Helenas dagar Inlägg

Det är en ganska bra idé till en nutida skräckfilm. Några personer svarar på en annons för att vara med i en dokusåpa på internet. De ska bo i ett hus “in the middle of nowhere” i 6 månader och klarar det det får de dela på en miljon dollar. Ger någon upp har alla förlorat. När man som tittare kommer in i filmen är det inte många dagar kvar, men stämningen är allt annat än mysig. Otäcka saker händer och deltagarna är vettskrämda, men försöker intala sig att det är meningen, eftersom företaget som arrangerar det hela inte vill att de ska klara sig och få alla pengarna.

Tyvärr följer filmen alltför många skräckfilmsstereotyper. Vad som är en riktigt bra idé och åtminstone bitvis ganska läskigt blir lite för förutsägbart. Men det hade inte krävts mycket för att göra en bra film av det…

Det handlar om Harvey Pekar, en ganska dyster snubbe som börjar skriva dystra serier, inspirerad av vardagssituationer i sitt eget liv, och blir berömd på kuppen. Det är en sann historia, dock sedd genom Pekars dystra perspektiv. Trist kille, helt enkelt… Filmen är inte heller jätterolig. Det är roligt att se hur situationer görs om till serier och hur han hittar inspiration, men det är inte någon jättespännande historia och min slutgiltiga känsla till eftertexterna blev inte mycket mer än ett “jaha”.

Den här filmen var knappast särskilt trovärdig, däremot ganska förutsägbar och med väldigt endimensionella, töntiga karaktärer. Inte gillar jag Adam Sandler heller… Hur som helst, han spelar Henry Roth, en casanova som har vanan inne beträffande att charma brudar och sedan slingra sig bort när de blir för efterhängsna. Döm om hans förvåning när hans senaste ragg inte kommer ihåg honom dagen efter! Lucy, spelad av Drew Barrymore, har nämligen förlorat korttidsminnet i en olycka. Varje dag tror hon sig vakna upp till… samma dag igen, fast hon har glömt den och börjar om på nytt. Hennes pappa och bror gör sitt bästa för att inte göra henne upprörd och låtsas därför att det är som hon tror. De har fixat fram oändligt många dagstidningar från samma dag, låtsas att pappan fyller år varje dag, ser samma film varje dag… Varför i hela fridens namn skulle de göra det?

Henry tar sig an utmaningen och måste således få henne att bli kär i honom varje dag. Visst innehåller filmen en del lustiga ögonblick, men jag kan inte kalla den annat än dålig…

En själsligt trasig kvinna blir genom ett misstag vräkt från sitt hus som hon ärvt av sin far. Huset säljs genast till en iransk familj som lever över sina tillgångar och vet att de kan sälja huset för fyra gånger mer pengar än de köpte det för. Här uppstår såklart konflikter. Konceptet är intressant eftersom båda parter faktiskt har rätt, för det var ju en tredje part som gjorde fel. Klart är att det inte finns någon bra lösning på problemet…

Man kan säga att det här är en film om att experimentera med homosexualitet. Jessica, som har levt som straight i hela sitt liv, inleder ett förhållande med själsfränden Helen. Ett bra tag ser det faktiskt ut att bli en ganska standardiserad komma-ut-ur-garderoben-film, men till slut blir det faktiskt mer än så. Handlar det om sexualitet för Jessica? Jessica har dejtat många män, men aldrig lyckats hitta den perfekte mannen som är både smart och rolig. Kanske är hon för kritisk. Men sedan dyker den perfekta människan upp… hennes enda fel är att hon är kvinna! Filmen väcker lite tankar och är klart sevärd.

Mycket talade emot den här filmen. Jag har svårt för Jim Carrey och ännu svårare för sådana där märkliga filmer som man aldrig fattar vad de handlar om. Ett tag såg det ut att bli en sån film… en stund kändes det sådär hopplöst. Men till slut tyckte jag om den ändå. Det var inte bara konstigt utan bra också.
Carreys rollfigur har ett struligt kärleksliv med flickan spelad av Kate Winslet. Han blir förkrossad när han får reda på att hon anlitat en klinik för att radera honom ur sitt minne. I panik gör han även samma sak själv. Men vill han verkligen glömma bort allt fint de haft? Någonstans mellan undermedvetet och verklighet kämpar han mot processen och försöker dra med henne till delar av minnet där hon inte hör hemma, för att hon inte ska förintas. Det är märkligt, mycket märkligt. Stora delar av filmen är bara röriga klipp. Men på nåt sätt blir det faktiskt bra ändå… Riktigt bra. Fast konstigt.

Innan jag såg den här filmen trodde jag att Plan 9 from outer space var den sämsta filmen någonsin. Nu vet jag att This island earth är sämre… Filmens koncept är ganska annorlunda, den går ut på att en kille och två robotar sitter och tittar på This island earth och fäller dräpande kommentarer. Till en början tyckte jag att det var ganska irriterande, men till slut kunde jag inte låta bli att dra på smilbanden. Tro mig, de förstör inte filmen, den är så fruktansvärt dålig från början att det här är det enda som är värt att göra av den. Men riktigt roligt blir det också! Dock tror jag inte att jag skulle vilja se hela TV-serien som filmen baserar sig på… det räcker nog bra så här. :)

Virginia och hennes pappa Tony luras in i sagans värld, dock något efter alla sagors storhetstid. Askungen och Snövit är sedan länge historia. Nu ska Prince Wendel krönas till kung, men den elaka gamla drottningen har andra planer och förvandlar honom till en golden retriever… På något sätt blir det Virginias sak att rädda världen. De möter många märkliga karaktärer, bland annat Wolf som spelas mycket inlevelsefullt av Scott Cohen som jag tidigare sett i en väldigt stillsam roll (Max Medina) i Gilmore Girls… fascinerande! Det är roligt med alla sagoreferenser och de otroliga äventyren bland otroliga figurer. Det är värt att lägga 417 minuter av sitt liv på den här serien!

En irländsk film om människorna i en liten by där man lever ganska isolerade från omvärlden. När gubbarna Jackie och Michael läser att någon i byn vunnit en riktig högvinst på lotto gör de sitt bästa för att ta reda på vem det är. Det visar sig till slut att mannen i fråga blev så chockad att han dog av hjärtattack när han nåddes av beskedet om jackpoten. Vad ska de göra?
Waking Ned är en mycket charmig, smått klichéartad och komisk film. Det gör ingenting att den är lite fånig, för det är samtidigt det som är kul. Klart sevärd!