Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Förresten x 2

…så är det tydligen väldigt viktigt med rätt färg på rätt paket. Hört i butik:
– Är det till en pojke eller en flicka?
– Det vet vi inte än.
– Ojdå, nähä… men okej, jag kan sätta både rosa och blått snöre så kan du ta bort det ena sen!

Det ska börjas i tid.

…så gick jag förbi Lasse Berghagen på stan igår.

1 kommentar

Sommaren tar slut

Idag är min allra sista dag på Lorensbergs. Just nu har jag min allra sista lunchrast och sitter och äter mitt allra sista efter-maten-äpple. Snart kommer jag officiellt att tentaplugga i stället för att sommarjobba. Och sen kommer tentor, och sen kommer Chalmersstart. Sommaren är slut…

Igår kom Karin och hämtade hem Äpple och Blixten (marsvinen!). På kvällen kom jag på mig själv med att anta att droppljud från badrummet i själva verket var djuren. Imorse blev jag nästan chockad av att se hur tomt gästrummet är och det kändes konstigt att inte behöva bekymra sig om att hinna skölja morötter och mata marsvin. Jag har nog vant mig en del… de är söta! Men det ska bli skönt att slippa få spån över hela lägenheten i fortsättningen.

I lördags hade vi “grillkväll” med Jonas L, Julia och Martin. Planen var att gå till den fina utsiktsplatsen vid Bergsjön, grilla och dricka vin. Vädret verkade dock inte gilla vår plan, så det blev “stekkväll” i stället, men det fungerade väl bra det också. Vi har ganska bra utsikt från vårt vardagsrumsfönster. :) Vi spelade Alfapet också och jag vann, weee!

Mitt äpple är grynigt och tråkigt. Nu ska jag fortsätta jobba. Fyra timmar kvar!

Lämna en kommentar

Bokutmaning

Jag har blivit bokutmanad av Bokmoster!

1) En bok som förändrade ditt liv ?
Kanske Fem-böckerna av Enid Blyton, eftersom jag tror det var de som verkligen fick mig intresserad av att läsa.

2) En bok du läst mer än en gång?
What’s Eating Gilbert Grape av Peter Hedges. Det var på den tiden då jag fortfarande blev riktigt uppslukad av saker… *nostalgisk suck* Jag hade precis sett filmen och älskat den – så mycket att jag såg den en andra gång på bio, utan sällskap. Sen köpte jag boken på svenska, men störde mig på översättningen så mycket att jag köpte den på originalspråk också.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Hela The Sandman av Neil Gaiman. Jag vill verkligen läsa dem!

4) En bok som fick dig att skratta?
The Hitchhiker’s Guide To The Galaxy av Douglas Adams. Den är svårslagen!

5) En bok som fick dig att gråta?
The Dead Zone av Stephen King.

6) En bok du önskar hade skrivits?
Fler böcker som Lars Einar Engströms En sexists bekännelser. För att uppnå jämställdhet måste de som förtrycker kvinnor inse det själva och gärna erkänna att de haft fel.

7) En bok som inte borde skrivits?
Alla vidriga dejtingböcker som ger tips om hur man lurar till sig sex.

8) En bok du just nu läser?
Brand new friend av Mike Gayle.

9) En bok du tänkt läsa?
Självkänsla nu! av Mia Törnblom. För det vill jag ha. :)

10) Skicka vidare till fem andra bloggare:
Humm, humm. Sara, Miriam, Karin, Lisa och Anna provar jag med.

5 kommentarer

Brick

Brick är någonting så märkligt som en modern film noir i high school-miljö. För ett noirfan är det roligt att se den komiska adaptionen, men jag tror knappast att jag hade uppskattat filmen om jag inte sett en massa noir. Det blir ju ganska fånigt med high school-ungar som levererar hårdkokta repliker, men det är väldigt skoj att känna igen klassikerna och se hur de anpassats – “I’ll see you in court” blir givetvis “I’ll see you at the Parent-Teacher conference”.

Trots high school-miljön är berättelsen rejält mörk och fylld av mord, våld och knark. Det handlar om enstöringen Brendan som i värsta Marlowe-stil försöker ta reda på vad som hänt hans före detta flickvän, som lärt känna fel människor. Det blir snudd på tröttsamt även för mig som kan småle åt noir-referenserna, men underbara scener som den när skurkarna går upp ur sin källare och befinner sig i mammas kök gör ändå filmen till en bra upplevelse.

Kul, om du är bekant med film noir!

FilminfoIMDB: Brick
Regissör: Rian Johnson
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

About Love

Tre asiatiska regissörer gör varsin halvtimmeslång film om kärlek. Gemensamt för alla är att en kille och en tjej är i berättelsens centrum och att den ena pratar japanska och den andra kinesiska. För en student av något av språken är det en ypperlig övningsfilm – för att förstå varandra pratar de långsamt och upprepar meningarna. En rolig detalj i mittenfilmen är att de skriver till varandra med kanji när de inte kan säga vad de vill – tecknen är ju samma i båda språken!


Tokyo
Filmerna utspelar sig i Tokyo, Taipei och Shanghai och bjuder på en del fina bilder från städerna.

Min favorit av de tre är filmen som utspelar sig i Shanghai. En japansk ung man hyr ett rum hos en kvinna vars dotter blir hemligt förälskad i japanen. Finstämt och sorgligt.

Den första filmen om en tecknarstudent som muntrar upp en nyligen dumpad tjej i Tokyo är också fin. Taipei-delen om en tjej som försöker komma över sitt ex gillar jag inte särskilt mycket, men på det stora hela är filmen väldigt sevärd.

FilminfoIMDB: About Love
Regissör: Ten Shimoyama mfl
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

U Turn

Jag tror att jag har sett den här filmen förut, för den kändes genast väldigt bekant. Men jag kom inte ihåg vad som händer i den, så det var lika bra att se vidare…

Sean Penn spelar skurken Bobby som är på väg tvärs över USA med en stor summa pengar som han måste leverera om han är rädd om sitt liv. Någonstans i middle-of-nowhere Arizona pajar bilen och Bobby blir strandsatt i en märklig liten stad där han genast träffar en femme fatale.

Filmen är verkligen mardrömslik – oavsett vad Bobby försöker göra misslyckas han och saker blir hela tiden mer komplicerade och tillkrånglade. Det är ingen hejd på det, till slut blir det faktiskt ganska tröttsamt. Men det är en okej film om riktigt dåliga människor.

FilminfoIMDB: U Turn
Regissör: Oliver Stone
År: 1997
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

North Country

Om man som kvinna börjar jobba i den mansdominerade gruvan får man ju tuffa till sig lite och ha sinne för humor. För visst är det ju lite roligt när männen skojar med dem – nyper dem i rumpan, lägger penisattrapper i deras lunchlådor, skriver könsord med bajs i deras omklädningsrum, ejakulerar över deras klädombyten, välter den proppfulla bajamajan när de går på toa…

Josey Aimes, spelad av Charlize Theron, vägrar (bokstavligen talat…) ta mer skit, men får svårt att skaffa de andra utsatta kvinnornas stöd. De är i minoritet och vet att ingen lyssnar, de behöver sina jobb. Dessutom handlar filmen om Joseys privata familjedrama.

Filmen baseras på det sanna rättsmålet Jenson v. Eveleth Taconite Co. och har komprimerat ihop tjugo års händelser på betydligt kortare tid. Personerna har getts nya namn och blandats med varandra, så det är svårt att veta vad i filmen som är sant och vad som är skrivet för filmen. Jag har lite svårt för den typen av halvdokumentära filmer, jag vill gärna att spelfilmer ska vara antingen påhittade eller så sanningsenliga som möjligt. Annars ser jag egentligen hellre dokumentärer.

North Country är obehaglig att se. Trakasserierna är sanslöst otäcka, särskilt bajamajascenen är svår att förskjuta från medvetandet. Usch! Filmen lyckas att beröra, men blir samtidigt lite svulstig. Och jag undrar: var det verkligen så här? Jag blir sugen på att läsa boken i stället, Class Action, som lär hålla sig till de faktiska händelserna. Jag såg en kommentar någonstans om att filmen tonat ner mobbingen, att det var ännu värre egentligen. Det låter otäckt…

Okej film, men jag skulle föreslå boken i stället för den som är intresserad. Class Action, ISBN: 0385496133. Mer info om Jensen vs Eveleth finns också på sexualharassmentsupport.org.

FilminfoIMDB: North Country
Regissör: Niki Caro
År: 2005
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Alice

Originaltitel: Neco z Alenky

Jag pendlade fram och tillbaka gällande om jag verkligen ville se den här filmen eller inte. Jag var rädd att den skulle vara alldeles för konstig – det är ju trots allt Jan Svankmajer som gjort den. Hans kortfilmer är kul, men skulle jag orka en hel långfilm?

Alice är en grymt konstig film. Lyckligtvis så var den konstig på ett bra sätt. Den är väldigt löst baserad på sagan om Alice i underlandet och har omväxlande en människoflicka och en docka i huvudrollen. I övriga roller är Svankmajers typiska otäcka, äckliga dockor. Det händer inte jättemycket, Alice går mest runt och utsätts för de märkligaste av situationer utan motivering. Allt prat (som är sparsmakat) berättas av Alices inzoomade röda läppar, som att hon läser ur en sagobok. Märkligt, men roligt och mysigt makabert!


1) En otäck vit kanin. 2) Råtta eldar på Alice, efter att först ha bankat ner pålar till eldstaden.

Jag hoppas att inte alltför många barn utsatts för den här dockfilmen – det är typiskt en sån film man kan få men för livet av att se om man ännu är ung och oförstörd. Kan man hantera otäcka dockor och se humor i det lite makabert bisarra, så är filmen däremot en höjdare med ett par oförglömliga scener (t.ex. råttan på huvudet i bilden). Jag gillade den!

FilminfoIMDB: Alice
Regissör: Jan Svankmajer
År: 1988
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Godfather: Part III

Nu har jag äntligen sett alla Gudfadern-filmerna! Vilket projekt!

Efter att ha sett ettan, som jag tyckte var ganska seg, var jag inte överdrivet sugen på att fortsätta men nu känns det såklart bra att ha sett filmerna. Man bör faktiskt ha sett dem… Ettan har väldigt mycket kostymgubbar som springer runt och skjuter på varandra (suck!), men tvåan och trean blir inte riktigt lika enformiga – även om de är snorigt långa.

I trean kämpar en åldrande Michael Corleone för att vara en laglydig medborgare, vilket inte är så lätt när man är mäktig maffiapamp med ett krävande nätverk. Han är knappast särskilt lycklig eftersom han, trots att familjen alltid varit viktigast, drev sin fru att lämna honom redan i andra filmen (good riddance för henne, det var på tiden!). Åtminstone har han ganska bra kontakt med sin dotter, däremot lite problem med relationen till sonen som insisterar på att sluta plugga och sjunga i stället.

Filmen knyter ihop trilogin och om någon tycker att det verkar som en bra idé att gå med i maffian efter att ha sett den så förstår jag ingenting. Det är närmast sorgligt med allt dödande. Jag har ganska svårt att känna någon djupare sympati för Michael Corleone eftersom jag hatat honom sedan första filmen (dålig mot sin flickvän/fru!), men här gör jag det nästan litegrann i alla fall.

En maffig maffiahistoria!

FilminfoIMDB: The Godfather: Part III
Regissör: Francis Ford Coppola
År: 1990
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Five Senses

Jag hade två anledningar att vilja se den här filmen:

1) Mary-Louise Parker är med och henne gillar jag.

2) Beskrivningen lät häftig – olika delhistorier med varsitt sinne som central punkt.

Berättelserna är mysiga och melankoliska – mest obehaglig är nog berättelsen om massösen (känsel) som bittert får ångra att hon tvingade sin tonårsdotter ta med en klients lilla barn till parken – barnet försvinner nämligen. Stämningen mellan mor och tonårsdotter efter händelsen är minst sagt jobbig.

Mary-Louise Parker står för smaksinnet, eftersom hon jobbar med att baka tårtor som är väldigt fina, men inte goda. Hennes kärlekshistoria med en italienare gör nästan ont att se. Hon har en kompis som står för luktsinne eftersom han har en extra känslig näsa och jagar doften av kärlek.

Berättelserna är nästan helt fria från varandra och förblir också så, ingen krystad ihopknytning på slutet. Jag tycker filmen är sevärd och mysig.

FilminfoIMDB: The Five Senses
Regissör: Jeremy Podeswa
År: 1999
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar