Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

The Black Dahlia

Publicerat den 11 februari 2007

Jag trodde det skulle vara en cool neonoir, men i stället blev det en praktbesvikelse. Handlingen om två poliskollegor är lika oengagerande som stereotyp. Rörig, lång och tråkig. När upplösningen äntligen kom hade jag sedan länge tappat intresset. Den är inte ens värd att lägga fler ord på än så här…

FilminfoIMDB: The Black Dahlia
Regissör: Brian De Palma
År: 2006
Omdöme (1-5): 2
5 kommentarer

Namn i romaner

Publicerat den 10 februari 2007

Jag har precis börjat läsa Den sjätte natten av Annika Bryn, där det figurerar både en Davidsson och två Danielsson. Detta fick mig att åter fundera på namnval, som jag tänkt en del på tidigare. Jag läste ett bra tips någonstans, nämligen att man ska välja namn som är olika varandra, för att man inte ska blanda ihop karaktärerna. Jag märkte själv att detta är lätt att göra i Låt den rätte komma in där det, om jag inte minns fel, finns både Johan, Jonny och Tommy. Namnen kanske inte låter särskilt lika, men innan man bekantat sig med karaktärerna kan det räcka för att skapa förvirring.

När jag började skriva min roman kom jag på mig själv med att välja namn med tydliga v och e: Lovisa, Victor, Viola, Evald, Eva, Edvin. Inte så varierande, eller hur? Det bara blev så, helt oreflekterat. Lovisa, Victor och Evald heter fortfarande samma och jag tror inte att man kommer blanda ihop dem. Viola heter numera Tina, Eva heter Fatima och Edvin… oj, det minns jag faktiskt inte. Jag fick skriva upp det på min att-göra-lista, att kolla vilket namn jag egentligen använder. Dessutom finns en Elsa, så det är nog väldigt bra att jag tagit bort Eva… Annica och Leif är två andra viktiga personer med förhållandevis “egna” namn.

I mitt nya projekt heter förresten personerna Camilla, Jessica och Aina än så länge…

Vad jag vill komma fram till:

Skrivtips: Välj olika namn till romanfigurer!

7 kommentarer

Porco Rosso

Publicerat den 9 februari 2007

Japansk originaltitel: Kurenai no buta

En anime om flygaresset Porco Rosso. Porco, eller Marco som han egentligen heter, har av någon outgrundlig anledning drabbats av en förbannelse som förvandlat honom till gris. En ganska bister gris, som tar uppdrag som går ut på att slåss mot luftpirater och annat otyg. Dessutom har han en amerikansk rival, en vacker beundrarinna och en sjuttonårig kvinnlig toppmekaniker.

Tja. Vad ska man säga? Det är en hyfsad film, kul att ha sett. Slagsmålsscenen på slutet är ovanligt realistisk och otäck för att vara tecknad, eftersom kämparna faktiskt tar skada. Kvinnor skildras som kompetenta, men samtidigt som handelsvara så den biten är inte mycket att hurra för ändå. Allra bäst är att jag nu sett alla filmer på Hayao Miyazakis sida på filmtipset (11 st står där i skrivande stund)…

FilminfoIMDB: Porco Rosso
Regissör: Hayao Miyazaki, Tony Bancroft
År: 1992
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Little Miss Sunshine

Publicerat den 9 februari 2007

En mörk men samtidigt charmig komedi om en något udda familj i Albuquerque. Mamman (Toni Collette) har just hämtat sin bror (Steve Carell) på sjukhuset efter ett självmordsförsök. Läkaren släpper honom med strikta förhållningsorder: håll koll på honom, lägg undan potentiella mordvapen osv. Tonårssonen (Paul Dano) har avlagt tystnadslöfte i väntan på att bli stridspilot, men kommunicerar genom att skriva på lappar om hur mycket han hatar allt och alla. Pappan (Greg Kinnear) föreläser om vinnare och förlorare och peppar familjemedlemmarna att vara vinnare – det är bra tänkt men blir oerhört fel. Farfar (Alan Arkin) är en knarkande mansgris.

Sist men inte minst har vi lillasyster Olive (Abigail Breslin), som med kort varsel får en plats i skönhetstävlingen Little Miss Sunshine för att den egentliga vinnaren inte kan vara med. Som “tur” är har farfar övat in ett program med henne, så hon är redo. Tävlingen äger rum i Californien och hela familjen beger sig dit i en fallfärdig folkabuss. Men är Olive verkligen typen som platsar i skönhetstävlingar? Hon är ju ganska alldaglig och lite rund om magen på barns vis.

Det är en väldigt charmig film, som imponerande nog undviker de flesta klyschiga fällor den hade kunnat hamna i. I stället händer oväntade och skruvade saker på ett riktigt underhållande sätt. Jag skrattar flera gånger. Berättelsen känns bra uppbyggd och vi slipper det klassiska sliskslutet.

Jag tror inte att filmskaparna vill ge en positiv bild av skönhetstävlingar för barn och det känns bra, för det är riktigt otäckt. Olives medtävlare ser ut som barbiedockor och får mig att rysa.

En sak stör mig: Alla i filmen har en egen agenda, alla vill något och har särskilda quirks. Utom mamman. Vad vill hon egentligen? Hon är mamma, inget mer. Det hon gör relaterar till barnen – hennes starkaste personlighetsdrag är att förespråka att berätta sanningen för dem. En typiskt lam kvinnoskildring i en annars otypiskt bra film.

Ändå: en mycket bra film som måste ses!

FilminfoIMDB: Little Miss Sunshine
Regissör: Jonathan Dayton, Valerie Faris
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Diskhandskar

Publicerat den 9 februari 2007

Idag köpte jag äntligen nya diskvantar i rätt storlek, i stället för Jonas gamla skurhandskar. Jag har helt enkelt inte kommit mig för med att göra det, har trott att de skulle vara ganska dyra. Men de kostade 10 kr…

Så enormt lyxigt att faktiskt ha kontroll över händerna med handskarna på! Var tvungen att provdiska lite och det gick så smidigt!

Tvättade också min ylletröja, något som inte sker alltför ofta.

Och här syns jag själv också:

Lämna en kommentar

Mumsig morotsburgare

Publicerat den 9 februari 2007

Mums! Idag gjorde vi vegetariska burgare med morotsbiffar. Bland den rikliga mängden tillbehör återfanns mizuna-sallad (inte helt olik ruccola). Om man slår på mizuna på wikipedia omdirigeras man till “brassica rapa”. Av någon anledning låter inte det lika gott..? Kål som man rapar av? (Jag tror att brassica är kål, för jag har haft en kålsort i kruka som hette så.)

Lämna en kommentar

Bokchock

Publicerat den 9 februari 2007

Åh fy fan. Fy fan!

Jag har just hyperventilerat en stund.

Ni vet sådär som man lätt gör när man precis köpt något väldigt dyrt och sen hittar samma sak väldigt billigt.

Att köpa litteraturen till kursen Programspråk har verkligen varit ovanligt besvärligt. Dessutom har jag verkligen känt behovet av litteraturen, eftersom jag haft rätt svårt att greppa första labben utan bra material. Och deadline är alltså nu på måndag, så jag har haft lite brått att få tag på den.

Först köpte jag fel bok på ett ställe utan bytesrätt, men lyckades som tur var lämna tillbaka boken ändå. Fast rätt bok hade inte kommit in.

Sen beställde jag boken från Adlibris för 600 kr, men de annullerade ordern. Plötsligt stod det att samma bok kostade 835 kr och var “Tillfälligt slut”. Beställde från Bokus för motsvarande dyra pris, men fick snart samma besked igen.

Ringde Cremona på Chalmers. Nu fanns den inne! Åkte till Chalmers, boken visade sig vara en tattig, häftad studentutgåva som inte ens hade nån drake på omslaget utan såg ut så här. Samtidigt var den orimligt dyr: 710 kr för en så trist version. Draken är lite viktig i sammanhanget, eftersom boken är allmänt känd som drakboken. The dragon book.

Gick till biblioteket. Ingen bok där, fast det visste jag egentligen redan. Ringde Adlibris (via nummerupplysningen) och frågade när boken skulle bli tillgänglig igen, pratade med en jättetrevlig kille. Eftersom han inte kunde ge besked direkt skulle han återkomma om 1-2 timmar. Jag åkte hem så länge och eftersom jag inte hörde något och inte ville vänta längre kapitulerade jag för tatt-utgåvan och bad Jonas köpa den på vägen hem. När Jonas kom till Cremona hade de stängt för tio minuter sedan – 16.30.

Notera här att killen från Adlibris ringde aldrig!

Alternativet Amazon hade jag dittills inte övervägt seriöst, eftersom frakten blir så dyr. Men vid det här laget var jag beredd att göra det. Jag beställde den med leverans direkt till dörren på tre dagar, totala summan blev nästan 930 kr. Jag fick den idag och kände mig lycklig:

Det kunde vara värt det, tyckte jag. Jag fick den innan helgen, kommer kunna använda den i labbandet. Den kom ända hem, väldigt fort, och den är fin.

Förvisso kändes det lite onödigt att ha betalt apdyr frakt när jag imorse fick veta att boken åter fanns hos Adlibris för 835 kr. Men det var rätt okej, eftersom jag hade fått den tidigast mot slutet av nästa vecka ifall jag beställt idag. Det tillkommer ju tid till Adlibris uppskattningar för att postombudet ska skicka ut avin och så, plus att man måste gå och hämta.

Men varför hyperventilerade jag (och fick tårar i ögonen) då?

Jo, jag sökte just på boken på Adlibris igen. En röd jävla rea-symbol har dykt upp vid den.

Den kostar 199 kr.

VA FAAAAAAAN?!?!?!

Jag hade kunnat vänta en vecka till för att spara 730 spänn. Jag skulle säkert kunna klara labben utan bok.

Notera åter att killen från Adlibris ringde aldrig. Han hade antagligen kunnat upplysa mig om stundande rea, om han brytt sig om att ringa tillbaka som han lovade.

För att göra det ännu fånigare ser jag ingenting på Adlibris hemsida som tyder på att de har rea nu. Inga andra sökningar resulterar i rea-symbol och fånigt låga priser. BARA den här boken.

Det här är det löjligaste jag varit med om vad gäller bokinköp!

Var det bara för att jag var dum nog att jubla över att jag bara behövde köpa en enda bok? Var det så hemskt att världen ville hämnas på mig så totalt?

Låt mig göra en liten sammanfattning av stegen i den här processen bara för att göra det tydligare:

  1. Felköp, utan bytesrätt.
  2. Lyckades lämna tillbaka ändå, men rätt bok fanns inte inne.
  3. Misslyckat Adlibrisköp med efterföljande oförklarlig prishöjning.
  4. Misslyckat Bokusköp (dyrare priset).
  5. Misslyckat Cremonaköp, dålig utgåva.
  6. Misslyckad Adlibriskontakt, han ringde aldrig tillbaka.
  7. Misslyckat Cremonaköp, de stängde 16:30.
  8. Dyrt men snabbt och i övrigt bra Amazon-köp.
  9. Skymf 1: Boken finns åter på Adlibris.
  10. Skymf 2: Boken reas skamlöst på Adlibris.
  11. Skymf 3: Bara den boken reas skamlöst på Adlibris.

Jag är arg på Adlibris. Om de hade ringt tillbaka skulle jag kunnat spara 730 kr… det är mycket pengar för mig.

Nu får jag bara hoppas på att det visar sig att jag verkligen behöver boken till labben i helgen. Det är det enda som skulle få det här att kännas lite mer okej.

Tillägg: Min puls har stillats. Jag andas lugnare. Det har tillkommit uppgifter på Adlibris sida. Det stod inte när jag tittade förra gången, men nu står ett litet men ack så viktigt tillägg vid reapriset: “Rean startar 27/2 – förhandsbeställ idag! Boken skickas vid reastarten.”

Okej. Så länge hade jag inte velat vänta.

Nu känns det bättre. Jag har till och med mildrat några ordval i inlägget… Jag skriver om en “kille” på Adlibris, men det stod inte “kille” i första versionen…

5 kommentarer

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Publicerat den 9 februari 2007

Ibland läser man böcker som det egentligen inte är särskilt troligt att man skulle läsa. Det kan vara en stor del av tjusningen med att till exempel hitta bookcrossing-böcker. I det här fallet vann jag boken i Petras Jultävling på En annan sida. Väldigt roligt, jag är glad att jag fick läsa den.

Det här är en smäktande roman om livet, kärlek, sorg, hemligheter och vänskap. Författaren Veronika åker till en enslig stuga i Dalarna för att bearbeta en sorg och skriva en roman. Där uppstår en oväntad vänskap med den enstöriga gamla kvinnan Astrid, som bor i huset intill och bär på mörka hemligheter. Vänskapen blir viktig och omvälvande för dem båda och jag får erkänna att slutet ger mig en tår i ögonvrån.

Ibland blir dialogen lite väl högtravande och djuplodande. Jag har svårt att se framför mig hur kvinnorna säger tillrättalagda saker som:
“Jag tror att jag på nytt kan se skönheten.”
“Ja, det finns skönhet. Man måste bara ha det rätta sinnelaget, för då kan man se den överallt.”

Dessutom stör jag mig på att kvinnorna innan de sätter igång att berätta händelser ur sina liv alltid inleder med att säga: “Jag skulle vilja berätta om…”

Men det är en fin berättelse som är väl värd att läsas. Jag visste inte att den var översatt från engelska, eftersom jag lät mig luras av det svenska författarnamnet, men så är det alltså. Jag undviker att läsa översättningar i den mån det är möjligt (dvs om originalspråket är engelska eller svenska), för att få en rättvis bild av författarens språk. Nu vet man inte riktigt hur mycket som är Linda Olssons stil och hur mycket som är Lisbets Holsts påverkan.

BokinfoTitel: Nu vill jag sjunga dig milda sånger
Författare: Olsson, Linda
ISBN: 9100111023
2 kommentarer

Konsten att fotografera sig själv

Publicerat den 8 februari 2007

Välkomna till första delen av Helenas fotoskola*. Idag ska vi prata om självporträtt. Att fotografera sig själv är nämligen inte det lättaste.


Ett självporträtt

För att åstadkomma ett självporträtt, när du till exempel försöker föreviga din nyklippta lugg och vill lyckas bättre än så här, följ dessa enkla steg:

1) Försök fotografera dig själv. Resultatet blir skit. Om du ler blundar du för blixten. Om ögonen är öppna ser du hysterisk ut. Oftast blir du lite mittemellan, med halvslutna ögon som gör att du inte skulle vilja möta dig själv i en mörk gränd om du alltid såg ut så. Lägg därtill på lite oskärpa och blixtvithet i varierande grad, oftast mer på de bilder som ändå blir relativt okej.

Exempel:

2) Minns att en av två är bättre än inget alls. Blunda helt enkelt och koncentrera dig på att le.

Exempel:

3) Testa på skoj att fota dig själv igen. Plötsligt får du en bild som faktiskt kan funka.

Exempel: Se översta bilden.

4) Kom på idén till detta blogginlägg. Eftersom du har raderat alla de värsta bilderna på dig själv, försök ta en ny. Det borde ju inte vara så svårt. Märk att: jo det är det, plötsligt klarar du av att hålla ögonen öppna både med och utan leende:

Exempel:

5) Ansträng dig lite extra för att blunda och se knäpp ut, fejka således bilderna under punkt 3.

Slut för idag, tack för idag.

* Nej, det kommer nog inga fler…

2 kommentarer

Planer för alla hjärtans dag!

Publicerat den 8 februari 2007

Vi ska gå på dejt på alla hjärtans dag! Jag längtar redan, vi ska:

  • Äta på Kraków (och äntligen dricka Koźlak igen – jag hoppas åtminstone att de fortfarande har det fast jag inte ser det på hemsidans meny)
  • Se Parfymen på Bergakungen – en mycket efterlängtad film, åtminstone för mig.

Jag har precis bokat allt. Jag vill nu!

En lite töntig detalj i sammanhanget är att jättemånga filmer vi ville se går på Astoria, men vi måste använda våra biocheckar till SF innan de går ut. Om vi fått välja fritt skulle det ha blivit Pans labyrint på Astoria. Det är ingen katastrof eftersom jag gärna vill se Parfymen, men lite typiskt är det ju.

För övrigt gick det jättebra att köpa biobiljetter på hemsidan i IE, apropå tidigare inlägg. Suck.

Jag längtar helt klart till den 14 februari, jag vill gå på dejt nuuuu!

Men i stället sliter jag mitt hår över en elak lab med deadline på måndag. Jag vill bli klar och göra roligare saker! Fast det går sådär…

2 kommentarer