Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Nej, nej, nej..!

Publicerat den 18 januari 2006

NEEEJ! Jag får inte bli sjuk, inte NU! Snälla, säg att det är inbillning!

Första ledtråden fick jag igår när jag kom hem från jobbet och böjde mig ner för att knyta upp skorna. Då kände jag ett konstigt tryck i huvudet. Och visst, det gick att återskapa genom att böja sig ner. Märkligt.

Idag ringde klockan vid 9 men jag var trött… vid 10 gick jag faktiskt upp, gick på toa och satte mig vid datorn. Men jag orkade verkligen inte. Så jag sov i ett par timmar till. Nu är jag uppe med känslan av infektion rasande i kroppen…

Det passar så dåligt! Jag skulle ju gå på stan idag, träffa Maria och Catta litegrann och sen fika med Karin innan jobbet.

Imorgon ska jag till Uppsala och träffa Ingela, Veronica och Ellinor. Festa, bland annat.

Jag blev sjuk och ställde in min och Veronicas träff när hon kom till Göteborg i höstas. Tänk om jag måste göra det IGEN? Vi som planerade den här helgen för flera månader sedan, för att vara säkra att lyckas hålla samma helg fri.

Det här går ju inte. Nu bestämmer jag att jag är frisk. Kanske behöver jag bara lite mat? Nu ska jag äta och sen åka in till stan för att träffa Karin. Sen jobba. Det här kommer att gå kanon. Det MÅSTE det!

2 kommentarer

Tentafri ett tag…

Publicerat den 16 januari 2006

Så. Nu har jag skrivit Analys B för alldeles-för-mångte gången. Jag svarade på fyra uppgifter, men det kändes som att jag mest chansade och hittade på. Inga större förhoppningar, alltså… Svaren kommer ut på webben om drygt en timme, men då är nog jag och Jonas på promenad mot stan. Får kolla ikväll, men jag är ganska inställd på att få åka hit igen i påsk…

Är lite arg på mig själv för att jag inte gjorde volymberäkningen. Så här i efterhand känns det som att den kanske var görbar.

Kom alltså hit i lördags efter att ha skrivit japanskatentan. Den gick nog bra, inte alla rätt men säkert tillräckligt. Tentaupplägget är onekligen ganska simpelt: entimmestentor och mest fylla i luckor. Bara tre meningar att konstruera helt själv… Känns verkligen som att vi borde kunna mycket mer än vad tentan testar oss på. Fast så brukar väl tentor funka, när det inte är matte…

Vi pluggade litegrann på lördagskvällen och desto mer igår. Var i skolan till sent, beställde pizza till middag. Mysigt att plugga med sötisen! Även om det såklart vore skönt att bli av med det här pluggandet nu.

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit Analys B och jag vet heller inte om jag vill veta. Otäckt…

Det är KALLT!

Lämna en kommentar

Hårigt

Publicerat den 14 januari 2006

Man ska tydligen lägga 600 kr i månaden på sitt hår, utöver kostnaden för att gå till salong, för att hålla det “hyfsat välvårdat”. Det skriver Karolina Lassbo i ett inlägg som länkades från Språkmakargatan, som jag läser.

Wow…

Jag brukar försöka klippa mig varannan månad för 200 kr gången. Men det räknades ju inte… så… tja, schampo? Säg att jag använder en flaska i månaden och inte tar det allra billigaste.

30 kr.

Med lite välvilja kan jag säga att jag även äter (fast inte just nu, men kanske när vi köpt nya…) Vitamineral mycket för hårets skull. Jag började i alla fall när jag tyckte att jag tappade för mycket hårstrån. I runda, frikostiga slängar blir det max en månadskostnad på 40 kr till.

Tja… jag köpte en hårborste för ett par år sen…?

Nej, jag kommer inte upp i mycket mer än 70 kr.

Det är väl därför jag alltid tycker att mitt hår är risigt.

2 kommentarer

Att vara telefonförsäljare

Publicerat den 13 januari 2006

Jag blev visst nödgad att skriva ett inlägg till idag, se kommentarerna här… ska kontakta webbhotellet och se vad de har att säga om felet!

Kan ju passa på att orda lite mer om mitt jobb. Det slår mig att man, trots att det knappast är ett glamourjobb, kommer undan ganska lindrigt. Det är knappast ett särskilt kravfyllt jobb, när man har timlön – jag skulle inte göra det för provisionslön. Det känns inte som att jag kan göra bort mig nämnvärt eller begå några besvärliga misstag (hoppas att jag inte får äta upp att jag sagt så). Visst, jag kan göra bort mig inför en människa någonstans i Sverige, men när ett samtal är över är det ju över.

Att jobba fyra timmar är heller inte särskilt mycket. Det blev segt ibland med hela dagar som telefonintervjuare. Förvisso tvivlar jag inte på att fyra timmar kommer att kännas segt ibland framöver, men det är ändå bara fyra timmar.

Jag tror att alla andra jobb jag föreställde mig skulle kräva mer. Frågan är bara om det är en bra eller dålig sak… eftersom jag nu har det här jobbet är det nog bäst att jag ser det som en bra sak. :) Jag får vara lat och slippa ansvar. Och jag kan ju alltid hitta ett mer utmanande sommarjobb sen…

Nu säger jag förstås inte att jag tänker sitta där och inte göra någonting, jag kommer såklart ha säljrekord i tankarna och allt det där, jag menar bara att det inte är särskilt betungande egentligen att sitta där och ringa och störa folk.

Förresten låter det ju åtminstone ganska snyggt när man kan rubricera det som Innesäljare, telemarketing.

2 kommentarer

En sexists bekännelser

Publicerat den 13 januari 2006

Det viktiga med den här boken är att den är skriven av en medelålders man med bakgrund som chef och headhunter. Nu erkänner han att han är sexist, alltid har varit och fortfarande är, men nu med en medvetenhet och en vilja att göra något åt saken. Han har ignorerat kvinnors åsikter och undvikit att rekrytera dem för att de “kanske får barn”. Han har fällt fördomsfulla kommentarer om män som “hjälper till” hemma. Listan kan göras lång, det är mycket skit han berättar om.

Jag håller med Engström om mycket, men inte om allt. Boken handlar såklart mest om kvinnor ute i det professionella arbetslivet, vilket jag såklart inte provat på ännu. Givetvis känner jag mer igen mig i de kapitel som berör kraven (uttalade och outtalade) på dagens unga kvinnor. Han skriver att han “tror att unga kvinnor idag är mer stressade och pressade än någonsin tidigare /…/ Unga kvinnor ska vara snygga, vältränade, smala och – framförallt – klä av sig. /…/ Jag anser att problemen accelererar samt att pornofieringen och hetsjakten på flickor och kvinnor har tilltagit de senaste åren. Det finns till synes ingen tydlig motkraft.” Så skönt att få höra något sånt från en man, för en gångs skull. Annars känns det ofta som att män är ganska positivt inställda till fenomenet – de får ju se lättklädda kvinnor överallt. Engström förklarar vidare varför nakenheten är ett medel för förtryck: “En avklädd människa är alltid sårbar och det är ett sätt att göra kvinnan ofarlig, att se henne som en produkt, en sak att använda sig av vid behov. Män känner sig tryggare då och kan slappna av lättare, död åt feministerna, kvinna tige i församlingen. Det senaste i Sverige är att kvinnliga idrottskvinnor [sic!] ska vika ut sig i tidningarna Slitz och Café” (vilket alltså förringar deras insatser och gör dem till ofarliga objekt). Vidare säger han att han “vet flera män som tycker att det är obehagligt med avklädda killar i annonser.” Fin värld vi lever i, eller hur?

Däremot känner jag inte igen mig ett dugg när Engström säger att säkert 100% av alla kvinnor sköter hushållsarbetet hemma. Så upplever jag verkligen inte att det är i mina kretsar – studerande i åldern 20-30. Jag och Jonas delar på det så jämnt det går eftersom ingen vill göra det men det måste göras. Visst, jag har tidigare klagat på våra olika toleransnivåer gällande växande diskberg och skräp som lämnas framme, men det är bara en liten del av det hela och dessutom skärpte han sig en hel del när det slutligen gick fram hur irriterad jag faktiskt var. Och om jag nu kanske fixar lite mer i köket så gör han andra saker, han vattnar och planterar om blommorna och han putsar våra skor. Vi initierar städning båda två, det är inte så att jag tar kommandot och han motvilligt “hjälper till”. Hur tusan kan man säga att en man “hjälper till” hemma? Det är ett så fruktansvärt irriterande uttryck. Vadå “hjälpa till”, det är väl lika mycket hans ansvar? Om BARNEN kan man möjligtvis säga det, men för vuxna människor kan jag inte se det så.

Engström säger vidare att den unga generationens något bättre könsbild ofta kuvas när de kommer ut på arbetsplatsen. Män förväntas vara machomän och hånas när de ska handla mat efter jobbet. Vi får väl se hur det blir med den saken…

Engströms slutsats är vad jag ogillar mest. Han förespråkar kvotering för att få in fler kvinnor i chefspositioner. Jag tycker att det är att attackera symptomen i stället för problemet; problemet är väl inte att det finns för få kvinnor där utan att de som vill dit motarbetas, rätta mig om jag har fel! Jag förstår inte hur han kan förespråka kvotering i samma bok som han konstaterar att “ärvd makt följs ofta av förakt. Det man inte gjort sig förtjänt av ska man egentligen inte ha.” Här känns det lite som att han säger att en stackars man som ärver sin maktposition kan folk se ned på och det är ju väldigt tråkigt, men en kvinna kan vi kvotera in för hon kommer ju ändå att bli sedd ner på.

Men jag behöver inte gilla allt Engström skriver för att tycka att boken är viktig. Just att det är en man, ett riktigt sexistiskt svin om ni ursäktar, som erkänner sina fel och uttrycker önskan om förändring gör att boken får tyngd. Men det är ju såklart inte JAG som borde läsa den egentligen, utan andra män som inte hunnit få Engströms insikter. Fast för all del, kvinnor har nytta av den också. Engström belyser ansvaret som kvinnor har eftersom de oftast står för merparten av uppfostran – förhoppningsvis “hjälper pappor till” numera, men dagisfröknar är väl fortfarande vanligare än dagisfarbröder? Kvinnor har absolut del i att stöpa barnen i givna formar beroende på kön och det är verkligen värt att uppmärksammas.

Det är en tunn och lättläst bok, så det finns inga ursäkter för att inte läsa den! :)

BokinfoTitel: En sexists bekännelser
Författare: Engström, Lars Einar
5 kommentarer

Tentaångest

Publicerat den 13 januari 2006

Nu är det dagarna innan tentor igen. Japanska imorgon och Analys B (flervariabelanalys, matte alltså) i Linköping på måndag. Jonas åkte till Linköping redan igår och skrev en elak tenta igår. Själv åker jag dit imorgon efter japanskatentan, så får vi plugga tillsammans en kväll och en dag. Jovisst har vi båda kvar den elaka analysen.

Lite tråkigt att vara ensam hemma… särskilt när man inte får göra något roligt. Det pratades om fest idag, men jag sitter ensam hemma och har bara lämnat lägenheten för att slänga komposten och posta ett brev.

Har pluggat en del, städat undan julen och diskat. Men nästan mest tittat på Ally McBeal… ojoj vad dålig jag är. Fast bara ett avsnitt hittills idag och klockan är redan 5. :) Jag gillar den serien, Jonas gör det inte. Skillnaden är nog att jag verkligen känner igen mig i Ally, med undantag för utseendet, rappkäftheten och en del annat förstås. Pilotavsnittet (och några till… hrm) får mig att gråta. “So here I am, the victim of my own choices” – där har jag också varit…

Några av grannarna har haft texten “God jul” på sitt fönster sen före jul. Nu har några kontrat med “Glad sommar”. Kändes lite malplacerat idag när jag traskade ut i min trasiga vinterjacka och höll på att frysa av mig öronen innan jag fiskade upp mössan ur fickan.

Trasiga jacka ja. Blixtlåset blir elakare och elakare, går upp mitt på nästan varje gång. Men jag ska stå ut hela säsongen, i värsta fall får jag väl ta en tunnare jacka med en varm tröja. Inte läge att bränna massa kosing på sånt nu. Ska jag köpa kläder vill jag hellre ha t.ex. ett par byxor och lite fräscha underkläder… men det är det heller egentligen inte läge för. Tänk vad skönt det ska bli när man någon gång i framtiden börjar tjäna pengar på riktigt…

Saknar min sötis… han är bäst. Jag hann mysnjuta av två gulliga småsaker morgonen han åkte: jag hade inte vaknat riktigt när han gick upp, så jag låg fortfarande i sängen när han kom och skulle säga hejdå. Jag ville såklart gå upp och krama honom vid dörren och då gick han och hämtade min morgonrock åt mig så att jag inte skulle frysa. *gulligt* Sen när jag duschade såg jag att han hade tagit duscholjan som stod där, men ställt dit en ny åt mig. *gulligt* Jag kanske borde börja försöka skriva ner gulliga småsaker jag blir glad av här? Det vore ett mysigt projekt. Småsaker är viktiga saker.

Ska jag lyckas stå emot ett Ally-avsnitt nu…? Jag är ju så trött… Kanske borde deala med mig själv? Plugga duktigt några timmar och se en film sen. Kanske? Får se… först ska jag smörja in händerna, värst vad torr jag blev efter disken. En sak i taget. :)

Lämna en kommentar

The Conversation

Publicerat den 12 januari 2006

En ganska cool film om den paranoide och excentriske Harry Caul, som är proffs på avlyssning. Efter att ha gjort ett mycket skickligt avlyssningsjobb och spelat in ett par som samtalat i en park blir han väldigt orolig – en gång tidigare dog en familj som följd av hans avlyssning och nu ser det ut som att det ska hända igen.

Det blev en riktigt märklig filmupplevelse för mig. Jag missförstod den nämligen fel, fast rätt. Eller rättare sagt, jag genomskådade direkt delar av upplösningen samtidigt som jag oreflekterat tog in det det var meningen att man skulle tro. Jättekonstigt… var allt lite trött. :)

Men… det VAR en cool film. Synd bara att jag inte fattade HUR jag BORDE ha missförstått den, för missförstår man den rätt blir nog upplösningen VÄLDIGT tuff…

FilminfoIMDB: The Conversation
Regissör: Francis Ford Coppola
År: 1974
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

O Homem Que Copiava

Publicerat den 11 januari 2006

Brasiliansk film med engelska titeln The Man Who Copied.

Störtskön rulle! André är en understimulerad ung man som arbetar som kopieringsapparatsoperatör. Hans intellektuella höjdpunkter är att läsa slumpmässiga fakta från texterna han kopierar – men han hinner såklart aldrig läsa färdigt någonting. Lönen är dålig, men han har sparat ihop till en kikare och står och tittar på folk från sitt fönster på kvällarna. En särskild tjej i grannhuset har fångat hans uppmärksamhet och han bestämmer sig för att ta kontakt med henne.

Filmen börjar väldigt jordnära, lågmält och charmigt. Sen händer mer och mer skruvade saker och slutet är ganska oväntat. Jag hade nog gillat filmen även om den hållit sig jordnära, men även om den nästan skruvas för mycket är den fortfarande väldigt kul. Och charmig. Faktiskt jättehärlig, se den!

FilminfoIMDB: O Homem Que Copiava
Regissör: Jorge Furtado
År: 2003
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Spärrlinjen

Publicerat den 11 januari 2006

Sisådär, nu är jag telefonförsäljare på Spärrlinjen. Måndag och tisdag 17-21 var det utbildning och idag har jag jobbat mitt första fyratimmarspass. Vi var tre nya och alla sålde två säkerhetspaket! Ganska skönt att det gick lika bra/dåligt för oss alla. :)

Jag är faktiskt sugen själv på att köpa tjänsten vi säljer och det gör nog att det känns bättre att försöka pracka på den på folk. Det som ingår är alltså:

– spärra alla kort i plånboken + mobiltelefonen genom att ringa ett enda nummer (gratis, dygnet runt)
– returtjänst för plånbok och mobil (mha dekal med kundnummer)
– överfallslarm, 110 dB

För en person kostar det 299 kr per år, för en familj på max 4 pers 399 kr per år och för större familjer 499 kr.

Det är otäcka saker att bli av med. Med någons körkort kan man ofta utan frågor ta stora lån, hyra bilar eller andra saker. För att spärra körkortet måste man ringa fyra olika samtal: polis, vägverk, upplysningscentralen och Dun & Bradstreet (kreditupplysning). Det kan ju ta ett tag att lista ut om olyckan skulle vara framme. Sedan kräver såklart varje betalkort och mobiltelefonabonnemang ytterligare samtal. Även bibliotekskort måste spärras, för det händer att stulna kort används för att hämta ut böcker eller skivor och den stackars kortägaren får straffavgifter. Använder man Spärrlinjen är man direkt fri från ansvar med ett enda samtal.

Ja och det här ska jag alltså sitta och argumentera för 12 timmar i veckan…

8 kommentarer

The Maltese Falcon

Publicerat den 8 januari 2006

En riktigt klassisk film noir, som ofta nämns. Humphrey Bogart spelar den tokdryge privatdetektiven Sam Spade som dras in i en lurig härva rörande en fågelstatyett. Det hela börjar med att en kvinna ber Spade och hans partner söka rätt på hennes syster och den man hon rymt tillsammans med. Men det hela visar sig vara mer invecklat än så, vilket blir tydligt när partnern skjuts till döds vid första spaningen.

Som i flera film noir undrar jag lite vad tusan de menar när de plötsligt börjar prata om kärlek. Visst, Spade och kvinnan har flirtat litegrann… men när de pratar om kärlek, det måste väl bara vara ett spel? Inte tusan tror väl filmskaparna att vi går på att de har känslor för varandra? Jag väljer att tolka det som ett manipulativt spel, annars blir jag för arg. :)

Bra film noir!

FilminfoIMDB: The Maltese Falcon
Regissör: John Huston
År: 1941
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar