Hoppa till innehåll

Månad: januari 2006

Om samhällets syn på våldtäkt

Nu har jag läst Katarina Wennstams två böcker om samhällets syn på våldtäkt och mer om dem finns på mina boksidor: Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. Man blir både fascinerad, illamående, ledsen, arg och uppgiven av dessa hemska berättelser.

Jag önskar att alla kunde fatta vad Wennstam säger: det är inte kvinnor som ska akta sig och begränsa sina liv, det är vissa män som ska sluta våldta! De många exempel Wennstam ger på skuldbeläggning av offret och glorifiering av gärningsmannen är fruktansvärt sorgliga.

Ibland är det så lätt att hata den här världen. Hur ska man kunna uppnå någon förbättring? Men man får inte ge upp…

Nåväl, mer på respektive boksida alltså. Jag ville mest säga här att rådande attityder rörande våldtäkt är såååå fel både mot kvinnor och män!

5 kommentarer

Clumsy

En bok om ett förhållande, i serieform. Korta “kapitel” om en till flera sidor. Ganska mysigt och jordnära, Jeffrey Brown drar sig inte för att vara självutlämnande. Tecknarstilen är enkel, knappast vrålsnygg, men kanske fulsnygg. Blir ganska förvirrad av den något slumpmässiga ordningen i vilken saker berättas…

Hur som helst läsvärt!

BokinfoTitel: Clumsy
Författare: Brown, Jeffrey
Lämna en kommentar

Då Uppsala, nu verklighet

Nu är jag åter tillbaka i den bistra verkligheten efter Uppsala-helgen. Idag har jag knappt någon röst kvar, efter att ha ägnat den senare delen av helgen åt att hosta bort den, så idag har jag sjukanmält mig från jobbet. Lite synd, men å andra sidan hittade jag 350 kr på gatan i Uppsala, vilket gör att det jämnar ut sig. Hoppas jag är fit for fight imorrn bara…

Till Uppsala åkte jag alltså i torsdags, efter att SJ varit ytterst elaka. Jag försökte köpa biljett via internet hemifrån, men det fungerade inte. När jag kom till stationen funkade det inte att köpa i automaterna heller – de var JÄTTESEGA och när man väl tagit sig igenom hela processen funkade det inte i alla fall. Efter lång tid vid automat småjoggade jag till tåget och frågade någon med uniform om det gick att köpa biljett på tåget till hyfsat pris. Så var inte fallet. 1100 i stället för 316 kr. Då blev jag inte glad! Fick vänta en timme på nästa tåg och köpa biljett i en biljettkassa där jag till råga på allt fick punga ut med en extra avgift på 20 kronor för äran att tvingas bli betjänad av en person. Dumma, dumma SJ!

Inledde min något försenade Uppsalavistelse med att träffa Ingela och bo en natt hos henne och Magnus. Alltid kul att träffa Ingela, min gamla mellanstadiebästis! På torsdagkvällen åt vi middag hemma hos dem, på fredagen gick Ingela och jag ut och åt lunch och fikade på Norrlands nation.

Sen var det dags att leka med Veronica och Ellinor! På fredagskvällen åt vi jättegod mat (receptet kommer när jag överraskat Jonas med rätten) och tittade på den gamla BBC-serien Häxan och lejonet. Väldigt kul att se den igen, måste se den nya! Apropå allt snack om religiösa allegorier kan jag bara säga: JA, det var tusan extremt tydligt i serien i alla fall!

På lördagen gick vi på stan en sväng och åt lunch och fikade på Orvars krog på Norrlands. När vi satt där stängde cafét och puben öppnade, så vi inledde kvällens festande där med en första öl. Tyvärr visade det sig vara någon sorts fotbollskväll, vilket resulterade i att lokalen fylldes av en massa grabbar som satt och stirrade i motsatt riktning mot hur jag hade huvudet… kändes lite märkligt, men vi hade det ganska mysigt. Fortsatte hem, åt ännu mera god mat och drack litegrann. Tänkte gå ut på V-dala, men kom inte in så vi gick till Kalmars nation en sväng i stället.

Nu ska jag snart få mat av min Jonas… känns onekligen väldigt skönt att inte behöva släpa sig iväg till jobbet nu. Är ganska seg och hostig.

1 kommentar

Kvotering

Wow, Lars Einar Engström själv har kommenterat mitt inlägg om hans bok En sexists bekännelser. Jag ska skriva något mer om kvotering, men inte just nu för jag måste iväg till tåget. Vill googla runt lite på vad andra skriver i ämnet och så.

Tills vidare, vad tycker du själv? Synpunkter uppskattas!

Läs gärna mer om vad Engström förespråkar, t.ex. på Aftonbladet.

(Jag ogillar starkt att be om kommentarer eftersom det känns så fånigt sen när man ändå inte får några… men okej, nu är jag djärv!)

3 kommentarer

Junggrens, jobb och fritid

Jag lyckades intala mig själv att jag mådde rätt okej igår. Det var kul att träffa Karin på riktigt, vi har bara mailat tidigare. Hon var lättpratad och trevlig, men cafét blev inte någon ny favorit. Vi var alltså på Junggrens Café på Avenyn. Det öppnades 1895 (!) och sticker mest ut på grund av målningarna på väggarna – där finns bland annat äldre tiders kändisgäster avbildade (se exempel). Utbudet är helt ok, men lokalen är väldigt liten och de runda små borden står jättekonstigt i rader. Inte så mysigt just därför. Hur som helst går jag förbi stället varje gång jag går till skolan och har varit nyfiken på det ett tag, så det var kul att testa.

Nu har jag alltså jobbat två kvällar till, tisdag och onsdag. När vi kom dit i tisdags fick vi rentav skäll för att det gått så dåligt på måndagen (då jag inte ens var där). Bottenrekord någonsin. Oacceptabelt. Jag kände mig inte ett dugg peppad att sätta igång… sålde bara ett paket. Igår sålde jag två. De vill helst att man ska sälja fyra, men det verkar inte som att genomsnittet kommer upp i det.

Nu ska jag alldeles strax susa iväg till Uppsala. Gör mitt bästa för att intala mig att mina sjukdomssymptom är inbillade… usch, det är inte bra det här. Att festa på lördag, vilket är planen, är nog ungefär det sämsta jag kan göra just nu. Vi får se vad som händer… idag ska jag i alla fall träffa Ingela!

Lämna en kommentar

Nej, nej, nej..!

NEEEJ! Jag får inte bli sjuk, inte NU! Snälla, säg att det är inbillning!

Första ledtråden fick jag igår när jag kom hem från jobbet och böjde mig ner för att knyta upp skorna. Då kände jag ett konstigt tryck i huvudet. Och visst, det gick att återskapa genom att böja sig ner. Märkligt.

Idag ringde klockan vid 9 men jag var trött… vid 10 gick jag faktiskt upp, gick på toa och satte mig vid datorn. Men jag orkade verkligen inte. Så jag sov i ett par timmar till. Nu är jag uppe med känslan av infektion rasande i kroppen…

Det passar så dåligt! Jag skulle ju gå på stan idag, träffa Maria och Catta litegrann och sen fika med Karin innan jobbet.

Imorgon ska jag till Uppsala och träffa Ingela, Veronica och Ellinor. Festa, bland annat.

Jag blev sjuk och ställde in min och Veronicas träff när hon kom till Göteborg i höstas. Tänk om jag måste göra det IGEN? Vi som planerade den här helgen för flera månader sedan, för att vara säkra att lyckas hålla samma helg fri.

Det här går ju inte. Nu bestämmer jag att jag är frisk. Kanske behöver jag bara lite mat? Nu ska jag äta och sen åka in till stan för att träffa Karin. Sen jobba. Det här kommer att gå kanon. Det MÅSTE det!

2 kommentarer

Tentafri ett tag…

Så. Nu har jag skrivit Analys B för alldeles-för-mångte gången. Jag svarade på fyra uppgifter, men det kändes som att jag mest chansade och hittade på. Inga större förhoppningar, alltså… Svaren kommer ut på webben om drygt en timme, men då är nog jag och Jonas på promenad mot stan. Får kolla ikväll, men jag är ganska inställd på att få åka hit igen i påsk…

Är lite arg på mig själv för att jag inte gjorde volymberäkningen. Så här i efterhand känns det som att den kanske var görbar.

Kom alltså hit i lördags efter att ha skrivit japanskatentan. Den gick nog bra, inte alla rätt men säkert tillräckligt. Tentaupplägget är onekligen ganska simpelt: entimmestentor och mest fylla i luckor. Bara tre meningar att konstruera helt själv… Känns verkligen som att vi borde kunna mycket mer än vad tentan testar oss på. Fast så brukar väl tentor funka, när det inte är matte…

Vi pluggade litegrann på lördagskvällen och desto mer igår. Var i skolan till sent, beställde pizza till middag. Mysigt att plugga med sötisen! Även om det såklart vore skönt att bli av med det här pluggandet nu.

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit Analys B och jag vet heller inte om jag vill veta. Otäckt…

Det är KALLT!

Lämna en kommentar

Hårigt

Man ska tydligen lägga 600 kr i månaden på sitt hår, utöver kostnaden för att gå till salong, för att hålla det “hyfsat välvårdat”. Det skriver Karolina Lassbo i ett inlägg som länkades från Språkmakargatan, som jag läser.

Wow…

Jag brukar försöka klippa mig varannan månad för 200 kr gången. Men det räknades ju inte… så… tja, schampo? Säg att jag använder en flaska i månaden och inte tar det allra billigaste.

30 kr.

Med lite välvilja kan jag säga att jag även äter (fast inte just nu, men kanske när vi köpt nya…) Vitamineral mycket för hårets skull. Jag började i alla fall när jag tyckte att jag tappade för mycket hårstrån. I runda, frikostiga slängar blir det max en månadskostnad på 40 kr till.

Tja… jag köpte en hårborste för ett par år sen…?

Nej, jag kommer inte upp i mycket mer än 70 kr.

Det är väl därför jag alltid tycker att mitt hår är risigt.

2 kommentarer

Att vara telefonförsäljare

Jag blev visst nödgad att skriva ett inlägg till idag, se kommentarerna här… ska kontakta webbhotellet och se vad de har att säga om felet!

Kan ju passa på att orda lite mer om mitt jobb. Det slår mig att man, trots att det knappast är ett glamourjobb, kommer undan ganska lindrigt. Det är knappast ett särskilt kravfyllt jobb, när man har timlön – jag skulle inte göra det för provisionslön. Det känns inte som att jag kan göra bort mig nämnvärt eller begå några besvärliga misstag (hoppas att jag inte får äta upp att jag sagt så). Visst, jag kan göra bort mig inför en människa någonstans i Sverige, men när ett samtal är över är det ju över.

Att jobba fyra timmar är heller inte särskilt mycket. Det blev segt ibland med hela dagar som telefonintervjuare. Förvisso tvivlar jag inte på att fyra timmar kommer att kännas segt ibland framöver, men det är ändå bara fyra timmar.

Jag tror att alla andra jobb jag föreställde mig skulle kräva mer. Frågan är bara om det är en bra eller dålig sak… eftersom jag nu har det här jobbet är det nog bäst att jag ser det som en bra sak. :) Jag får vara lat och slippa ansvar. Och jag kan ju alltid hitta ett mer utmanande sommarjobb sen…

Nu säger jag förstås inte att jag tänker sitta där och inte göra någonting, jag kommer såklart ha säljrekord i tankarna och allt det där, jag menar bara att det inte är särskilt betungande egentligen att sitta där och ringa och störa folk.

Förresten låter det ju åtminstone ganska snyggt när man kan rubricera det som Innesäljare, telemarketing.

2 kommentarer

En sexists bekännelser

Det viktiga med den här boken är att den är skriven av en medelålders man med bakgrund som chef och headhunter. Nu erkänner han att han är sexist, alltid har varit och fortfarande är, men nu med en medvetenhet och en vilja att göra något åt saken. Han har ignorerat kvinnors åsikter och undvikit att rekrytera dem för att de “kanske får barn”. Han har fällt fördomsfulla kommentarer om män som “hjälper till” hemma. Listan kan göras lång, det är mycket skit han berättar om.

Jag håller med Engström om mycket, men inte om allt. Boken handlar såklart mest om kvinnor ute i det professionella arbetslivet, vilket jag såklart inte provat på ännu. Givetvis känner jag mer igen mig i de kapitel som berör kraven (uttalade och outtalade) på dagens unga kvinnor. Han skriver att han “tror att unga kvinnor idag är mer stressade och pressade än någonsin tidigare /…/ Unga kvinnor ska vara snygga, vältränade, smala och – framförallt – klä av sig. /…/ Jag anser att problemen accelererar samt att pornofieringen och hetsjakten på flickor och kvinnor har tilltagit de senaste åren. Det finns till synes ingen tydlig motkraft.” Så skönt att få höra något sånt från en man, för en gångs skull. Annars känns det ofta som att män är ganska positivt inställda till fenomenet – de får ju se lättklädda kvinnor överallt. Engström förklarar vidare varför nakenheten är ett medel för förtryck: “En avklädd människa är alltid sårbar och det är ett sätt att göra kvinnan ofarlig, att se henne som en produkt, en sak att använda sig av vid behov. Män känner sig tryggare då och kan slappna av lättare, död åt feministerna, kvinna tige i församlingen. Det senaste i Sverige är att kvinnliga idrottskvinnor [sic!] ska vika ut sig i tidningarna Slitz och Café” (vilket alltså förringar deras insatser och gör dem till ofarliga objekt). Vidare säger han att han “vet flera män som tycker att det är obehagligt med avklädda killar i annonser.” Fin värld vi lever i, eller hur?

Däremot känner jag inte igen mig ett dugg när Engström säger att säkert 100% av alla kvinnor sköter hushållsarbetet hemma. Så upplever jag verkligen inte att det är i mina kretsar – studerande i åldern 20-30. Jag och Jonas delar på det så jämnt det går eftersom ingen vill göra det men det måste göras. Visst, jag har tidigare klagat på våra olika toleransnivåer gällande växande diskberg och skräp som lämnas framme, men det är bara en liten del av det hela och dessutom skärpte han sig en hel del när det slutligen gick fram hur irriterad jag faktiskt var. Och om jag nu kanske fixar lite mer i köket så gör han andra saker, han vattnar och planterar om blommorna och han putsar våra skor. Vi initierar städning båda två, det är inte så att jag tar kommandot och han motvilligt “hjälper till”. Hur tusan kan man säga att en man “hjälper till” hemma? Det är ett så fruktansvärt irriterande uttryck. Vadå “hjälpa till”, det är väl lika mycket hans ansvar? Om BARNEN kan man möjligtvis säga det, men för vuxna människor kan jag inte se det så.

Engström säger vidare att den unga generationens något bättre könsbild ofta kuvas när de kommer ut på arbetsplatsen. Män förväntas vara machomän och hånas när de ska handla mat efter jobbet. Vi får väl se hur det blir med den saken…

Engströms slutsats är vad jag ogillar mest. Han förespråkar kvotering för att få in fler kvinnor i chefspositioner. Jag tycker att det är att attackera symptomen i stället för problemet; problemet är väl inte att det finns för få kvinnor där utan att de som vill dit motarbetas, rätta mig om jag har fel! Jag förstår inte hur han kan förespråka kvotering i samma bok som han konstaterar att “ärvd makt följs ofta av förakt. Det man inte gjort sig förtjänt av ska man egentligen inte ha.” Här känns det lite som att han säger att en stackars man som ärver sin maktposition kan folk se ned på och det är ju väldigt tråkigt, men en kvinna kan vi kvotera in för hon kommer ju ändå att bli sedd ner på.

Men jag behöver inte gilla allt Engström skriver för att tycka att boken är viktig. Just att det är en man, ett riktigt sexistiskt svin om ni ursäktar, som erkänner sina fel och uttrycker önskan om förändring gör att boken får tyngd. Men det är ju såklart inte JAG som borde läsa den egentligen, utan andra män som inte hunnit få Engströms insikter. Fast för all del, kvinnor har nytta av den också. Engström belyser ansvaret som kvinnor har eftersom de oftast står för merparten av uppfostran – förhoppningsvis “hjälper pappor till” numera, men dagisfröknar är väl fortfarande vanligare än dagisfarbröder? Kvinnor har absolut del i att stöpa barnen i givna formar beroende på kön och det är verkligen värt att uppmärksammas.

Det är en tunn och lättläst bok, så det finns inga ursäkter för att inte läsa den! :)

BokinfoTitel: En sexists bekännelser
Författare: Engström, Lars Einar
5 kommentarer