Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Gäster & Freeloader

Igår hade vi besök av Jonas L och Julia. Kul! Vi spelade bland annat Cheapass*-spelet Freeloader. Det är faktiskt ett kul spel i all sin enkelhet! Precis som vanligt vad gäller Cheapass är det ett humoristiskt spel som är enkelt att spela. Det är nästan ovanligt lyxigt för att vara Cheapass, korten är riktigt seriösa! Så här kan det se ut när man spelar: spelplansbild på boardgamegeek. Fast vi har förstås inte så många fina markörer, så vi spelar med tortellini, popcorn, makaroner, tärningar eller andra konstiga saker. :)

Spelet går alltså ut på att springa runt och snylta saker från olika människor i spelplanens fiktiva kvarter. För att få en sak ger man tjänster i utbyte. När man börjar spelet har man två tjänster innestående hos var och en av människorna i kvarteret.

Under sin tur kan man antingen

1) Slå tärning och gå, göra det som står på rutan man hamnar på.
2) Göra någon en tjänst, dvs placera ut en markör i dennes hus.
3) Få en sak i utbyte mot att plocka bort så många tjänster som saken kostar från huset man är i.
4) Dra ett kort (med nya utspelbara saker).

När korthögen i mitten av spelplanen är slut vinner den som har flest poäng (snyltade saker är alla värda olika poäng) på spelplanen, förutsatt att den personen lyckats snylta ihop åtminstone en sak tillhörande var och en av kategorierna Food, Shelter och Clothing.

Det finns fler regler, men ungefär så ser det ut i alla fall. Vi har infört extraregeln att man ska säga vad man utför för tjänster så blir det lite roligare. Det kan vara fåniga saker som “jag rengör konstnärens penslar” eller “jag masserar servitrisens fötter efter hennes långa arbetsdag”.

Jag tycker spelet är kul för att det alltid finns så mycket att göra. Man måste välja en sak varje gång det är ens tur, men det är inte så lätt att prioritera… Kanske är det inte det allra mest långlivade spelet som man vill spela jämt, men å ena sidan hinner vi inte spela så ofta och å andra sidan, vad kan man begära för 75 kronor? :)

* Cheapass-spel = billigt spel från företaget Cheapass vars idé går ut på att bara skicka med det nödvändigaste i spelboxarna. Tärningar och markörer har ju alla ändå. Och vem behöver lyxiga spelplaner, det funkar ju faktiskt med pappbitar. I alla fall när följden blir att man bara betalar 75 kr för spelet. I Sverige hittar man spelen t.ex. på SF-bokhandeln.

Lämna en kommentar

Och där fick språkpolisen i mig ett gott skratt…

Jag bläddrar annonser på Arbetsförmedlingen i jakt på sommarjobb. Vissa annonser är roligare än andra. Vad sägs om detta utdrag ur en annons:

Du bör behärska svenska språket. Lön enlikt avtal.

Jag tyckte det var hysteriskt roligt. Hade det inte varit för meningen innan skulle stavfelet vara ganska harmlöst, men nu… ja, det är klockrent!

Sån humor har jag. :)

För övrigt sålde jag fyra paket på jobbet igår. Det är dagsmålet för alla, men långt från alla klarar det. Det var första gången jag nådde det. Undrar om jag blivit duktig eller bara hade tur… hur som helst så kändes det rätt bra!

Nån som vill köpa ett säkerhetspaket av mig? Jag kan ringa dig nån kväll… :)

Lämna en kommentar

Lindex: "We love boobs!"

Efter Lindex tidigare kampanj We love bottoms! blev jag inte direkt förvånad när jag idag gick förbi affischerna som stolt proklamerade We love boobs! Men lite frustrerande är det allt, för vad de menar är så klart We love boobs as long as they look like these! Klädindustrin gör kläder som ska se bra ut på skyltdockor och modeller, inte för oss som ser ut på något annat sätt. Behöver man t.ex. mindre BH-kupor gör man bäst i att vara smal som en pinne och vilja ge Nalle Puh platsen närmast sina privata delar. Jag har härjat förut om mina svårigheter att hitta kläder (av alla sorter) som passar och jag vet att jag inte är ensam. Detta gäller främst kvinnor, även om vissa män säkert också har besvär, för manskläder är ju ofta är mer rymliga till stilen och ger därför mer utrymme för variation. Så som det ser ut idag ska ju kvinnokläder helst vara tajta och visa mycket hud, medan killar gärna får dölja sina kroppar. Jag gick förbi ett väldigt representativt skyltfönster med finkläder för båda könen – killskyltdockan hade kostym och tjejdockan en liten slinkig, kort klänning. Orättvist, tycker jag. Klart att det är svårt att känna att man duger… som kvinna tillhör man ju det dekorativa könet och “borde” leva upp till rollen.

Varför finns det inte kläder i mer varierade storlekar? Ska man bli tvungen att anlita skrädderier kanske, är det lösningen? Om alla gjorde det kanske det rentav inte skulle vara svindyrt heller… men idag är det ingen realistisk möjlighet.

Inte utan att jag blev lite glad av att läsa den Hare Krishna-serietidning som en kille på stan faktiskt fick mig att köpa. Du är inte din kropp är faktiskt inget dumt budskap… även om det såklart inte var det enda tidningen förmedlade.

.
.
.
…för övrigt är det grymt skönt att vara hemma redan vid 2! Kort skoldag och inget jobb. Nu ska jag förvisso plugga i ett antal timmar innan Maria kommer hit en sväng, men jag får ändå själv förfoga över min tid och jag har tillgång till mina saker, min musik och min mat i köket. Underbart!

Lämna en kommentar

SF-bokhandeln & bagatelle café

Jonas och jag åkte in till stan en sväng i lördags, bara på kul. Kände som en evighet sedan… Vi började med en tur till en av våra gemensamma favoritaffärer, SF-bokhandeln. Det är egentligen inte alls science fiction-böckerna som intresserar mig, utan bokhandelns spelavdelning. De har ett ganska bra sortiment med allt från billiga Cheapass-spel till betydigt dyrare spel som man i alla fall kan drömma om… Även om det är roligt med fina spelkartonger så är faktiskt Cheapass-spel ingen dum idé alls. Man får alltså en ganska ful, liten och enkel kartong utan tärningar och spelpjäser, till det ringa priset av 75 kr eller därikring. Skönt att slippa betala för pjäser och prylar varje gång ju. Det går faktiskt att använda makaroner om man behöver många markörer… Kill Dr. Lucky och Freeloader är riktigt kul spel, dessutom. Visst, vore jag rik skulle jag gärna köpa fina spellådor, men nu är jag ju inte det och därför är jag ett stort Cheapass-fan.

Efter en stunds botanisering drog vi vidare till bagatelle café på Kungsgatan. Varför, varför, VARFÖR måste så många caféer spela högljudd och stressig musik? Det var riktigt illa på bagatelle, måste jag säga, inte ett dugg avslappnande att sitta där. Om de kunde stänga av musiken och tvn tror jag att det skulle kunna bli riktigt bra – det var ganska mysigt att klättra upp på den minimala lilla balkongen/övervåningen och sitta och spana ut över resten av stället. De hade god paj och gav mig mer vaniljsås när jag bad om det. Men musiken förstörde allt, tyvärr.

Kan någon tipsa om lugna, stillsamma, mysiga caféer här i krokarna?

Lämna en kommentar

Phone

Asiatisk (koreansk, i det här fallet) skräckfilm om dödsbringande mobiltelefoner kändes inte så originellt, men visst var vi tvungna att se den… fast den var väl sådär. Hade det inte varit för alla billiga skrämseltrick och “oj-det-var-visst-bara-en-dröm-sekvenser” skulle den nog fått en trea, men nu räcker det inte riktigt.

Den lilla flickan utgör största delen av behållningen. Jag hoppas hon gick i terapi för att inte knäckas av sin roll…

FilminfoIMDB: Phone
Regissör: Byeong-ki Ahn
År: 2002
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Veckosummering

Med fyra minuter kvar av veckan kanske det är dags för en liten veckosummering. Under den gångna veckan har jag:

  • Som sagt börjat skolan, firat Jonas exjobb och sett Narnia.
  • Jobbat tre pass på Spärrlinjen och varit varierande bra. Upplevde för första gången att inte sälja något på en kväll, men också att en annan kväll bli omnämnd bland de bästa.
  • Varit oerhört frustrerad över hur jobbig japanskan blivit – varför måste lärarna prata så fort och mycket nu plötsligt? Och 500 kanjitecken ska jag alltså kunna efter terminen… gah!
  • Fått VG (maxbetyg) i Japanska A. Realiadelens 3 poäng med VG var sist att rapporteras in.
  • Fått egyptologikursens 5 poäng inrapporterade, VG även där.
  • Fikat en andra gång med Karin och konstaterat att vi har lika boksmak och att Café Java har fått nya stolar.
  • Köpt en liten en till vår Cult-kruka. Minibarrväxt, alltså.
  • Fattat det tråkiga beslutet att prioritera bort Göteborgs Filmfestival. Vi hann helt enkelt inte med den. :(
  • Fått det enormt tråkiga beskedet att Jonas och jag troligtvis inte kommer att kunna vara lediga på Alla hjärtans dag ihop. Han söker nämligen också jobb på Spärrlinjen och om han får det är det obligatorisk utbildning då. Varken påsk eller alla hjärtans alltså… :'(
  • Tagit oss tid till en myslördag – sovmorgon, en sväng till stan med café, samt film på kvällen.
  • Börjat försöka göra NachOS-labben vi har kvar i kursen TTIT61 – Processprogrammering och operativsystem. Bläh.
  • Äntligen pantat allt som stått i hallen sen festen förra helgen – 55 spänn blev det ungefär.
  • Lyssnat på John Frusciante.

Mycket nu. Jobb 17-21 (hemma 22) tre dagar i veckan, till en början måndag, onsdag och torsdag. Sen har vi kvällsföreläsningar på måndagar i fyra veckor, då blir det jobb tisdag (finns bara pass må-to). Försöker hålla lördagar till att umgås med Jonas och söndagar till att labba NachOS. Någonstans ska jag också klämma in att plugga Analys B och att tillverka en egen webbläsare (kursen Pragmatisk programmering).

En stor fördel med att Jonas kanske också börjar jobba på Spärrlinjen är att vi faktiskt får ses lite mer då. På spårvagnen och kvartsrasten på jobbet… :)

1 kommentar

Corpse Bride

Hann vara nyfiken på den här filmen ett bra tag innan jag fick tillfälle att se den – och visst motsvarade den förväntningarna. En mysig film i klassisk Burton-anda och vi får till och med lite Vincent-referenser. Det allra tuffaste är förstås att filmen är stop-motion-filmad och att det är riktiga dockor vi ser. Vilket jobb! Vad sägs om 28 bilder för att få likbruden att blinka (enligt IMdB’s trivia)?

Handlingen är helt okej, leker med döden lagom morbidt och ger utrymme för oneliners som “Why go up there when people are dying to get down here?”

Corpse Bride gör mig sugen på att se om The Nightmare Before Christmas och det är väl ett ganska bra betyg. :)

FilminfoIMDB: Corpse Bride
Regissör: Tim Burton
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Ovanor och egenheter

Jag har blivit utmanad av Karin med en grej jag sett i många bloggar nu:

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i meddelandet.

  • Jag faller ofta offer för ett dåligt feltänk: jag gillar att ha en vattenflaska med mig när jag är ute, eftersom jag ofta blir törstig. Ibland glömmer jag att få med mig den och går till en Pressbyrå eller liknande. Eftersom det verkar så dyrt att betala nästan 20 kronor för vanligt vatten köper jag nästan alltid en sockrig MER, Festis eller helst en Linné, men de finns ju så sällan. Jag ångrar mig alltid sen när jag känner sockerkletet i munnen – varför betalade jag helt enkelt inte samma summa för det jag egentligen ville ha?
  • När jag är ensam pratar jag gärna med mig själv eller skäller lite på datorn om den trilskas – alltid på engelska.
  • Jag vågar inte sjunga när någon hör, åtminstone inte seriöst, fast jag skulle vilja.
  • Jag trivs alldeles utmärkt utan TV och fast telefon. Jag skulle inte ens vilja ha en TV om jag fick den gratis (men jag skulle gärna ta emot den och sälja den vidare, förstås).
  • Mitt knä knäpper högt och ljudligt när jag går ned för trappor.

Jag utmanar inte några särskilda, men du som läser får hemskt gärna svara, som kommentar här eller i din egen blogg.

Lämna en kommentar

The Chronicles of Narnia: The Lion, the Witch and the Wardrobe

Jag såg om BBC-Narnia från 1988 strax innan jag såg denna version och det var verkligen en nostalgitripp. Det var inte mycket jag kunde erinra mig från barndomens tv-tittande, men en hel del föll på plats när jag såg om serien. Riktigt kul att se hur de löst allt i den nya versionen! Allt var givetvis mycket snyggare. Jag hade totalt glömt bort att de märkligaste varelserna var tecknade i BBC-serien, men det var nog enklast så. :)

Den roligaste skillnaden var nästan häxan – 1988 tyckte man att hon såg otäck ut med jättemycket smink, 2005 tyckte man i stället att den osminkade looken var mest häxlik. Hur mycket ska man läsa in i det om hur dagens samhälle ser ut? :) Ska jag tolka det som att jag ser ut som en häxa?

Filmen är lite svårt att betygsätta… jag ville verkligen se den och jag fick ungefär vad jag väntade mig, men det är ändå inte en sån film jag vill sätta ett jättehögt betyg på. Men hur som helst så måste man ju se den…

FilminfoIMDB: The Chronicles of Narnia: The Lion, the Witch and the Wardrobe
Regissör: Andrew Adamson
År: 2005
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Vintervitt, skolstart och exjobbsfirande

Igår var ytterligare en sån där osannolikt vit dag här ute i förorten, medan stan var ett enda ångestladdat och snömoddsslipprigt varning-för-snöras-spektakel. Ibland är det väldigt tacksamt att bo här ute. Varenda liten kvist och varenda litet barr på träden omsorgsfullt inbakade i mjukaste vitt. Marken täckt i vitt och tjock, vit dimma till råga på allt, för att ytterligare förstärka overklighetskänslan. Jag skulle nästan inte blivit förvånad om en vit enhörning hade travat förbi.

Idag är dimman faktiskt borta och vi ser längre än till de närmaste träden ut genom fönstret. Och de ser gröna ut… nåja, det var vackert medan det varade. Jag gick upp tidigt idag för att försöka hinna plugga dagens glosor.

“Introduktion” till Japanska B innebar nämligen fullvärdig lektion 14-16, vilket jag egentligen inte alls hade tid med. Dessutom fick vi veta att vi har glosförhör idag. Suck.

Den största fördelen med att börja skolan är att jag äntligen får bli registrerad så att CSN går med på att ge mig pengar. Fast vi registrerar oss idag, inte igår på introduktionen som man kanske hade kunnat tro. Registreringen går alltså till på så vis att vi visar upp vårt kårkvitto för läraren som prickar av oss på en lista. Hi-tech.

Det jag skyndade mig för igår var att fira att Jonas börjat exjobba! Jag lagade samma mumsiga lasagne med getost, ruccola och svamp som vi gjorde i Uppsala förra helgen. Vi drack vin till och avslutade med en lyxig Carte d’Or-glass, det var länge sedan! Ska det firas ska det firas! Jonas fick en present också – en kaffepress eftersom perkolatorn är såpass besvärlig att han dricker mycket pulverkaffe, som ju inte är någon höjdare. Kaffepress är ungefär lika enkelt och enligt uppgift godare.

Sen skyndade vi in till stan och gick och såg nya Narnia! Kul att se den och observera alla skillnader mot BBC-versionen, som jag ju sett nyligen. Den roligaste skillnaden var nästan häxan: 1988 tyckte man att mycket smink var det bästa för att få henne otäck. 2005 kör man i stället på den osminkade looken för bästa effekt. Är det det som är mest skrämmande idag alltså? Kan jag av det dra slutsatsen att jag ser ut som en häxa? :)

Nu är det hög tid att stressplugga glosor. Ujujuj. Sen skola, fika med Karin och jobba.

2 kommentarer