Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Brand bredvid Brunnsparken

Idag fick jag sällskap in till stan med Jonas, som hade lite ärenden att uträtta medan jag var i skolan och fick lära mig nya katakana- och kanjitecken. När vi stannade vid Centralstationen sa Jonas att det luktade brandrök och strax därefter fick jag syn på ett gäng brandbilar och bolmande rök.

Det är tydligen en rejäl brand i ett fint hus från 1887. Restaurang Huset och nattklubben Chrome är det visst inte så mycket kvar av. Släckningsarbetet är omfattande. Kollade upp detta och mer därtill i GP’s artikel så fort vi kom hem, efter att ha tagit en fika på stan.

Nu luktar vi brandrök. Faktiskt ganska mycket. Är just nu väldigt glad att inte vara en av dem som måste stå där timme ut och timme in och andas brandrök.

Lämna en kommentar

Bild jag önskar att jag tagit

Spårvagnarna har på sistone prytts av en reklamskylt från Göteborgs Stadsteater, skylten i sin tur prydd av en jättebra bild som jag känner mig nödgad att hylla. Vad tycks:


Kolla gärna den fullstora bilden på teaterns hemsida i stället

Ser ni ögat? Det förvånar mig faktiskt att annonstexten inte på något vis anspelar på ögon, det står “Bli rik på upplevelser”. Hade varit kul med “Se på teater”, “Öga för teater” eller något liknande. :)

Jag blir sugen på att hitta trappan och ta en egen bild. Fast det är såklart inte lika roligt när idén är snodd.

Lämna en kommentar

Spökhus & galgbackar

Igår kväll var vi på stadsvandring med teman som spöken, bödlar och spådomar. Utgångspunkten var Gustav Adolfs Torg, där guiden i lång, svart skinnrock mötte oss och tog 60 kronor betalt för äventyret som komma skulle.

I början av vandringen kändes det som att stoppen blev lite väl långa, att det borde ha varit lite mer vandring i det hela. Det var ganska kallt och jobbigt att stå still. Sen fick vi röra på oss lite mer och det var skönt.

Det märktes att guiden var intresserad av det han pratade om och vi fick detaljerade berättelser om olika bödlars liv och en hel del fascinerande spådoms- och spökhistorier. En spännande överraskning var att få höra om Elizabeth Gustafsdotter, senare Stride, som vi nyligen läst om i serieboken From Hell. Hon flyttade nämligen till London och blev där Jack the Rippers tredje offer.

Jag hittade en artikel som beskriver vandringen väldigt bra och får med det viktigaste av det mesta.

Guiden håller tydligen ett par olika vandringar och dessutom föredrag. Information om dessa postas på affischer i stan ett tag innan evenemanget. Hade förstås varit trevligt med info på en hemsida, men vi fick åtminstone gå med i deras mailinglista, så vi borde inte riskera att missa något. Vi kan absolut tänka oss att göra något liknande igen!

1 kommentar

Tungt och kamratligt

Idag bar jag hem minst en femtedel av min kroppsvikt i två Hemköpskassar. Jag blev tvungen att pausa fem gånger på vägen hem från spårvagnen. Det är jobbigt att bära!

Lite av det jag bar hem, som dock inte bidrog avsevärt till tyngden, var rosor och choklad till Jonas eftersom vi firar två år idag. Visst är det en klyscha, men jag tycker i alla fall att det är lite kul just därför. Presenter som man inte egentligen behöver, sånt man inte skulle ha kunnat köpa själv lika gärna.

Jag har precis pratat med en kvinna på Studenthälsan här i stan angående fenomenet Kamratgrupper! Tänkte testa att gå med i en sådan. Det funkar så att ca 8-10 människor klumpas ihop i en grupp och så är det meningen att de ska hitta på saker att göra tillsammans. Kan väl aldrig skada att försöka lära känna lite folk? Man vet ju inte hur det blir, men jag har inget att förlora i alla fall. Det är ju lite knivigt att lära känna människor ordentligt. Visst har jag pratat med några på min kurs, men eftersom man träffar dem så lite så skulle det nog ta lång tid att skaffa några själsfränder där…

För övrigt har jag klippt håret och skaffat ett nytt klockbatteri idag. Och varit i skolan och blivit glosförhörd med mera.

Alldeles strax är det pannkaksstekardags och sen ska vi ut på guidad spökvandring!

Lämna en kommentar

Mystiskt om Egypten

För en teknolog som jag är det bitvis riktigt frustrerande att läsa om det antika Egypten. Ideligen formuleringar som “det kan ha varit”, “vissa källor hävdar” och “om detta tvistar de lärda”. Det är svårt att skriva om historien när så lite är säkert, man får vara rejält källkritisk och inte ta någonting som givet fakta bara för att någon mupp på webben skriver det.

Det är inte som matte direkt. Vill jag hävda att standardgränsvärdet för (sin x)/x är 1 när x går mot 0 behöver jag inte snärja in det i formuleringar som “vissa källor hävdar att…”. Det är så, rätt är rätt och fel är fel.

Wikipedia har en List of unsolved problems in Egyptology som visar en del av allt man inte vet.

Hur ska jag kunna lära mig saker när ingen vet? När man är van vid matte är det lite svårt att acceptera att det inte går.

1 kommentar

Basic japanska

Var börjar man någonstans när man lär sig japanska? Nyttiga fraser är såklart alltid bra. Sen kan man börja med enkla meningar i stil med:

Watashi wa gakusee desu – Jag är student.
Watashi = jag
wa = “topic marker”, markerar det man pratar om. Ofta utelämnas subjektet helt när man pratar japanska. Att säga bara gakusee desu kan alltså vara en helt okej mening, om det framgår vem du menar.
gakusee = student
desu = måste alltid vara med för att binda ihop meningen… X är Y blir alltid X wa Y desu.

Det viktigaste, “the main idea”, kommer alltid sist i japanska meningar. Ordföljden är SOV (subjekt-objekt-verb), medan den svenska är SVO.

Frågor i japanska är lustiga. Man har ett frågeord, ka, som helt enkelt läggs till sist: Takeshi-san wa gakusee desu ka (Är Takeshi student?).

Här använde jag såklart san på Takeshi. Det måste man, annars är man oartig. Det kan appliceras efter förnamn såväl som efternamn. Andra suffix är t.ex. sensee för lärare (Takeshi-sensee) och chan för ett barn (Takeshi-chan).

no är en partikel som kopplar ihop två substantiv på olika sätt:
Nihongo no gakusee – japanskastudent
Nihon no daigaku – ett universitet i Japan
Daigaku no sensee – universitetslärare
Takeshi san no sensee – Takeshis lärare

Sen ska man såklart lära sig siffror och klockan också.

Lämna en kommentar

Japanska verb

Pluggar glosorna från Genkis kapitel 3 inför morgondagen. Det är lite fånigt att vi inte kan katakana ännu, vi får helt enkelt hoppa över de orden.

Kapitel 3 är intressant för att man där börjar lära sig om de japanska verbformerna. Än så länge håller vi oss till “dictionary form”, “present affirmative” och “present negative”. Egentligen är presensformen snarare icke-förfluten form eftersom futurumform saknas.

Det finns tre grupper av verb, ru-verb, u-verb och oregelbundna verb, som böjs på lite olika sätt. De oregelbundna verben är egentligen bara två, göra/suru och komma/kuru, men de kan också ingå i kombinationer som studera/benkyoosuru.

Ru-verb slutar på ru, exempel äta/taberu och då bildas “present affirmative” genom att byta ut ru mot masu och “present negative” genom att byta till masen. Taberu-tabemasu-tabemasen = Äta-äter-äter inte.

U-verb slutar på u, men de kan sluta på ru också så man får se upp… Här byts u mot imasu och imasen, exempel höra: kiku-kikimasu-kikimasen.

I glosorna för kapitel 3 ingår:

U-verb
iku – to go
kaeru – to go back/return
kiku – to listen/hear
nomu – to drink
hanasu – to speak/talk
yomu – to read

Ru-verb
okiru – to get up
taberu – to eat
neru – to sleep/go to sleep
miru – to see/look at/watch

Oregelbundna verb
kuru – to come
suru – to do
benkyoosuru – to study

Exempelmening: Nichiyoobi ni Kyooto ni ikimasu
Betydelse: På söndag åker jag till Kyoto

Nichiyoobi är alltså söndag, alla veckodagar heter något med yoobi. ni är en partikel som bland annat kan signalera riktning och tidpunkt. Subjektet utlämnas ofta i japanskan när det framgår (vilket det anses göra om “subjektet” själv yttrar meningen).

Snart får jag nog lära mig fler verbformer

Lämna en kommentar

Charlie and the Chocolate Factory

Om man struntar i att ifrågasätta varför den här filmen överhuvudtaget görs (det finns ju redan en fin film från 1971…) så får man lov att tillstå att det är fantasifyllt, färgglatt och lustigt. Oompa-loompierna är allra bäst! Helt spännande blir det förstås inte när man redan vet vad filmen går ut på… och jag störde mig på de översatta namnen (får anta att de är från den svenska versionen av boken, vilket såklart är en förmildrande omständighet) i textningen och att en del effekter såg så datorgjorda ut.

Inte världens bästa film, men det är ju Burton och Depp..! :)

FilminfoIMDB: Charlie and the Chocolate Factory
Regissör: Tim Burton
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Bio + fira 2 med Andrum & AktÖr

Igår var vi på bio med Jonas L och Julia och såg Charlie and the Chocolate Factory. Söt film, kul att ha sett den och så var det ju dessutom sista tillfället vi kunde utnyttja ICAs rabattkuponger.

Idag har jag och Jonas firat att vi varit tillsammans i två år på måndag! Vi kommer givetvis steka pannkakor då också, men vi ville göra något mer och har därför varit på vegetarisk restaurang och teater! Mysigt! Måndag kommer nog, utöver pannkakorna, också innebära en spökvandring i Göteborg som vi såg lappar om på stan idag.

Andrum Vegetarisk Restaurang & Café på Östra Hamngatan 19 alldeles nära Brunnsparken är den andra vegetariska restaurang vi provat i Göteborg. Solrosen fick riktigt bra betyg och denna var inte heller pjåkig. Dels hade de en rad smörgåsar och någonting de kallade burgare, men som mer var som mackor (Jonas åt en sån), och så hade de buffé med “kall och varm mat”.

Det blev lite förvirrat först eftersom det var oklart vad som ingick i de olika erbjudandena. Dessutom specificerades inte “varm mat” mer än att det fanns potatisgratäng till. Hur som helst så tog jag något som kallades “en stor tallrik”, vilket innebar att man fick fylla tallriken en gång med den varma och kalla maten. Till det fick man även en bit bröd, men inte kaffe. Jonas däremot tog hamburgare med en liten salladstallrik och då ingick det kaffe. Priserna låg kring 60-70 kronor och det var 5 kronors helgtillägg. Den varma huvudrätten visade sig vara en röra med någon slags veggobitar i, tyvärr med lite sötsuraktig sås vilket inte är det bästa jag vet men det var helt okej i alla fall. I salladsbuffén fanns mycket gott.

Vet inte hur mycket de brukar variera maten, men jag antar att olika rätter serveras olika dagar så det kan säkert vara spännande.

Vi avslutade med fika, jag tog en god hallonpaj för 23 kronor och Jonas en mindre god chokladboll, som nästan bara var smör, för 15 kronor. Kaffet kostade också 15 kronor.

Lokalen var helt okej och rymlig. Det fanns en uteservering för varmare dagar, men Östra Hamngatan är förstås en ganska stor väg… Toaletten hade vitt, ordinärt kakel med vissa kakelplattor utbytta mot speglar, det var coolt.

Betyget blir bra, men om jag får välja föredrar jag nog Solrosen. De har riktigt god mat, bra salladsbuffé, mysigt läge i Haga och så serverar de starköl på tapp.

Sen begav vi oss mot Masthuggstorget och föreställningen S-men & the rainy day dreams of a hero. Föreställningen beskrivs som 50% dans, 50% teater, 100% manlighet. I praktiken innebar detta att den bestod av två enaktare på temat manlighet.

I S-men får man alltså dans levererad av två män, även om dansen nästan är för alternativ för att kännas som dans. Jag kommer snarare att tänka på det en av mina dramakurser på gymnasiet kallades: kroppen som uttrycksmedel (med den fina förkortningen KRUT). För här får vi allt möjligt: discoaktiga moves, hund- och gorillaimitationer, krälande över golvet, videobildspel, armbrytning, robotspasmer, inomhusregn och av- och påtagning av kavaj. Det kanske låter märkligt, men när man sitter där kan man ganska lätt dra paralleller till just manlighet, eller varför inte mänsklighet, och känna igen tävlingsbeteende, uppmärksamhetssökande, osäkerhet med mera. Intressant. Många i publiken reagerade ofta med skratt, men varken Jonas eller jag tyckte att det var roligt på det sättet. Kanske hade scenerna gett starkare, allvarligare effekt om de bemötts lite mer seriöst.

I The rainy day dreams of a hero är det bara en kille kvar på scenen, nämligen dansken Morten Steensgard. Som tur är pratar han engelska, danska är svårt. :) När vi kom in efter pausen satt han redan på scenen i en vit soffa och blängde på oss. Över hela scenen stod text skriven i långa slingor, text som vi snart insåg var monologen som levererades. Snyggt! När publiken stillats förkunnar han att det är hans födelsedag och att gästerna snart anländer. Sen levereras en rad känslofyllda scener, med ångest, ensamhet och sårbarhet. Skickligt och uttrycksfullt.

2 kommentarer

Riget II (miniserie)

Fortsättningen på serien, men dessvärre känns det inte som att den var tänkt att sluta här egentligen. Väldigt många lösa trådar lämnas i sista avsnittet.

Annars fortsätter det i samma stil och lika bra som tidigare. Folk är dåliga och dryga och roliga. Ibland är folk så dåliga att vi högljutt protesterade från filmsoffan och besvärat skruvade på oss.

Bra. Men får man inget slut, alltså?

FilminfoIMDB: Riget II (miniserie)
Regissör: Lars von Trier
År: 1997
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar