Hoppa till innehåll

Kategori: Film

The Black Dahlia

Publicerat den 11 februari 2007

Jag trodde det skulle vara en cool neonoir, men i stället blev det en praktbesvikelse. Handlingen om två poliskollegor är lika oengagerande som stereotyp. Rörig, lång och tråkig. När upplösningen äntligen kom hade jag sedan länge tappat intresset. Den är inte ens värd att lägga fler ord på än så här…

FilminfoIMDB: The Black Dahlia
Regissör: Brian De Palma
År: 2006
Omdöme (1-5): 2
5 kommentarer

Porco Rosso

Publicerat den 9 februari 2007

Japansk originaltitel: Kurenai no buta

En anime om flygaresset Porco Rosso. Porco, eller Marco som han egentligen heter, har av någon outgrundlig anledning drabbats av en förbannelse som förvandlat honom till gris. En ganska bister gris, som tar uppdrag som går ut på att slåss mot luftpirater och annat otyg. Dessutom har han en amerikansk rival, en vacker beundrarinna och en sjuttonårig kvinnlig toppmekaniker.

Tja. Vad ska man säga? Det är en hyfsad film, kul att ha sett. Slagsmålsscenen på slutet är ovanligt realistisk och otäck för att vara tecknad, eftersom kämparna faktiskt tar skada. Kvinnor skildras som kompetenta, men samtidigt som handelsvara så den biten är inte mycket att hurra för ändå. Allra bäst är att jag nu sett alla filmer på Hayao Miyazakis sida på filmtipset (11 st står där i skrivande stund)…

FilminfoIMDB: Porco Rosso
Regissör: Hayao Miyazaki, Tony Bancroft
År: 1992
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Little Miss Sunshine

Publicerat den 9 februari 2007

En mörk men samtidigt charmig komedi om en något udda familj i Albuquerque. Mamman (Toni Collette) har just hämtat sin bror (Steve Carell) på sjukhuset efter ett självmordsförsök. Läkaren släpper honom med strikta förhållningsorder: håll koll på honom, lägg undan potentiella mordvapen osv. Tonårssonen (Paul Dano) har avlagt tystnadslöfte i väntan på att bli stridspilot, men kommunicerar genom att skriva på lappar om hur mycket han hatar allt och alla. Pappan (Greg Kinnear) föreläser om vinnare och förlorare och peppar familjemedlemmarna att vara vinnare – det är bra tänkt men blir oerhört fel. Farfar (Alan Arkin) är en knarkande mansgris.

Sist men inte minst har vi lillasyster Olive (Abigail Breslin), som med kort varsel får en plats i skönhetstävlingen Little Miss Sunshine för att den egentliga vinnaren inte kan vara med. Som “tur” är har farfar övat in ett program med henne, så hon är redo. Tävlingen äger rum i Californien och hela familjen beger sig dit i en fallfärdig folkabuss. Men är Olive verkligen typen som platsar i skönhetstävlingar? Hon är ju ganska alldaglig och lite rund om magen på barns vis.

Det är en väldigt charmig film, som imponerande nog undviker de flesta klyschiga fällor den hade kunnat hamna i. I stället händer oväntade och skruvade saker på ett riktigt underhållande sätt. Jag skrattar flera gånger. Berättelsen känns bra uppbyggd och vi slipper det klassiska sliskslutet.

Jag tror inte att filmskaparna vill ge en positiv bild av skönhetstävlingar för barn och det känns bra, för det är riktigt otäckt. Olives medtävlare ser ut som barbiedockor och får mig att rysa.

En sak stör mig: Alla i filmen har en egen agenda, alla vill något och har särskilda quirks. Utom mamman. Vad vill hon egentligen? Hon är mamma, inget mer. Det hon gör relaterar till barnen – hennes starkaste personlighetsdrag är att förespråka att berätta sanningen för dem. En typiskt lam kvinnoskildring i en annars otypiskt bra film.

Ändå: en mycket bra film som måste ses!

FilminfoIMDB: Little Miss Sunshine
Regissör: Jonathan Dayton, Valerie Faris
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

SFs hemsida

Publicerat den 4 februari 2007

Alltså, allvarligt. Är det någon som har lyckats använda SFs hemsida sisådär det senaste året eller så?

Vi har verkligen försökt flera gånger, men det går aldrig. Någon enstaka gång har vi kommit så långt som till att välja platser i salongen, men sen går inte beställningen igenom i alla fall. Men för det mesta laddas bara delar av sidan in och vi lyckas inte göra någonting. Oavsett tidpunkt på dygnet är sidan alltid totalt otillgänglig.

Behöver jag säga att jag är grymt irriterad och tycker det är skitdåligt?

Hur svårt kan det vara att sälja biljetter på nätet?

Är det konstigt att man inte går på bio oftare? Nej.

4 kommentarer

Göteborgs filmfestival

Publicerat den 4 februari 2007

Nu har vi sett alla våra filmfestival-filmer och nöjet är över för i år. Det var första gången, men förhoppningsvis inte sista.

Det blev alltså tre långfilmer och två kortfilmspaket. Nu har jag skrivit om långfilmerna på filmsidan: La noche de los girasoles (Angosto), Keillers park och Holly. Mycket bra filmer allihop!

En rolig sak med festivalen var platserna filmerna visades på. Vi fick besöka Pustervik, Capitol, Bergakungen och Stadsbiblioteket. Kul att stilla sin nyfikenhet en aning kring dessa lokaler. Vid Capitol testade vi dessutom en mycket bra grill på Skanstorget där vi åt sojaburgare respektive falafel – gott och dessutom trevligt, klassisk musik i stället för sedvanligt otäckare skval.

Första kortfilmspaketet vi såg var detta, nämligen:
Digging for Belladonna (Der die Tollkirsche ausgräbt)
Night Porter’s Point of View
Views of a Retired Night Porter

Digging for Belladonna är Franka Potentes regidebut och en stumfilmshyllning av sällan skådat slag. En väldigt rolig filmidé, bra genomförd.

Filmerna om nattvakten har gett mycket att prata om. Krzysztof Kieslowski gjorde den första 1978 – en enkel dokumentärfilm om en nattvakts syn på livet. Han har ganska otäcka åsikter, som till exempel att regler är viktigare än människor. Samtidigt tycker han sig själv på något märkligt vis och i vissa sammanhang stå över reglerna. 2006 gjorde genomförde Horvath projektet att söka upp mannen på nytt och intervjua honom igen, till en ny film. Mannen har åldrats, men hyser fortfarande sina åsikter. Det är ett intressant filmprojekt och det är intressant att se vad som har förändrats och vad som är sig likt. Andreas Horvath var med på föreställningen och publiken fick ställa frågor efter filmen, det var väldigt bra.

Idag såg vi andra kortfilmspaketet Startsladden. Vi höll på att missa den, vi kom med andan i halsen ett par minuter efter utsatt tid, men som tur var hade visningen inte börjat. Publiken fick rösta på den bästa filmen och Jonas och jag var eniga om att Kunskapens pris, var den bästa. De andra var såklart roliga att se, men jag tyckte egentligen inte särskilt mycket om flertalet av dem. Kunskapens pris utspelar sig i en rollspelsvärld, vilket såklart gjorde Jonas intresserad, men jag hade inte koll på den delen. Ändå var den en riktigt mysigt otäck framtidsskildring med en hjälpsam robot och otäcka människor… Riktigt snygga effekter med förfallna byggnader, exempelvis allas vår Globen. Själva berättelsen delgavs genom stämningsfull sång av Freddie Wadling.

Det har blivit mycket godis den här veckan… det var bara idag vi inte hade med oss något till filmen. Vi har åtminstone försökt undvika prasselpåsar och i stället haft med oss plastlådor, pommes-askar, mjuka plastpåsar eller annat innovativt. Första besöket var dock riktigt misslyckat ur godishänseende, då råkade vi välta vår påse med chokladdoppade jordnötter (hårda, runda) som ljudligt rullade ut över hela Pusterviksalongen. Var du där? Förlåt, det var inte meningen att störa. :)

Lämna en kommentar

Pee-wee's Big Adventure

Publicerat den 4 februari 2007

Trots att Pee-wee låst sin cykel så här väl försvinner den.		 En mestadels fjantig komedi om den enerverande och överenergiska Pee-wee, vars största kärlek i världen en egenhändigt trimmad cykel. När den blir stulen ger han sig ut på äventyr för att hitta den. Bitvis är det lite roligt, men särskilt bra är inte filmen. Vi såg den mest för att Burton regisserat och han brukar ju vara bra…
FilminfoIMDB: Pee-wee's Big Adventure
Regissör: Tim Burton
År: 1985
Omdöme (1-5): 2
1 kommentar

Holly

Publicerat den 4 februari 2007

Ytterligare ett bra filmval under Göteborgs filmfestival. Som ett stort plus var Guy Jacobson där, manusförfattare, producent och assisterande regissör. Han var verkligen bra på att prata och skämta med publiken och innan visningen berättade han hur filmen blev till.

När Guy Jacobson besökte Kambodja blev han erbjuden avsugningar av femåriga flickor, som sa att de skulle få stryk om de kom hem utan pengar. Han ville göra någonting för alla barn i samma situation och börjar med att informera omvärlden i ett filmprojekt med tre filmer: denna spelfilm, en dokumentär om barnprostitution i Kambodja och ytterligare en dokumentär om projektet. I och med detta riskerade hela produktionsgruppen sina liv, eftersom kambodjanska maffian vill tysta dem och skulle mörda dem om de fick chansen. Guy Jacobson lär inte återvända till Kambodja.

Filmen handlar om amerikanen Patrick som precis som andra västerlänningar i Kambodja lärt sig att blunda för barn som tigger pengar och säljer skräpsouvenirer. Men utan att det riktigt är meningen lär han känna tolvåriga Holly. Hon är vietnames och hennes föräldrar har sålt henne till barnprostitution i Kambodja. Hon går bara och väntar på att någon ska köpa hennes oskuld.

När Holly säljs vidare ger sig Patrick ut för att leta efter henne och rädda henne. Men hur räddar man en sådan flicka?

Det filmen gör bra är att den håller sig relativt realistisk. Vi får inget tramsslut med Holly som adopterad succéstudent i Amerika. Det enda som egentligen är osannolikt i filmen är att någon överhuvudtaget försöker hjälpa henne och såklart att alla dessa händelser läggs in i en enda flickas liv. Egentligen är hon ett hopkok av många barn.

Berättelsen staplar upp fenomen på fenomen, det är väldigt tydligt vad som berättas. Korrumperade poliser, prostituerade småbarn, äckliga pedofiler, hänsynslös maffia. Det otäckaste är att allt är sant – inte just att det hände Holly och Patrick, men alla företeelser finns. Filmen är filmad på plats i kambodjanska barnbordeller. Det finns uppenbarligen sviniga män som tänder på att ta ett skräckslaget barns oskuld. Vad är det för jävla värld?

En bonus för min del är att jag känner igen mig så smått i Kambodja. Inte just i bordelldistrikten, men ett par bilder av Phnom Penh som glimtar förbi känns bekanta. Dessutom är miljön i stort bekant. Det känns främmande att jag faktiskt varit i Kambodja…

Hur betygsätter man egentligen en sådan här film? Att den överhuvudtaget gjorts, trots alla mordhot, är värt alla överbetyg och utmärkelser någon kan ge. Det är mycket hedersvärt. Filmen är dessutom väldigt bra och gripande. Men som film betraktad får den nog sisådär 4.9… nära femman!

Det måste nämnas att Thuy Nguyen är väldigt bra som Holly och att filmen inte bara visar misär utan även bjuder på några skratt.

FilminfoIMDB: Holly
Regissör: Guy Moshe
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Sílení

Publicerat den 3 februari 2007

Svankmajers stil är lätt att känna igen. Smutsiga människor och miljöer blandat med märkliga, otäcka, animerade föremål. Oftast är människorna och föremålen integrerade, men i den här filmen är de animerade delarna lösryckta utan särskilt stark koppling till resten. Dessutom är de för äckliga: det är rått kött som rör på sig, kopulerar och gud vet vad. Inte bara köttstycken utan ögon, tungor och annat äckel. Och dessa sekvenser är inklippta då och då i spelfilmen. Jättemärkligt och jag kan inte påstå att jag gillar det.

Spelfilmen handlar om galningar. Jean drömmer hemska mardrömmar om män som kommer emot honom med en tvångströja. Han kämpar emot så vilt att han trashar ett hotellrum. En riktigt märklig och enerverande markis tar sig an honom och plockar med honom hem till sig, där skumma saker försiggår. När vi kommit hit somnade vi och fick fortsätta en annan dag… det var helt enkelt för jäkla tråkigt och vi var trötta. Sen blev det faktiskt bättre. Sällskapet kommer till ett dårhus där man inte riktigt vet vem som är galen och vem som är vårdare. Hur ska man behandla galenskap? Med låt-gå-metoden eller med stränga straff? Åsikterna går isär.

Köttsnusket hade jag gärna bytt mot något annat, men annars blev filmen faktiskt rätt bra till slut.

FilminfoIMDB: Sílení
Regissör: Jan Svankmajer
År: 2005
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Lupin III: Castle of Cagliostro

Publicerat den 3 februari 2007

Japansk titel: Rupan sansei: Kariosutoro no shiro

En lite äldre film av anime-legenden Miyazaki. Namnet betyder inte att det är den tredje filmen, utan den handlar helt enkelt om en kille som heter Lupin III. Det finns fler filmer och en serie om honom, men vilken detta är i ordningen vet jag inte och det spelar heller inte någon roll.

Lupin är hur som helst en äventyrlig tjuv med hjärtat på rätta stället. Han befinner sig i ett obskyrt europeiskt land, Cagliostro, där han dras in i en härva med falska sedlar och en kidnappad ung flicka som snart ska tvingas gifta sig med den elake greven av Cagliostro. Och så finns det visst en gammal skatt också… och så blir det en massa action.

Filmen är faktiskt bättre än man kan tro. Ibland är den riktigt snygg, som i bilden ovan. Dessutom är den hyfsat bra berättad, med det smarta knepet att låta Lupins sidekick ställa frågor kring vad som händer.

FilminfoIMDB: Lupin III: Castle of Cagliostro
Regissör: Hayao Miyazaki
År: 1979
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Keillers park

Publicerat den 3 februari 2007

Ännu en bra film sedd på Göteborgs filmfestival!

Både jag och Jonas har ju läst Johan Hiltons bok om hatbrott mot bögar, No tears for queers. Boken handlar bland annat om mordet på Josef Ben Meddour i Göteborg 1997. Hans egen pojkvän blev misstänkt för mordet och illa behandlad av polisen, fast han var oskyldig.

Filmen är löst baserad på denna verkliga händelse. Peter är gift och har precis blivit vd för familjeföretaget. Världen vänds upp och ned när han träffar den charmige men oansvarige Nassim och faller pladask. När sanningen uppdagas förlorar han hela sin familj och pappan portar honom från företaget. Som om inte det var nog med det anklagas han sedan för mordet på Nassim.

Det är en film man blir arg av att se. Först blir jag arg på Peter, för att han bedrar sin fru. Sen blir jag arg på hans vänner som gärna drar en lögn för hans fru så länge de tror att han bedrar henne med en annan kvinna, men som tycker att det är en värld av skillnad när de får veta att vänsterprasslet är en man. Jag blir arg på de dåliga poliserna och på ofantligt många fler saker i filmen.

Som film är den inte helt perfekt utan rymmer en del klyschor, men den har en viktig historia att berätta. Man blir mörkrädd när man tänker på att det finns folk som anser sig ha rätt att behandla bögar som skräp och till och med ta livet av dem. Vem angår det hur någon annans kärleksliv ser ut? Det är ofattbart för mig att det finns så inskränkta och hemska människor.

För min del hade det räckt om Peter bara varit bög från början. Jag måste hata honom för att han sviker sin fru och drar in henne i sin jävla livslögn och det tillför egentligen ingenting till filmen. Eller vad vet jag, kanske hade han blivit för genomsympatisk och lätt att hurra för annars. Men jag tycker som jag gör och det är att bög får man gärna vara, men det är ingen jäkla ursäkt för att lura och bedra en stackars intet ont anande kvinna. Inte ens när samhället ser ut som det gör, med bekymret att det är svårt att accepteras som homosexuell. Det finns ingen ursäkt för otrohet.

Nåväl… det stör mig att filmen får mig att tänka så mycket på det när det är det hemska hatbrottet som borde vara det viktiga. Det kändes som att man skulle tycka att homorelationen var gullig, vilket den möjligtvis blev, men det är inte gulligt med otrohet.

En bra film.

FilminfoIMDB: Keillers park
Regissör: Susanna Edwards
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar