Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Pubrunda på Chalmers

Nu har vi snyltat lite på Chalmers nollningsaktiviteter. :) I torsdags var vi nämligen på pubrunda och besökte ett flertal av studentpubarna på Chalmersområdet, medbjudna av Elisabeth som läser kemi här. Första gången vi rastade åverålerna i Göteborg! Det kändes onekligen lite märkligt att gå genom Bergsjön och vara jätte-cerise… Åtskilliga åverålsmänniskor vi träffade försökte förgäves klura ut vad vi var för några, så vi fick förklara vår härkomst ett antal gånger.

Det var en kul kväll, kanske lite för kul eftersom vi stannade såpass länge att spårvagnarna hade nattuppehåll när vi ville hem. Jag svor lite ilsket att så beter sig inte nattbussarna i London minsann… På helgerna fungerar ju nattrafiken bra här också, men nu hamnade vi i den situationen att vi faktiskt övervägde en promenad till Bergsjön… fast det var nog tur att vi tog en taxi i alla fall. Slurp, sa det och så var vi 250 kronor fattigare. Taxichaffisen brummade på ordentligt och körde nog för fort hela tiden, så vi var hemma på under en kvart.

Igår tog vi det lugnt och slappade. Det blev 2½ Hitchcock-film, tyvärr fick jag inse mig besegrad en bit in i Spellbound… jag var helt enkelt för trött! Ville ju inte sova bort en Hitchcock, så vi sparade den.

Idag kommer Jonas föräldrar på besök.

1 kommentar

Benny & Joon

Det här är en söt, rolig och mysig film. Det är inget mästerverk, men eftersom jag tror att den försöker vara just söt, rolig och mysig så tycker jag att den lyckas bra. Benny är en stackars kille som mer eller mindre offrar sitt liv för att ta hand om sin mentalt sjuka syster Joon. En dag får han ytterligare en knäppskalle på halsen, kompisens kusin Sam. Sam och Joon finner varandra och kanske kan Benny också lära sig ett och annat av den lustige Sam…

Benny är lite för mesig och filmen är ganska förutsägbar, men helt klart en mysig liten bagatell. :) Johnny Depp är härlig som den excentriske, trixande Sam.

FilminfoIMDB: Benny & Joon
Regissör: Jeremiah S. Chechik
År: 1993
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Jungfrukällan

Först reagerar jag på att folk är präktigt klämkäcka, som så ofta i gamla filmer. Sen blir filmen allt annat än klämkäck, snarare utdraget obehaglig. Jag vill inte säga vad den handlar om och jag råder er att inte läsa sammanfattningar, eftersom de ofta avslöjar hela handlingen… se den i stället! Jag hade ingen aning om vad som skulle hända när jag såg den och det är jag glad för. Tyvärr tycker jag att slutet är hemskt, men det tycker visst Bergman själv också nuförtiden. :)

FilminfoIMDB: Jungfrukällan
Regissör: Ingmar Bergman
År: 1960
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Nattens barn

Vad tänker du när du hör namnet Traci Lords? Jag skulle tro att de flesta tänker på hennes porrkarriär. Efter den har hon blivit påklädd skådespelerska och technodrottning, med mera. Hon är väl inte sådär enormt känd i något av sina områden, men det som är imponerande med henne är att hon faktiskt gjort väldigt mycket och djärvt tacklat alla livets utmaningar.

Och vilka utmaningar sen då. Alla män i Tracis unga liv var svin och hon fick tidigt inpräntat den hårda vägen att hennes kropp inte var hennes egen. Just då var det nog inte så lyckat för Traci att hon var snygg, för vägen ledde spikrakt mot porrträsket där hon befann sig mellan 15-18 års ålder. Men hon tog sig ur det och avslutar boken med att säga att alla i den branschen är trasiga människor, avfärdande den modernare synen på porr som någonting frigjort och bra.

Intressant livshistoria, läs!

BokinfoTitel: Nattens barn
Författare: Lords, Traci
Lämna en kommentar

I ondskans spår

Det här är en deckare som inte spar på krutet vad gäller otäckheter. En rad unga blondiner försvinner och till slut hittar man en av dem våldtagen och mördad i en källare tillhörande paret Payne. Maggie är en kvinna som flytt från ett förhållande med en man som misshandlade henne och Lucy Payne är hennes enda vän i trakten, en själsfrände sedan de anförtrott varandra sina historier om de elaka makarna.

Banks är polisen som leder utredningen och utgör bokens främsta huvudperson. Vi följer hans problem både i arbetet och i det privata.

Boken är väldigt spännande och otäck samtidigt som den egentligen är ganska förutsägbar… hur nu det går ihop. Det är snyggt med hintar om vad som komma skall, men här är det ibland lite för uppenbart vad författaren vill att vi ska tro.

Jag är hemskt ledsen att jag läste boken på svenska för det var oerhört många gånger jag störde mig på formuleringar och annat. Kanske är det inte Robinsons fel, men hur ska jag kunna veta det? Förvisso störde jag mig på en hel del som måste varit mer än översättarens fel… Till exempel: Varför beskriva en rad kvinnor Banks känner, en av dem med extra intresse och en annan mer i förbigående och några kapitel senare visar det sig att i-förbigående-kvinnan är hans flickvän? Sådant gjorde mig bara arg. Jag kunde ibland också verkligen känna när författaren försökte visa sig insiktsfull vad gäller kvinnor och då kändes det inte alls äkta… Ibland kändes saker helt felaktiga, som när han beskriver blondinen som färgade håret rött och sedan dagen innan hon blev bortförd oturligt nog “återgick till sin naturliga hårfärg”. Hur tusan gör man det? Det går väl inte, bara sådär? Fast det är förstås ett exempel på något som kan vara en översättningsklumpighet. Det är förstås en detalj, men det var många detaljer jag störde mig på.

Jag måste ändå säga att det var en intressant läsupplevelse. Dels var den härligt otäck och dels fick jag en hel del funderingar kring hur jag inte tycker att man ska skriva, vilket såklart ledde till mer funderingar om vad jag skulle vilja ha i stället. Det kan ju vara användbart om jag skriver en roman någon gång. :)

BokinfoTitel: I ondskans spår
Författare: Robinson, Peter
Lämna en kommentar

En helt ny värld

Det är lite annorlunda att plugga japanska i Göteborg mot att plugga IT i Linköping. Först och främst är det det där med schemat. I Linköping är det väldigt strikt och nåde den som rör om i rutinerna: föreläsningar och lektioner ligger 8-10, 10-12, 13-15 och 15-17, ibland även fram till 21. Akademisk kvart tillämpas alltid (utom vid tentor och enligt somliga gäller detta även vid vissa labbar) och det är alltid rast mellan hel och kvart över. 12-13 är den heliga lunchtimmen och då ska man vara ledig och äta mat.

Här råder fullständig schemaanarki. Man kan börja både hel, kvart över och halv. Ingenting hindrar schemat från att börja klockan 12 eller på annat sätt inkräkta på den heliga lunchtimmen. Passen tycks ligga lite hur som helst och det finns inget tydligt system för raster, ibland blir det rast när föreläsaren blir trött och andra gånger kör man glatt på i 1,5 timme.

Inte för att jag direkt har något emot det, jag är ju trots allt väldigt sparsamt schemalagd. Det är mest en skillnadsbetraktelse…

Dessutom är det en värld av skillnad rörande miljön. Där Linköping har platta industribaracker och taffligt målade studentmaskotar har Göteborg flotta hus, parker och näckrosdammar (okej, bara en). De flesta institutioner liknar snarast miljonärsvillor. Föreläsningssalarna jag sett hittills (bara två) har dock känts väldigt alldagliga.

Och så är såklart själva språket en helt ny värld…

Nu har jag gått i skolan i två dagar. Vi har läst grammatik (språkvetenskapliga elementa) och hiragana, alfabetet alltså. Det är fruktansvärt mycket folk än så länge, två grupper av oss som går grundkursen och dessutom folk från Handels med Japaninriktning. Nästa vecka kommer jag att få se vilka som är med i min grupp och kanske blir det lite lättare att hålla reda på och lära känna folk då. Det brukar ju inte vara så svårt när man börjar en ny klass, men nu är det ju så få tillfällen i veckan som vi ses… hur ska det gå?! :) Jag har träffat ett par människor som verkar trevliga och det vore såklart fint om vi är i samma grupp.

Lämna en kommentar

Hiragana

Imorgon börjar jag skolan! Jag har försökt förbereda mig så smått genom att öva lite hiragana, men jag är ännu långt ifrån fullärd. Hiragana är alltså ett av Japans tre alfabet. Varför måste de ha så många och varför måste de vara så krångliga? Just nu känns det lite jobbigt…

Så här ligger det till:

Kanji är det gamla ursprungliga alfabetet, lånat från kinesiskan. Varje ord har ett tecken och varje tecken kan uttalas olika och betyda olika i olika situationer…

Hiragana är ett stavelsealfabet som sägs ha tillkommit för att underlätta för kvinnor, eftersom de inte klarar av att lära sig kanji (nej det är inte första gången jag höjer på ögonbrynen åt traditionell japansk kvinnosyn…).

Katakana är ytterligare ett stavelsealfabet som främst används för låneord…

Dessa tre alfabet kan användas huller om buller i samma texter, så det blir en del att hålla reda på… Som tur är skrivs ofta kanji-tecknen dessutom i hiragana vid sidan (!).

Utöver detta kan man såklart skriva med romaji, det vill säga japanska uttryckt i latinska bokstäver, alltså dem vi är vana vid.

Krångel, eller? Det är inte lätt när det är svårt!

Igår var jag och Jonas på stan en sväng och uträttade diverse ärenden. Jag besökte min institution och hämtade schema, registrerade mig på FFS, betalade kåravgift och köpte kurslitteratur: Genki!

Det känns onekligen lite märkligt att jag börjar skolan imorgon… hur ska det bli?!

1 kommentar

The Shipping News

Quoyle är en socialt missanpassad man som plötsligt blir sedd av den vackra och vilda Petal. Tillsammans får de en dotter och ett fruktansvärt äktenskap med en ständigt otrogen och elak Petal. Till slut kraschar det hela och Quoyle flyttar med sin faster och sin dotter till Newfoundland, där släkten kommer från. Där hittar han sig själv, får självförtroende och lär sig att älska igen.

Filmen är lågmäld och mysig men jag tycker att den är lite otydlig på vissa punkter. Exakt hur missanpassad är han egentligen och när är det förvandlingen sker? Lite luddigt, men Kevin Spacey är såklart bra!

FilminfoIMDB: The Shipping News
Regissör: Lasse Hallström
År: 2001
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Hem, ljuva hem!

Åh, vad det är skönt att vara hemma! Det ska bli underbart att få sova i sin egen säng inatt!

Det var roligt att vara i Linköping, men jag hade inte velat stanna längre. I onsdags var jag på München Hoben och drack öl, i torsdags slappade vi mest, i fredags lekte jag med Ellinor och Maria och igår var det Svarta lördagen, den årliga stora patetfesten med alldeles för mycket alkohol alldeles för länge. Skoj, men skönt att vara hemma!

Det är visst på onsdag min kurs börjar, men imorrn ska jag åka till institutionen och hämta schema och lite andra papper.

Glömde visst att det var EFIT idag… inte för att min bussresa nu var särskilt mycket att dokumentera, men…

Lämna en kommentar

The Upside of Anger

Frida och jag skulle spontangå på bio och hamnade på den här filmen. Trodde att det skulle vara en ganska whatever romantisk komedi, men icke! Den här filmen är mycket mer än så och jag blev väldigt positivt överraskad. Ett centralt tema i filmen är ilska och hur den påverkar oss och ställer till det för oss. Joan Allen spelar en bitter kvinna som blir dumpad av sin man och lever kvar ensam med sina fyra döttrar. Kevin Costner spelar en alkoholiserad man som blir ett stöd i den bistra tillvaron. Folk är arga och dumma… och sen gör filmen en riktigt snygg vändning! Jag blev överraskad och tyckte att det var en jättebra film.

FilminfoIMDB: The Upside of Anger
Regissör: Mike Binder
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar