Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Johnny Got His Gun

“Johnny get your gun” var en fras som användes för att locka unga män till värvning under första världskriget. Filmen visar hur det gick när Johnny Got His Gun, eller rättare sagt efteråt. Vi följer en soldat som sprängts av en landmina och kommer till sans på sjukhuset som ett paket. Han kan inte se, höra eller tala. Långsamt går det upp för honom hur lite det är kvar av hans kropp och hur omöjligt det är att kommunicera med omvärlden. Han hamnar i ett tillstånd mellan medvetenhet och dröm och hans gamla minnen varvas med frustrerande scener från sjukhuset.

Ett tragiskt öde, men en ganska märklig film…

FilminfoIMDB: Johnny Got His Gun
Regissör: Dalton Trumbo
År: 1971
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Stardust

Stardust var en riktigt härlig bioupplevelse för ett tag sedan. Det är en storslagen saga i fantastiskt mysvacker miljö (se bilder), baserad på en roman av Neil Gaiman. Inte blir det sämre av att Claire Danes är med heller, hon är ju en av mina favoritskådespelerskor (men vart har hennes underhudsfett tagit vägen på senare år?). Även Michelle Pfeiffer och Robert De Niro är alltid kul att se.

Handlingen kretsar kring en fallen stjärna, som visar sig vara en ung kvinna (Danes). Den unge Tristan, den otäcka häxan Lamia och en skara ondskefulla prinsar vill alla få tag i henne av olika anledningar. Stardust är verkligen en film som låter en luta sig tillbaka och komma till en annan värld för en stund. Dessutom är den bra berättad, det märks att en mästerberättare som Gaiman ligger bakom.

Underbar! Rolig! Snygg! Mysig! Jättebra!

Stardusts officiella hemsida är full av ögongodis och väl värd en titt.

FilminfoIMDB: Stardust
Regissör: Matthew Vaughn
År: 2007
Omdöme (1-5): 5
Lämna en kommentar

Clerks II

Jag gav en femma till Clerks (på filmtipset, men jag såg den innan jag började skriva om film här på sidan), men Clerks II är inte helt oväntat sämre.

Ettan var, såvitt jag kan minnas, en väldigt skön rulle om Dante och Randall som jobbar i affär. De mest pratar hela tiden och det är svårt att säga vad som gör den så bra egentligen, men jag gillade den definitivt.


Randall och Dante på Mooby’s | Dante med restaurangchefen

Tvåan är mer som en ordinär romantisk komedi med plumpa sexskämt. Affären har brunnit ner och nu jobbar Dante och Randall på snabbrestaurangen Mooby’s. Dante ska snart gifta sig med sin flickvän, fast Randall tycker att han verkar lite väl tänd på den kvinnliga restaurangchefen. Randall är lam i största allmänhet och givetvis står Jay och Silent Bob utanför och hittar på bus.

Den funkar som underhållning, men ger ingen anledning att jubla.

FilminfoIMDB: Clerks II
Regissör: Kevin Smith
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Swing Girls

Till en början gillade jag inte alls vad jag såg. Den här filmen är bara för mycket! Personerna beter sig som anime-figurer och allting är fruktansvärt överdrivet och tramsigt. Men till slut går allt så mycket för långt att jag inte kan låta bli att kapitulera… det är så fånigt att det blir kul trots allt.

Det handlar om ett gäng tjejer som av misstag råkar matförgifta skolbandet, strax innan de ska delta i en talangjakt. Tjejerna bestämmer sig för att tävla i deras ställe – men har förstås det lilla problemet att ingen av dem kan spela något instrument.

Var inställd på en fånig komedi. Försök för guds skull inte ta den på allvar, det funkar inte, men med rätt inställning blir den faktiskt riktigt kul! En skruvad (och skruvad, och skruvad…) feelgood-komedi med svängig jazzmusik!

FilminfoIMDB: Swing Girls
Regissör: Shinobu Yaguchi
År: 2004
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The 39 Steps

En spionfilm av Hitchcock… Har hört mycket bra om den, men jag kan inte hålla med om att den hör till Hitchs 10 bästa, som jag läste någonstans. Jag har faktiskt inte ens särskilt mycket att säga om den. Den var okej, men jag tyckte inte att man fick veta tillräckligt om de 39 stegen för att riktigt bry sig och slutet föll lite väl enkelt på plats.

FilminfoIMDB: The 39 Steps
Regissör: Alfred Hitchcock
År: 1935
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Day of the Woman

Även känd som: I Spit on Your Grave

Innehåller spoilers!

Det här är en film om en kvinna som blir brutalt våldtagen, och om hämnden hon sedan utkräver på förövarna. Våldtäkterna kvinnan utsätts för är fruktansvärt grafiska, våldsamma, utdragna och hemska – verkligen obehagliga att se. När killgänget är färdiga med henne har de för avsikt att döda henne, men misslyckas. Ungefär här börjar jag verkligen se fram emot en matchande hämnd – det hade varit ett strålande tillfälle att faktiskt njuta av gravt övervåld – men oj så besviken jag blir. Hämnden är ingenting mot våldtäkterna!

Jag blir fruktansvärt irriterad på att kvinnan givetvis använder sex för att lura männen innan hon hämnas med dem. Varför skulle hon vilja ha sex med dem som skändat henne å det grövsta och varför skulle det vara nödvändigt? Det är så typiskt att allt en kvinna har att komma med är sex.

Dessutom verkar det osannolikt att hon inte får några långvarigare skador av allt hon utsatts för… visst, det förflyter ett par veckor, men sen är hon helt återställd och har inte uppsökt någon läkare eftersom hon ska ta itu med det hela på egen hand.

Det enda som är bra nog är när hon skär av kuken på en av killarna – dock givetvis efter att med sex ha lockat honom till badkaret med henne – lamt! Muhaha! Hahaha! Japp, jag skrattade rått och gnuggade mina händer (bokstavligt talat, fråga Jonas!) under den scenen. Sjukt? Ja, kanske, men det är fasen sjukare att det är så fruktansvärt dålig kvinnobild i alla typer av kulturyttringar.

FilminfoIMDB: Day of the Woman
Regissör: Meir Zarchi
År: 1978
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Barbarella

Inom ett par minuter får vi se Barbarella (Jane Fonda) helt naken. Sen visar hon upp sig i idel nya försumbara outfits som inte lämnar ett smack åt fantasin. Storyn är sämre än den i Flash Gordon, och det vill inte säga lite. I princip springer hon runt på en planet och letar efter den onde vetenskapsmannen Durand-Durand och så har hon sex med män som tack för att de hjälper henne – för trots att hon är en av jordens främsta astronauter klarar hon givetvis inte av att fixa någonting med sitt skepp på egen hand… Porrigt, dåligt och ja… dåligt!

Att det planeras en remake gör mig närmast förtvivlad och jag är inte det minsta förvånad över att det är Robert Rodriguez, mannen bakom Sin City, som vill nå nya bottenrekord i förmedling av usla könsbilder. Usch!

FilminfoIMDB: Barbarella
Regissör: Roger Vadim
År: 1968
Omdöme (1-5): 1
Lämna en kommentar

Fearless

Kinesisk titel: Huo Yuan Jia

Den här filmen duger bra som underhållning men är allt annat än subtil… Det handlar om den självgode Huo Yuan Jia, spelad av Jet Li, som vill bli bäst på kampsport till varje pris. Han lyckas galant, men saknar helt den ödmjukhet som de klassiska mästarna har. Givetvis handlar filmen om hur han lär sig rätt synsätt och blir en verklig mästare.


Han besegrar vem som helst hur lätt som helst – men är det verkligen allt?

Snygga bilder, snygga fajter, vansinnigt uppenbar story. Ganska sevärd ändå, om man känner för lättuggat ögongodis.

FilminfoIMDB: Fearless
Regissör: Ronny Yu
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Trois couleurs: Rouge

Trilogin med den blå, vita och röda filmen avslutas alltså med denna röda film om broderskap. Den handlar om Valentine som stiftar bekantskap med en enstöring som avlyssnar sina grannar.

Jag tycker att den första filmen är solklart bäst. Varken den vita eller röda får mig att känna särskilt mycket alls. Den röda är bättre än den vita, men inte i närheten av den blå.

FilminfoIMDB: Trois couleurs: Rouge
Regissör: Krzysztof Kieslowski
År: 1994
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Trois couleurs: Blanc

Blått, vitt, rött – frihet, jämlikhet, broderskap.

Det här ska alltså föreställa den vita filmen om jämlikhet.

Efter den extremt stämningsfulla blå filmen blir jag besviken på den vita, som inte får mig att känna något alls. Dessutom tycker jag inte att den är tillräckligt vit – den blå var ju väldigt blå och väldigt snygg bildmässigt. Eller är det bara att det vita lättare glider förbi obemärkt? Jag vet inte.

Nu handlar det om polska Karol Karol vars franska fru Dominique skiljer sig från honom för att han inte kan prestera i sängen. Som om detta inte vore förödmjukande nog förlorar han dessutom alla tillgångar, blir pank och hemlös. Ändå förlorar han inte hoppet, utan kämpar vidare.

Jag tyckte inte om människorna och jag tyckte att filmen var ganska seg. I mina ögon är den inte mer än okej.

FilminfoIMDB: Trois couleurs: Blanc
Regissör: Krzysztof Kieslowski
År: 1994
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar