Kategori: Film

Madagascar

Publicerat den 13 oktober 2006

Hade det inte varit för kortfilmen The Madagascar Penguins in a Christmas Caper som vi fick se på bio innan Wallace & Gromit så skulle jag säkerligen inte ha sett Madagascar. Kortfilmen är rolig och den kan man dessutom se online. Den är nog faktiskt snäppet bättre än filmen.

Filmen handlar om ett gäng djur från New Yorks zoo som ger sig ut i vida världen och hamnar på Madagaskar. De är inte rustade att hantera friheten, men gräsätarna finner sig snart i den nya tillvaron. Lejonet Alex måste brottas med de naturliga instinkter som dyker upp – han får lust att äta upp sina kompisar.

Jag tycker filmen är ganska rolig. Den är också fullproppad med den typen av skämt och dråpligheter som lätt framkallar en inre bild av en biograf fylld med småbarn tjutande av skratt. Det som mest gör filmen sevärd är att den är så snygg! Många miljöer är näst intill fotorealistiska och lejonets hårman ser verkligen fluffigt gosig ut. Musiken är bra och seriös. Men det är ändå en filmbagatell, en smått djurparksglorifierande liten underhållning för stunden. Den dinglar mellan trea och fyra.

FilminfoIMDB: Madagascar
Regissör: Eric Darnell, Tom McGrath
År: 2005
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Taxi Driver

Publicerat den 8 oktober 2006

Åh nej. Jag såg ju nyligen Factotum, som jag inte gillade och nu ytterligare en film som känns precis likadan. Den här gången är det en taxichaufför som glider runt och är lumpen och gör ingenting särskilt utan någon vidare stark röd tråd genom handlingsfragmenten. Jag förstår inte vitsen med såna filmer – och den här ska alltså vara den 36:e (just nu) bästa filmen enligt IMDbs topplista. Det heter i beskrivningarna av filmen att Travis, som chauffören heter, har traumatiska upplevelser från Vietnamkriget, men filmen berättar förvånansvärt nog inte ett smack om det. I stället visar filmen upp den pistolkåte Travis ganska misslyckade existens i en smutsig värld med och för äckliga män, där kvinnor endast existerar i sexistiska skämt och som underhållningsobjekt för otäcka män.

En ung Jodie Foster, en senatorkandidat och De Niros taxichaffis.
Det är kul att få se en fjortonårig Jodie Foster! Givetvis spelar hon en prostituerad, vilket inte förvånar i en film som denna, däremot är det lite oväntat att Travis faktiskt vill hjälpa henne. Jag gillar också ögonblicket när senatorkandidaten i ett tal sträcker upp armarna precis som en staty bakom honom (bilden i mitten ovan). Annars är min enda glädje av filmen att kunna stryka ytterligare en film på 250-listan.

FilminfoIMDB: Taxi Driver
Regissör: Martin Scorsese
År: 1976
Omdöme (1-5): 2

Lämna en kommentar

It's a Wonderful Life

Publicerat den 6 oktober 2006

Frank Capras It’s a Wonderful Life finns med på IMDbs top-250 och det var mest därför vi satte upp den på vår att-se-lista. Det är en film man bör ha sett, helt enkelt.

Filmen börjar ganska spektakulärt ute i rymden där en ängel får i uppdrag att rädda George Bailey, en man på jorden som har problem. Ängeln får sedan Baileys livshistoria berättad för sig och det är en historia fylld av självuppoffring. Den unge George hade stora planer, men ingenting blev verklighet eftersom han alltid varit så hjälpsam mot andra människor och satt dem före sig själv. In i det längsta kämpar han för att den onde, snåle Mr. Potter inte ska få kontrollen över hela staden där de bor, men det är inte lätt att vara genomgod och duktig. George Bailey har blivit ganska desillusionerad och när allt börjar gå riktigt illa behöver han verkligen sin skyddsängels hjälp. Ängeln ger honom livsgnistan tillbaka genom att visa honom hur saker blivit om han aldrig existerat.

Trots att filmen är ganska lång och ganska svulstig måste jag säga att det kunde ha varit mycket värre. James Stewart gör en bra och nyanserad Bailey som trots sin godhet inte är perfekt eller töntig. Det är en feelgood-film, en värmande julsaga som funkar oväntat bra.

FilminfoIMDB: It's a Wonderful Life
Regissör: Frank Capra
År: 1946
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

V for Vendetta

Publicerat den 5 oktober 2006

Alan Moore är allt annat än förtjust åt att folk gör film av hans serieverk. Hela poängen är ju att de är just serier, att han utnyttjat mediets fördelar och nackdelar för att berätta den historia han vill ha fram – med en film blir det helt annorlunda. Han vill inte ens förknippas med filmerna.

Att ha läst serien gör såklart att jag inte uppfattar filmen likadant som den som inte gjort det. Dels är de ganska olika och jag tycker såklart att serien är rätt och filmen fel. Framförallt går filmen så evinnerligt fort. Hade jag hunnit fatta någonting om jag inte läst serien? Lite svårt blir det också att förstå vad man ska fatta, eftersom filmmakarna försökt stöpa om filmen att passa in bättre i dagens värld – på Wikipedia finns en lista över skillnaderna. Det finns scener när jag känner att man förmodligen hade blivit svindlande överraskad om man inte vetat hur det låg till redan. Det känns som att det här borde vara en bra film, det bara känns lite sådär urvattnat som det ofta gör när man redan läst.

Evey är sig väldigt olik från boken. Kvinnoframställningsprincipiellt är det bra, hon skildras som en ganska redig kvinna snarare än en prostituerad som måste tas om hand. Filmen motiverar bra mycket bättre varför V tar henne med sig, det får man sätta på dess plussida. Natalie Portman funkar bra i rollen, tycker jag och faktum är att en av de saker jag såg fram emot med filmen var att få se hennes underbart vackra hår rakas av. Fast de gjorde inte särskilt stor grej av det, jag hade väntat mig rejäla bildgodissekvenser med hennes tjusiga hårsvall så att det nästan skulle göra ont att se det falla, men icke…

Seriens V var oerhört frustrerande med sitt evinnerliga, ickeinformativa prettoprat och att Hugo Weaving inte känns likadan beror säkert på att han inte har lika mycket tid på sig att frustrera.

Jag har dragit mig för att skriva den här recensionen, för jag vet egentligen inte vad jag vill säga… men hur som helst så är bok och film inte alls samma sak. Så är det bara. Filmen är bra, men känns lite blek efter boken.

FilminfoIMDB: V for Vendetta
Regissör: James McTeigue
År: 2006
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Factotum

Publicerat den 29 september 2006

Jag tycker inte att människor på film alltid måste vara genomsympatiska, tvärt om blir det ofta mer realistiskt om de har både bättre och sämre sidor. Däremot har jag ibland svårt för människor som verkligen är helt genomruttna, som i fallet Factotums Henry Chinaski (baserad på Charles Bukowski). Jag ser inte ett uns av gott i honom och tycker inte om att se honom bära sig åt som ett svin – supa, slåss och vara allmänt dålig. Chinaski lyckas inte behålla något av sina ströjobb särskilt länge, han vill det väl inte heller. Han är egentligen författare, men med begränsad framgång. Det händer inte särskilt mycket mer i filmen än att Chinaski är otrevlig. Och vad vill filmen säga? Att man för att göra det man brinner för ska vara så svinig som möjligt? Jag tycker inte om det budskapet.

FilminfoIMDB: Factotum
Regissör: Bent Hamer
År: 2005
Omdöme (1-5): 2

Lämna en kommentar

Before Sunset

Publicerat den 28 september 2006

Fortsättningen på Before Sunrise! Jag blev förvånad när den kom och befarade det värsta, men faktum är att det här är en riktigt bra uppföljare som håller kvar stämningen från den första filmen och nästan känns ännu mer äkta.

Céline och Jesse i Paris.
Jesse och Céline träffades inte ett halvår senare som de bestämde i slutet av förra filmen. När denna film tar vid har det gått nio år och Jesse är i Paris för att promota sin bok. Där träffar han Céline, givetvis bara timmar innan hans plan lyfter mot USA. Deras liv har förändrats en del sedan sist, men de kan fortfarande prata med varandra och gör det på ungefär samma sätt som i första filmen. Det slutar mycket abrupt, men jag gillar slutet för att det inte blir sliskfällan jag befarade när jag hörde talas om uppföljaren. Jag hoppas att de slutar på topp och inte gör fler filmer nu.

FilminfoIMDB: Before Sunset
Regissör: Richard Linklater
År: 2004
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Before Sunrise

Publicerat den 28 september 2006

Jag såg den här filmen när den var ny, men eftersom det är tio år sedan (…och där kände jag mig gammal…) ville jag friska upp minnet innan jag såg uppföljaren. Jag minns att den var som en riktig romantisk dröm för en kärlekssuktande tonåring, men det speciella med den är att den gör det utan att bli överdrivet sliskig. Det handlar om Jesse (Ethan Hawke) och Céline (Julie Delpy) som träffas på ett tåg och börjar prata med varandra. Jesse ska till Wien för att flyga hem till USA morgonen därpå, Céline ska hem till Paris. Båda känner att det finns något mellan dem som är värt att utforska, men Wien dyker upp utanför tågfönstret alldeles för fort.

Céline och Jesse

I en mycket klassisk romantisk-dröm-scen kommer Jesse tillbaka efter att ha klivit av tåget och ber henne göra honom sällskap under hans sista natt i Europa, vilket hon såklart gör. De fortsätter att prata. Faktiskt består filmen mest av dialog – Jesse och Céline är förvisso olika på många sätt, men har gemensamt att de gärna delar med sig av sina funderingar kring livet. Filmen är mysig för att den är enkel och för att det är en mysig fantasi att så enkelt upptäcka att man passar väldigt bra ihop med någon.

FilminfoIMDB: Before Sunrise
Regissör: Richard Linklater
År: 1995
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

The Constant Gardener

Publicerat den 26 september 2006

Justin Quayle (Ralph Fiennes) är en ganska torr brittisk diplomat i Kenya. Han är gift med den passionerade Tessa (Rachel Weisz) som brinner för att hjälpa människor i tredje världen. När Tessa hittas mördad får vi följa Quayles försök att reda ut vad som hänt, blandat med tillbakablickar från hur paret träffades och blev kära. Det visar sig vara en rejäl härva Quayle ger sig in i och han blir gång på gång uppmanad att att låta bli att rota.

Det är en bra film, men det stör mig att så mycket av dramatiken kommer av att Tessa helt enkelt inte pratade med sin man. Jag tycker att man ska berätta allt för varandra!

*** Spoilervarning ***
Både vi som publik och Quayle får dessutom anledning att misstänka att Tessa varit otrogen. Vi får se henne skoja med sin manlige kollega om att de ska ha sex, hon är ofta allmänt flirtig och värst av allt så erbjuder hon en man sex för att få se ett brev (för givetvis är ju det valutan en kvinna har att förhandla med…). Jag inser att filmen sedan “rentvår” henne genom att det kommer fram att kompisen är homosexuell och att hon aldrig tänkte ha sex med mannen med brevet, men jag tycker fortfarande att det hon gör är fel. Trots att jag förstår att man ska se henne som rentvådd känns det inte så för mig.
*** Slut på spoilers ***

Om man bortser från detta, som ju faktiskt mest handlar mindre om filmen och mer om mina egna känslor, så är det en spännande historia med flera twistar och därtill en film som tar upp ett viktigt ämne som tål att tänkas på: hur stor makt har egentligen mastodontföretagen och vilka otäckheter är de villiga att göra för att tjäna ännu mer pengar?

Quayles karaktärsutveckling känns en smula för uppenbar också, men nu ska jag sluta klaga för jag tycker trots allt att filmen är sevärd. :)

FilminfoIMDB: The Constant Gardener
Regissör: Fernando Meirelles
År: 2005
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Superman Returns

Publicerat den 26 september 2006

Stålmannen för mig är Lois & Clark. Jag såg faktiskt riktigt många avsnitt av serien på den tiden då jag fortfarande tittade på tv, som tonåring hemma hos mamma och pappa i Nyköping. Mamma brukade också titta. Dean Cain är Stålmannen (jag vill minnas att jag inte tyckte han var helt ofördelaktig att se på heller), Teri Hatcher är Lois Lane (jättebisarrt när hon sedan började dyka upp i andra sammanhang). Visst har jag sett några gamla filmer också, ettan och tvåan tror jag åtminstone, men jag har bara ytterst fragmentariska minnen av dem. Serierna har jag aldrig läst.

Superman Returns är alltså någon sorts fortsättning på de tidigare historierna. Stålmannen lämnade jorden åt sitt öde för att leta efter sin hemplanet och nu kommer han tillbaka, fem år senare. Hans älskade Lois har blivit mamma och med i bilden finns givetvis också en pappa. Till råga på allt har hon vunnit Pulitzer-priset för en artikel om varför världen inte behöver Stålmannen. Ärkefienden Lex Luthor har sluppit ur fängelset för att Stålmannen inte dök upp som vittne i rätten och givetvis har han nya onda planer som ger vår trikåklädde hjälte sysselsättning även i denna film. Mycket tonvikt ligger dock på relationen till Lois och hur de båda reagerar på hjältens återkomst.

Jag hade inga höga förväntningar på filmen, men om inte annat så måste den ju ses. Den funkar absolut som underhållning även om den känns lite som ett utdraget avsnitt av Lois & Clark. Det är roligt att se Kevin Spacey som Lex Luthor och det är snyggt att Stålmannens dräkt fått nya, mattare färger. Det är ingen film som vinner på reflektion och diskussion, det är bättre att försöka glömma vissa detaljer. Man kan såklart inte riktigt tala om realism och trovärdighet i en film om en superstark kille som kan flyga och inte blir igenkänd om han sätter på sig ett par glasögon, men jag kan inte låta bli att tycka att de kunde ha försökt lite mer. Varför ser Lois och Clark så unga ut? Och hur snabbt bildade Lois sin lilla familj egentligen..? Som alltid verkar Stålmannens kryptonitallergi variera alltefter situation utan tydlig logik, men det hör väl nästan till.

Det är kul att ha sett filmen, men från mitt håll kommer varken hejdundrande jubel eller lovord. Den var okej, men jag längtar inte efter fler filmer.

FilminfoIMDB: Superman Returns
Regissör: Bryan Singer
År: 2006
Omdöme (1-5): 3

Lämna en kommentar

Hets

Publicerat den 25 september 2006

Ingmar Bergman skrev tidigt i sin karriär manus till denna film om en tyrannisk gymnasielärare som kallas Caligula. Vi får följa eleven Jan-Erik som pressas hårt av Caligulas pennalistiska metoder och föräldrarnas krav och oförståelse. Det blir för mycket för honom och han revolterar genom att tillbringa mer och mer tid med Bertha, en flicka han precis börjat träffa, när han egentligen borde plugga till examen. Bertha är inte helt lätt att ha att göra med – det kommer fram att hon är livrädd för en man i hennes närhet, men hon vill inte prata om det.

Jag tycker filmen är riktigt bra. Det är en allvarlig historia som samtidigt rymmer en hel del humor och kreativt, underhållande språkbruk. Rektorn säger i ett tal till studenterna att skolan har “en ärlig, uppriktig vilja att dana er till goda, dugande, nyttiga samhällsvarelser“, och en lärare använder det underbara uttrycket “jäklar i min lilla låda”. Därtill är fotot riktigt snyggt och för tankarna till film noir.

FilminfoIMDB: Hets
Regissör: Alf Sjöberg
År: 1944
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar