Hoppa till innehåll

Kategori: Vardagsliv

Sträckbänken

Gaaaah… arrghh…. gnnn!! Jag sitter här i gränslandet mellan dårskap och det vanliga livet… Tittade på en jättebra lägenhet i Hägersten idag och väntar besked. Det är någon annan som har förtur… av okänd anledning… om de tackar nej får jag den antagligen. Men jag ska inte hoppas för mycket. SLUTA TÄNK PÅ DET NU OK??? Jag kan inte göra någonting… kan liksom inte börja tänka på små konstiga krumelurer och variabler nu när hela min framtid står på spel……… aaaaaahhh!! Jag kommer inte att få den… men ååh, jag vill VETA! Jag blir tokig! Inte blir vi utvalda på nåt på privata förmedlingen heller… hmm, det gör de säkert med flit så att jag ska bli tvungen att använda företagsservicen… :)

Varje gång telefonen ringer lyssnar jag efter det där suset i bakgrunden som alltid hörs när det är Jim från Bostad Direkt…

Lämna en kommentar

För bra för att vara sant?

Fick inte Hägerstenslägenheten, såklart. Men just som jag satt och uppdaterade lägenhetsannonserna för fullt dök det upp en 2:a på Södermalm, Mosebacke. Jag ringde och sa direkt att jag tar den. Annars försvinner den. Jag ska titta på den först imorrn… Hoppas verkligen att den är okej! Annars KAN jag ångra mig. Men det låter bra… den är förvisso liten (41 kvm), men det läget, det läget! 6000 + el. Även uppvärmningsel, tror jag, lite oroväckande, men jag får fråga hur mycket det brukar vara…

Njöt rejält när jag kollade sökdatabasen igen och den var borta… den är MIN! Jag vill se den! Om allt är i sin ordning är inflyttningsdatum 1/3… hoppas verkligen att ingen/inget lägger krokben för mig nu…

Nu fick jag just sms från quickwise, som jag anmält mig till… Nån sorts marknadsundersökningsgrej… Man får 15 spänn om man går in och svarar på frågor när man får sms… Nu var frågan “Har du själv köpt toalettpapper inom de senaste 3 månaderna?”. Klickade “nej” och så var det klart. Hah. Lättförtjänta pengar i alla fall. Antar att det var följdfrågor om man svarade ja… jag KOMMER förmodligen köpa dasspapper snart, men har faktiskt lyckats sno på sistone. :)

Lämna en kommentar

Lägenhet i Täby och Olle på tåg

Igår tittade jag på en lägenhet i Täby… den var ganska okej, men läget kändes faktiskt ganska trist. Sunkigare område än Östberga, och så den där förbenade Roslagsbanan, som givetvis var jätteförsenad när jag skulle hem. Tur att tåget mot Nyköping också var sent!!!! Diskuterade saken med Ellinor sen och vi sa att vi skulle avvakta… trots att det är livsfarligt att avvakta vad gäller såna här grejer. Chanser kan försvinna och aldrig komma tillbaka ens i annan form…….. men jag ska titta på en lägenhet i Hägersten ikväll (den jag skulle ha tittat på i fredags) så vi hoppas på den!

Fick en trevlig överraskning i morse i form av en Olle Wingren som skulle åka samma tåg som jag. Han skulle mönstra… Vi fick sällskap ända till Tekniska Högskolan, trevligt. Tihi, han frågade om jag slängt Gunnemyrs tandborste än… varpå jag skrattade… det har jag ju faktiskt inte… den ligger fortfarande i en låda… men jag brukar ju inte direkt ta fram den och lukta på den eller nåt liknande. :)

Lämna en kommentar

Hon går genom tavlan, ut ur bilden

Det är synd om Hanna. Så skulle man kunna sammanfatta hela den här boken. Historien om Hanna som mellanstadiebarn varvas med små inslag från vuxenlivet när hon sitter på någon sorts institution för att hon försökt ta livet av sig. I mellanstadiet börjar mobbningen av Hanna, som drar sig undan och lovar sig själv att aldrig lita på någon. Jag vill egentligen inte säga att boken är dålig, men ändå är det den MINST gripande jag läst på länge. Den känns ganska tradig. Dessutom är språket irriterande, det känns nästan lite krystat ibland när författaren jagar annorlunda uttryckssätt och dekorerar språket med alla möjliga konstiga medel. Delvis ganska inspirerande, men vissa uttryck får mig att stanna upp och glo skeptiskt på bokstäverna.

BokinfoTitel: Hon går genom tavlan, ut ur bilden
Författare: Nilsson, Johanna
Lämna en kommentar

Djupfryst till ingen nytta

Fredag blev verkligen en toppendag, eller nåt.

Jim på Bostad Direkt bokade två lägenhetsvisningar till mig, den senaste 20.30. Inte så kul kanske, men jag var ju mer eller mindre tvungen att acceptera. Innan han skulle gå hem på eftermiddagen ringde han igen och sa att han inte hade nått tanten som skulle visa mig en lägenhet kl 19… så jag fick hennes nummer för att själv försöka få tag i henne och se om jag kunde komma…

Gick runt på stan tills allt stängde och satte mig sedan på Burger King och åt. Fick tag på kl-19-uthyraren som sa att hon inte kunde ta emot mig. 20.30 skulle jag vara på Tegelviksgatan, Södermalm, varför jag så småningom började röra på mig… ute var det såklart SVINKALLT, helgens -20-trend hade ju redan börjat. Jag frös näst intill ihjäl. Sen när jag kom fram tog det en evighet att hitta rätt uppgång. Men är det inte helt logiskt att nr 58 ligger inne på gården på nr 40?? Särskilt som att udda nummer låg helt logiskt på andra sidan… jätteförvirrande och JÄTTEKALLT att gå runt där och leta, utan mössa, vantar, halsduk, varma kläder i största allmänhet. När jag precis hittat porten ringde mobilen… det var uthyraren som sa att hon var försenad. Strax före 9 fick jag komma in, låna toaletten och… upptäcka att det var en ETTA och inte en tvåa som det stått. “Jamen vi kallar den för tvåa eftersom det är så stort kök.” Jahapps… Fick givetvis vänta i 1,5 h på T-Centralen och kom hem vid midnatt. Till ingen nytta. Jättekul.

Lämna en kommentar

Mössa på vift nu tillbaka

Raska steg för att undslippa kylan som bet i hela kroppen så snart hon klev ut genom dörren. Ett ofrivilligt, lidande stön undslapp henne när den iskalla vinden svepte en förlamande smekning längs hennes kind…

Um, det var kallt att gå från tåget idag! Hade fått avi för att hämta ut mitt körkort, det låg på köksbordet och väntade snällt på mig. Gissa om det är frustrerande att inte kunna hämta det förrän tidigast nästa lördag… jag kommer ju inte vara hemma när posten har öppet och just på lördag är jag ju i Strängnäs… så det blir lördagen efter…

Ringde Johanna och gick sedan och hämtade min mössa och mina vantar, som blivit kvar i Östberga. Sen var det i alla fall lite trevligare att gå hem. :)

Jag hann med tidiga tåget idag… 17.36 i stället för 18.42… himla skönt… annars skulle jag inte sitta här och fippla med datorn, kan jag ju säga. Men snart är det läggdags… ganska nu egentligen, klockan är 21.22… Men vad jobbigt, farfar sa att pappa kunde köra mig imorrn, men jag har inte pratat med honom… lite jobbigt om man räknar med att få skjuts men inte får det, lixom…

Lyssnar på Wannadies… håller på och spelar in ett band till en Jeff i USA… så det är bara Wannadies i 6-cd-magasinet. Riktigt trevligt, blir ju inte så mycket koncentrerat Wannadieslyssnande annars… Hoppas de spelar på Hultsfred i sommar. Johanna berättade att Gustav mfl varit där nu… i Hultsfred… och tittat hur det ser ut under en neutral del av året. Wow. Kan tänka mig att det kändes lite… speciellt.

Dagens låt:
I love you love me / Wannadies
I say words never come when I want them to,
things never happen the way I want them to…

Lämna en kommentar

Äta glass med Kristin m.m.

Igår fick jag gå runt och döda lite tid innan jag kunde åka hem med tåget… kollade JC och H&M där det var rea, men hittade såklart inget. Hmm, hittade iofs en kjol på H&M som hade samma färg som mina kängor ungefär… det vill jag ha… men den här var jättelång och slinkig… jag vill ha en kort… misstänker att jag inte skulle kunna sy upp den snyggt.

Fick just ett elakt cgiskript att fungera! Hah!! Lite jobbigt att inte ha nån bra server att testa på bara, In Times hemsidesserver stöder ju inte sånt… så jag signar upp för alla möjliga konstiga gratisutrymmen…

Igår kom jag alltså hem vid 8 ungefär efter en kylig promenad hem… Under promenaden ringde min mobil inte mindre än tre gånger, så jag kände mig riktigt populär. :) Först var det Ellinor som fick beskedet att vi inte fått lägenheten… men så beslutade vi oss att vi ska använda oss av en annan tjänst som kostar massa pengar… men chanserna ökar, så vi får kanske en lägenhet någon gång, vilket vore trevligt. Sen ringde Kristin två gånger också… vi träffades sedan och pratade och åt glass, trevligt. Lite roligt att hennes story med hennes nya pojkvän är ganska lik min och Davids… eller i alla fall låter pojkarna rätt lika… och aldrig trodde vi väl att vi skulle falla för såna pojkar. Men ibland kan det bli mycket bättre än om man får precis det man TRODDE att man ville ha… Bättre med unga lumparpojkar som gått praktiska program och har liten tidigare erfarenhet vad gäller flickor. :) mmm! :)

Fick förresten gratisprov på Libresses nya stringbinda med posten… hmm… jag vecklade skeptiskt upp den, tittade på den en stund och slängde den i sopen… Nej tack! Fast det är ju så synd om mina pojkar för att jag inte använder string, som en herrbekant en gång sa… :) (eller han sa att det var synd om Mattias, men det gäller ju inte längre, så jag modifierade… jag antar att det är synd om David nu, fast han klagar iofs inte…)

Jag vill att det ska bli 12 april…

Lämna en kommentar

Bostad Direkt Företag :)

Har just pratat två gånger med en snubbe på Bostad Direkt som ska hitta lägenhet åt mig. En sån där riktig säljkåt en, får jag inget får de ju inga pengar och då är allt slit förjäves. :) Trevligt. Hoppas att det går bättre nu. Men man vet ju aldrig…

Jag blev väldigt distraherad nu och orkar verkligen inte krypa tillbaka i programmerarvärldens isolerade lilla skal med måsvingar {}, semikolon och konstiga variabelnamn igen… men vad ska jag göööra då, en dryg timme kvar tills jag slutar… Förmodligen ca 4 timmar tills jag är hemma… Nåja, livet är en resa, kom jag väl fram till. Det är inte målet, utan resan, som räknas… hmm.. Bara så att jag vet att jag HAR ett liv trots allt.

Måste komma ihåg att ringa Johanna ikväll och se om jag kan få min mössa som jag glömde i Östberga… hoppas vantarna är där också! Behöver mössa på lördag misstänker jag, när vi ska titta på vpl:er i skogen utanför strängnäs… och David säger ju att jag är så söt i mitt röda set med mössa/halsduk/vantar så det vore ju tråkigt att behöva ta den grå mössan. :) :) Mmm… vill ha en lägenhet NU och att han ska mucka NU så att jag får krama på honom varje dag…

Lämna en kommentar

Ingen gasspis och blå elefanter…

ÅÅåååå vad världen är grym… hon som hyrde ut trean i Hagsätra, som jag VERKLIGEN ville ha, lika mycket som jag ville ha den i Rågsved…. hon ringde just och sa att hennes värd hade valt ut en annan, nån kille med fast tjänst som tjänade 30000 i månaden… Livet är grymt. Vad fasen ska man göra??? Jag vill inte pendla eller bo på jobbet… Det är inge roligt…

Dessutom så blir mina halsmandlar bara elakare och elakare, så jag tror att jag vill ta bort dem… Började ju kunna ploppa ut små härliga vita varklumpar ur den ena för ett bra tag sen, och det blir ju inte direkt bättre. Nu har jag ploppat ut såna ur den andra också… och de verkar bara bli större och större och de liksom KÄNNS.

Och DESSUTOM får jag vara med David mycket mindre än vanligt i helgen eftersom det är anhörigas dag på P10… jag åker dit med Ritha och Lasse på lördagmorgonen och sen på kvällen när det är slut följer David med hem… och åker igen på söndagkvällen som vanligt.

Men cgi-andet går lite framåt i alla fall. :)

Fast inte så mycket i ärlighetens namn.

KAN NÅN GE MIG EN LÄGENHET SNART ELLER?!? Eller säga vad fasen man ska GÖRA??

Lämna en kommentar

Gömda

Maria Eriksson blir blixtförälskad i mannen med de svarta ögonen, förlovar sig och föder snart deras dotter Emma. Men redan från början finns tecknen där, hon ser dem men blundar för dem… han är sjukligt avundsjuk och vill kontrollera hela hennes liv. Det dröjer inte länge förrän han börjar misshandla och trakassera henne så fort han är missnöjd med minsta lilla detalj. Han själv får såklart göra som han behagar – han begår brott, har andra kvinnor, vägrar erkänna faderskapet till dottern samtidigt som han hotar att komma och ta henne. Det blir inte bättre när de separerar och Maria inleder en relation med en ny man, får en son och gifter sig. Han ser fortfarande Maria som sin ägodel. Familjen lever i ständig skräck och måste fly från Marias före detta fästman och hans blodsbröder. Det här är en riktigt ruskig historia och det värsta är att den är sann. Maria har berättat den för Liza Marklund, som skrivit ihop den till en bok. Boken är ett riktigt ruggigt exempel på hur fel man kan bedöma människor, hur annorlunda de kan vara jämfört med ens första intryck… och den skildrar det typiska händelseförloppet vid misshandel, hur man lätt blundar för det uppenbara och själv tar på sig skulden. Rekommenderas verkligen, man vill inte sluta läsa!

BokinfoTitel: Gömda
Författare: Marklund, Liza
Lämna en kommentar