Hoppa till innehåll

Månad: september 2007

Tomrum 60000 ord!

Publicerat den 16 september 2007

Det har varit svårt att få tid att skriva på sistone, men nu har jag faktiskt tagit mig en skrivarhelg! Idag spräckte Tomrum en magisk gräns: 60000 ord! Tadaa:

Dessutom har manuset nyligen blivit läst och kommenterat av Hans Persson och till min stora överraskning även av hans far. De påpekade en del konstigheter som jag nu är i färd med att försöka fixa. Sen ska även Jonas få läsa.

Tomrum var alltså 50000 ord lång efter NaNoWriMo och även om det var helt okej enligt utmaningens regler så kändes det väldigt kort. Därför känns det bra att ha hamnat på rätt sida om 60000. Det är en mer okej romanlängd och det finns faktiskt en hel del böcker som är så långa, även om de inte är några tegelstenar precis. Som en liten jämförelse kan jag säga att Daniel Åbergs Dannyboy och kärleken är 339 000 tecken och 234 resp. 247 sidor i olika utgåvor. Och jag har alltså hittills 336172 tecken, vilket inte alls är långt ifrån. Jag når dit vilken stund som helst, för jag har en hel del på listan över saker att skriva in. Hoppas bara att det inte är för mycket jag måste klippa bort, det kan det förstås vara…

Och sen är förstås det viktigaste av allt… Duger eller suger det? Gah! Jag tror inte att Jonas kommer vara rädd för att svara ärligt på den frågan och jag är fullkomligt inställd på att hans kritik kommer att svida (men förhoppningsvis även göra nytta)… behöver jag säga att det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot att överlämna texten till honom?

5 kommentarer

Pensionärsgympa

Publicerat den 15 september 2007

Igår skulle jag och Linnéa testa lättmedelgympan på Geråshallen. Vi blev helt chockade när vi klev in i salen, som var näst intill proppfull med folk – säkert fem gånger så mycket folk som på medelpasset vi gått på tidigare. Och om man säger så: vi sänkte medelåldern rejält.

Tiden gick och snart var ledaren ganska många minuter försenad. Då tog de rara gamlingarna saken i egna händer och började promenera runt, runt i salen under ivriga tillrop: “Göran, gör nåt!” “Ska vi veva lite med armarna, kanske?” “Nu byter vi håll!”

Så jag och Linnéa traskade runt i pensionärscirklar i några minuter, ända tills vi fick slutgiltigt besked om att ledaren inte skulle komma eftersom hon ramlat och gjort sig illa.

Vi gick in till Jonas i gymmet i stället och testade diverse otäcka maskiner samt motionscyklade vansinnigt länge så att jag nu har massivt ont i rumpan och på diverse andra konstiga ställen.

Kanske var det lika bra att slippa lättmedelgympa med gamlingarna, särskilt efter att vi fick se dem gympa från gymmet när en reservledare faktiskt dök upp (det såg väldigt lätt ut). Men jag måste i alla fall säga att de var grymt glada och charmiga. :)

1 kommentar

Ättiksbröd

Publicerat den 12 september 2007

Vi åt hamburgare för ett tag sen. Jonas stekte burgarna och dukade fram. När jag kom in i köket rynkade jag på näsan, tittade misstänksamt på den konstiga senapsburken och frågade vad han plockat fram som luktade ättika. En stund senare satte jag tänderna i burgaren efter att resultatlöst ha försökt spåra doften till de olika förpackningarna på bordet. En misstanke uppstod och visade sig stämma när jag stoppade näsan i påsen med de kvarvarande hamburgerbröden. Det var bröden som luktade ättika!

Gissa om vi ångrade att vi köpt Eldorados billiga bröd i stället för att ta de lyxiga, stora, fullkornsbröden.

Det var nära att jag skrev ett mycket argt inlägg efter att jag mailat Axfoods (ja, Eldorado och en massa annat är Axfood) konsumentkontakt och lite diskret frågat om doften var en bugg eller feature, men inte fått svar på flera dagar. Sen dök det upp ett brev med 30 kr i värdecheckar och en ursäkt: “Jag beklagar verkligen att hamburgerbröden luktade ättika, verkar som om de börjat jäsa.” Och då var jag glad igen.

Det är faktiskt ganska roligt att reklamera saker. :)

Det sista brödet gick förresten till änderna i dammen här intill. De åt glatt, men jag blev lite orolig när jag inte såg några änder sist jag gick förbi…

4 kommentarer

The Pleasure Garden

Publicerat den 11 september 2007

En mycket tidig stumfilm från mästaren Hitchcock – och visst håller den än. Patsy och Jill är dansöser på The Pleasure Garden och förlovar sig med varsin man som måste lämna dem en tid för utlandstjänst. Och sen blir det otrohet och galenskap i en riktig härva…

Underhållande, åtminstone om man är Hitchcock-fan.

FilminfoIMDB: The Pleasure Garden
Regissör: Alfred Hitchcock
År: 1925
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Uzak

Publicerat den 11 september 2007

En melankolisk, turkisk film om Mahamut som får besök av sin arbetssökande kusin Yusuf. Kusinen stannar lite längre än det var tänkt och Mahamut uppskattar inte hans intrång och beteende.

Bilderna är lika vackra som ångestladdade, men mest påtaglig är tystnaden i filmen. Öppningsscenen visar ett landskap försänkt i tystnad. Jag tror inte att man någonsin får höra någon filmmusik, utan stillheten fortsätter.

Någonting fattas dock för att jag ska kunna engagera mig i berättelsen. Det händer inte så mycket och det är svårt att sympatisera med de ganska osympatiska karaktärerna (även om jag tycker lite synd om Mahamut som inte får vara ifred).

FilminfoIMDB: Uzak
Regissör: Nuri Bilge Ceylan
År: 2002
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Farväl Falkenberg

Publicerat den 11 september 2007

En film om några barndomsvänner på väg att bli vuxna män. Vad ska de göra med sina liv?

Jag är kluven till filmen. På plussidan lyckades den verkligen – till slut – med att ge mig en obehaglig känsla och jag tycker om konceptet att skådespelarna får prata som man gör i stället för perfekt inövat à la vanliga filmer. På minussidan faller jag inte riktigt för berättarröstens filosofiska utläggningar och så är filmen rätt seg. Vi såg den i tre halvtimmessittningar, vilket nog inte gjorde den rättvisa. I de första två omgångarna hände absolut ingenting och det fanns egentligen ingenting som fick mig att vilja se vidare. Den sista omgången var stark nog att ge en klump i halsen.

FilminfoIMDB: Farväl Falkenberg
Regissör: Jesper Ganslandt
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Handdockan

Publicerat den 11 september 2007

För att handla om en sexårig flickas försvinnande handlar den här boken påfallande mycket om otrohet. Personen vi följer är nämligen grannen Mauritz, som är flitigt otrogen mot sin fru och till råga på allt ständigt måste ägna sig åt att tänka nedvärderande om kvinnors utseende (men vilja sätta på dem ändå, gärna på något förnedrande sätt). Jag tycker inte alls att det är trevligt att läsa, faktiskt. Mauritz är fruktansvärt osympatisk och jag ogillar honom verkligen. Dessutom är jag inte riktigt överens med perspektivväxlingarna, tidshoppen och de inskjutna poesiliknande partierna. Och historien med försvinnandet faller väldigt platt.

Ingen höjdare, alltså. Frimanssons Skuggan i vattnet var mycket bättre, så kanske borde jag ge hennes böcker en till chans nån gång även om jag inte är särskilt sugen just nu.

BokinfoTitel: Handdockan
Författare: Frimansson, Inger
ISBN: 9172212942
Lämna en kommentar

Cell

Publicerat den 11 september 2007

Med undantag för Kings bok om skrivande har jag inte läst King på mycket länge. Det var nog i högstadiet/gymnasiet som jag läste ett tiotal King-böcker (så länge sen att de inte finns med här på sidan!) och sen kom jag liksom av mig. Jag blev sugen igen efter att ha läst den mycket inspirerande skrivarboken.

Cell (Signal på svenska) hör till zombiegenren, eller åtminstone nästan. En “puls” når plötsligt alla mobiltelefoner och alla som använder en telefon förvandlas till otäcka monster – eller “phone crazies” som bokens huvudperson Clay kallar dem.

Clay tillhör dem som aldrig haft en mobiltelefon och han klarar sig därför. Snart slår han följe med några andra “normies” (= inte “phone crazies”) och beger sig ut på en lång vandring för att ta reda på om hans fru och son klarat sig. Vägen kantas givetvis av faror, eftersom “the phoners” är mordiska och besinningslösa. Till råga på allt verkar de förändras och ha någon sorts gemensam agenda…

Stephen King kan konsten att berätta spännande historier och det är intressant att fundera lite över hans stil. Han skriver enkelt men målande och jag förvånas ofta över hans förmåga att skriva väldigt mycket om nästan ingenting utan att det blir ointressant.

Min största invändning mot boken är att den slutar väldigt abrupt. Jag kände mig lite snuvad på konfekten, men fram till dess är den en bladvändare på sant King-manér.

BokinfoTitel: Cell
Författare: King, Stephen
ISBN: 0340922745
Lämna en kommentar