl härva av söndertrasslade människoöden och peka misstänksamma fingrar åt alla möjliga håll i persongalleriet. Det skulle kunna vara spännande, men jag tycker att mycket faller med att Läckberg undanhåller viktig information så oerhört fult som hon gör. Två gånger hittar Erica viktiga papper som hon läser och drar slutsatser utifrån, utan att vi får veta vad det stått. Dessutom återkommer hon ständigt till dessa papper i vansinnigt irriterande formuleringar i stil med “med tanke på vad som stod i papperet var hon väldigt nyfiken på Julias svar”. Det är inte snyggt, det blir inte spännande, det är bara oerhört billigt och lamt. Dessutom är huvudpersonerna riktigt dumma flera gånger: det finns en väldigt trolig förklaring x till fenomenet y, men de väljer att räkna upp alternativen u, v, w, z och blundar totalt för x. De bortser från en uppenbart viktig detalj med stor hint-potential, men som nämns tidigt i förbigående så att även jag som läsare missar den – trots att jag gissat rätt ändå och blev riktigt förbluffad när det hänvisades tillbaka till “hinten” som jag fick bläddra tillbaka och leta länge efter (det är svårt att uttrycka sig effektivt utan att spoila!).

Jag är väldigt inne i skrivande och korrläsande just nu, vilket är på både gott och ont. Det kan vara jobbigt när korrläsarblicken envisar sig med att vara påslagen och gör att jag stör mig enormt på varenda litet småfel. Språket är väldigt enkelt och det är omöjligt att inte vilja peta i det. En del skumma detaljer smyger sig också in, med motstridiga beskrivningar som att ett par glas beskrivs som osköljda för att sedan plötsligt vara sköljda ett par meningar senare.

Jag blir heller inte klok på perspektivet, som tycks vara någon blandning mellan den allvetande berättaren och alternerande huvudpersoner. Nåja… det kanske inte är viktigt.

Jag tyckte det var väldigt intressant att läsa Camilla Läckberg och anledningen att hon blev först ut är att jag tycker om hennes blogg Deckarmamma. Hon är en oerhört uppskattad författare och vem vet, kanske är hennes övriga böcker bättre. Jag kan tänka mig att läsa fler, särskilt Stenhuggaren som nominerades av Svenska Deckarakademin till bästa svenska kriminalroman 2005 (Inger Frimansson vann med Skuggan i vattnet, som står i min bokhylla och väntar på att bli läst), eftersom det låter lovande. I vilket fall som helst tycker jag det är intressant i rent studiesyfte att bekanta sig med de svenska författarna.

(Men varför, varför är författarnamnet på omslaget pixligt? Hur svårt kan det vara?)

BokinfoTitel: Isprinsessan
Författare: Läckberg, Camilla
ISBN: 9170013926
Lämna en kommentar

The Nightmare Before Christmas

När vi firade jul ville vi se en julfilm och The Nightmare Before Christmas är ett av de bästa val man kan göra. Det är en underbart snygg och fiffig dockfilm med härlig musik – jag har sett den förut och har inget emot att se den igen. Ändå älskar jag den inte helt förbehållslöst, för trots att den är underbar håller egentligen inte berättelsen mig i något järngrepp. Varje gång jag sett den har jag blivit en smula uttråkad mot slutet. Fast bara lite. Jag tycker om den ändå. Den känns väldigt Tim Burton, och det är ju han som har producerat den även om han inte står för regin.

Det handlar om högtider. Den uttråkade och livströtte Jack Skellington, the Pumpkin king of Halloweentown, hittar av en händelse Christmastown och blir förtjust. För tittaren är det härligt uppenbart hur han reagerar precis fel – han ska ta över julen och genomföra den på sitt eget vis, vilket såklart slutar i katastrof. Det enda Jack är bra på är ju att skrämmas, vilket inte riktigt passar på julen.

Underbart härlig, fast med något pyttelitet som fattas för att jag ska sitta klistrad. Att den är snygg och har bra musik räcker nästan ända fram till eufori.

FilminfoIMDB: The Nightmare Before Christmas
Regissör: Henry Selick
År: 1993
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar