Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Kollektivtrafikskaos

Branden har gjort sig ordentligt påmind idag också. Brandkåren har tydligen haft fullt upp även idag och hela Brunnsparken var alldeles igenkorkad av spårvagnar och bussar när jag försökte ta mig hem efter min relativt långa skoldag idag.

“Lång skoldag” numera innebär Konversation 11.15-13.00, en timmes hål och sen Genki (boken heter så) 14.15-16. Det känns faktiskt länge… lunchtimmen där är bara onödig.

Att sen få leka packad sill på spårvagn förbättrade inte dagen… jag klev på vid Valand som vanligt, kom inte längre in i spårvagnen än till första trappsteget, men tänkte väl inte mer på det eftersom sånt händer. Men vi kom inte så långt… bara några meter senare blev det tvärstopp och ytterligare lite senare öppnades dörrarna och folk vällde ut, mitt i gatan. Tvärstopp! Jag traskade bort till Centralstationen i stället och passerade ett osannolikt stort antal spårvagnar och bussar. Klämde mig på ytterligare en fullpackad vagn efter en stunds väntan. Blev avkastade vid Allhelgonakyrkan, då vagnen inte ville vara med längre. Kom en till vagn ganska snart och saker ordnade sig, även om chauffören glömde slå på lysena i tunnlarna så det blev så mörkt att man inte kunde se handen framför sig (fast det var mest tufft, fick tillfälle att fundera på möjligheter för ficktjuvar, mördare och annat skumt folk).

Och givetvis fick jag inte gå hem då, eftersom Jonas prompt skulle dra med mig och handla. :) Men vi hittade i alla fall stora, fina portabellasvampar som vi åt till middag. De var goda.

Dagen bara försvinner, jag är trött och seg. Jag skulle ju ha skrivit massor på egyptologiuppgiften idag, men nu är klockan redan 21:10… ska jag orka en stund nu?

Jag struntade förresten i Akademisk Kickoff idag, det kändes bara jobbigt och jag ville skriva på egyptologiuppgiften… men gör det då, Nena! Ja, okej då… Nu ska jag försöka få ihop nåt om byråkratin i det antika Egypten, wee!

Lämna en kommentar

Condeco

Condeco är ett av de trendigare, modernare caféerna, som finns på Avenyn, Fredsgatan och i Kompassen. Idag efter skolan mötte jag Jonas och fikade på caféet på Fredsgatan. Miljön var ganska cool, men inte särskilt avslappnande, främst på grund av två tv-skärmarna som flashade ut hispiga bilder ögonen inte kunde motstå att dra sig mot. Turligt nog spelade de inte särskilt hög musik, men det var ändå ganska bullrigt från maskiner och folk. Toan var tusan det coolaste, själva toaletten såg ut som ett ägg och hela “badrummet” ganska annorlunda.

Vi drack vanligt kaffe, som smakade som kaffe ska (och kostade 25 spänn eller så) och åt äppelkaka (29 kr) som jag inte tyckte smakade som äppelkaka ska… det var nämligen nästan inga äppelbitar i utan mest kladdig sockerkaka. Man fick åtminstone mycket vaniljsås till, men jag vet inte om sockerkaka och vaniljsås egentligen är den bästa idén. Kan ju tillägga att Jonas i alla fall tyckte den var väldigt god.

Caféet duger verkligen till att ta en fika, eller rentav äta mat (den såg i alla fall god ut), men är nog inget ställe man sitter länge på för att mysa och slappna av.

Har för övrigt varit på Condeco på Avenyn också, tidigare i somras när det var uteservering som gällde. Det var helt okej, ganska likt det på Fredsgatan såklart.

Condeco har förresten en hemsida som misslyckades med att imponera på mig, efter att vägra laddas i Firefox och sen (i IE) vara ganska förvirrande med bilder som flyttar på sig och har sig…

1 kommentar

Brand bredvid Brunnsparken

Idag fick jag sällskap in till stan med Jonas, som hade lite ärenden att uträtta medan jag var i skolan och fick lära mig nya katakana- och kanjitecken. När vi stannade vid Centralstationen sa Jonas att det luktade brandrök och strax därefter fick jag syn på ett gäng brandbilar och bolmande rök.

Det är tydligen en rejäl brand i ett fint hus från 1887. Restaurang Huset och nattklubben Chrome är det visst inte så mycket kvar av. Släckningsarbetet är omfattande. Kollade upp detta och mer därtill i GP’s artikel så fort vi kom hem, efter att ha tagit en fika på stan.

Nu luktar vi brandrök. Faktiskt ganska mycket. Är just nu väldigt glad att inte vara en av dem som måste stå där timme ut och timme in och andas brandrök.

Lämna en kommentar

Bild jag önskar att jag tagit

Spårvagnarna har på sistone prytts av en reklamskylt från Göteborgs Stadsteater, skylten i sin tur prydd av en jättebra bild som jag känner mig nödgad att hylla. Vad tycks:


Kolla gärna den fullstora bilden på teaterns hemsida i stället

Ser ni ögat? Det förvånar mig faktiskt att annonstexten inte på något vis anspelar på ögon, det står “Bli rik på upplevelser”. Hade varit kul med “Se på teater”, “Öga för teater” eller något liknande. :)

Jag blir sugen på att hitta trappan och ta en egen bild. Fast det är såklart inte lika roligt när idén är snodd.

Lämna en kommentar

Spökhus & galgbackar

Igår kväll var vi på stadsvandring med teman som spöken, bödlar och spådomar. Utgångspunkten var Gustav Adolfs Torg, där guiden i lång, svart skinnrock mötte oss och tog 60 kronor betalt för äventyret som komma skulle.

I början av vandringen kändes det som att stoppen blev lite väl långa, att det borde ha varit lite mer vandring i det hela. Det var ganska kallt och jobbigt att stå still. Sen fick vi röra på oss lite mer och det var skönt.

Det märktes att guiden var intresserad av det han pratade om och vi fick detaljerade berättelser om olika bödlars liv och en hel del fascinerande spådoms- och spökhistorier. En spännande överraskning var att få höra om Elizabeth Gustafsdotter, senare Stride, som vi nyligen läst om i serieboken From Hell. Hon flyttade nämligen till London och blev där Jack the Rippers tredje offer.

Jag hittade en artikel som beskriver vandringen väldigt bra och får med det viktigaste av det mesta.

Guiden håller tydligen ett par olika vandringar och dessutom föredrag. Information om dessa postas på affischer i stan ett tag innan evenemanget. Hade förstås varit trevligt med info på en hemsida, men vi fick åtminstone gå med i deras mailinglista, så vi borde inte riskera att missa något. Vi kan absolut tänka oss att göra något liknande igen!

1 kommentar

Tungt och kamratligt

Idag bar jag hem minst en femtedel av min kroppsvikt i två Hemköpskassar. Jag blev tvungen att pausa fem gånger på vägen hem från spårvagnen. Det är jobbigt att bära!

Lite av det jag bar hem, som dock inte bidrog avsevärt till tyngden, var rosor och choklad till Jonas eftersom vi firar två år idag. Visst är det en klyscha, men jag tycker i alla fall att det är lite kul just därför. Presenter som man inte egentligen behöver, sånt man inte skulle ha kunnat köpa själv lika gärna.

Jag har precis pratat med en kvinna på Studenthälsan här i stan angående fenomenet Kamratgrupper! Tänkte testa att gå med i en sådan. Det funkar så att ca 8-10 människor klumpas ihop i en grupp och så är det meningen att de ska hitta på saker att göra tillsammans. Kan väl aldrig skada att försöka lära känna lite folk? Man vet ju inte hur det blir, men jag har inget att förlora i alla fall. Det är ju lite knivigt att lära känna människor ordentligt. Visst har jag pratat med några på min kurs, men eftersom man träffar dem så lite så skulle det nog ta lång tid att skaffa några själsfränder där…

För övrigt har jag klippt håret och skaffat ett nytt klockbatteri idag. Och varit i skolan och blivit glosförhörd med mera.

Alldeles strax är det pannkaksstekardags och sen ska vi ut på guidad spökvandring!

Lämna en kommentar

Mystiskt om Egypten

För en teknolog som jag är det bitvis riktigt frustrerande att läsa om det antika Egypten. Ideligen formuleringar som “det kan ha varit”, “vissa källor hävdar” och “om detta tvistar de lärda”. Det är svårt att skriva om historien när så lite är säkert, man får vara rejält källkritisk och inte ta någonting som givet fakta bara för att någon mupp på webben skriver det.

Det är inte som matte direkt. Vill jag hävda att standardgränsvärdet för (sin x)/x är 1 när x går mot 0 behöver jag inte snärja in det i formuleringar som “vissa källor hävdar att…”. Det är så, rätt är rätt och fel är fel.

Wikipedia har en List of unsolved problems in Egyptology som visar en del av allt man inte vet.

Hur ska jag kunna lära mig saker när ingen vet? När man är van vid matte är det lite svårt att acceptera att det inte går.

1 kommentar

Basic japanska

Var börjar man någonstans när man lär sig japanska? Nyttiga fraser är såklart alltid bra. Sen kan man börja med enkla meningar i stil med:

Watashi wa gakusee desu – Jag är student.
Watashi = jag
wa = “topic marker”, markerar det man pratar om. Ofta utelämnas subjektet helt när man pratar japanska. Att säga bara gakusee desu kan alltså vara en helt okej mening, om det framgår vem du menar.
gakusee = student
desu = måste alltid vara med för att binda ihop meningen… X är Y blir alltid X wa Y desu.

Det viktigaste, “the main idea”, kommer alltid sist i japanska meningar. Ordföljden är SOV (subjekt-objekt-verb), medan den svenska är SVO.

Frågor i japanska är lustiga. Man har ett frågeord, ka, som helt enkelt läggs till sist: Takeshi-san wa gakusee desu ka (Är Takeshi student?).

Här använde jag såklart san på Takeshi. Det måste man, annars är man oartig. Det kan appliceras efter förnamn såväl som efternamn. Andra suffix är t.ex. sensee för lärare (Takeshi-sensee) och chan för ett barn (Takeshi-chan).

no är en partikel som kopplar ihop två substantiv på olika sätt:
Nihongo no gakusee – japanskastudent
Nihon no daigaku – ett universitet i Japan
Daigaku no sensee – universitetslärare
Takeshi san no sensee – Takeshis lärare

Sen ska man såklart lära sig siffror och klockan också.

Lämna en kommentar

Japanska verb

Pluggar glosorna från Genkis kapitel 3 inför morgondagen. Det är lite fånigt att vi inte kan katakana ännu, vi får helt enkelt hoppa över de orden.

Kapitel 3 är intressant för att man där börjar lära sig om de japanska verbformerna. Än så länge håller vi oss till “dictionary form”, “present affirmative” och “present negative”. Egentligen är presensformen snarare icke-förfluten form eftersom futurumform saknas.

Det finns tre grupper av verb, ru-verb, u-verb och oregelbundna verb, som böjs på lite olika sätt. De oregelbundna verben är egentligen bara två, göra/suru och komma/kuru, men de kan också ingå i kombinationer som studera/benkyoosuru.

Ru-verb slutar på ru, exempel äta/taberu och då bildas “present affirmative” genom att byta ut ru mot masu och “present negative” genom att byta till masen. Taberu-tabemasu-tabemasen = Äta-äter-äter inte.

U-verb slutar på u, men de kan sluta på ru också så man får se upp… Här byts u mot imasu och imasen, exempel höra: kiku-kikimasu-kikimasen.

I glosorna för kapitel 3 ingår:

U-verb
iku – to go
kaeru – to go back/return
kiku – to listen/hear
nomu – to drink
hanasu – to speak/talk
yomu – to read

Ru-verb
okiru – to get up
taberu – to eat
neru – to sleep/go to sleep
miru – to see/look at/watch

Oregelbundna verb
kuru – to come
suru – to do
benkyoosuru – to study

Exempelmening: Nichiyoobi ni Kyooto ni ikimasu
Betydelse: På söndag åker jag till Kyoto

Nichiyoobi är alltså söndag, alla veckodagar heter något med yoobi. ni är en partikel som bland annat kan signalera riktning och tidpunkt. Subjektet utlämnas ofta i japanskan när det framgår (vilket det anses göra om “subjektet” själv yttrar meningen).

Snart får jag nog lära mig fler verbformer

Lämna en kommentar

Charlie and the Chocolate Factory

Om man struntar i att ifrågasätta varför den här filmen överhuvudtaget görs (det finns ju redan en fin film från 1971…) så får man lov att tillstå att det är fantasifyllt, färgglatt och lustigt. Oompa-loompierna är allra bäst! Helt spännande blir det förstås inte när man redan vet vad filmen går ut på… och jag störde mig på de översatta namnen (får anta att de är från den svenska versionen av boken, vilket såklart är en förmildrande omständighet) i textningen och att en del effekter såg så datorgjorda ut.

Inte världens bästa film, men det är ju Burton och Depp..! :)

FilminfoIMDB: Charlie and the Chocolate Factory
Regissör: Tim Burton
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar