Helenas dagar

Uppsala Outdoor Expo och hotellövernattning

Publicerat den 26 mars 2022

Igår, efter jobb och veckans andra utvecklingssamtal (Sanders på Teams i måndags, nu Avas på plats i hemklassrummet), klev jag på tåget till Uppsala. Jag kom fram lagom för att checka in på Scandic Uplandia strax efter 15 (eller ok, jag hade checkat in i appen redan tidigare, men tillträdet är ju vid 15). Hade nämligen lyxat till det med hotellövernattning eftersom jag hade tvådagarsbiljett till friluftsmässan Outdoor Expo på Fyrishov. Man skulle såklart kunna sova hemma, men en lugn kväll på hotell kändes väldigt lockande…

Jag hade bokat billigaste rummet, Cabin utan fönster, så jag blev verkligen positivt överraskad när jag klev in i rummet och såg… Domkyrkan! Jag hade inte bara fönster utan även balkong med utsikt över både domkyrka och slott. Tjusigt.

Visst var det lockande för en snurrig tröttis att bara stanna och softa på rummet, men jag ville lyssna på åtminstone några av föreläsningarna på mässan, så efter att ha dumpat lite grejer knatade jag iväg längs ån och kom fram mitt i föreläsningen om Vanlife.

Mässan var inte särskilt stor. Biljetten var billig, så ingen besvikelse över just storleken, men däremot var det jobbigt att allt var i ett rum. Föreläsningarna var alltså mitt på mässgolvet med en massa sorl och ljud från yxhugg (japp, prova på att tälja med yxa, tror jag att det var…) som lät lika mycket som talaren. Det gick att höra ändå, men ja kanske inte helt idealiskt för mig (utmattningssyndrom, extra ljudkänslig…). Därför var det skönt att det var korta föreläsningar. Jag lyssnade också på Fjällräddningen som berättade om sitt arbete och Outdoor-Wilda som pratade om att börja fjällvandra. Bra och inspirerande!

Backpackinglight.se, som jag köpte tältet av, var på plats och hade just det tältet jag köpte uppställt. Har ju inte kunnat sätta upp mitt ännu, så det var kul att se det på riktigt. Känner mig väldigt nöjd med köpet så här långt. :) Dessutom fick jag ta instruktionshäftet som hörde till det uppställda tältet, eftersom jag fick fel häfte till mitt tält. Så löste sig det också! (Lite för litet problem för att jag skulle orka härja, tror jag klarar att sätta upp tältet ändå, men nu blev ju lösningen så enkel.)

Allt detta tog bara cirka 2 timmar och sen var det dags att softa på hotellrummet. Eller, först behövde jag förstås äta något… Det fanns food trucks vid mässområdet, men de lockade inte riktigt, och veganrestaurangerna jag känner till hade redan stängt. Men till slut blev det en wrap på Zócalo och sen köpte jag med mig lite godis och en koffeinfri vaniljhavrelatte från Espresso House till hotellet (det enda jag saknade på rummet var vattenkokare, mugg och tepåsar). Men det tog ju ändå en stund så jag var väl på hotellet strax före åtta och var lite för trött för det där ordenliga kvällsmyset… Men läste lite i alla fall och släckte lite efter nio. Zzz…

Vaknade cirka tusen gånger under natten, kändes det som… Typiskt! Men jag gjorde inte morgon förrän 8:30 eller så. Hotellfrukost, utcheckning och promenad mot Fyrishov igen (nu med lite tyngre ryggsäck, men ingen fara) vid 11.

Lyssnade på en Anders Andrae från WillUt, som är rullstolsburen och jobbar med tillgänglighet för funktionsvarierade och ordnar vandringar och liknande. Föreläsningens fokus var en vandring längs Vasaloppet sträckning som han genomfört med en grupp med flertalet som tog sig fram med rullstol eller permobil. Så himla bra!

Sen pratade Susanne Vandraren om sitt år i tält på en ö i Indalsälven. Vilket äventyr!

Dagens sista föreläsning för mig blev Kim Norberg som vandrat genom heeeela Sverige, från Treriksröset till Smygehuk, på 113 dagar och delade med sig av glädjeämnen och umbäranden från den strapatsen. Wow!

Det blev ett par timmar på mässan idag också och det kändes lagom. Skönt att komma ut även om det då snöade! Det var visserligen flera plusgrader men var väl kallare högre upp… Jag åt lasagne på Veganos och det var fint, men jag har ju så svårt att njuta i cafémiljöer nu… Der var framför allt ett par sällskap med mer sydländskt temperament som debatterade så vääldigt högt… Jag orkade inte med någon efterrätt mest pga det, men det var kanske lika bra eftersom jag var mätt också.

Nu sitter jag på tåget hem och rullar precis in i Stockholm. Mysigt att komma bort lite, i alla fall, även om jag är en snurrig tröttis…

Lämna en kommentar

Smörtest

Publicerat den 25 mars 2022

Eftersom mitt favoritbordsmargarin Flora 100% Växtbaserad har försvunnit gjorde jag ett smörtest till frukosten idag (ja, jag kallar det lite slarvigt “smör” eftersom det är lättare att säga än “bordsmargarin”).

Test av tre sorters veganska bordsmargarin.

Jag vill ha ett smör som smakar salt och smälter gott i munnen. Tidigare har det varit svårt att hitta bra veganska sådana, men den goda nyheten är att alla dessa tre är bra!

Naturli är känd sedan tidigare och vi har köpt den några gånger sedan Flora försvann. Men det smälter väldigt fort och blir lätt lite konstigt…

Lutar väl nu åt att Carlshamn Havssalt blir mitt nya defaultsmör, eftersom alla var goda och denna förpackning är störst och mycket billigare än de andra.

Lämna en kommentar

Blåsippa

Publicerat den 24 mars 2022

Idag såg jag blåsippor!

Det var bara det…

Lämna en kommentar

Ont i armen, men ingen feber

Publicerat den 22 mars 2022

Nu har jag äntligen tagit tag i dos 3 av covidvaccinet. Fick ju avboka min tid när jag hade covid och planen var att gå på dropin vid Cityterminalen vid något lämpligt tillfälle, men så loggade jag in i Alltid öppet och såg att det fanns jättemånga tider på VaccinDirekt bara ett par hundra meter härifrån. Så jag bokade tid igår. Fick nu Pfizer i stället för Moderna.

Armen började kännas igår kväll och har gjort ganska ordentligt ont idag, men jag har i alla fall inte fått influensasymtom. Möjligen en tillstymmelse till feber igår kväll, var mosig och lade mig tidigt och frös lite… Men det är ju inget ovanligt nu iom utmattningen, så det kan lika gärna ha varit det.

Hoppas att jag är safe nu? Från att bli däckad av biverkningar, menar jag, armen kanske känns ett tag till…

1 kommentar

Jag köpte ett tält!

Publicerat den 21 mars 2022

Jag köpte tältet jag ville ha! Det känns bra, nu hoppas jag verkligen att få användning för det också. Det är ett litet tvåmannatält (sovutrymmet är 120 cm brett) och väger inte mycket mer än 1,5 kg (officiella vikten är just det, men inkluderar man alla pinnar och grejer är det något hekto till). Materialet är väldigt tunt, smidigt och lätt, men det medför ju också att det är mer ömtåligt. Så man får vara försiktig, men så himla skönt att inte behöva släpa värsta åbäket på vandring!

Får se när jag kan testa att sätta upp det. Är ju is och gegga ute nu… Har bara packat upp det och tittat på det på golvet hemma och testat att få i det i packsäcken igen. Det gick bra, men formen var jämnare när den kom än efter att jag packat om…

Hoppas att det kan bli lite friluftsliv när det blivit varmare och torrare. Jag har det mesta som behövs nu. Ingen riktig vandringsryggsäck för rejälare turer, men det gåååår väl att använda min reseryggsäck…

4 kommentarer

Landet och Vårsalongen

Publicerat den 20 mars 2022

Jag har ju delat på IG och FB… men egentligen vill jag skriva här också, jag bara brukar inte orka riktigt… meeen, en snabbis då!

Förra helgen var jag och Malin på deras lantställe, där vi brukar ha skrivhelg. Det blev ingen skrivhelg den här gången då, vi bara softade och det var väldigt skönt. Promenad följt av tupplur, hämtmat, prat, bläddra böcker. Vi såg både Talang-semifinal och Mello-final – för en gångs skull gillade jag faktiskt vinnarlåten. Jag har ju inte följt med i Mello och inte hört någon av låtarna tidigare, men jag fastnade för den och blev glad att den vann.

I torsdags sågs vi igen och besökte Vårsalongen på Liljevalchs.

Kul, som vanligt. Men jag saknade något verk med Kungen. Fanns det inte i år? Jag är i chock. Jag hoppas att jag inte missade det (eller också hoppas jag att jag gjorde det, för det måste ju finnas ett…).

Efter Vårsalongen fick vi en fin promenad inåt stan och Mood-gallerian där vi åt gaaaalet god 8-rätters avsmakningsmeny + efterrätt (paketpris) på Waipo. Sååå gott. Och jag blev sååå mätt, men jag märkte inte riktigt hur illa det var förrän efteråt när vi började gå. Ojojoj. Jag är typ fortfarande mätt, tror jag. Kan man vara det, tre dagar senare?

Lämna en kommentar

Tyresö slott, Trangia gaskök för newbies och fin fågelmatning

Publicerat den 20 mars 2022

Idag kom jag äntligen iväg på min utflykt till Tyresö slott, som jag velat göra länge. Det finns en vädligt fin fågelmatning där, som har en grupp på Facebook, som jag är med i. Så den ville jag se, men frågan var ju, skulle det fortfarande vara någon action där en strålande fin vårdag? Det skulle dröja till slutet av min utflykt innan jag kunde ta reda på det, eftersom jag inte hade någon aning om var fågelmatningen fanns någonstans och jag lyckades gå till precis alla andra ställen än just det rätta, innan jag slutligen kom dit på tillbakavägen.

Ärligt talat tog det ett tag innan jag kunde slappna av och njuta av utflykten. Det blev inte riktigt som jag tänkte mig. Det var sjukt mycket folk. Och det var mer park än natur – den fina natursnutten ute på Notholmen var såå liten och totalt översållad av folk. Man fick typ köa bara för att kunna ta sig fram på gångvägarna. Jag fattar, det är ett populärt utflyktsmål och det var en väldigt fin vårdag, jag var bara inte riktigt beredd på att det skulle vara SÅ mycket folk och SÅ omöjligt att hitta en picknickplats i avskildhet. Länge gick jag runt och kände mig trött, spänd, overklig och plågad av min alldeles för tunga ryggsäck…

Dessutom satt det skyltar om eldningsförbud precis överallt. Min lunchplan var alltså att testa nya Trangiaköket… Och det kändes oklart om det var okej eller inte. Det satt uppe bilder på kryssade grillar, brasor och … tändstickor. Tändstickor?! Nog ska man väl få elda i Trangiakök, som man tänder med tändstickor? Efter att jag hade gått runt en stund hade jag sett inte mindre än två andra sällskap som gjorde det i alla fall… men jag ville ändå inte göra det i knät på någon liksom, så efter att förgäves ha letat avskildhet ett bra tag var jag på vippen att ge upp planen och äta något på slottscafét i stället.

Till slut hittade jag ändå en lite avsides skogskulle som jag tog mig upp på och aaaaaah, now we’re talking. Där fick jag vara ifred (bortsett från lite insekter) och testa köket i lugn och ro. Eller ja, lite smånervös lugn och ro. För hur använder man egentligen ett Trangia gaskök? Lite läskigt är det ju allt, när det står en massa om hur FARLIGT det är…

1: Gasbehållaren ska inte utsättas för sol… När man lagar mat ute? Eh, okej, jag ställer den i skuggan av köket då…
2: Lalala, här rör jag i min mat med min spork och ser ingenting på skärmen pga sol, men ja, jag fastnade visst…
3: Klart! Jag åt direkt ur kastrullen. Mindre praktiskt om man vill kunna hålla i den, eftersom den är varm. (Det är antagligen inte rekommenderat att ställa sporken sådär om köket är på. Det var det inte.)

Det visade sig, precis som jag ju egentligen visste/trodde, vara väldigt smidigt och trevligt att använda gasköket!

Newbie notes: det sitter ett lock på gastuben. Det händer inget när man tar bort det. Det börjar hända grejer när du skruvat på munstycket från köket en liten bit. Då säger det PFFFYYYYYSSS, men bara skruva på lite raskt så slutar det strax. Och viktigt: håll gastuben upprätt när du skruvar. Just vid det där PFFFYYYYYSSS-ögonblicket kan det annars rinna ut gas, nämligen. Jag kan eventuellt ha råkat vinkla min behållare lite så att jag precis hann känna något kallt på fingrarna… Gör inte så. Alltså, du DÖR ju inte om du gör det, men det är dumt att slösa gas, såklart. Sen tändsticka och vrida på gasen… FOFF! Naajs! Och till skillnad från när man eldar sprit är det enkelt att reglera spruttet på spisen genom att bara vrida på gaskranen så det kommer lite eller mycket. Och vilket sprutt sen då! Jag har läst någonstans hur många minuter det tar att koka upp en liter vatten och det var inte jättemånga. Jag kokade bara ett par deciliter och det gick ju rasande fort. Första vändan kokade jag maten en liten stund i vattnet, andra vändan kokade jag bara upp tevatten. Och det där om att gaskök sotar mindre, ja det verkar ju vara helt sant, jag såg då inget sot.

Känns som ett bra val att jag tog gas i stället för sprit. Det är väl bara två saker som möjligen känns lite knepiga: du ska förvara tuben upprätt, eventuellt klarar inte säkerhetsventilen att hålla inne gasen annars… hmm, okej, om den typ hamnar snett i väskan är det KÖÖÖÖRT då eller?! (Egentligen: räkna detta till den allmänna nojan kring att gas är SVÅRT och FARLIGT.) Och sen det där med att veta hur mycket man har kvar (man kan väga behållaren… tänkte nog inte ha någon våg med mig ut på vandring, dock…) och hur länge det räcker. Det är ju inte lätt att veta hur länge sprit räcker heller, men hur mycket man har kvar, det vet man ju i alla fall. Men jösses, så smidigt jämfört med sprit att inte behöva mäta upp så mycket man behöver per användning. Med spritkök får man ju antingen elda tills spriten är slut eller bära med sig en eventuellt läckande behållare med sprit.

Maten då? Jotack, en riktig kulinarisk upplevelse. Eller ja, helt okej bukfylla i alla fall. Snabbris, torr sojafärs och en påse Varma koppen tomatsoppa. Lite extra örtsalt eller något hade varit fint till. Vore kul att testa att torka något hemlagat till en annan gång.

Jag kollade också in slottet (gården, själva slottet är fortfarande stängt efter covid), handelsträdgården, hantverkarboden och toaletterna, innan jag slutligen gick till det enda stället jag inte hade varit på, typ, och DÄR var fågelmatningen.

Så himla fint! Och jodå, det var rätt bra fart där, trots att våren är här. Gladast blev jag nog för att två ursöta stjärtmesar kikade förbi. Såg också blåmesar, talgoxar, koltrastar, pilfinkar, gråsparvar, grönfinkar, en bergfink som jag tyvärr bara nästan lyckades fota (delvis, bakom grenar – hade gärna lyckats få bättre bild av den än jag hade tidigare, men nja), nötväckor, större hackspettar och säkert några fler.

Summa summarum så blev det en riktigt trevlig utflykt. Jag är glad att jag inte gav upp och åkte hem utan att ha testat köket. Och jag är glad att jag är så nöjd med köket! Sen är ju såklart kök lite overkill för en kort dagsutflykt. Jag kommer antagligen oftast köra enklare lösningar, som jag gjort tidigare (min klassiker: snack pot + extra sojafärs och varmvatten i termos – eller för all del, köpa färdig wrap eller liknande). Men jag hoppas få använding för köket på vandring!

Lämna en kommentar

I fas med fotoböckerna!

Publicerat den 16 mars 2022

Fick nyligen hem fotoboken för 2018 och därmed ligger jag i fas med alla fotoboks/fotoalbumprojekten! Detta är STORT! Jag hade ju typ gett upp det, men så hittade jag som sagt en enklare approach.

Här är hela fotoboksgänget:

De första är böcker om speciella tillfällen/resor (och ja, titlarna är tryckta åt fel håll i början, ändå en förbättring jämfört med spiralryggarna…). Sen blev det en bok om Avas första år och efter det följer familjens årsböcker. För rättvisans skull fick Sander också en bok om sitt första år. 2017 och 2019 är vanliga fotoalbum, eftersom jag tänkte att det skulle vara enklare… Möjligen är ju en kvarvarande punkt att göra fotoböcker om dessa år i stället och spara lite plats i hyllan… Men just nu vilar jag i att vara nöjd med detta!

Utöver dessa har barnen varsitt litet häfte med bara bilder från sitt första år, som har varit deras att hantera hur de vill (eftersom jag är lite för rädd om de mer seriösa böckerna…).

Tänker att det också vore kul att göra böcker om barnens liv från 0-18 år och ge dem i present när de blir vuxna. 😊 Men det blir ganska stora jobb, förstås…

Lämna en kommentar

Drömmen om friluftsliv

Publicerat den 6 mars 2022

Vad gör jag egentligen när jag ligger utmattad? Jo, jag drömmer om friluftsliv… Har tappat räkningen på hur många filmer jag sett om att bestiga Mount Everest. Just det vill jag nog inte egentligen, pga den lite för stora risken att DÖ, men jag har även grottat ner mig i hur man tar sig upp på Kebnekaise och DET har en självklar plats på min bucket list.

I väntan på de större äventyren hoppas jag kunna få till några mindre. Jag har visserligen knappt någon ork, men jag är ju ändå inte på riktigt sugen nu utan längre fram när det är varmare… Och då kanske jag orkar? Något litet i alla fall?

Meeeen, eftersom vår campingutrustning är allt annat än bärbar har jag lagt väldigt mycket tid på att scrolla runt bland ultralätta friluftsprodukter.

Bilden ovan visar mitt första faktiska köp: Trangiakök (mindre varianten, med gasbrännare) med fodral, två madrasser, två kuddar och en kombinerad pump- och packpåse (som visst bara passade madrasserna, men det är väl mer ok att blåsa kuddarna med lungkraft).

Det saknas såklart lite grejer… Jobbigast är tält. De jag är mest intresserad av är mycket dyrare än jag känner är rimligt när man faktiskt inte vet hur använt det kommer att bli. Så kanske köper jag ett jättebilligt tält som jag inte ens tror är bra? Eller, jag vet inte…

Längtar uuuuut!

Lämna en kommentar

Äntligen uggla! + lite om läget med jobb och utmattning

Publicerat den 5 mars 2022

Igår, fredag, var jag extra mosig i tröttskallen.

Jag tampas ju med utmattning och 18/2 började jag jobba 25% efter en tids sjukskrivning på heltid. Det har varit tufft, såklart. Själva jobbandet har gått bra för det mesta – jag har anpassade, roliga, icke-stressiga uppgifter som jag jobbar självständigt med, vilket underlättar mycket. Det jobbiga är att jag orkar i princip noll utöver jobb och ruljangs. Jag har sett fram emot mina helger, för att kanske göra något av allt jag vill göra då när jag inte måste jobba, men i stället har jag mått ännu sämre när jag varit ledig. Kroppen tycker väl att det finns utrymme att krascha då… Jättetråkigt, men jag har ändå nått viss acceptans för att det får vara så här ett tag. Jag har också flyttat min ribba för vad som är att “må okej”. Båda helgerna har jag haft en dag då jag mest varit trött och det är inte så himla farligt egentligen. Det är skönt att sova när man är trött. Jag har också haft en dag med huvudvärken från helvetet och det är i jämförelse med den som trötthet, snurrighet, tungt huvud och allt möjligt annat känns förhållandevis bra. Huvudvärken när den är som värst, vilket den brukar vara i många timmar, är omöjlig att rå på och den låter mig inte göra någonting annat än att vänta på att tiden ska gå. Jag bara ligger och … ligger. Inte ens Netflix funkar. Bläääöööhhh!

Den här veckan har barnen varit hemma på sportlov, så det har inte varit så lugnt hemma som det brukar. Jag tog med dem på skridskoåkning en dag efter jobbet. Två dagar har jag varit inne på kontoret, vilket blir en betydligt större ansträngning än att jobba hemma. Därför var jag inte jätteförvånad över att vakna till ett blytungt huvud på fredagsmorgonen. Det var redan lite ledighetskänsla, eftersom mina enda måsten var att jobba två timmar och att fixa lunch till familjen, ja och frukosten som vi hjälps åt med. Eller ok, på todolistan stod också att byta lakan i allas sängar, men det var mer en “om-ork-finnes”-aktivitet… Sååå, jag gick och la mig en stund igen efter frukosten innan jag började jobba. Efter jobbet var det oerhört frestande att återvända till sängen. MEN! Jag gjorde inte det!

Första läkaren jag var hos beordrade mig att gå ut i dagsljuset varje dag. Den här dagen hade jag inga ärenden (det har mest blivit den sortens gå ut), men däremot möjlighet att gå ut på en ren rekreationspromenad i härligt solväder. Så jag bestämde mig för att göra det först, innan jag gick och lade mig. Som extra motivation tänkte jag på ugglan vid Kristinebergsskolan som jag försökt se flera gånger. Kanske var det idag det skulle ske? Jag packade kameran, gick ut och köpte en vaniljhavrelatte för att pigga upp mig på vägen och knatade bort till skolan och uggleträdet. Ingen uggla där idag heller… Men jag visste att jag hade en chans till om jag åkte till Tekniska högskolan och gick ut i skogen där. För ett tag sedan var jag med på en kvällspromenad med STOF (Stockholms ornitologiska förening) där vi lyssnade efter ugglor. Tyvärr hörde vi inga, men en av deltagarna visade bild på en uggla hon tagit dagen innan. Den satt i ett väldigt speciellt träd och hon visade ungefär var det var. Några lyste med lampor, men det gick inte att hitta det aktuella trädet, antagligen var det längre ut i mörkret.

Så jag klev på tunnelbanan… Väl vid Tekniska högskolan tog jag en snabbloggad geocache, för jag tänkte att jag åtminstone skulle ha hittat någonting på utflykten. Under promenaden mot ugglestället njöt jag av stillheten och ansträngde mig för att tänka att oavsett om jag hittade någon uggla eller inte skulle utflykten vara värt det. Och först verkade det ju som att jag skulle få nöja mig med den där stillheten. Jag spanade och spanade efter det där karakteristiska trädet, men lyckades inte se det från där vi letat sist. Efter ett tag såg jag en stor rovfågel högt uppe och började försöka fota den i stället. Två, var det till och med, såg jag snart. Ormvråk antagligen. Urkassa bilder, blev det… Men jag fick gå upp en bit för att träden inte skulle skymma dem för mycket och… där var ju en liten stig in till… var det inte ett … träd som såg ut som ..? Jag gick dit och där var den ju! Åh, så glad jag blev! Lilla gulliga tröttisugglan satt där och höll ett öga eller två på mig emellanåt, men såg ju mest ut som att den ville vara ifred och sova, stackarn. Jag fotade såklart ett gäng bilder och jag ville typ aldrig gå därifrån! Fast efter ett tag var jag rätt kall…

Här är en liten film jag klippte ihop med snuttar av den lilla gynnaren (ja, den är svajig, på slutet ser ni hur mycket jag zoomat in och jag är inte stadig på handen…):

Det här gjorde mig så himla glad! För att ytterligare sätta guldkant på dagen hade jag en så himla gullig busschaufför på väg hem. När vi körde över till Kungsholmen gjorde hon ett högtalarutrop: “Titta vilken fin sol vi har, hörni!” Det gjorde mig också glad. Älskar när folk gör något utöver det de måste, bara för att det är fint, liksom.

Som referens, min tidigare bästa kattugglebild (från Kristineberg för ca ett år sen):

Lämna en kommentar

Helenas dagar Inlägg