Etikett: vandring

Så blev det dags att beta av lite på Sörmlandsleden igen! Vi kom till Ånhammar sist och ville därför helst fortsätta därifrån. Förutsättningarna var som följer: Josefine, som har bil, kunde vara med två dagar. Jag och Veroniqa kunde fortsätta 2-4 dagar till. Efter lite trixande och dividerande kom vi fram till att Josefine skulle ta bilen till Malmköping och hämta upp oss vid Gullmarsplan på vägen. Så långt, allt väl. Nästa steg var då att komma till Ånhammar … Veroniqa hade fått lite konstiga svar om att destinationen inte gick att hitta när hon ringde och försökte höra sig för om taximöjligheter, men vi chansade på att testa något som var nytt för oss alla: Uber. I den appen gick det nämligen att förboka sträckan och välja startpunkt och slutpunkt exakt som vi ville ha det. Men efter att ha googlat lite kände vi oss inte jättetrygga med att det faktiskt skulle komma en bil … vilket det heller inte gjorde. Men där hade vi tur! Det kom faktiskt en taxi, som skulle köra en annan vandrare till Ånhammar och vi kunde åka med. Tänk att det löste sig så smidigt! Inte säkert att vi hade kunnat boka en taxi dit utan framförhållning, så annars hade vi kanske fått lämna biten mellan Ånhammar och Malmköping till senare.

Men nu kunde vi alltså starta med etapp 19, Ånhammar – Henaredalen 12 km, som planerat. Det var vi väldigt glada för, eftersom det var en kanonfin etapp. Så fin att jag markerade den som favorit på Sörmlandsleden-sidan. Det skadade förstås inte heller att vi hade toppenväder.

Etapp 19: Ånhammar – Henaredalen, 12 km

Det började med öppna fält, fin utsikt över sjön Dunkern och storslaget eklandskap. En del våtmark, med nyrenoverade spänger – vi läste att en av ledens längsta spänger finns här, 260 meter! Sen kom vi in i ett mer klassiskt skogsparti.

Vid Ösjön tog vi lunchpaus och åt matiga mackor, som ju funkar första dagen. Strax därefter nådde vi en höjd med fin utsikt över sjön, och sen ett vindskydd där det hade varit fint att övernatta. Men det var ju alldeles för tidigt för oss, såklart. Däremot fyllde jag på lite vatten från sjön. Kanske det gulaste jag druckit hittills, men det smakade bra och förhoppningsvis gjorde Katadyn-filtret sitt jobb. :) Strax efter vindskyddet fanns dass också, lyxigt!

En häftig sevärdhet på sträckan som följde var Bågberget, en cirka 10 meter lång brygga av sten:

Vi fick också lite myrmark och en del annorlunda ledmarkeringar (sånt tycker jag är kul). Mot slutet av etappen fanns en fin kallkälla, där vi fyllde våra flaskor.

Cirka 100 meter in på nästa etapp låg målet för dagen, vindskyddet vid Västersjön. Det var ledigt, så jag och Veroniqa valde att sova i vindskyddet, medan Josefine slog upp sitt enmannatält.

Sjön låg nedanför en lite knepig sluttning, men det var värt att ta sig ner där och ta sig ett uppfriskande dopp efter en svettig vandring. Såå skönt! Och jag hade faktiskt inte badat i juni före det, så det blev årets officiella junidopp också.

Även här fanns dass, samt picknickbord. Sicken lyxvandring!

Vid vår förra vindskyddsövernattning fick vi ju råttbesök (Veroniqas ryggsäck har en fin lagning nu), så den här gången försökte vi tänka ännu mer på hur vi placerade grejer. Vi hängde upp matpåsarna i taket och hade ryggsäckarna nära oss. Inget var söndergnagt när vi vaknade! Däremot blev det en kylig natt med 8-9 grader och vi hade nog alla gärna haft våra varmaste sovsäckar … Trots att alla möjliga förstärkningskläder åkte på blev det några lite för kalla timmar.

Men morgonen bjöd på fint väder och temperaturen steg strax till ett mer behagligt läge. Frukost kunde intas i lugn och ro innan vi gav oss av på nytt.

Etapp 20: Henaredalen – Malmköping, 6 km

Ganska snart efter starten fanns en avstickarslinga till en fornborg. Det såg inte ut att bli väldigt mycket längre att gå den, så vi testade. Det var lite knixigt dock, först med nedfallna träd som vi fick navigera runt och sen en väldigt brant uppförsbacke. Fornborgen var, som väntat, en stenhög. Men stenhögen blev lite häftigare när vi gick ner på andra sidan om den ganska stora kullen och såg samma sorts stenhög där. Det måste ha varit en rejäl borg! Man blir ju lite nyfiken på hur den kan ha sett ut. Någon slående utsikt där uppifrån hittade vi inte direkt, men det skulle visst också finnas …

Längs vägen mot Malmköping beundrade vi enorma myrstackar och identifierade växter med våra appar (jag laddade ner Seek och körde en del, kul). Vi passerade Helvetets port (!), konstaterade att Mörtsjön varken lämpade sig för bad eller vattenhämtning och gladdes åt ett smärre hav av Linnea och lite fler roliga ledmarkeringar.

Och så var ju etappen faktiskt bara 6 km, så efter inte alltför länge började vi ana civilisationen och så kom vi fram till Malmköpings camping. Lyx: vattentoalett, vattenkranar, soptunnor. Vi lagade vår vandringslunch och köpte glass till efterrätt. Sen tog vi farväl av Josefine och jag och Veroniqa knatade vidare en liten bit in på nästa etapp för att slå nattläger.

Etapp 21: Malmköping – Hagtorp, väg 53, 10,5 km

Det här är en väldigt civilisations- och vägnära etapp, men de ska ju också gås … och den var bitvis väldigt fin ändå. Vi hade ju bara vandrat 6 km, så vi ville gå en liten bit till, men det skulle ju också passa med en plats att slå läger. Efter 3 km på etapp 21 finns en källa vid Sundbysjön och vi hade läst att någon tältat där, så det var vår plan. 9 km fick helt enkelt räcka för dag 3!

Först leddes vi upp på en höjd med maffig utsikt över Hosjön och mängder av lupiner. Sen blev det en del vandrande uppe på åsar, men också korsande av bilvägar och genom hagar – såg dock inga djur.

Så kom vi fram till Sundbysjön, där jag nog hade hoppats på ett dopp, men själva sjön var gömd bakom ganska mycket sumpmark och vass. Kallkällan var fin i alla fall! Det fanns en liten avstickarstig nedåt vattnet från en rastplats med bord. Där slog vi upp tältet.

När vi höll på och göra oss i ordning för kvällen dök det upp en överraskning … plötsligt kom ett helt gäng kor knatande upp från vattensidan. Jag älskar kor, men visst har man respekt för dessa stora djur … De här KOmpisarna var i alla fall mest nyfikna, gick runt och nosade lite här och var, en slickade på mina kängor och blev rädd när den föll åt sidan (aww!), stod och blängde lite och sen gick de vidare. Vi hade gått genom så många hagar att vi inte riktigt visste om klivstättan (jag lärde mig just ett nytt ord!) intill var på väg ut eller in ur en hage … men vi var tydligen på insidan. Vi övervägde om vi borde flytta på tältet, men latheten vann och lyckligtvis klarade vi natten utan ko-attacker.

Det var också en mycket mer behaglig natt temperaturmässigt, även om det regnade en del och vi fick en blöt morgon. Men vi slapp regn när vi gick upp i alla fall.

Så var det då dags att fortsätta med etappen. Det regnade bara litegrann under dagen, men vi blev ändå redigt blöta eftersom en så stor del av etappen gick genom hög, tät vegetation som hängde in över stigarna. Mina kängor var snart vattenfyllda och jag klafsade runt som i badbaljor hela dagen …

Temat för etappens sightseeing var mord. Vid Mordgrind skedde ett mord 1874, som vi fick läsa om, och senare passerade vi även avrättningsplatsen där mördarna blev de sista som avrättades offentligt i vårt land (1876).

Etappen tog alltså slut vid en väg, så vi planerade att gå några kilometer till för att nå ett vindskydd.

Etapp 22: Hagtorp, väg 53 – Hälleforsnäs, 16,5 km

Vi knatade alltså vidare 4 km på etapp 22, med vindskyddet vid Hällaren som mål. Det var upptaget och visst kan man dela, men vi kände oss ganska osynkade med personerna som redan var där och valde att fortsätta en bit, efter att ha tagit vatten ur sjön och skrivit i gästboken (vi glömde skriva vid Västersjön, rackarns!).

Med siktet inställt mot nästa sjö, Stora Gyringen, fortsatte vi ytterligare någon kilometer till, vilket inte var så knasigt med tanke på att vi annars hade längst sträcka att gå sista dagen och nu blev det mer jämnt.

Vid Stora Gyringen visste vi att regnet när som helst skulle vara över oss, så vi slog upp tältet, fixade middag och gjorde oss i ordning ganska skyndsamt. Och mycket riktigt, när jag efter det kröp in i tältet och började bädda kom de första dropparna. Sen regnade det hela natten! Vi låg och läste en stund, men det blev snabbt lite för kallt om armarna, så jag kurade ihop mig i sovsäcken för att sova redan vid 19-tiden. Det blev ännu en behaglig natt temperaturmässigt, vilket var skönt.

Vi vaknade klockan 5 och insåg att det inte regnade. Eftersom vi lagt oss vid 19 kändes det helt okej att gå upp och försöka komma iväg innan regnet, som enligt väderleksrapporten skulle falla under hela dagen. Vi klarade det! Och satte rekord i starttid: 06:23 kom vi iväg, brukar snarare bli vid 10-tiden. Men det var väldigt skönt att komma iväg eftersom dagens väder ärligt talat gjorde att vi mest ville ta oss hem så fort som möjligt …

Ja, vad ska man säga? Blött var bara förnamnet för denna dag. Regnet kom vid 8 och fortsatte, fortsatte, fortsatte och tilltog i styrka. Men även innan dess var det blött, blött, blött från vegetationen och från kängorna som var sjöblöta från gårdagen. Det blev kallare och kallare, bara 13 grader som mest denna härliga sommardag … Vi hade tänkt luncha i vindskyddet vid etappslutet, men det blev så kallt varje gång vi stannade det allra minsta att vi bara knatade på, med ett par kortare pauser under hela dagen bara.

Etapp 22:1: Edströmsvallen – Hälleforsnäs järnvägsstation, 1,5 km

Faktiskt gick vi ju en etapp till på slutet, anslutningsetappen på 1,5 km till järnvägsstationen. Det knepiga var att när vi gick mot den missade vi tyvärr etapptavla 22-23, men det var inte många meter kvar till den … så jag tänker ändå räkna att vi gått etapp 22. Vi kommer att starta i Hälleforsnäs en annan gång och då blir det såklart etapptavleselfie vid den.

Väl framme var det ca trekvart till nästa tåg och det fanns absolut ingenting i närheten, men åtminstone en väntkur på perrongen som skyddade oss från regn och vind. Fick göra lite åkarbrasor för att inte stelna till alldeles.

Hade hoppats hinna köpa en kaffe och nåt att äta på Pressbyrån i Eskilstuna, men bytet blev kortare än planerat på grund av en försening, så det var bara att kliva på nästa tåg, hungrig och jätteblöt … gissa om det var skönt att komma hem sen!

… och ändå längtar man ut direkt igen! :)

Utrustning

Vi har fått rätt bra pejl på vad vi behöver nu, även om vi gjorde missbedömningen att sommarsovsäcken skulle räcka i juni. Med alla extra sovkläder (jag hade leggings, långärmad underdtröja, täckshorts, tjocksockar, mössa, fleecejacka, täckjacka) funkade två nätter av tre tillfredsställande, men det hade varit värt att ta med varma sovsäcken. Problemet är förstås att den tar mer plats!

Vad gäller kläder så kommer jag inte i mina vandringsbyxor jag tidigare haft, men jag gjorde ett sånt jäkla bra fynd när jag gled in på Myrorna härom veckan. Ett par jättefina Lundhags vandringsbyxor för 65 kr och jag kunde ha dem! De har varit toppen!

Till middagarna åt vi REAL Turmat och de är verkligen godare än annat vi testat, så det får vara värt det dyra priset. Synd att pastan verkar vara på väg att utgå? Finns ju inte jättemånga veganska sorter till att börja med, så jag hoppas att det inte kommer innebära ännu snålare veganskt urval. Den och thai red curry är mina favoriter!

Som alltid lurar man ju på om man borde skaffa något mer. Josefine inspirerade med sin kisstrasa och sin långa sked. Så jag funderar så smått på om jag kanske ska testa en Kula Cloth och en lång sked i stället för mina Go Bites-sporkar, som jag visserligen gillar, kanske inte vore så dumt om vi nu satsar på turmatspåsarna framöver. Och jag har redan försökt boxa bort idén att skaffa ett sånt där ultralätt enmanstält som Josefine har, det är för dyrt i förhållande till hur ofta jag skulle behöva det och jag kan faktiskt bära mitt tvåmanna (1,5 kg) även om jag solovandrar …

Nästa?

Ett uppenbart nästa Sörmlandsleden-projekt är att åka tillbaka till Hälleforsnäs och därifrån gå ca 45 km till Katrineholm. Då får vi smidig tågtrafik i båda ändarna. Vi får se när det blir av!

Under Kristi Himmelsfärdshelgen, torsdag-fredag, gav vi oss ut och vandrade med planen att gå resten av Sörmlandsledens avstickare mot Nynäshamn som vi påbörjade med en dagsetapp i september. Men nu skulle vi alltså även premiärsova tillsammans i vandringstältet.

Vi tog pendeln till Huddinge och sedan buss till Ådran, varifrån det återstod en bit vandring för att nå Ådran där etapp 6 startade. Vi skulle gå strax under en kilometer på etapp 6 för att sedan vika av mot Nynäshamn på etapp 5:3. Men det tog alltså sin lilla tid att komma dit! Jag och Veroniqa hade gått där tidigare, så jag kände i alla fall på ett ungefär till hur vi skulle gå för att komma till Paradiset, även om jag inte kom ihåg att det var en lång och brant skogspromenad förrän vi faktiskt var där. :)

Hur som helst, vid Paradiset kunde vi fylla på vatten och nyttja bajamaja innan vandringen började “på riktigt”. Det var en så otroligt fin dag! Och första biten av vandringen var väldigt fin. Vi hamnade alldeles intill ett gäng tyskar och precis som vi svängde de av mot Nynäshamn. Men sen tog de paus och vi såg dem inte igen, så det blev ingen sån där att turas om att gå om varandra så fort det andra sällskapet tar paus. :)

Vi lunchade vid Vedasjön där det var premiär för oss att testa REAL Turmat. Vi valde Thai Red Curry och den var supergod! Kul! Vid sjön såg vi även två andmammor med totalt 11 ungar, en sångsvan och en ryttare med häst.

Vandringen var fin ett tag till, men mot slutet fanns lite för många fallna träd för att det skulle vara riktigt kul. Det hjälpte inte att vi var trötta och stappliga med ömma fötter, knän osv. Så det var UNDERBART att komma fram till vindskyddet vid Transjön! Vi var inte ensamma där, men det andra sällskapet höll sig på en bergknall en liten bit bort och vi fick förfoga enskilt över vindskyddet. Verkligen lyxigt att få sitta i vindskyddet och laga mat och sen sova i tältet.

Jag badade ganska omgående när vi kom fram, trots ganska dyig botten full av grenar och stenar, men jösses så skönt det var. När jag klev upp var håren på benen alldeles täckta av dy, så jag satte mig för att skölja benen, varpå grodynglen genast flockades och började nafsa bort smutsen. :) Men det tog lite för lång tid, så jag tvättade av mig själv till slut, haha.

Middagen blev chiligryta och den var också god, men kanske något starkare än vandringsmat ska vara om jag får önska fritt. Men det är inte synd om mig om jag blir tvungen att äta den igen.

Vi fick en underbar solig kväll och kunde hämta gott vatten i sjön. Vi premiäranvände mitt vattenfilter också – jag och Veroniqa har hittills bara använt hennes. Väldigt bra att ha ett, för vi behövde mycket vatten och det hade inte känts bra att dricka sjövattnet direkt och alldeles för omständligt att koka det.

Vi fick bra plats i tältet och det blev en ganska varm natt, lite för varm för Jonas nya enorma sovsäck. :) Jag var också i varmaste laget, men inte så att det blev jobbigt. Vi hade ju köpt ny sovsäck och ett vikbart cellplastunderlägg, som Jonas sov på tillsammans med ett av mina enklare uppblåsbara liggunderlag. Det vikbara underlägget var trevligt att ha att sitta på ibland också, så det var ett bra köp med flera användningsområden precis som tanken var.

Vi fick även en skön morgon utan regn, även om vädret var lite gråare hela dag 2. Frukosten blev varmt “frukostglopp” (hällde varmvatten över havregryn, chiafrön, torkade blåbär m.m.) och te.

Ganska snart kom regnstänken, men sista vandringsdagen stör inte regn så mycket. Värre var mängden fallna träd i skogen. Vi hade kunnat gå en alternativ tillfällig omledning av den värsta sträckan, men vi underskattade visst hur jobbigt det skulle vara med de nedfallna träden. Alltså, några stycken klarar man ju galant, men när man aldrig ens får komma in i en lunk utan det är knepig klättring/krypning hela tiden …

När vi närmade oss Segersäng, där pendeltågsstation finns, ökade regnet och blåsten. Vi skulle egentligen ha tagit paus för en stund sedan, men hade inte hittat något ställe där det gick att sitta. Jag hade ont i knäna och fötterna … summa summarum, vi valde att bryta i Segersäng och spara den sista snutten till en annan dag.

Första dagen gick vi enligt min klocka 15,8 km på 7:07:10 inklusive alla pauser. Då startade jag alltså klockan i Paradiset, så egentligen gick vi kanske en km till,.

Andra dagen blev det 7,32 km på 4:12:30.

Båda etapperna 5:3 och 5:2 var angivna till 15 km. Så vi har alltså cirka halva etapp 5:2 kvar, vilket kan bli en lagom dagstur någon gång.

Eftersom den drunknade lite i bildblaffan ovan, kollaaaaa vad fint det var vid Transjön på kvällen:

Förra helgen var jag, Veroniqa och Josefine ute på vandring. Det var första gången jag och Veroniqa drog med oss Josefine på vårt Sörmlandsledenprojekt, men förhoppningsvis inte sista. Så trevligt att hon inte hade något emot att hoppa på några för henne väldigt slumpmässiga etapper. :) Logistikmässigt var det också väldigt praktiskt eftersom hon körde oss till Skottvång.

Kort sammanfattat så gick vi etapp 16 och 17 från Skottvång till Finnsjön första dagen. Det blev 17 km totalt (11 + 6 km). Andra dagen gick vi Finnsjön till Ånhammar, 11 km. Vi sov i vindskyddet vid Finnsjön.

Första dagen var så oerhört fin! Skönt vandringsväder, vindstilla med spegelblanka vattenytor, helt regnfritt. En sån lyx!

Vi åt lunchmackor vid Bredsjön. En stund senare tog vi en kortare paus vid en sjö med ett ovanligare namn: Älskaren.

Josefine fick lära sig hur viktigt det är att ta selfies vid etapptavlorna och ställde snällt upp. :)

Nästa favoritplats blev Trullsjön, där vattnet låg såå spegelblankt och fint.

Jag fotade mest som vanligt. :) Veroniqa fotade mig när jag fotade svamp:

Mot slutet av vandringen började det bli mörkt och det var väldigt skönt att nå Finnsjön och finna vindskyddet ledigt. Ett fint vindskydd med picknickbord bredvid, mycket bra lägerplats. Dessutom fanns jättefina dass ett par hundra meter bort (som jag inte testade förrän morgonen efter).

Jag premiäranvände min nya Nalgene-vattenflaska som tål kokande vatten och det var väldigt lyxigt att fylla den med varmvatten och gosa med den i sovsäcken! Är mycket nöjd med köpet och med att den faktiskt fick plats i flaskfickorna trots att den är väldigt … kort och tjock. Kan vara svårare med en riktigt fullpackad rygga förstås.

På kvällen såg Veroniqa en råtta i vindskyddet och vi hörde diverse krafsande och gnagande ljud under natten. På morgonen upptäckte vi att Veroniqas ryggsäck, som hon hängt upp på en krok, hade hål i ytterfacket och i handspritsflaskan som låg i den! Mitt sittunderlag hade den också smakat på, men det var mindre allvarligt. Det hade kunnat bli riktigt jobbigt med en så söndergnagd ryggsäck att det inte gått att packa den dag 2, men lyckligtvis var det i alla fall inte så illa.

Trots att vi fått en timme extra pga vintertidsomställningen kom vi iväg strax efter 10 och insåg att vi behövde revidera planen för hämtning något. Från början sa vi att Jonas skulle hämta oss vid 14, men sen kom det att bli 15:30. Vi var framme 15:25, men Jonas var lite sen pga broöppning i Södertälje.

Vi visste att vi hade en del regn att vänta dag 2, men vi fick i alla fall packa ihop och komma iväg innan det började och länge var det bara lätt duggregn. Mot slutet regnade det desto mer, men då var vi ju nästan färdiga. Till skillnad från dagen innan var det ganska blåsigt också, så det kändes klart kallare. Dessutom bjöd etapperna på en del kalhyggen och långa sträckor totalt uppbökade av vildsvin, så visst kan man väl säga att första dagen var bättre … men dag 2 var också bra. Vi åt lunch i vindskyddet vid Härbergssjön och sen älgade vi på rätt bra. Men vi hann ändå med att njuta av fina utsikter, fota fina grejer och plocka lite svamp.

Jonas hämtade upp oss och körde till Josefines bil vid Skottvång och sen hem.

Två fina dagar som gav mersmak! Men etapperna är ju lite mer svårnådda nu, så det känns inte lika lätt att bara ge sig iväg på en dagsetapp eller så. Tvådagars känns som minimum nu när det är en bit att ta sig till start och slut. Får se när nästa gång blir!

Det är nu två år sedan Jonas och jag gick klart Ostkustleden och nu har vi ett nytt litet vandringsprojekt! Sörmlandsledens lilla avstickare till Nynäshamn! Vi började igår med etapp 5:1 från Kvarnängens IP (Nynäshamn) till Vansta (Ösmo). En lagom mjukstart med 9,5 km. De kommande två etapperna är på 15 km vardera + att man måste gå 1 km av etapp 6 som avstickaren ansluter till. Så det kanske vi kan klara av?! Första biten gick i alla fall galant!

Vi var inte jättesnabba iväg, men så lyxade vi ju till det och tog bilen också. Parkerade vid Kvarnängens IP, knatade till Vansta och tog bussen tillbaka till Kvarnängen och körde hem (via en biltvätt i Handen).

Började gå strax efter 12 och var framme 2 timmar och 45 minuter senare. Det blev bara en fikapaus på en kvart. Vi hade jättetur och kom fram tio minuter innan bussen skulle gå.

Jag var lite rädd att etappen skulle kännas tråkig och för civilisationsnära, men den var fin! Visst märkte vi av lite civilisation, men Sörmlandsleden brukar ju ändå vara rätt bra på att leda in en i fin skog, trots att man kanske hör trafik och sånt. Vi var nöjda! Och vädret var helt perfekt!

Får se när vi fortsätter. :)

Så blev det dags för mitt och Veroniqas lilla genrep inför fjällvandring i sommar! Den här gången fick vi skjuts av Jonas både i starten och slutet, vilket möjliggjorde att komma åt några etapper där det är skralt med kollektivtrafik. Vi har ju gått halva etapp 13 tidigare, fram till ett stigkors där leden möter anslutningslederna från Gnesta och Nykvarn. Vi har gått Gnesta-biten tidigare och hade såklart kunnat gå Nykvarnbiten nu, men den är 17 km lång och vi ville hellre jobba på huvudleden. Det gick inte att köra precis fram till ledkorset, men vi hittade en plats på anslutningsetappen där det var ca 2,5 km kvar till ledkorset och dit det gick att ta sig med bil, så Jonas släppte av oss där. Såå lyxigt!

Vi har aldrig vandrat i särskilt hög hastighet och vi har nog snarare blivit långsammare än tidigare, pga olika saker. Så vi kände att 15 km per dag var lagom och prickade in det hyfsat exakt. Enligt min jogg.se blev totalerna 14,5 km dag 1 och 15,4 dag 2, så alltså totalt 29,9 km.

Dag 1
Etapp 13:1 Nykvarn-Etapp 13, sista snutten (etappen är totalt 17 km)
Etapp 13 Yngsviken-Djupvikshalvan, sista halvan (etappen är totalt 15 km)
Etapp 14 Djupviksängen-Fredriksberg fram till sjön Glådran (etappen är totalt 6,5 km)

Dag 2
Etapp 14 Djupviksängen-Fredriksberg från Glådran till slutet
Etapp 15 Fredriksberg-Skottvångs gruva (etappen är totalt 10,5 km)

Första dagen gick vi ca 11-19, andra dagen 9-17:15, dvs 8 respektive 8 timmar och en kvart, inklusive många pauser förstås och utan stress.

Vad ska man säga? Det var så fina etapper! Mysig skog, vitsippor, porlande bäckar, glittrande sjöar, hänförande utsikter, superfina kallkällor, dass här och var. Dag 1 var visserligen grå med luft som kändes höstig och regn till kvällen, men dag 2 bjöd på blå himmel och strålande sol.

När vi hade uppmärksammat både vargbajs och tjäderbajs kändes det lite som en bajssafari. :) Vi såg troligtvis en tjäder också, men det gick fort när den flydde från oss. Vi varken såg eller hörde varg, men man ska kunna höra den yla om nätterna i området. Jag blev glad över att vi såg spillkråka, som jag väldigt gärna vill fota … men jag fick såklart nöja mig med en megasuddig mobilbild. De var väldigt roliga, för de var två stycken som flög runt mellan trädstammarna och såg ut att leka tittut. Vi såg också storlom, myror, citronfjäril, skogssniglar, en enorm mask … och vi hörde göken väldigt många gånger!

Den här gången testade vi 3 skopor Huel per portion. Det blev bra mängdmässigt, fast lite fullt i kåsorna. Vi kom fram till att vi ändå ska köra på det, men att det kan räcka med 2,5 dl vatten per portion i stället för angivna 315 ml. Det behöver inte bli riktigt så soppigt och det får inte plats i kåsorna då … Och Huel behöver verkligen salt, så det får vi inte glömma. Får se om vi ska köpa en massa mer Huel eller blanda in annan mat också. Nu åt vi ju två måltider Huel och en måltid snackpot (pasta och tomatsås) med extra torrsojafärs. Vi hade också kakor, flapjacks, trailmix, sesamkakor, godis och fröknäcke.

När vi slog läger vid Glådran (vi blev granne med ett tältande par) duggregnade det, men det var inga problem att slå upp tältet och laga mat. Vi satt och blickade ut över sjön vid niotiden och lyssnade på fågelkvitter och göken som hoade i skymningen! Så fint!

Bilder från dag 2:

Bilderna är i vanlig ordning en blandning av mina och Veroniqas.

Helgen 21-22 oktober täppte jag och Veroniqa till luckan vi lämnade på Sörmlandsleden i somras! Så nu har vi gått de första 12,5 av huvudetapperna. Den här gången blev det:

• Etapp 12:1, Mölnbo – Etapp 12, 5 km (eller 4, olika info på olika ställen). Repris på denna, fast nu åt andra hållet. I somras avslutade vi med den här etappen när vi kom från Gnesta.
• Etapp 12, den sista lilla snutten mot Vattgruvan som vi lämnade sist när vi vek av mot Mölnbo, kanske 2 km.
• Etapp 11, Vattgruvan – Järna, 9 km. En hel etapp, wow! :)
• Etapp 10, Järna – Tvetaberg, 12 km. En hel etapp till!

18 km dag 1, 10 km dag 2, Veroniqas klocka höll koll på oss:

Etapp 12:1 Mölnbo – Etapp 12, 5 km

Det blev en tidig lördagsmorgon för att hinna med pendeln som rullade mot Mölnbo 8:24. Det kändes bekant att komma fram till Mölnbo, där vi avslutade sist, och gå mot etappstarten vid Mölnbo IP.

Temperaturen låg på cirka 5 grader och enligt rapporterna vankades det ihållande regn efter ett tag. Men till en början var det bara blåsigt och grått, sådär grått så att det kändes som att vi gick i skymning hela dagen. När vi pausade helt kort vid Akaren kändes det så kallt att vi längtade in till trädens skydd igen.

Sist vi gick 12:1 skyndade vi mot pendeltåget och tyckte att etappen kändes längre än den borde. Det är ju lite förvirring kring den, på sajten står 4 km och på skyltarna står 5 km. Och så ligger etappstart/mål en liten bit från pendeln. Det var skönt att gå sträckan utan brådska nu!

Vi råkade ut för en del nerfallna träd och fick ibland göra intressanta akrobatiska övningar. :) Dessutom pågick älgjakt i skogen, vilket gav lite extra spänning … vi såg en del markeringar under vandringen och vid ett tillfälle hördes ett skott (på etapp 11 tror jag). Vi hörde också en del hundskall som kan ha haft med jakten att göra.

Etapp 12 (Yngsviken) – Vattgruvan (8,5) 2 km

Efter stigkorset hade vi cirka 2 km av etapp 12 att gå. Etappen är totalt 8,5 km lång och vi gick alltså ca 6,5 km av dessa i juni.

Väldigt snart nådde vi området med många vattenfyllda gamla gruvhål, som sedan fortsatte på etapp 11. Häftiga lämningar efter gammal verksamhet! Somliga hål låg öppet, andra var inhägnade.

På slutet av etappen finns ett vindskydd, som vi hade sett ut som lunchställe. Det visade sig vara ett väldigt nytt och fräscht vindskydd och en fin plats vid Stora Kobäcken. Här fick vi en skön lunchpaus i vindskyddet, men när vi satte igång igen hade vi hunnit bli väldigt frusna trots förstärkningskläderna. Lunchen blev en färdig påsrätt med ris och grönsaker, förstärkt med vår standard-“ölkorv” och Flapjacks.

När vi började gå igen dröjde det inte länge förrän det var dags för etapptavleselfie:

Etapp 11 Vattgruvan – Järna 9 km

Så var det äntligen dags för en hel huvudetapp i ett svep! Vi har ju annars pusslat ganska mycket …

Elvan är en riktigt fin etapp! Fin natur med rejäl skog och många spännande gruvhål. Vid 14-tiden började det regna och det höll i sig till tidigt morgonen därpå. Vi var ju inställda på det, men det kom lite tidigare än prognosen sagt. Men det var skönt att det var ett ganska lätt, om än ihållande, regn.

Ursprungligen var vår plan att gå etapperna i “rätt” riktning, det vill säga från Tvetaberg till Mölnbo i stället för tvärtom. Men vi ändrade oss när vi såg hur mycket regn det skulle bli. När vi gick Mölnbo-Tvetaberg passade det nämligen att tälta vid ett vindskydd, medan ursprungsplanen var att tälta vid kallkällan på etapp 11. Vi besökte den i alla fall, fyllde på vatten och konstaterade att ja, där hade det varit fint att tälta. Eftersom vi har vattenrening (Katadyn BeFree) tog vi det säkra före det osäkra och använde den, men jag tror säkert att vattnet var jättebra.

När det skymde på riktigt knatade vi in i Järna samhälle och fick en ganska blöt etapptavleselfie.

Etapp 10 Järna – Tvetaberg, 12 km

Ännu en hel etapp! Men den blev uppdelad på två dagar, för 2 km in på etappen planerade vi att slå läger. Vindskyddet vid Herrvreten hade vi sett på bild och vi visste att det skulle vara rejält nerklottrat, men vi höll tummarna för att det skulle vara i bra skick annars, eftersom vi inte var jättesugna på att slå upp tältet i regn och mörker.

För vid det här laget var det riktigt mörkt i skogen. Första biten gick längs ett elljusspår, men ganska snart ledde markeringarna oss rakt ut i svart, svart. Så det blev pannlampa sista biten, som ledde oss över en lång och rejäl spång. Visst undrade vi både en och två gånger vad vi gett oss in på, men vi samlar ju erfarenheter. :)

Vindskyddet var bra! Ja, nerklottrat, men annars inga problem! Det var så lyxigt att få sätta sig under tak, lägga av grejer i skydd från regnet, laga mat undan regnet. En bit bort fanns till och med ett dass, också det nedklottrat. Lite längre fram skulle det också finnas två kallkällor, men vi var glada att vi fyllt på till max vid källan vi besökte tidigare under dagen och därför slapp ge oss ut och leta vatten i mörkret.

Vi hörde pendeltåget och en person med hund och pannlampa passerade vid ett tillfälle … så vi var ju inte precis mitt ute i skogen.

Middagen bestod av snabbnudlar med stark smak + mitt “ostsåspulver” av bland annat cashewnötter och näringsjäst. Det var riktigt gott, även om det kanske inte heller var en otroligt instagramvänlig måltid. :)

Det var ju cirka 5 grader varmt/kallt och vi var bekväma när vi åt middag, men hann ändå bli kalla till läggdags. I början av natten var det kallt om fötter och höfter för oss båda. Jag hade med mig såna där engångsvärmepåsar, som var trevliga, men de värmer ju väldigt lokalt bara. Efter ett tag ordnade det upp sig med temperaturen och blev riktigt behagligt i sovsäckarna, som alltså användes för första gången (köpte ju nya, varmare, inför Jämtlandstriangeln som inte blev av). Däremot hade vi båda problem med stelhet och smärta i höftpartiet m.m. och vaknade och bytte ställning många gånger under natten. Vi är ju inga 20-åringar längre …

På morgonen fick vi se omgivningarna lite bättre. Regnet slutade någon gång frampå de tidiga morgontimmarna och i stället för smattrandet hördes allt mer fåglar. Det var verkligen tydligt att fåglar gillar morgontimmarna. Det var lite skumt ljus fortfarande när vi vaknade, men jag tror jag såg en rödhake framför vindskyddet och ett par koltrastar.

Vi åt varmt frukostglopp (typ overnight oats utan overnight och med varmt vatten denna gång) och drack te till frukost. Sen gav vi oss iväg och första anhalten var källan för vattenpåfyllning.

Vi märkte ganska snart att det hade börjat regna igen, om än lätt.

Början av etappen var väldigt fin. Vi tänkte ju att vi var väldigt nära Järna samhälle, men det var riktigt fin skog där ett tag och kändes inte alls så civilisationsnära.

Civilisationen gjorde sig dock påmind efter ett tag. Vi passerade villaområden och en enorm återvinningsanläggning. Vid Vaskasjöarna tog vi lunch. Där gick man en liten avstickare på en spång ut till udde och typ klättrade över ett berg för att nå den fina rastplatsen.

Sen kom ett trixigt parti med branta stigningar på blöta berg och stora berghällar.

Slutet av etappen gick längs en väg och vi kom fram med god marginal till bussen mot Södertälje. Vid det laget regnade det mer, så vi hittade en veranda med tak på Tveta friluftsgård där vi satte oss ett tag.

Ännu en vandring avklarad! Härligt! Och jag är så tacksam för möjligheten och för allt som underlättar: ledmarkeringar, vindskydd, spänger, källor, dass. Det är så fantastiskt att detta finns!

Jag är också glad att allt gick så bra. Det var ju första riktiga vandringen sedan Veroniqa skadade knät (huvudanledningen till att vi ställde in Jämtlandsresan i augusti), men det funkade! Vi tog det rätt lugnt och var ju inte supersnabba, men det behövde vi inte heller vara.

Vissa bilder i inlägget är lånade av Veroniqa, men jag håller inte reda på vem som tagit vilka. :)