Helenas dagar Inlägg

Vårt första besök på Göteborgs Filmfestival blev riktigt, riktigt lyckat. Angosto, eller La noche de los girasoles, är en jättebra film!

Filmfestivalens beskrivning lyder:
De två grottexperterna Pedro och Esteban kommer till en avfolkningshotad spansk bergsby för att undersöka en nyupptäckt grotta och dess potentiella vetenskapliga och turistmässiga kraft. Ett våldtäktsförsök sätter händelserna i rullning. I sex karaktärsdrivna och intelligent konstruerade episoder utvecklar sig sedan denna starka, välspelade och psykologiska kriminalthriller där varken tjuriga gamla spökbybor, korrumperade poliser, eller moderna stadsbor går säkra. Debuterande Jorge Sánchez-Cabezudo ger oss en film noir från Kastilien, som lyckas behandla landsbygdens avfolkning, generationsväxlingen i samhället och frågor om heder och moral, samtidigt som den är oerhört spännande.

Det är alltså en film vars handling är uppstyckad i olika delar, som fokuserar på en person i taget, och först när man har sett allihop faller allt på plats. Den här filmen är kanske det bästa exemplet på denna typ av berättande jag någonsin sett. Ofta är det ganska komplicerade och flummiga filmer som byggs upp så här, men denna är rakt på sak och lätt att förstå samtidigt som berättandet är alternativt.

Jag vill egentligen inte säga så mycket mer om handlingen än det som står i texten ovan, för jag vill inte förstöra upplevelsen. Men jag måste säga att överfallet och våldtäktsförsöket på Gabi, spelad av Judith Diakhate är något av det mest otäcka jag sett på film. Både själva attacken och efteråt. Skräcken och paniken riktigt lyser ur hennes ögon, hon skakar i hela kroppen och jag tror inte att någon kan se detta oberörd. Det är alldeles för vanligt på film att attackerade kvinnor på något vis fortfarande i första hand är sexiga – ni vet, de skriker kvinnligt/våpigt/hjälplöst medan otäckingen drar av dem kläderna och blottar brösten, sminket sitter fortfarande perfekt och hälften av stönen kunde lika gärna vara orgasmiska. Så är det inte här. Diakhate levererar en otroligt stark scen som jag sent lär glömma. Jag kommer att hålla utkik efter henne i fler roller.

Dessutom lär jag hålla utkik efter fler filmer av regissören Jorge Sánchez-Cabezudo. Där finns såklart risken att bli besviken, men uppenbarligen har mannen känsla för att berätta en bra historia.

Miljön i filmen vill jag också nämna. Det ger en alldeles särskild stämning att den utspelar sig i små hålor, på landet och i en övergiven by där endast två envisa gubbar håller sig kvar. Det är en vacker film med en otäck berättelse, där människorna lever i en moralisk gråzon.

Jag tycker att den är väl värd en femma i betyg!