Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Hejdå kategorier

Jag insåg ju för rätt länge sedan att jag typ inte använder alla fina kategorier som jag har skapat här på bloggen. “Allt” hamnar i Vardagsliv och får kanske lite taggar i stället… Första steget bort från kategorier, som jag tog för länge sedan, var att göra dem mindre uppseendeväckande genom att bara ha dem i en liten dropdown (och i inlägget).

Nu har jag switchat om kategorierna till taggar med hjälp av tillägget Taxonomy Switcher. Det fungerade väldigt bra!

Eller… jag har kvar Böcker, eftersom jag separerar ut bokbloggsdelen av den här bloggen med den. Och Film eftersom jag kanske eventuellt behöver den för mina filmlistningssidor som inte ens är publicerade just nu. Och Vardagsliv är kvar eftersom den är default och så den som heter Okategoriserade…

Känns bra! Lite städ har jag kvar. Kategorier skrivs med stor begynnelsebokstav, men taggar skriver jag alltid med små bokstäver raktigenom, så det behöver fixas. Har några dubbletter också, kanske behöver merga ihop några. Och så vill jag inte visa kategori i inlägget… men nu är det verkligen sovdags, så jag får pilla vidare en annan dag.

Lämna en kommentar

Courgette i stället för Sofia

Jag har ju haft fonten Sofia till bloggens rubriker ett tag nu. Den är fin till lite text, men det blir grötigt när jag har mina pratigare rubriker, eller – hu – skriver med versaler (som STHLM Challenge).

Därför tänkte jag prova någon lite tydligare variant. Hej Courgette!

Så här såg det ut förut:

Så här ser samma rubrik ut nu:

Courgette är ju inte heller ämnad för att skriva i versaler med, men lite tydligare är den allt.

Här är en längre rubrik jag skrivit nyligen, först i Sofia och sen i Courgette:

Lämna en kommentar

Helg i Nyköping med besök på Hjortis

I fredags efter jobb/förskola/skola tog jag och barnen tåget till Nyköping för att tillbringa helgen hos mina föräldrar. Jonas fick vara hemma och spela tv-spel ifred. :)

Den stora planerade aktiviteten var ett besök på nya Hjortensbergsbadet på lördagen. Det har varit stängt för totalrenovering under en längre tid och dessutom fick äventyrsdelen en läcka och har varit stängd även sedan återinvigningen. Men som av en händelse öppnade hela klabbet just i lördags. Vi var lite oroliga att det skulle innebära massor av folk, men det var helt ok.

Nya Hjortensbergsbadet (lånad officiell bild)

Jag kände igen mig mer än jag trodde att jag skulle. Jag trodde att man rivit alltihop och byggt helt nytt, men det såg ut som att i alla fall grunden behållits. Huset hade samma form som tidigare, fast med några tillägg. Stora bassängen, lilla bassängen och varmvattensbassängen var precis på samma ställen som förut. Lekdelen var ny och riktigt bra, både för småttingar och större.

Vi passerar badhuset varje gång vi åker till mormor och morfar med bil och Ava har länge varit pepp på den nya vattenrutschkanan ni kan se i bilden ovan. Hon hade turen att åldersgränsen var just 8 år, så den åkte hon några gånger. Jag, Sander och mormor höll oss till lite lugnare aktiviteter…

Oturligt nog hade någon bajsat i poolen så att småbarnsdelen och varma poolen var avstängda större delen av tiden vi var där. Men som tur var öppnade de på slutet så att Sander också fick åka vattenrutschkana.

Jättefin småttingdel på Hjortis (lånad officiell bild)

Vi var mycket nöjda! Ava har pratat om att gå till badhuset ett bra tag nu och det brukar inte ligga i topp på vår att-göra-lista, så det var bra att få till det så här… och det blev ju faktiskt första gången Sander badade på ett badhus och inte bara tittade på när Ava hade simskola.

Utöver badandet fick barnen också hjälpa morfar att bygga badrum:

Det var en bra helg! Jag tycker alltid det är lite svettigt att åka tåg och anslutningsbuss med barnen, men det gick väldigt bra. Inga förseningar som sabbade bytena. Bussen var för all del sen båda gångerna, men när vi kommit med tåget och bara skulle hem till mormor och morfar var det ju ingen fara. När vi skulle ta bussen till tåget var bussen fem minuter sen, men vi skulle ha haft en kvart till tåget och fick i stället tio minuter, vilket också räckte.

Lämna en kommentar

STHLM Challenge: accepted

Hoppla, jag var visst mer loppsugen… Drämde till med anmälan till fyra lopp i en smäll, nämligen paketet STHLM Challenge:

  • STHLM Trail Run 6 maj. 5 eller 10 km terränglöpning i Lill-Jans skogen.
  • STHLM 10 15 juni. 10 km löpning runt Riddarfjärden med start- och mål i Rålambshovsparken.
  • STHLM Urban Trail 13 augusti. Nytt lopp terränglopp i City där skogen är bytt mot gator och gränder. Du springer in och igenom olika byggnader.
  • STHLM Above/Below 21 oktober. Nytt lopp med start i Tanto på söder och målgång på Fåfängan. Du springer som namnet antyder på ovan mark och genom tunnlar.

Så jag har lite att se fram emot…

Lämna en kommentar

Stockholm Tunnel Run Citybanan

I lördags var det alltså dags att springa Tunnelrun i Citybanan! Vi var ett helt gäng som var anmälda via jobbet. Loppet skulle vara 8 km från Karolinska institutet via servicetunneln för Citybanan till Fatbursparken på Söder. Det visade sig vara snarare 7,6 km, men det gjorde ju ingenting alls. Mot slutet var det jättemånga ganska korta men alldeles galet branta backar som var rätt knäckande. Jag försökte ta tid men råkade pausa tidtagningen när jag kollade hur snabbt första kilometern gått, men den gick i alla fall på 5:45… Bra fart enligt mina mått mätt där i början, men sen gick det sämre… Jag slutade på 52:10 och är nöjd med det. Jag är ju inte van att springa backigt och jag har inte kunnat springa mycket på sistone pga krasslighet.

Det var ett kul och unikt lopp och det hände en del i tunneln, en kör som sjöng, ljusspel, musik och faktapresentation. Jag fotade (nästan) inte alls utöver att säkra min dagliga filmsekund, men här är ett gäng allmänna bilder.

» Här är min resultatsida

Jobbet instagrammade oss efter målgång (fast de som var snabbast hade redan hunnit hem):

Starkt gäng på #tunnelrun2017 igår ??✨

Ett inlägg delat av ValtechSweden (@valtechsweden)

Lämna en kommentar

Sodomsäpplet av Bengt Martin, Stockholm läser 2017

Varje år väljs en Stockholm läser-bok av en jury som representerar arrangörerna Författarcentrum och Stockholms stadsbibliotek. Kring den utvalda boken anordnas bokcirklar och andra evenemang, allt för att så många som möjligt ska läsa boken. Jag blev nyfiken. Så här motiverade juryn valet av Sodomsäpplet:

När Sodomsäpplet kom ut 1968, var det den första skildringen i svensk litteratur av en ung homosexuell man. Vi får följa Joakim Mander och hans upplevelser av att vara homosexuell i Stockholm på 1940-talet, hur det kändes att alltid hamna fel, att förföljas och kränkas. Bengt Martin (1933–2010) skrev uppriktigt, sanningsenligt och med mycket erfarenhet i orden. Kring ett tungt och tabubelagt ämne fick han till en lätthet som gav berättelsen vingar. Nu låter vi den flyga igen.

Det är ju inte precis någon munter läsning. Men det är en bra skildring av Joakim som känner sig fel. Han är naturligt feminin till sättet och får ständigt gliringar och kritik för det, vilket gör att han försöker anpassa sig. Men ibland när han är glad går det bara inte, då kommer hans rätta jag fram. Inte för att han har så mycket att vara glad åt. Sedan fadern dog lever Joakim och modern fattigt, med en inneboende i lägenheten. Mamman är en riktigt obehaglig typ och man känner inget större hopp om att Joakim ska få något stöd där. Hon kritiserar flitigt Joakim för att han är nervös och drar sig undan andra människor, och för att han är annorlunda. Det enda jag gillar med henne är att hon kallar honom Joa, vilket gulligt alternativ till Jocke. :) När Joa börjar komma underfund med “det nya”, som han kallar homosexualiteten i början, håller han det hemligt för alla. Och det är först efter ungefär halva boken han börjar leva ut “det nya”, när han träffar den betydligt äldre Nick. Men inte heller det blir ju någon solskenshistoria, förstås.

Sodomsäpplet är en läsvärd bok som visar hur hemskt det var att vara homosexuell på 40-talet. Jag menar inte att det är en dans på rosor nu, men det har ju hänt en del i alla fall. Det är inte kriminellt, åtminstone. Och det finns synliga förebilder.

Detta är den första boken i en trilogi, men i Stockholm läser-satsningen verkar de ha nöjt sig med att tillgängliggöra denna första del. Det är synd, tycker jag. Del 2, Nejlikmusslan, finns för all del som e-bok, så det kanske får bli den varianten.

Episka läsutmaningen:
I den episka läsutmaningen passar boken in på (åtminstone) dessa punkter. De två jag väljer är fetmarkerade:

1. En bok av en svensk författare.
20. En bok som har ett HBTQ-perspektiv.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel.
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott.
89. En bok du lånar på bibblan.
100. Sjunde boken från vänster, andra hyllplanet ovanifrån i valfri bokhylla. – Heh, jag erkänner att jag tog ett varv på biblioteket och räknade i hyllor tills jag hittade någon bok jag fastnade för.

» Stockholms stadsbibliotek om Sodomsäpplet

BokinfoTitel: Sodomsäpplet
Författare: Martin, Bengt
Lämna en kommentar

Med en enkel tulipan

Hemma sjuk, dagsljus… och fotoinspirerad av kollega på jobbet. Så jag dammade av systemkameran och hivade fram macroförsättslinsen och gav mig på tulpanerna som står i den på Stadsmissionen nyinköpta tulpanvasen jag är mycket glad att vi äntligen har eftersom vi annars har en för låg vas och en för hög vas, that’s it. Men nu jäklar ska vi ha tulpaner hemma!

Med en enkel tulipan

Med en enkel tulipan

Med en enkel tulipan

Det som är lite extra intressant med dessa tulpaner är att de såg ut så här när jag köpte dem för en vecka sedan (och dagen efter, när de fått en mindre lifehackig vaslösning):

Tulpanerna vid inköp

De bytte färg, fascinerande.

Igår hade jag vääldigt ont i halsen och efter att ha fixat med en release m.m. nu på morgonen, fast hemifrån, ska jag försöka vila upp mig under resten av dagen. Jag mår kanske något bättre än jag trodde att jag skulle baserat på gårdagskvällen, så vi får hoppas att det inte blir långvarigt…

 

 

2 kommentarer

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

Tom och Karin har levt ihop i 10 år och nu väntar de sitt första barn. De har en lycklig tid framför sig, men de kommer aldrig dit. I graviditetsvecka 33 insjuknar Karin plötsligt och läggs in på sjukhus med akut leukemi. Dottern förlöses med kejsarsnitt och klarar sig fint, men Karin dör. Tom blir ensam kvar med en enorm sorg och ett nytt liv att ta hand om.

Det är en väldigt sorglig bok, såklart. Men… argh, det går ju nästan inte att recensera en sån här bok som baseras på en människas tragedi, det är så personligt och att ha invändningar känns liksom fult. Men jag säger väl ändå att det inte riktigt blev den läsupplevelsen jag väntade mig. Boken innehåller tre delar, varav den första handlar om tiden på sjukhuset. Då läser jag nästan febrigt och det är plågsamt hemskt. Del två handlar om livet både före och efter katastrofen. Del tre handlar om när även Toms pappa går mot döden efter en lång tids tärande sjukdom. Hjärtat värker för den här familjen som drabbas så hårt… men ändå uppskattar jag kanske inte läsningen så mycket som jag trodde att jag skulle. Det är mest för rörigheten. Tidshoppen, folk som inte introduceras utan plötsligt bara är där, och dialogen… argh, dialogen! Jag gillar bäst när dialog är tydligt markerad och det aldrig råder några tvivel om vem som säger vad. Så är det inte här. Exempel:

Ska du verkligen dricka mer? frågar hon. Det var en kille på stället som var jävligt otäck, svarar jag. Oj, okej, måste du dricka för det? Kan du inte fråga vad som hände? Okej, säger hon. Fråga då, säger jag. Ja, vad hände? Han sa något om mina kläder, jag konfronterade honom. Konfronterade honom? Det var en apa i kostym, det hände inget, jag kan ju slå på någon sorts jävla autopilot, säger jag. Fy, jag är glad att jag slapp se det, det verkar bara hända när du är med vänner? Ja, jag tror det, ja, så är det nog, svarar jag. Du har inte funderat på varför? Jag är fan skakis fortfarande, jag kommer fan inte våga visa mig på stan på typ en vecka, det var antagligen en kriminell jävel, jag fattar inte, jag fick en riktig jävla ångestattack i duschen när jag kom hem, frossa, jag bara skakade, jag blev tvungen att jobba. Varför då, tror du? För att få tänka på något annat, svarar jag. Ja, men varför fick du ångest i duschen? Vad har det för betydelse? Jag bara frågade, säger hon. Jag råkade stå i duschen, jag slappnade väl av. Men varför i duschen? Men vad fan, varför hakar du upp dig på det, det kunde lika gärna ha varit i sängen?

Episka läsutmaningen
Den här boken passar in under följande kriterier i den episka läsutmaningen. De fetmarkerade är de jag väljer att sätta den på:
1. En bok av en svensk författare.
22. En debutroman.
23. En bok baserad på en sann händelse.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel.

64. En bok som är skriven i jagform.
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott.
89. En bok du lånar på bibblan.

BokinfoTitel: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv
Författare: Malmquist, Tom
Lämna en kommentar

I läshögen nu


Hoppsan, jag lånade visst lite böcker… 
Brukar försöka att inte ha så många hemma samtidigt, men eftersom det brukar ta ett tag att få reserverade böcker och olika tid för varje så lägger jag in en hel del i reservationslistan och idag kunde jag hämta tre böcker utöver de två jag redan hade hemma. 

Gäller att inte tappa fart nu…

Har en hel drös barnböcker hemma också, förstås. Ava Snapchattade med mig när jag var på biblioteket förra gången och beställde böcker om hundar. :) 

2 kommentarer