Månad: februari 2006

Me and You and Everyone We Know

Publicerat den 14 februari 2006

En härligt märklig film om en nyligen separerad skoförsäljare och en udda konstnär som träffas och så sakteliga lär känna varandra. Även mannens barn, några skolflickor och mannens arbetskamrat spelar viktiga roller.

Jag har hört mycket om filmen, Miranda July har fått en del uppmärksamhet för denna film som hon både regisserar och spelar en av huvudrollerna i. Nu senast fick jag den rekommenderad som lämplig film till alla hjärtans dag och eftersom vi skolkade på dagen passade vi på att se den… men nej, det här är inte riktigt vad jag vill kalla romantiskt, det är för mycket dåligheter i den också. Dock dåligheter på ett mestadels ganska charmigt och skruvat sätt, så filmen är fortfarande bra och rentav en må-bra-film, men inte direkt mysromantisk… Men hur som helst, udda på ett bra sätt.

FilminfoIMDB: Me and You and Everyone We Know
Regissör: Miranda July
År: 2005
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

The Amityville Horror

Publicerat den 13 februari 2006

Tja. Jovars. Den lyckas faktiskt med att vara ganska obehaglig rakt igenom. Men den bjuder inte direkt på några överraskningar och ibland visas helt enkelt för mycket så att det blir fånigt i stället. Dessutom gillar jag sällan drömsekvenser, hur motiverade de än är, för drömmar ser inte ut som verkligheten annat än i film och det är fult att luras.

Handlingen påminner om The Shining – familj flyttar till hus där en man blivit galen och mördat sin familj. Och ondskan finns såklart kvar i huset.

Helt okej skräck om man inte är ute efter något utöver det extra. Obehaglig så det räcker.

FilminfoIMDB: The Amityville Horror
Regissör: Andrew Douglas
År: 2005
Omdöme (1-5): 3

Lämna en kommentar

Café Dali

Publicerat den 13 februari 2006

Idag har jag uträttat ärenden:

– postat min buggiga mobiltelefon för att få en ny
– köpt en elvisp, vilket vi verkligen behövde

När jag var klar med det hade skolan visst redan börjat, så jag råkade sätta mig på ett café och plugga glosor i stället. När Jonas var färdig med sitt lilla kontraktskrivarmöte på Academic Work så kom han förbi och gjorde mig sällskap tills det var dags för mig att åka till jobbet.

Cafét i fråga var Café Dali på Vasagatan 42 och det hade absolut potential. Jag drack förvisso bara två koppar kaktusté, men bakverken såg i alla fall goda ut. Jag vill absolut gå dit igen och testa. Vi satt i ett litet, litet rum som var ganska mysigt och hade åtminstone någon Dali-tavla, som ju passade bra till namnet. Musik spelades, men den var åtminstone lite stillsam så att man kunde slappna av.

Enligt tasters.com är öppettiderna fullt godkända
Mån-Tor: 08:00 – 24:00
Fre-Lör: 08:00 – 03:00
Sön: 10:00 – 23:00

Jobbet gick kasst, jag sålde INGENTING. :( Tråkigt!

Imorgon börjar Jonas också på Spärrlinjen! Så firar vi vår Alla hjärtans dag…

Lämna en kommentar

Bästa filmerna 2005

Publicerat den 13 februari 2006

Ja, jag skäms för att jag inte får iväg det här inlägget förrän nu, men bättre sent än aldrig. Jag har gjort till tradition att försöka utse de bästa filmerna jag sett under året, men det var faktiskt lite svårt i år. Det blir nog att nämna ganska många…

Största filmhändelsen på bio måste vara Wallace & Gromit in the Curse of the Were-Rabbit. Eftersom jag älskar Wallace & Gromit såg jag fram emot den jättemycket. Snygga leranimationer med fingeravtryck synliga på gubbarna – åh så mysigt! Jag blev inte besviken, den nya filmen följde den sanna W&G-andan och stämningen i biosalongen var på topp med många skratt.

The Machinist är en av årets obehagligaste filmupplevelser, mycket tack vare Christian Bales dramatiska nedbantning. Riktigt ruggig och bra film.

Medan vi är inne på ruggigheter så kan jag säga att årets bästa mysskräck med oväntade vändningar (en av mina favoritkategorier bland film!) måste sägas vara koreanska A Tale of Two Sisters. Förvisso lite för många billiga skrämselknep som gör att filmen inte får högsta betyg, men den är ändå riktigt bra mysskräck. En till i samma kategori som är värd att nämnas är The Skeleton Key. Först tyckte jag att det verkade bli en ganska ordinär filmupplevelse, blev ännu mer övertygad när jag hade förutsett de första vändningarna, men sen blev jag riktigt överraskad i alla fall, så där så det gick rysningar i hela kroppen. Mmmmysskräck! :)

För att bli lite mer lättsamma så måste japanska animen Tokyo Godfathers nämnas. Det här är lite annorlunda anime på så sätt att den inte är barnslig och gullig utan lite mer vuxen och med härligt fånig humor. Kul! Men den kanske allra roligaste filmen i år är nog zombiefilmsparodin Shaun of the Dead. Oj vad jag skrattade!

Vill man gråta i stället för att skratta kan jag rekommendera The Notebook som är härligt överdrivet dramatisk och sorglig. :)

Givetvis har vi sett ganska mycket äldre film, som Hitchcock och film noir. Bland film noir måste Scarlet Street nämnas, den är underbar mycket tack vare Edward G. Robinson i huvudrollen som den ovanligt mesige och hunsade protagonisten. Sunset Blvd är en riktig klassiker som faktiskt är väldigt bra. Gemensamt för dessa båda är att de på IMdB beskrivs som Drama/Film noir, så egentligen är de väl inte film noir i egentlig bemärkelse. Film noir är tufft, men där är det svårt att plocka ut favoriter eftersom det egentligen är grundkonceptet som är coolt… Nästan alla Hitchcock-filmer är jättebra, men som exempel kan jag nämna Strangers on a Train, Dial M for Murder och Rear Window.

Ytterligare en film jag vill nämna är Brokedown Palace med Claire Danes och Kate Beckinsale som de äventyrliga ungdomarna som blir grundlurade i Thailand och åker i fängelse där för knarksmuggling. Jag gillar Claire Danes och har försökt se mer film med henne. Den här har något särskilt.

Till sist, Fight Club såg jag förvisso inte första gången 2005, men eftersom den nu finns med i filmlistan och är inlagd 2005 då jag såg om den, förtjänar den att nämnas. Den är ruskigt bra, rentav bäst av alla jag nämner i detta inlägg.

Lämna en kommentar

Den nya graven i Konungarnas dal

Publicerat den 13 februari 2006

Hur ofta händer det att nya 3000 år gamla gravar hittas i Konungarnas dal? Inte särskilt. Senast var faktiskt när Tutankhamun hittades 1922, men nu har det alltså hänt igen! Graven, som har fått beteckningen KV73, innehåller fem mumier som inte lär vara faraoner men troligtvis tillhör kungafamiljen eller åtminstone dess närmare kretsar.

Här finns en bra artikel med tillhörande slide show med bilder. Yahoo News har också flera bilder från fyndplatsen och en en bra artikel.

Ja, vad säger man? Coolt är det. Var bara tvungen att nämna det. :)

Lämna en kommentar

Brokeback Mountain

Publicerat den 12 februari 2006

Äntligen fick vi tillfälle att se Brokeback Mountain, som hyllats som en av 2005s bästa filmer och som vi därför varit nyfikna på ganska länge. Inte bara därför, utan också för att regissören är Ang Lee och för att den handlar om homosexuell kärlek.

Jack och Ennis är två cowboys (eller ska man säga sheepboys när de vallar får kanske..?) som tillbringar en sommar med en fårskock ute på Brokeback Mountain. Där hettar det till mellan dem, men det är förbjuden kärlek och särskilt Ennis förnekar sin sexualitet: “you know I ain’t queer!”. Han har vuxit upp med en böghatande far och sett otäckheter som kan hända homosexuella. Dessutom ska han ju snart gifta sig med sin Alma…

Efter sommaren på Brokeback Mountain går det fyra år innan de ses igen. Båda har hunnit gifta sig och skaffa barn, men aldrig har de glömt den där sommaren. När de ses igen kan de såklart inte stå emot attraktionen dem emellan och de börjar ses några gånger om året för att “åka ut och fiska”.

Det är hemskt att det måste vara så svårt. Varför kan de inte bara få älska varandra? Vad skulle vara så fruktansvärt med det? Samtidigt är de själva ytterst dåliga män. Det är vidrigt att tänka sig att det än idag finns homosexuella som gifter sig heterosexuellt och lever ett dubbelliv. Nog för att samhället gör det svårt att vara homosexuell, men det gör det såklart inte okej att föra någon bakom ljuset och vara otrogen. För filmens skull är det bara bra att de är dåliga, det känns mer realistiskt än om de varit någon sorts änglar som det bara är synd om.

En problematisk kärlekshistoria, alltså. Väl värd att se. Hur det sen slutade hade jag redan gissat, men det var ändå inte helt uppenbart hur det skulle gå.

FilminfoIMDB: Brokeback Mountain
Regissör: Ang Lee
År: 2005
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Gäster & Freeloader

Publicerat den 11 februari 2006

Igår hade vi besök av Jonas L och Julia. Kul! Vi spelade bland annat Cheapass*-spelet Freeloader. Det är faktiskt ett kul spel i all sin enkelhet! Precis som vanligt vad gäller Cheapass är det ett humoristiskt spel som är enkelt att spela. Det är nästan ovanligt lyxigt för att vara Cheapass, korten är riktigt seriösa! Så här kan det se ut när man spelar: spelplansbild på boardgamegeek. Fast vi har förstås inte så många fina markörer, så vi spelar med tortellini, popcorn, makaroner, tärningar eller andra konstiga saker. :)

Spelet går alltså ut på att springa runt och snylta saker från olika människor i spelplanens fiktiva kvarter. För att få en sak ger man tjänster i utbyte. När man börjar spelet har man två tjänster innestående hos var och en av människorna i kvarteret.

Under sin tur kan man antingen

1) Slå tärning och gå, göra det som står på rutan man hamnar på.
2) Göra någon en tjänst, dvs placera ut en markör i dennes hus.
3) Få en sak i utbyte mot att plocka bort så många tjänster som saken kostar från huset man är i.
4) Dra ett kort (med nya utspelbara saker).

När korthögen i mitten av spelplanen är slut vinner den som har flest poäng (snyltade saker är alla värda olika poäng) på spelplanen, förutsatt att den personen lyckats snylta ihop åtminstone en sak tillhörande var och en av kategorierna Food, Shelter och Clothing.

Det finns fler regler, men ungefär så ser det ut i alla fall. Vi har infört extraregeln att man ska säga vad man utför för tjänster så blir det lite roligare. Det kan vara fåniga saker som “jag rengör konstnärens penslar” eller “jag masserar servitrisens fötter efter hennes långa arbetsdag”.

Jag tycker spelet är kul för att det alltid finns så mycket att göra. Man måste välja en sak varje gång det är ens tur, men det är inte så lätt att prioritera… Kanske är det inte det allra mest långlivade spelet som man vill spela jämt, men å ena sidan hinner vi inte spela så ofta och å andra sidan, vad kan man begära för 75 kronor? :)

* Cheapass-spel = billigt spel från företaget Cheapass vars idé går ut på att bara skicka med det nödvändigaste i spelboxarna. Tärningar och markörer har ju alla ändå. Och vem behöver lyxiga spelplaner, det funkar ju faktiskt med pappbitar. I alla fall när följden blir att man bara betalar 75 kr för spelet. I Sverige hittar man spelen t.ex. på SF-bokhandeln.

Lämna en kommentar

Och där fick språkpolisen i mig ett gott skratt…

Publicerat den 9 februari 2006

Jag bläddrar annonser på Arbetsförmedlingen i jakt på sommarjobb. Vissa annonser är roligare än andra. Vad sägs om detta utdrag ur en annons:

Du bör behärska svenska språket. Lön enlikt avtal.

Jag tyckte det var hysteriskt roligt. Hade det inte varit för meningen innan skulle stavfelet vara ganska harmlöst, men nu… ja, det är klockrent!

Sån humor har jag. :)

För övrigt sålde jag fyra paket på jobbet igår. Det är dagsmålet för alla, men långt från alla klarar det. Det var första gången jag nådde det. Undrar om jag blivit duktig eller bara hade tur… hur som helst så kändes det rätt bra!

Nån som vill köpa ett säkerhetspaket av mig? Jag kan ringa dig nån kväll… :)

Lämna en kommentar

Lindex: "We love boobs!"

Publicerat den 7 februari 2006

Efter Lindex tidigare kampanj We love bottoms! blev jag inte direkt förvånad när jag idag gick förbi affischerna som stolt proklamerade We love boobs! Men lite frustrerande är det allt, för vad de menar är så klart We love boobs as long as they look like these! Klädindustrin gör kläder som ska se bra ut på skyltdockor och modeller, inte för oss som ser ut på något annat sätt. Behöver man t.ex. mindre BH-kupor gör man bäst i att vara smal som en pinne och vilja ge Nalle Puh platsen närmast sina privata delar. Jag har härjat förut om mina svårigheter att hitta kläder (av alla sorter) som passar och jag vet att jag inte är ensam. Detta gäller främst kvinnor, även om vissa män säkert också har besvär, för manskläder är ju ofta är mer rymliga till stilen och ger därför mer utrymme för variation. Så som det ser ut idag ska ju kvinnokläder helst vara tajta och visa mycket hud, medan killar gärna får dölja sina kroppar. Jag gick förbi ett väldigt representativt skyltfönster med finkläder för båda könen – killskyltdockan hade kostym och tjejdockan en liten slinkig, kort klänning. Orättvist, tycker jag. Klart att det är svårt att känna att man duger… som kvinna tillhör man ju det dekorativa könet och “borde” leva upp till rollen.

Varför finns det inte kläder i mer varierade storlekar? Ska man bli tvungen att anlita skrädderier kanske, är det lösningen? Om alla gjorde det kanske det rentav inte skulle vara svindyrt heller… men idag är det ingen realistisk möjlighet.

Inte utan att jag blev lite glad av att läsa den Hare Krishna-serietidning som en kille på stan faktiskt fick mig att köpa. Du är inte din kropp är faktiskt inget dumt budskap… även om det såklart inte var det enda tidningen förmedlade.

.
.
.
…för övrigt är det grymt skönt att vara hemma redan vid 2! Kort skoldag och inget jobb. Nu ska jag förvisso plugga i ett antal timmar innan Maria kommer hit en sväng, men jag får ändå själv förfoga över min tid och jag har tillgång till mina saker, min musik och min mat i köket. Underbart!

Lämna en kommentar

SF-bokhandeln & bagatelle café

Publicerat den 6 februari 2006

Jonas och jag åkte in till stan en sväng i lördags, bara på kul. Kände som en evighet sedan… Vi började med en tur till en av våra gemensamma favoritaffärer, SF-bokhandeln. Det är egentligen inte alls science fiction-böckerna som intresserar mig, utan bokhandelns spelavdelning. De har ett ganska bra sortiment med allt från billiga Cheapass-spel till betydigt dyrare spel som man i alla fall kan drömma om… Även om det är roligt med fina spelkartonger så är faktiskt Cheapass-spel ingen dum idé alls. Man får alltså en ganska ful, liten och enkel kartong utan tärningar och spelpjäser, till det ringa priset av 75 kr eller därikring. Skönt att slippa betala för pjäser och prylar varje gång ju. Det går faktiskt att använda makaroner om man behöver många markörer… Kill Dr. Lucky och Freeloader är riktigt kul spel, dessutom. Visst, vore jag rik skulle jag gärna köpa fina spellådor, men nu är jag ju inte det och därför är jag ett stort Cheapass-fan.

Efter en stunds botanisering drog vi vidare till bagatelle café på Kungsgatan. Varför, varför, VARFÖR måste så många caféer spela högljudd och stressig musik? Det var riktigt illa på bagatelle, måste jag säga, inte ett dugg avslappnande att sitta där. Om de kunde stänga av musiken och tvn tror jag att det skulle kunna bli riktigt bra – det var ganska mysigt att klättra upp på den minimala lilla balkongen/övervåningen och sitta och spana ut över resten av stället. De hade god paj och gav mig mer vaniljsås när jag bad om det. Men musiken förstörde allt, tyvärr.

Kan någon tipsa om lugna, stillsamma, mysiga caféer här i krokarna?

Lämna en kommentar