Helenas dagar Inlägg

Ed Bloom har levt ett fantastiskt liv, åtminstone om man får tro alla historier han berättar. Sonen Will tror som liten på allt fadern berättar, men känner sig sviken i äldre år när han inser att han inte alls vet vem fadern är och vad han egentligen gjort. De pratar inte med varandra på några år, men när Will kommer hem till faderns dödsbädd börjar han lyssna på fadern igen och försöka lära känna den gamle mannen. Vad är sanning och måste allting vara sanning? Är det inte ibland bättre att försköna en tråkig historia för att få bättre minnen? Och kanske var inte allt bara lögner…

En väldigt fantasifull, kreativ film. Helt klart sevärd.

I den andra filmen går något snett med en serie kvinnorobotar som säljs som sexleksaker till folk med diverse jobbiga perversioner. De börjar mörda folk och samtidigt skicka ut meddelandet “hjälp mig.. hjälp mig..”. Vad är det som står på?

Vi hade oturen att se en version med riktigt dålig textning; svårläst font, kass timing och en hel del som fattades. Därför missade vi säkert en del, men trots det tyckte jag att storyn kändes intressant och betydligt mer sammanhållen än i första filmen. Även denna film är otroligt snygg och innehåller en hel del roliga detaljer, exempelvis är hunden väldigt charmig och naturtrogen. :) Miljöerna är väldigt mycket mer detaljerade än karaktärerna, det känns lite konstigt ibland. Men hur som helst gillar jag den här filmen mycket mer än ettan.

Framtidsanime med cyborger och hackers som tar över folks hjärnor… Existensfilosofiskt à la Matrix och verkar riktigt intressant till en början, men slutet kändes lite platt.

Det bästa med filmen är att den är väldigt, väldigt snygg! Särskilt vissa miljöer är riktigt imponerande, däremot kunde de gärna fått dra ner på de omotiverat nakna kvinnokropparna, vafan liksom! Tyvärr får jag en lite snopen “jaha, är det slut nu”-känsla när eftertexterna börjar… missade jag något? Tyckte att tvåan kändes mer sammanhållen och bättre berättad storywise.

Åh! En gammal goding! :) Jag minns den här filmen, jag har sett den väldigt många gånger i yngre år. Det är alltid intressant att se om man uppfattar gamla filmer som man minns dem och i det här fallet blir skillnaden stor. Det här är en riktigt fånig skräckkomedi med riktigt dåliga skämt, så dåliga att det blir kul. Som liten uppfattade jag dock filmen som ledsen och sorglig, något jag inte alls kan se i den idag. Spännande. :)

Hur som helst… tja, bra kan man väl inte säga att filmen är, snarare så dålig att det blir kul. Den handlar om Frederick Frankenstein, barnbarn till den berömde Dr. Frankenstein. Han ärver Dr. Frankensteins slott och återupptar dennes experiment att väcka döda till liv. I slottet möts han av den märklige puckelryggige Igor, en vacker labbassistent vid namn Inga och inte minst den skräckinjagande Frau Blucher. Givetvis klantar de sig en del i utförandet av experimenten, men jo, nog blir det ett Frankensteins monster i alla fall… Ganska lustig liten film.

En man kommer till en agent på FBI och berättar att hans bror är den mördare de söker, mördaren som kallar sig Guds hand. Han berättar vidare om sin tragiska uppväxt, som förklarar broderns tilltagande. Bröderna Fenton och Adam växte upp tillsammans med sin far och allting fungerade bra tills fadern fick visioner från Gud att han skulle utplåna demoner som levde i samhället förklädda till människor. Fenton var skeptisk och förstod att fadern i själva verket mördade människor, medan Adam såg fadern som en hjälte.

Jag tycker att filmen är ovanligt bra för kategorin, den skapar verkligen en obehaglig stämning och kommer dessutom med lagom många och lagom bra vändningar. Filmen undviker flera tänkbara klyschor och jag bjuder på ett tufft slut. Jag hade inte några särskilda förväntningar på filmen egentligen, men blev väldigt positivt överraskad. Den är faktiskt riktigt bra.