Etikett: utflykter

Här kommer fortsättningen på förra inlägget:

To 17/1 – Pigeon Point
Vi gjorde en utflykt till den berömda stranden Pigeon Point! Här är sanden vit och vattnet turkost, men strandens skönhet drunknar tyvärr lite i att det är den mest exploaterade stranden på Tobago. Det kostar till och med cirka 20 kr att gå/åka in till den (användande av faciliteter ingår). Restaurangerna är dyra och stranden är ovanligt folktät för att vara Tobago – vi hörde till och med svenska här och var. Badområdet är avgränsat med bojar, man bottnar gott och väl hela vägen ut och precis utanför kör jetski-dårar fram och tillbaka. Faciliteterna inkluderade inte förvaringsskåp, så när jag gått runt och fotat fick vi ha kvar kameran vid våra solstolar (ytterligare en tjuga för att hyra två stycken) och turas om att bada.

Pigeon Point är vackert men exploaterat

Det allra häftigaste på Pigeon Point är att Buccoo Reef ligger precis utanför och att det fanns ett “minirev” precis vid stranden där man kunde vada omkring och titta på fiskar i vattnet och roliga små krabbor i klipphåligheter. Det märkligaste djuret jag såg var nog en ål som attackerade mina fötter upprepade gånger…

När det började närma sig solnedgång promenerade vi bort till Sandy Point, som ska vara bästa platsen för att se solen sänkas i havet. Stranden ligger precis vid flygplatsens landningsbana och där vi satte oss på stranden visade sig vara precis under där planen flög in. Det var mäktigt att se ett plan långt borta vid horisonten sakta växa sig större och slutligen komma rakt mot oss, så det kändes som att det skulle köra rakt på oss, och dundra över våra huvuden. Vi fick se flera plan landa och fick även beundra dykande pelikaner och givetvis den gulfärgade solnedgången.

Gul solnedgång vid Sandy Point

Middagen blev också på turistsydspetsen (Crown Point) efter att vi åkt hem och fräschat upp oss en sväng. Ett exempel på hur intressant det är att åka taxi på Tobago: Första killen vi bad oss köra från Crown Point till Pleasant Prospect ville ha TT$60. Vi nobbade och väntade tills vi kom hem med en chaufför som ville ha TT$12. Tillbakaresan betalade vi TT$30 för.

Middagsrestaurangen var Steak and Lobster Grill på hotellkomplexet Sandy Point Village, där vi faktiskt övervägde att bo när vi hittade ett paketerbjudande. Det som lockade oss dit var dels restaurangens läge vid havet (ofattbart nog såg vi ganska få restauranger med havsutsikt) och att de hade tofu-stroganoff på menyn. Servicen visade sig vara ganska undermålig och tofu-stroganoff fanns inte, vilket vi fick veta först efter många om och men, men vi fick en okej middag till slut i alla fall – med svenskar vid bordet intill.

Sydspetsen bör ses, men vi är väldigt glada att vi inte tog det där paketerbjudandet med hotell där…

Fr 18/1 – Atlantic Adventure
Rundtur på atlantkusten med samma guide som på vår Eco Hike (fast det skulle visa sig att han mest var chaufför den här gången). Ett engelskt par var även med den här gången, så vi fick umgås lite med andra turister också.

Först åkte vi upp till Speyside och tog en båt till Little Tobago med en ny omgång guider. Little Tobago är en ö som är fågelreservat och vi fick se en massa fåglar, däribland Red-billed tropicbird som låg och ruvade på marken alldeles intill oss där vi gick förbi och tittade på dem. Häftigt!

Red-billed tropicbird inom räckhåll

På vägen tillbaka från ön utnyttjade vi det faktum att båten var glasbottnad när vi åkte över Angel Reef och fick se en brain coral som sägs vara världens största, och en massa färgglada fiskar såklart. Vi fick också snorkla och det var riktigt häftigt! Jag såg massor av fisk, många väldigt stora och färgglada. Jonas hade lite problem med utrustningen – skägg är inte ett bra utgångsläge för att få masken att sitta tätt – men jag var desto lyckligare över upplevelsen.

Väl i land var det dags för lunch på berömda restaurangen Jemma’s Tree House som låg väldigt fint på stranden i Speyside – och jo, det stod ett träd mitt i huset.

Sista stoppet var vid Argyle Waterfall, där det var betydligt fler turister än vid vårt förra vattenfall… men fint var det ändå och det fanns massor av fiskar i vattnet där vi badade. Väldigt skönt med sötvattensbad!

Sötvattensbad!

Lö 19/1 – Fåglar, Fort Bennett och Kariwak
Dagen började med djur-närkontakt när jag gick upp och tog tag i min kameraväska varpå en pytteliten och urgullig ödla hoppade från den och satte sig på mitt ben! Den satt där en stund, men försvann givetvis lagom tills jag fått fram kameran.

Klockan 8 var vi uppe vid Grafton Caledonia Bird Sanctuary igen för att se morgonmatningen. Vi hade med oss bröd och flera cocricos åt ur min hand. Den här gången passade vi på att prata med mannen som har matat fåglarna varje dag i 14 år – han var intressant. Han stod och vaktade osten som han lagt ut till motmots och andra mindre fåglar, för annars skulle de fräcka cocricos komma och äta alltihop. De gillar även att sno sockervattnet som är avsett för bananaquits…

Cocrico-matning

Fotade lite i omgivningarna på vägen tillbaka och hade en lugn och skön dag fram till solnedgången då vi skyndade till Fort Bennett i Black Rock, men tyvärr kom lite för sent för solen hade redan försvunnit när vi kom fram. Av själva fortet var det inte särskilt mycket kvar, så det var nog intressantare att titta på alla villor på vägen dit – de visar på stora klyftor i samhället. Jättefina kåkar intill fallfärdiga ruckel.

Vi hade en liten incident med en groteskt stor kackerlacka i vårt badrum när vi kom hem för att göra oss iordning till middagen, men det var den enda obehagliga djurupplevelsen hela resan bjöd på (ok, lite myggbett också). Hur som helst kom vi levande därifrån, men inte kackerlackan.

Det blev inga pannkakor denna 19:e, utan buffé på Kariwak Village, som är veganvänligt och odlar egna kryddor. Vi visste inte att det var buffédag och på ett sätt hade det varit roligare att se deras vanliga meny, men buffén var väldigt bra så vi blev nöjda ändå! Och restaurangen var väldigt mysig.

Hem till stugan igen åkte vi i finast taxibil på hela resan, men förstod snart att det inte hade mycket att göra med kvaliteten på resan. Killen var uppenbart påverkad av någonting, körde som en tok, frågade samma saker om igen och pratade inte om annat än party… men vi klarade oss hem helskinnade. Ironiskt att det var vår näst dyraste taxiresa också…

Jag var väl medveten om att det var EFIT och har fortfarande på att-göra-listan att ordna bilderna…

Sö 20/1 – Lugn stranddag
En lugn dag med utflyktsplanerande, strandliv och film. Vågorna var riktigt stora på vår kära strand, det var nämligen så gott som fullmåne och då blir det så, och de kastade runt oss som små trasdockor när vi gick i och upp. Utanför det värsta var det väldigt härligt att ligga och guppa, men vid en omkullvältning skrapade jag ryggen så det sved rejält. Vi hade inte riktigt förstått oss på bästa vågtacklingstaktiken ännu, det vill säga att dyka rakt in i dem (vi testade några dagar senare och det gick mycket bättre).

Må 21/1 – Biltur norrut
Vi hyrde bil! Jonas fick köra i vänstertrafik på smala, slingrande vägar upp längs karibiska kusten. Vi stannade strax innan Castara vid en utkiksplats och när vi skulle åka igen startade inte bilen. Alls. Den var helt död. Efter diverse krångel fick vi hjälp och lärde oss hur man satte fast kabeln till batteriet som envisades med att hoppa loss så fort det kom ett litet gupp (det vill säga så fort man körde). Men utöver det lilla bekymret gick det väldigt bra…

Planen var att testa stränderna längs kusten, men vågorna var fullkomligt monstruösa och det var ingen som badade någonstans. Det gjorde oss inte så mycket, det viktigaste var att få se dem. Det var faktiskt ganska bra att komma vidare lite snabbt, annars hade vi säkert inte hunnit så långt.

Vi åt lunch vid Englishman’s Bay där vågorna vräkte högt upp över stranden, förbi restaurangen och ut på parkeringen. Det var tokigt… men det var väldigt fint där annars. Vi köpte med oss “tamarind balls” som efterrätt och smakade dem på vårt nästa stopp vid Parlatuvier, men de var riktigt äckliga… starka, söta och salta på en och samma gång. Parlatuvier hade en lång pir och en massa fiskebåtar och vi parkerade alldeles utanför en skola där barnen mässade i kör.

Englishman’s Bay

Bloody Bay såg vi bara från bilen (såg ingen nerfart och guideboken beskrev den som otäck…) och sedan körde vi strax igenom det lilla samhället L’Anse Fourmi. Kolonialismen har onekligen gett ön en ganska intressant blandning av ortsnamn… oj, jag glömde ju nämna att vi åkte igenom Moriah också, det ni!

Vi blev väldigt förtjusta i Charlotteville, som är en relativt stor “stad” för Tobago. Det var väldigt mysigt, lugnt och vackert med höga berg i soldis runtom byn. Vi satte oss på ett café som guideboken tipsade om och njöt för fulla muggar. Sedan gick vi runt lite – upp längs en slingrande väg förbi bostadshus av varierande kvalitet, sedan bort längs en grusväg mot Pirate’s Bay. Vi började fantisera om att sitta i Charlotteville och författa böcker…

Hustittning i Charlotteville

På hemvägen åkte vi tvärs över ön genom regnskogen mot Roxborough på atlantsidan. Mörkret föll medan vi åkte, så vi såg inte särskilt mycket regnskog utan hade fullt sjå att se vägen med hyrbilens undermåliga lysen. Atlantkusten var sen mycket mer vältrafikerad, vilket såklart var lite otäckare, och vi blev omkörda av bussen typ åtta gånger… men sen kom vi till öns bästa väg, Claude Noel Highway, och då blev det bättre.

Innan vi körde hem fortsatte vi till sydspetsen och Canaan där vi handlade på öns bästa mataffär.

Nyttjade även bilen för att ta oss till resans kanske bästa restaurangbesök på Mélange där vi fick underbar callaloo-soppa (görs på spenatliknande dasheen) till förrätt, sedan en himmelsk pastarätt och till sist frukt till efterrätt. Allt var sååå gott, men tyvärr var vi där väldigt sent och blev väldigt ensamma kvar till slut, medan personalen satt och gäspade… (Vi frågade faktiskt om de fortfarande serverade mat när vi kom!)

Det var väldigt roligt med en bildag! Kul bara att åka och beundra den vackra kustlinjen och den imponerande täta regnskogsvegetationen i egen takt. Vi trodde att vägarna på karibiska sidan skulle vara sämre, men de hade tydligen förbättrats för bara ett par år sedan.

Ti 22/1 – Tokiga vågor
Vi hade bokat en utflykt som inte blev av på grund av havets vildsinthet. I stället gick vi ner till vår strand och tittade på spektaklet. Hela stranden täcktes av invällande vågor och bara att gå på den innebar att bli gå i vattnet och nästan vräkas omkull emellanåt… Att gå ut i själva vattnet var inte att tänka på.

Heltäckande vågor på Grafton Beach

Vi träffade en amerikan-tobagonian som stod och pratade amerikansk politik och en massa annat med oss en lång stund. Det var häftigt att prata med en (nästan) infödd som man faktiskt förstod utan ansträngning! :) Han tog oss sedan med till baren längre bort på stranden och bjöd oss på drinkar innan han slutligen försvann.

Hemma testade vi poolen uppe vid stora villan (det var inga gäster där) och såg solnedgången från den maffiga verandan med utsikt över både Black Rock och Plymouth.

On 23/1 – Buccoo Reef Tour
Utflykten blev som tur var av nu i stället! Och den var underbar! Båten avgick från turiststranden Store Bay och vi satt uppe på taket och njöt av utsikten mot den vackra stranden med Pigeon Point och allt. Sen klättrade vi ner och beundrade Buccoo Reef genom båtens glasbotten. Vid nästa stopp fick vi snorkla och nu funkade det bra både för Jonas och mig. Härligt!

Snorkling!

Till sist badade vi i Nylon Pool, en grund pool med korallsand som bildats mitt i havet. Häftigt!

En grund pool mitt i havet

Vi passade på att testa badandet vid Store Bay när vi kom tillbaka, eftersom vi hade god tid på oss innan vi skulle bli hämtade av vår utflyktschaufför. Det var bra sandbotten, men mycket folk.

Vi blev körda till Mt Irvine Beach där vi åt vegi roti med potatis, channa (kikärtor!) och pumpa för andra gången på resan.

Lagom till solnedgången promenerade vi bort mot Black Rock och Fort Bennett igen. Vi såg en underbar regnbåge när vi kom till Turtle Beach och tog ett dopp i regnet. Men det var grusigt, fort djupt och strömt, så det blev kvickt. Vi såg den oanmärkningsvärda solnedgången från lusthuset vid Fort Bennett och beundrade svalor, pelikaner och kolibrier.

Regnbåge och Turtle Beach

Vi noterade en rolig sak angående djuren: Strax innan solnedgången när vi gick igenom Black Rock var mängder av tuppar och höns ute och gal och kacklade så det stod härliga till. När vi gick tillbaka, strax efter solnedgången, var de spårlöst försvunna och i stället skällde och ylade hundar precis överallt. Schemalagda oväsentimmar?

Kvällens middag blev på det ganska tjusiga Shirvan Waterwheel – och vi fick gratis taxi både dit och hem! Tyvärr lyckades serveringspersonalen (bland annat en albinoservitör) få oss att känna oss som ufon för att vi inte ville äta kött eller fisk, så vi kunde inte riktigt njuta av besöket.

To 24/1 – Avsked
Sorgligt men sant, sista dagen på Tobago. Vi skulle få skjuts till flygplatsen vid 17-tiden och innan passade vi på att ta ett sista dopp på stranden och äta en riktigt bra lunch på The Fish Pot. På flygplatsen träffade vi det engelska paret igen, de som varit på atlantkustturen med oss.

Redo att åka :(

Allt med flygresan var lite sämre på hemresan… Maten var småtrist och vi satt precis intill ventilationssystemet som lät så mycket att vi inte kunde se (ok, höra) film och som totalt torkade ut ögonen på oss och därtill gjorde allt kallt och blåsigt. Det var väldigt tråkigt att åka ifrån Tobago…

Fr 25/1 – London
I London kunde vi faktiskt lämna väskorna på stationen den här gången och tog sedan en promenad via Buckingham Palace, parken med alla fåglar och ekorrar, Big Ben & Houses of Parliament, Trafalgar Square och Piccadilly Circus.

Dags för vinterkläder igen

Vi åt en underbar lunch på ett italienskt ställe och fikade sedan på Caffè Nero innan det var dags att bege oss till Heathrow och flyga hem till ett gråkallt och regnigt Göteborg där allt i lägenheten kändes ovant men ändå välbekant.

Och så var en underbar resa slut. Jag kan varmt rekommendera Tobago!

Relaterade inlägg:
» Dagbok från Tobago – del 1 av 2

5 kommentarer

Lite mer om vad vi gjorde på vår underbara resa till Tobago:

On 9/1 – Flyga och mellanlanda i London
Jag hade ett uppdrag som mystery shopper på Landvetter och sedan flög vi därifrån till London. Vi hade så lång väntan (15 timmar och en kvart) mellan planen att vi hann åka in till stan och besöka min gamla stammispub Shakespeare’s Head vid Carnaby Street. Väskorna fick vi bära med oss, de gick inte att checka in hela vägen eftersom vi flög in till Heathrow och skulle flyga ut från Gatwick… Jättemysigt att se puben igen, även om jag saknade Shakespeare-citaten på väggarna och jukeboxen som inte längre fanns. Kul att visa puben för Jonas och givetvis smsade jag alla mina Londonflickor. :)

Kul att nostalgibesöka puben

23:30 åkte vi buss från Victoria Coach Station ut till Gatwick där vi tillbringade en obekväm och sömnlös natt. Där fanns i alla fall ett dygnetruntöppet Caffè Nero (kedjan jag jobbade för när jag bodde i London!) som gav lite tröst och nostalgi.

To 10/1 – Ankomst efter 30 vakna timmar
Flygresan gick bra och vi var grymt nöjda med vår veganmat! Det var härligt att kliva ut i 29-gradig värme och mötas av vår värd Paul som körde oss till Hibiscus Heights och var väldigt trevlig. Vi var lite trötta efter att ha varit uppe i en sisådär 30 timmar, men efter att ha fräscat upp oss och bytt till mer lämpliga kläder (inte vinterkängor…) orkade vi gå ut och inspektera omgivningarna samt handla lite mat. Vi badade fötterna på vår strand och somnade sedan väldigt gott i den breda sängen när klockan var 21 och vi varit vakna i 40 timmar…

Fr 11/1 – Promenera i omgivningarna
Vi åt frukost på verandan och njöt av fåglar och söta ödlor. Gillian gav oss en rundtur uppe i stora huset som var jättefint! Vi tog en långpromenad via en radda stränder till Buccoo och handlade frukt i ett fruktstånd. Överallt såg vi fria höns och getter – en del bundna getter också. Tillbaka i Pleasant Prospect (området där vi bodde) testade vi roti, en väldigt typisk maträtt som man ser överallt på Tobago. Det är som ett tortillabröd fyllt med till exempel potatis- och kikärtsgryta, eller kött om man är lagd åt det hållet. Det var gott och förvånansvärt mättande!

Lö 12/1 – Huvudstaden Scarborough
Vi åkte till huvudstaden Scarborough med en tant i en taxibil inredd med porr-rött kitsch. Åt roti på en restaurang med en massa locals (de pratar konstigt!) och softade sen i botaniska trädgården. Handlade också lite mat från affärer som var lite större än vår lilla lokala butik och så undersökte vi marknaden efter spännande frukt, vilket vi inte hittade.

Jonas i botaniska trädgården

Jag gillade såklart att det fanns
en massa croton överallt

Tillbaka i Pleasant Prospect testade vi Grafton Beach och det var grymt härligt att bada i varma, stora vågor med perfekt sandbotten under. Till middag grillade vi sojakorvar – ja, det fanns faktiskt en hel del veganmat i affärerna! – ute på vår härliga veranda, drack välkomstvinet vi fått av Gillian och Paul och matade fåglor och ödlor med bröd. En ödla lyckades chockera oss genom att blåsa upp halsen till en boll. Vi avslutade kvällen stillsamt med att se en av filmerna som fanns i stugan – The Last King of Scotland.

Sö 13/1 – Stranden, fåglar och “söndagsskola”
Efter att ha köpt flip-flops i vår lilla butik badade vi länge på vår strand – vi som varit badkrukor de senaste åren trivdes verkligen som fiskar i vattnet. Vågorna var så stora att det var lite bökigt att ta sig i och ur, men vi klarade oss helskinnade…

Strax innan 4 var vi uppe vid Grafton Caledonia Bird Sanctuary där fågelmatning skulle ske. Fåglarna visste att det var dags, de satt redan och väntade vid matningsplatsen! Det var otroligt häftigt att se mängder av fåglar komma och äta – chachalaca, olika duvor, bananaquit, motmot, hackspettar, tanagers och många fler. Vi fastnade verkligen för fågelskådning, vilket var en ganska otippad hobby för oss. Vi fick låna en fågelbok av Gillian och den använde vi flitigt.

Motmot tycker om ost!

Hemma igen såg vi en film och åt mat för att sedan bege oss till Buccoo. Där är det nämligen Sunday School varje söndag och det är inte alls vad det låter som utan ett stort party med oljetunnemusikanter (steel pan) och allt. Vi drack rum punch på ett ganska hemskt uteställe och testade en märklig soppa, men vi hade hoppats på lite mer utbud av till exempel lokal mat.

Må 14/1 – Scarborough, Fort King George, Crown Point
Åkte till Scarborough igen och besökte Fort King George som överblickar staden och gav oss en fantastisk utsikt. Vi tog också en vända på muséet som ligger där uppe, det visade sig vara betydligt större än vi först trodde. När vi promenerat ner till staden igen letade vi mat och hamnade på Ciao Café där vi åt italieninspirerad cafémat och underbar glass.

Utsikt från fortet

Vi tänkte att vi skulle testa Tobagos bussystem, men gjorde bort oss lite… Det är spektakulärt billigt (sisådär 2 kr) att åka buss, men de går sällan och är alltid sena. Vi klev på på busstationen, vilket åtminstone i teorin gav oss en fördel i och med att bussarna ropas upp där, men de gör det ju på Tobago-engelska i ett dåligt högtalarsystem, så vi fattade ingenting. Efter att ha frågat på varenda buss som avgick vart den skulle kom det faktiskt en med rätt slutdestination och det bara 25 minuter efter att vi skulle ha åkt. Men det var förstås fel buss, insåg vi alldeles för sent… Inte för att det direkt gjorde någonting, vi fick oss lite sightseeing i turistområdet Crown Point som bonus. Där åt vi även middag på ett italienskt pizzaställe innan vi åkte hem och toksomnade, trötta efter dagens promenerande i hettan.

Ti 15/1 – Verandan och Mt Irvine Beach
Tog en lugn förmiddag på verandan med våra fåglar. Bläddrade broschyrer och funderade på vilka utflykter vi ville göra. Promenerade så småningom till den andra närbelägna stranden, Mt Irvine Beach, och fick sällskap av en hund som väldigt gärna ville smaka vår roti vi åt – men det fick han inte. Vi badade ända tills en gigantisk solskiva sänkt sig ner i vattnet vid horisonten. Vid sextiden går solen ner och då blir det ganska mörkt, men fortfarande varmt och skönt ute.

On 16/1 – Eco Hike, Ocean View Bar och Seahorse Inn
Vi åkte på Eco Hike! Det var bara vi och två guider som gav oss ut i regnskogen. Enligt broschyren var det en “hike along a rainforest riverbed” och det visade sig att det innebar att gå i floden! Vi fick se en massa fåglar, växter och imponerande tät regnskogsvegetation med en uppsjö av ljud. Vi lyckades tyvärr inte se någon manakin, men däremot några kolibrier, några gulstjärtade oropendola och många fler. Vi fick bada i ett vattenfall (härligt med sötvatten!) och i en pool som floden bildade. En härlig utflykt långt från civilisationen – vi såg inte en enda människa där ute i skogen.

Regnskogsguiden visslar på fåglar

Hemma åt vi lunch och fick tillbaks tvätt från Sandra, vår underbara hushållerska. Det var väl också ungefär då som vi insåg att vi kunde sluta diska, för hon gjorde det åt oss… det kändes väldigt skumt i början, men man vande sig och det var härligt lyxigt!

Vi mixade egna piña coladas (Jonas var så lycklig för den billiga romen!) och drack på verandan och såg sedan solnedgången från den närbelägna Ocean View Bar. Där såg vi för första gången bruna pelikaner och när mörkret fallit fann vi oss omgivna av blinkande eldflugor. Drinkarna som blandades på baren var löjligt starka – det var bara några droppar apelsinjuice i min screwdriver och vi var ganska i gasen när vi promenerade ner längs den mörka och eldflugekantade vägen förbi stranden och mot den fashionabla restaurangen Seahorse Inn. Givetvis fanns inget vegetariskt på menyn, men vår servitör ska verkligen ha cred för att lyckas presentera ris och grönsaker på ett säljande sätt. Det var helt okej också och vi delade en flaska malbec-vin till det och åt dessutom efterrätt. Det blev en restaurangnota nästan på Sverige-nivå. :) Restaurangen hade ovanligt bra läge också, överblickande vågorna som slog in mot stranden.

Relaterade inlägg:
» Dagbok från Tobago – del 2 av 2

3 kommentarer