Helenas dagar

Flickan och skulden

Publicerat den 24 januari 2006

Den första av Wennstams två böcker om samhällets syn på våldtäkt.

Kan en hora våldtas? Givetvis, men otroligt nog är det inte självklart för alla. Rannsaka dig själv och fundera över din egen inställning till våldtäkt: finns det fall då tjejen faktiskt litegrann får skylla sig själv? Får man gå genom mörka parker ensam på natten, får man klä sig utmanande och flirta med okända män, får man plocka med sig nya bekantskaper från krogen, får man sätta sig i en bil med flera okända män? Boken ger många exempel på fall där människor stämplar våldtagna kvinnor som horor, eller åtminstone alldeles för lösaktiga för sitt eget bästa. I rätten är det offret som förhörs om sina sexuella erfarenheter och om vilka kläder hon hade på sig. Skulden förskjuts på ett oroväckande sätt från gärningsmannen till offret. För gärningsmannens dåd är det förbluffande lätt att hitta förmildrande omständigheter – var han full eller kåt tycks han fråntas allt ansvar för sin gärning. Dessutom är många av dem ju “så fina killar”, så det är klart att det inte kan ha varit “en riktig våldtäkt”!

Sexualbrottslagen har ändrats sedan Wennstam skrev den här boken, men när hon gjorde det var det inte våldtäkt att ha sex med någon som befann sig i ett hjälplöst tillstånd, t.ex. genom att vara väldigt onykter. Det klassades som det lindrigare brottet sexuellt utnyttjande. Wennstam ger upprörande exempel där förövare gått fria eftersom brott inte kunnat styrkas, då flickan varken var redlös nog för att brottet skulle rubriceras som sexuellt utnyttjande men inte heller gjort motstånd nog för att det skulle vara fråga om våldtäkt i lagens mening. Hur tusan kan det bli så?

Wennstam bjuder på upprörande läsning och en rad otäcka exempel från våldtäktsfall. En smula vinklat blir det såklart, men vem kan förhålla sig neutral till ett sånt här ämne? Wennstam gör i alla fall ett bra jobb med att vara saklig och citera källor. Kanske saknar jag något bemötande av argument från “den andra sidan”. Är det inte så att det är svårt med våldtäktsfall just för att det faktiskt är normalt beteende för kvinnor och män att ha sex med varandra och man inte kan utgå från att det är våldtäkt bara för att ena parten säger det? Å andra sidan kan man hävda att det är normalt att ge saker till varandra också, vilket någon skulle kunna försöka få att framstå som stöld. Wennstam skriver faktiskt mycket om hur det blir när ord står mot ord och hon intervjuar en advokat som säger att de ytterst få fall där offret ljuger aldrig håller för rätten. En annan grej är det här med offrets berusning – visst är det väl ganska naturligt att offrets berusningsgrad och hur mycket hon minns påverkar hur pass mycket vikt man kan lägga vid hennes vittnesmål? Men det ska givetvis inte vara en förmildrande omständighet att offret inte förmår göra motstånd.

En riktig våldtäktsman fokuserar mer på gärningsmannen och är mycket intressant läsning.

BokinfoTitel: Flickan och skulden
Författare: Wennstam, Katarina

1 kommentar

Om samhällets syn på våldtäkt

Publicerat den 24 januari 2006

Nu har jag läst Katarina Wennstams två böcker om samhällets syn på våldtäkt och mer om dem finns på mina boksidor: Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. Man blir både fascinerad, illamående, ledsen, arg och uppgiven av dessa hemska berättelser.

Jag önskar att alla kunde fatta vad Wennstam säger: det är inte kvinnor som ska akta sig och begränsa sina liv, det är vissa män som ska sluta våldta! De många exempel Wennstam ger på skuldbeläggning av offret och glorifiering av gärningsmannen är fruktansvärt sorgliga.

Ibland är det så lätt att hata den här världen. Hur ska man kunna uppnå någon förbättring? Men man får inte ge upp…

Nåväl, mer på respektive boksida alltså. Jag ville mest säga här att rådande attityder rörande våldtäkt är såååå fel både mot kvinnor och män!

5 kommentarer

Clumsy

Publicerat den 23 januari 2006

En bok om ett förhållande, i serieform. Korta “kapitel” om en till flera sidor. Ganska mysigt och jordnära, Jeffrey Brown drar sig inte för att vara självutlämnande. Tecknarstilen är enkel, knappast vrålsnygg, men kanske fulsnygg. Blir ganska förvirrad av den något slumpmässiga ordningen i vilken saker berättas…

Hur som helst läsvärt!

BokinfoTitel: Clumsy
Författare: Brown, Jeffrey

Lämna en kommentar

Då Uppsala, nu verklighet

Publicerat den 23 januari 2006

Nu är jag åter tillbaka i den bistra verkligheten efter Uppsala-helgen. Idag har jag knappt någon röst kvar, efter att ha ägnat den senare delen av helgen åt att hosta bort den, så idag har jag sjukanmält mig från jobbet. Lite synd, men å andra sidan hittade jag 350 kr på gatan i Uppsala, vilket gör att det jämnar ut sig. Hoppas jag är fit for fight imorrn bara…

Till Uppsala åkte jag alltså i torsdags, efter att SJ varit ytterst elaka. Jag försökte köpa biljett via internet hemifrån, men det fungerade inte. När jag kom till stationen funkade det inte att köpa i automaterna heller – de var JÄTTESEGA och när man väl tagit sig igenom hela processen funkade det inte i alla fall. Efter lång tid vid automat småjoggade jag till tåget och frågade någon med uniform om det gick att köpa biljett på tåget till hyfsat pris. Så var inte fallet. 1100 i stället för 316 kr. Då blev jag inte glad! Fick vänta en timme på nästa tåg och köpa biljett i en biljettkassa där jag till råga på allt fick punga ut med en extra avgift på 20 kronor för äran att tvingas bli betjänad av en person. Dumma, dumma SJ!

Inledde min något försenade Uppsalavistelse med att träffa Ingela och bo en natt hos henne och Magnus. Alltid kul att träffa Ingela, min gamla mellanstadiebästis! På torsdagkvällen åt vi middag hemma hos dem, på fredagen gick Ingela och jag ut och åt lunch och fikade på Norrlands nation.

Sen var det dags att leka med Veronica och Ellinor! På fredagskvällen åt vi jättegod mat (receptet kommer när jag överraskat Jonas med rätten) och tittade på den gamla BBC-serien Häxan och lejonet. Väldigt kul att se den igen, måste se den nya! Apropå allt snack om religiösa allegorier kan jag bara säga: JA, det var tusan extremt tydligt i serien i alla fall!

På lördagen gick vi på stan en sväng och åt lunch och fikade på Orvars krog på Norrlands. När vi satt där stängde cafét och puben öppnade, så vi inledde kvällens festande där med en första öl. Tyvärr visade det sig vara någon sorts fotbollskväll, vilket resulterade i att lokalen fylldes av en massa grabbar som satt och stirrade i motsatt riktning mot hur jag hade huvudet… kändes lite märkligt, men vi hade det ganska mysigt. Fortsatte hem, åt ännu mera god mat och drack litegrann. Tänkte gå ut på V-dala, men kom inte in så vi gick till Kalmars nation en sväng i stället.

Nu ska jag snart få mat av min Jonas… känns onekligen väldigt skönt att inte behöva släpa sig iväg till jobbet nu. Är ganska seg och hostig.

1 kommentar

Kvotering

Publicerat den 19 januari 2006

Wow, Lars Einar Engström själv har kommenterat mitt inlägg om hans bok En sexists bekännelser. Jag ska skriva något mer om kvotering, men inte just nu för jag måste iväg till tåget. Vill googla runt lite på vad andra skriver i ämnet och så.

Tills vidare, vad tycker du själv? Synpunkter uppskattas!

Läs gärna mer om vad Engström förespråkar, t.ex. på Aftonbladet.

(Jag ogillar starkt att be om kommentarer eftersom det känns så fånigt sen när man ändå inte får några… men okej, nu är jag djärv!)

3 kommentarer

Junggrens, jobb och fritid

Publicerat den 19 januari 2006

Jag lyckades intala mig själv att jag mådde rätt okej igår. Det var kul att träffa Karin på riktigt, vi har bara mailat tidigare. Hon var lättpratad och trevlig, men cafét blev inte någon ny favorit. Vi var alltså på Junggrens Café på Avenyn. Det öppnades 1895 (!) och sticker mest ut på grund av målningarna på väggarna – där finns bland annat äldre tiders kändisgäster avbildade (se exempel). Utbudet är helt ok, men lokalen är väldigt liten och de runda små borden står jättekonstigt i rader. Inte så mysigt just därför. Hur som helst går jag förbi stället varje gång jag går till skolan och har varit nyfiken på det ett tag, så det var kul att testa.

Nu har jag alltså jobbat två kvällar till, tisdag och onsdag. När vi kom dit i tisdags fick vi rentav skäll för att det gått så dåligt på måndagen (då jag inte ens var där). Bottenrekord någonsin. Oacceptabelt. Jag kände mig inte ett dugg peppad att sätta igång… sålde bara ett paket. Igår sålde jag två. De vill helst att man ska sälja fyra, men det verkar inte som att genomsnittet kommer upp i det.

Nu ska jag alldeles strax susa iväg till Uppsala. Gör mitt bästa för att intala mig att mina sjukdomssymptom är inbillade… usch, det är inte bra det här. Att festa på lördag, vilket är planen, är nog ungefär det sämsta jag kan göra just nu. Vi får se vad som händer… idag ska jag i alla fall träffa Ingela!

Lämna en kommentar

Nej, nej, nej..!

Publicerat den 18 januari 2006

NEEEJ! Jag får inte bli sjuk, inte NU! Snälla, säg att det är inbillning!

Första ledtråden fick jag igår när jag kom hem från jobbet och böjde mig ner för att knyta upp skorna. Då kände jag ett konstigt tryck i huvudet. Och visst, det gick att återskapa genom att böja sig ner. Märkligt.

Idag ringde klockan vid 9 men jag var trött… vid 10 gick jag faktiskt upp, gick på toa och satte mig vid datorn. Men jag orkade verkligen inte. Så jag sov i ett par timmar till. Nu är jag uppe med känslan av infektion rasande i kroppen…

Det passar så dåligt! Jag skulle ju gå på stan idag, träffa Maria och Catta litegrann och sen fika med Karin innan jobbet.

Imorgon ska jag till Uppsala och träffa Ingela, Veronica och Ellinor. Festa, bland annat.

Jag blev sjuk och ställde in min och Veronicas träff när hon kom till Göteborg i höstas. Tänk om jag måste göra det IGEN? Vi som planerade den här helgen för flera månader sedan, för att vara säkra att lyckas hålla samma helg fri.

Det här går ju inte. Nu bestämmer jag att jag är frisk. Kanske behöver jag bara lite mat? Nu ska jag äta och sen åka in till stan för att träffa Karin. Sen jobba. Det här kommer att gå kanon. Det MÅSTE det!

2 kommentarer

Tentafri ett tag…

Publicerat den 16 januari 2006

Så. Nu har jag skrivit Analys B för alldeles-för-mångte gången. Jag svarade på fyra uppgifter, men det kändes som att jag mest chansade och hittade på. Inga större förhoppningar, alltså… Svaren kommer ut på webben om drygt en timme, men då är nog jag och Jonas på promenad mot stan. Får kolla ikväll, men jag är ganska inställd på att få åka hit igen i påsk…

Är lite arg på mig själv för att jag inte gjorde volymberäkningen. Så här i efterhand känns det som att den kanske var görbar.

Kom alltså hit i lördags efter att ha skrivit japanskatentan. Den gick nog bra, inte alla rätt men säkert tillräckligt. Tentaupplägget är onekligen ganska simpelt: entimmestentor och mest fylla i luckor. Bara tre meningar att konstruera helt själv… Känns verkligen som att vi borde kunna mycket mer än vad tentan testar oss på. Fast så brukar väl tentor funka, när det inte är matte…

Vi pluggade litegrann på lördagskvällen och desto mer igår. Var i skolan till sent, beställde pizza till middag. Mysigt att plugga med sötisen! Även om det såklart vore skönt att bli av med det här pluggandet nu.

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit Analys B och jag vet heller inte om jag vill veta. Otäckt…

Det är KALLT!

Lämna en kommentar

Hårigt

Publicerat den 14 januari 2006

Man ska tydligen lägga 600 kr i månaden på sitt hår, utöver kostnaden för att gå till salong, för att hålla det “hyfsat välvårdat”. Det skriver Karolina Lassbo i ett inlägg som länkades från Språkmakargatan, som jag läser.

Wow…

Jag brukar försöka klippa mig varannan månad för 200 kr gången. Men det räknades ju inte… så… tja, schampo? Säg att jag använder en flaska i månaden och inte tar det allra billigaste.

30 kr.

Med lite välvilja kan jag säga att jag även äter (fast inte just nu, men kanske när vi köpt nya…) Vitamineral mycket för hårets skull. Jag började i alla fall när jag tyckte att jag tappade för mycket hårstrån. I runda, frikostiga slängar blir det max en månadskostnad på 40 kr till.

Tja… jag köpte en hårborste för ett par år sen…?

Nej, jag kommer inte upp i mycket mer än 70 kr.

Det är väl därför jag alltid tycker att mitt hår är risigt.

2 kommentarer

Att vara telefonförsäljare

Publicerat den 13 januari 2006

Jag blev visst nödgad att skriva ett inlägg till idag, se kommentarerna här… ska kontakta webbhotellet och se vad de har att säga om felet!

Kan ju passa på att orda lite mer om mitt jobb. Det slår mig att man, trots att det knappast är ett glamourjobb, kommer undan ganska lindrigt. Det är knappast ett särskilt kravfyllt jobb, när man har timlön – jag skulle inte göra det för provisionslön. Det känns inte som att jag kan göra bort mig nämnvärt eller begå några besvärliga misstag (hoppas att jag inte får äta upp att jag sagt så). Visst, jag kan göra bort mig inför en människa någonstans i Sverige, men när ett samtal är över är det ju över.

Att jobba fyra timmar är heller inte särskilt mycket. Det blev segt ibland med hela dagar som telefonintervjuare. Förvisso tvivlar jag inte på att fyra timmar kommer att kännas segt ibland framöver, men det är ändå bara fyra timmar.

Jag tror att alla andra jobb jag föreställde mig skulle kräva mer. Frågan är bara om det är en bra eller dålig sak… eftersom jag nu har det här jobbet är det nog bäst att jag ser det som en bra sak. :) Jag får vara lat och slippa ansvar. Och jag kan ju alltid hitta ett mer utmanande sommarjobb sen…

Nu säger jag förstås inte att jag tänker sitta där och inte göra någonting, jag kommer såklart ha säljrekord i tankarna och allt det där, jag menar bara att det inte är särskilt betungande egentligen att sitta där och ringa och störa folk.

Förresten låter det ju åtminstone ganska snyggt när man kan rubricera det som Innesäljare, telemarketing.

2 kommentarer

Helenas dagar Inlägg