Helenas dagar

Tjejsnack tisdag 14 juni: Frågemix

Publicerat den 6 oktober 2005

1. Tycker du vi ska ha monarkin kvar?
Det skulle inte göra mig någonting alls om den avskaffades. Det är en märklig, förlegad företeelse. Bryr mig inte tillräckligt för att tycka att det är jätteviktigt, dock.

2. Bör homosexuella få adoptera barn?
Ja, om de bedöms som lämpliga föräldrar. Man kan tycka att barn ska skyddas från eventuell mobbning på grund av t.ex. “två pappor”, men jag tycker inte att det håller eftersom man inte skyddar mot dåliga föräldrar i största allmänhet, om inte något extremt händer. Vilken idiot som helst får ju skaffa barn på naturlig väg. Det finns många värre saker än att ha två pappor. Blir det mer vanligt kommer det ju inte att vara konstigt längre, heller.

3. Ska man få dua de kungliga?
Det är som sagt märkligt och förlegat att saker är som de är med monarkin och kungahuset. De är inga allsmäktiga gudar, varför skulle det vara så hemskt att dua dem?

4. Bör det generella barnbidraget avskaffas och istället bli behovsprövat som t.ex. bostadsbidraget?
Det vore nog vettigt, egentligen. Jobbigt för dem i gränslandet bara, när det blir en massa härj och de missar någon detalj och blir återbetalningsskyldiga. Men det säger jag väl bara för att jag fick betala tillbaka bostadsbidrag och det var inte roligt… Men jo, man skulle kunna ge mer till dem som behöver och inget till dem som redan är stenrika.

5. Skulle du vilja ha reklam i SVT och slippa betala licensavgift?
Nu har jag förvisso redan valt bort att ha tv, men svaret får bli nej. Reklam är bara jobbigt.

Lämna en kommentar

Kanelbullens dag & vintervila

Publicerat den 4 oktober 2005

Ät bullar idag! Det är kanelbullens dag! Visst är det mysigt att få anledning att fira med någon man tycker om? Givetvis är det fånigt och styrt av kommersiella intressen och allt det där, men att äta kanelbullar tillsammans är ändå ett så enkelt sätt att få mysa lite. Klart att man kan och ska göra det ändå, men en push i baken och en officiell anledning är faktiskt inte dumt. Tyvärr blir det inget hembak för oss – skulle vilja, men vi har inte ro till det med allt annat som ska göras.

Min gode vän Christian har nyligen släppt version 3 av sin online-community Vintervila. Fint, fint! Helt färdigfinslipat är det inte än, men jag tycker att du ska gå dit och bli medlem och sätta igång att skriva en massa bra tips (för tipsen är något av det roligare med vintervila, tycker jag). Jag heter Helena där, precis som på riktigt, om du skulle vilja söka upp mig.

Strax ska jag susa iväg med spårvagnen in till stan, en timme för tidigt eller så för skolan, men jag ska svänga förbi Hemköp och köpa bullar… Vägrar att göra det efter skolan eftersom erfarenheten säger mig att jag får stå i kö på tok för länge om jag handlar ungefär samtidigt som alla andra också blir lediga för kvällen. Usch!

1 kommentar

Min drog: kanelte!

Publicerat den 3 oktober 2005

En av mina favoritaffärer i Göteborg är nog Götheborgs Te & Kaffehandel i Nordstan. De tillhandahåller min drog, svart kanelte!

(Är kanel-te ett ord man borde sätta ett förtydligande bindestreck i, så att det inte blir som med mina ko-strumpor, att folk läser kost-rumpor i stället? Man kanske kan tänka ka-nelte, lite Nick Nolte-aktigt sådär.)

Jag köpte nytt kanelte idag, jag har nog aldrig druckit upp ett hekto te så snabbt. Men kanelte är gott… och te är varmt och mysigt och jag är kall och frusen, så det passar mig ganska bra.

Vad gäller affärer så är det en sån där härlig butik med massor av tesorter, burkar, kaffeprylar, spännande godissorter och annat plottrigt smått och gott. Oftast är folket där himla goa och trevliga, det är bara en gång jag tyckte att killen bakom disken var lite onödigt syrlig och tvär, men det kan ha varit en sommarjobbare eller något… (man får väl lov att hitta ursäkter för sin favoritaffär?).

Jag gillar kanelte för att det är kryddigt och mysigt, men inte sött. Jonas vaniljte är för sliskigt för mig och hans lapsangblandning är lite otäck, jag har blivit avskräckt från lapsang efter att mamma gjorde iste på det (INTE gott). Earl Grey har annars varit mitt standardte genom livet och det funkar ju också, allra bäst med en skvätt mjölk.

Nån som har något tips om annat te jag borde gilla utifrån ovanstående?

Nu ska jag dricka kanelte!

3 kommentarer

Jonas & Julia

Publicerat den 3 oktober 2005

Igår var vi och hälsade på Jonas L och Julia! Vi åt middag, gick en skogspromenad och spelade spel. Vi hade med oss Kill Doctor Lucky, som vi bara spelat en gång förut. Det var kul att få spela igen, jag tycker faktiskt att det är ett riktigt bra spel. Enkelt men genialiskt koncept. Det beskrivs som ett pre-Cluedo ungefär: spelarna tävlar om att få mörda den tursamme doktorn. Man går runt bland olika rum och använder olika vapen (som har värden som visar hur bra de är), à la Cluedo. När någon gör ett mordförsök slänger de andra spelarna failure-kort som tillsammans måste matcha värdet på det använda vapnet för att försöket ska misslyckas. Dessa kort är ganska lustiga, det kan stå saker som “What you thought was a weapon is actually a banana”, “Your thoughts drift to a misspent youth. The doctor escapes.” eller “You have mistaken a child’s toy for Dr. Lucky.” (ungefär, citerat ur minnet). Tursam doktor och skoj spel!

Idag är det måndag igen och jag har varit i skolan, uträttat lite ärenden på stan, lagat mat, ätit mat, ätit mjölkchoklad och suttit bort lite tid vid datorn. Nu måste jag komma igång med pluggandet! Har tänkt öva kanji och katakana, samt börja med skrivandet för den aktuella egyptologiuppgiften. Phew!

KANELBULLENS DAG IMORRN! GLÖM INTE DET!

Lämna en kommentar

Minnesknep

Publicerat den 2 oktober 2005

Jag har snubblat över en del minnesknep för att lära sig skrivtecken och liknande, men aldrig tittat närmare på dem. Minns att jag såg att någon tänkte på key för att komma ihåg tecknet ki, eftersom det påminner lite om en nyckel. Själv tänker jag på kille, eftersom jag tycker att det ser ut lite som en sned öga-näsa-mun (fast med lite konstiga ögon…).

Grejen är den att jag inte tror att någon annans knep funkar lika bra. Halva vitsen är att komma på dem själv, associationer är ju väldigt personliga och behöver inte nödvändigtvis vara logiska för alla, det räcker om de funkar för dig. När man sen har lärt sig brukar man inte behöva knepet längre, men det har hjälpt till att förankra kunskapen i hjärnan.

Ibland har man verkligen helt sjuka minnesknep. Eller mina är det i alla fall, så jag utgår från att andras är det också… Jag brukar tänka på en massa konstigheter för att komma ihåg glosor. Egentligen är det lite personligt på ett pinsamt sätt, men bara för att visa hur märkliga minnesknep som kan funka, här är första hälften av glosorna jag har till imorgon, med minnesknep:

umi – hav
Det här hade jag hört innan, bland annat nämnde Norpan det som exempel på japanska ord han kände till. Går ganska bra utan mer knep än så.

kitte – frimärke
Jag har nog inget direkt knep, men minns det från användning i text.

kippu – biljett
Sämsta knepet: “börjar som ordet ovanför i gloslistan”. :) Hoppas bara att jag också kommer ihåg vilket ordet är. Att det är dubbel-p i har jag lyckats memorera och sen kommer jag oftast ihåg ordet.

shukudai – läxa
Jag tänker på okudasai = please. Var snäll och gör läxan! :) Det påminner lite i alla fall. :) Så länge knepet funkar…

tabemono – mat
Inte så svårt, taberu = äta och sen komma ihåg att ändelsen (För generell substantivifiering av verb? Borde ta reda på hur det är.) blir mono. Funkar som dryck nedan, ju. Återkommande mönster brukar funka att lära sig.

tanjoobi – födelsedag
Dagar heter alltid något med yoobi = nästan joobi, sen är det bara att komma ihåg tan… Tango är väl festligt och party/födelsedags-relaterat? Umm. :)

tenki – väder
Tänker på genki, som boken heter. Betyder t.ex. energisk.

nomimono – dryck
Nomu = dricka, nomi- är det man brukar bygga vidare på. Applicerar mono, precis som i tabemono ovan.

hagaki – vykort
Jag har fått ett vykort med Hagamotiv från Veronica…

hikooki – flygplan
High och cockpit nästan, ju! Klart flygplansrelaterat!

heya – rum
Det är bara så speciellt att jag för det mesta kommer ihåg det… heja rummet!

boku – jag, för män
Baka = idiot, alla män är idioter? :) Nejdå…

yasumi – semester/frånvaro
Jag tänker på The Flaming Lips och Yoshimi Battles the Pink Robots och så dyker ordet upp i huvudet… lite som yoshimi, fast med en sumobrottare nånstans däri. :)

ryokoo – resa
Vi har haft ryuugakuse = utbytesstudent, så det är lite bekant…

I-adjektiv
Här vet man att alla slutar på i. Det hjälper till, men jag har ändå haft ganska svårt för dessa ord.

atarashii – ny
Atari = gammal dator ju. Motsats! :)

atsui – varm
Atchoo! När det är varmt och soligt kan man titta in i solen och bli tvungen att nysa…

isogashii – upptagen
ISO-certifiering tar tid och kostar pengar (gash, cash..), eller?

ookii – stor
Ookej! Dubbel-o ger stor känsla.

omoshiroi – intressant
Ja… o moshi roi delar jag upp det och tänker att roi är så intressant att man vill ringa honom och säga moshi moshi = hej i telefon. Och o är ju något man kan slänga på för att vara artig.

kowai – läskig
Kavaj – Kuwait, läskiga saker.

samui – kall (väder o så)
Ko Samui. Inte för att det var så kallt där, men…

tanoshii – rolig
Här har vi tango och födelsedag (tanyoobi) igen.

chiisai – liten
Har sett förut och borde kunna.

tsumaranai – tråkig
Mar(a) som i marodör, mardröm och maraton, det låter ju tråkigt.

furui – gammal (saker)
Är det furu i den? Det är i alla fall inget nytt material.

muzukashii – svår
Du får betala much(u) cash(i) om nån ska göra det åt dig.

yasashii – lätt (problem), snäll (person)
massaskit..? hmm

yasui – billig
Mja. Inget bra knep. Har svårt att få det rätt också.

Andra hälften har jag inte lika många knep till, men så kan jag den heller inte lika bra…

Tycker ni att jag är dum i huvudet nu, eller har ni också konstiga minnesknep? :)

2 kommentarer

Japan-fest & plugg

Publicerat den 2 oktober 2005

Nu har jag ätit sushi. Ja, jag har faktiskt lyckats missa det hittills, men på festen för japanskastudenterna blev vi bjudna på det. Annars var väl partajet sådär, jag väntade hela tiden på att något arrangerat skulle börja, men det gjorde det aldrig. Det var inte så många A-kursare där, men desto fler andra människor av okänd anknytning till det hela. En del japanska utbytesstudenter också, jag pratade med en tjej som sa att hon kom till Sverige för att hon tyckte så mycket om boken Nils Holgersson. :)

Det blev tyvärr inget av att träffa Henrik, han hann inte med att ta sig hit. Men han har lovat att försöka snart igen…

Igår lyckades jag faktiskt plugga japanska ganska duktigt och koncentrerat. Nu har vi kommit in på adjektiv också. Dessa ska naturligtvis böjas efter oförfluten/förfluten tid och affirmativt/negativt. Intressant. Adjektiven är de svåraste orden att hålla reda på i uppsättningen glosor till på måndag. Bök. Det finns förresten i-adjektiv och na-adjektiv, som böjs lite olika. Och oregelbundna, såklart!

Jonas och jag såg en japansk film i fredags också, The Happiness of the Katakuris. Den var märklig, men det var intressant att se hur mycket jag uppfattade av språket. Planen är att försöka se japansk film ganska ofta och lägga märke till mina framsteg. :) Det längsta sammanhängande jag hängde med på den här gången var när sol-och-vårar-killen sa “otoosan wa nihonjin desu”, alltså “(min) pappa är japan”. Annars uppfattade jag småord och ändelser här och var… verbimperfekts-shita, fråge-desuka och så… Jag = watashi och du = anata hörde jag också… och det fina ordet genki var med i en sång (ja, det var en musikalfilm!).

Men det dröjer nog innan jag kan se otextad japansk film. :)

Lämna en kommentar

The Happiness of the Katakuris

Publicerat den 1 oktober 2005

En väldigt märklig skräck-musikal-komedi om familjen Katakuri som försöker driva ett guesthouse, men inte får några gäster. Och när det väl kommer gäster så trillar de alla av pinn på underliga sätt…

Konstigheterna fungerar bra, tycker jag. Det är lustigt och konstigt på ett bra sätt. Men det blir också lite rörigt och när filmen är slut så känns det lite snopet… vart var filmen på väg och var hamnade den egentligen?

Rolig, men ändå inte helt och hållet tillfredsställande.

FilminfoIMDB: The Happiness of the Katakuris
Regissör: Takashi Miike
År: 2001
Omdöme (1-5): 3

Lämna en kommentar

Nakenhetsdiskussion

Publicerat den 1 oktober 2005

Jag brukar ofta titta på bilder på fotosidan.se och en diskussion kring en nakenbild har cirkulerat i mitt huvud såpass mycket att jag blev tvungen att kasta mig in i den.

Här är bilden och detta är vad jag skrev:

Jag läste diskussionen kring den här bilden för ett par dagar sedan och den har inte lyckats ta sig iväg från mina tankar ännu, så här kommer min kommentar om nakenhet. Jag vill poängtera att det inte är bilden jag reagerar på, utan fotografens kommentar:

”Genom att beskära bildens nederdel skulle jag ochså sända ut ett budskap om att man som kvinna skall skämmas över sin kropp och att man måste dölja den,bara för man är kvinna.”

Jag tar mig friheten att utvidga detta till att röra allmän exponering av lättklädda människor.

Jag håller med om att man inte borde behöva skämmas för sin kropp, men argumentet faller så stenhårt på att det bara är de med perfekta kroppar som exponeras på lättklädda bilder i konst- och reklamsammanhang. DE behöver inte skämmas, de är ju perfekta. Men vi andra får skämmas, eftersom vi ideligen bombarderas med dessa bilder som signalerar hur vi borde se ut. Det är klart att vi är medvetna om att vi inte lever upp till idealet. Till råga på allt signaleras att inte ens dessa fotomodeller duger, eftersom de sminkas och retuscheras i det oändliga. Bröst ska bli ännu större, midjor ännu mindre, rumpor ännu rundare, hud ännu slätare.

Egentligen kan man tycka att det vore bättre reklam för exempelvis en klädkedja att visa att kläderna passar på många olika, vanliga kroppsformer, men de kommer undan med det just för att samhällets syn är att man borde se ut som modellerna. Det är inte kläderna det är fel på när de inte passar, det är DU som är fel.

Jag vill inte attackera fotografen för den här bilden och jag inser att det inte är ”hans fel” att han fotograferar perfekta kvinnokroppar. Det måste vara oerhört svårt att hitta modeller med kroppsproportioner avvikande från idealet, eftersom de flesta av dem vet att de inte duger till att fotograferas. Det har bilderna med lättklädda människor berättat för dem i hela deras liv.

Lämna en kommentar

Klippt och egyptologiskt

Publicerat den 30 september 2005

Nu har jag klippt hår (Jonas hår) för andra gången i mitt liv. Det gick allt lite smidigare den här gången, så snart kanske jag rentav kan klippa. :) Borde dock googla lite för att se om det finns några grundläggande nätkurser i friserandets ädla konst. Hur är det egentligen meningen att man ska göra för att det inte ska bli hackigt? Och hur ska man hålla reda på vad man klippt och inte… Jag tycker att det är lurigt. Tror att det blev ganska bra i alla fall. Skulle nog inte våga klippa någon som är väldigt fåfäng… Det blev förresten en rolig bild tagen efter klippandet. Jag doppade kammen i ett vattenglas när jag skulle blöta håret och där samlades det en del hårstrån som betedde sig lustigt.

Idag har jag träffat Erik och Carl Arvid, som alltså utgör min grupp i egyptologikursen. Frågorna vi hade att ta ställning till var:

1. Discuss the different kinds of contact Egypt had with its various neighbors and partners in the New Kingdom.
2. Discuss Pharaoh as the source of absolute power through time.

Vi delade mest upp jobbet och ska skriva varsin del som jag sen ska sammanfoga till en förhoppningsvis inte alltför spretig enhet. Skoj att träffa nya människor, även om det mest var uppgiftsinriktat.

Nu ska jag strax iväg på nån sorts partaj som C-kursfolket ordnar för oss A-kursare samt de japanska utbytesstudenterna. Får se vad det blir. Dessutom fick jag sms av Henrik, som tydligen är i krokarna och kanske vill träffa mig ikväll eller imorrn! Hoppas det blir av!

Lämna en kommentar

Citizen Kane

Publicerat den 28 september 2005

Charles Foster Kane, multimiljonär och tidningspamp, dör och yttrar det mystiska ordet “rosebud” på sin dödsbädd. En journalist letar rätt på människor Kane känt för att försöka lista ut vad det betyder.

Det här ska alltså föreställa ett mästerverk… okej, jag kan uppskatta hantverket, det berättartekniska och bildspråket. Men historien lyckas inte gripa mig. Kane är en jättehemsk människa och det rör mig inte i ryggen när det går illa för honom. Jag skiter i hans j**la barndom.

Dessutom har jag svårt att veta vad jag ska vänta mig: först tror jag att det ska vara en detektivhistoria som långsamt rullar upp rosebuds spännande betydelse. Men det är det inte, det bara handlar om Kanes liv och hur synd det är om honom, men jag har svårt att tycka synd om en känslokall, elak människa.

FilminfoIMDB: Citizen Kane
Regissör: Orson Welles
År: 1941
Omdöme (1-5): 3

Lämna en kommentar

Helenas dagar Inlägg