Helenas dagar

Igby Goes Down

Publicerat den 8 januari 2006

Kieran Culkin (visst, Macaulays lillebrorsa) spelar Igby, en krisande tonåring med sinnessjuk farsa, cancersjuk morsa och kylig bror. Efter flera misslyckade försök att få honom att gå i skolan lever Igby något sorts dagdrivarliv och får ihop det med äldre kvinnor, bland annat Sookie som spelas av Claire Danes (som gjorde att jag blev nyfiken på att se filmen eftersom jag gillar henne).

Familjerelationerna är otroligt frostiga och det är helt ofattbart vad kvinnorna ser hos den lille dryge slyngeln. Men det är förlåtet eftersom filmen inte försöker vara en trovärdig relationsfilm, däremot är den härligt sarkastisk i tonen och bitvis riktigt, riktigt rolig. Vi skrattade högt flera gånger. Sevärd!

FilminfoIMDB: Igby Goes Down
Regissör: Burr Steers
År: 2002
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

No tears for queers

Publicerat den 7 januari 2006

Ett reportage om män, bögar och hatbrott. I tre delar behandlas olika mord på homosexuella män, vars fatala misstag var att ragga på fel killar: Matthew Shepard i Laramie, Wyoming 1998, Johan Pettersson i Katrineholm 2002, Josef Ben Meddour i Göteborg 1997. Vi får följa författarens efterforskningar kring händelseförloppen och deras efterspel i rätten och media.

Johan Hilton bjuder på obehagliga skildringar av människors vidrighet och intressanta funderingar kring varför män känner sig så hotade av bögar. För det handlar, enligt Hilton, väldigt mycket om manlighet. I den rådande ordningen är männen överordnade kvinnor och när någon är ”mittemellan” vänds allt uppochned. Männen måste hela tiden känna sig manliga och det får inte råda några tvivel om hur de står i relation till andra män. Ett bra sätt att tydliggöra att relationen saknar sexuella inslag är att fälla nedvärderande kommentarer om bögar (och kvinnor), vilket ju är så vanligt i mansdominerade miljöer och så fel mot de som avviker från normen. När en bög raggar på en hetero blir den straighte ifrågasatt i sin överordnade position och måste försvara sig. Kvinnor slår sällan ner oönskade beundrare, men de är ju redan underordnade.

Man får läsa en hel del upprörda reaktioner på homosexualitet från heterosexuella människor. Jag blir så trött på dem. Vad spelar det för roll om två män har sex med varandra, det rör väl ingen annan? Alla argument är så fruktansvärt löjliga: ”det blir inga barn” (nej det blir det inte i alla straighta relationer heller och framförallt måste det vara en oerhört låg procent av alla samlag som syftar till barnalstring), ”det står i Bibeln att det är fel” (har ni hört talas om källkritik?) eller det förfärade utropet som citeras, ”de stoppar in penis i anus och geggar runt i avföringen” (ja, för det handlar ju om bajs, eller hur? Man bajsar väl inte NÄR man har sex heller? Och vadå, straighta har väl också analsex? Tjejer har väl lika mycket bajs därbak?).

Mest förbluffad blir jag kanske av att läsa om Westboro Baptist Church, som hetsigt framför sitt budskap om att Gud hatar alla bögar. Matthew Shepard förtjänade att dö för sin homosexualitet, menar de. De står med sina plakat och skanderar på hans rättegång och begravning. Riktigt vidriga är de. De presenterar dessutom helt otrolig statistik, som man verkligen undrar om de grundar på något alls: ”Varje år suger den genomsnittlige bögen av 106 män, sväljer 50 sädesuttömningar, blir penetrerad analt 72 gånger samt äter avföring från 23 olika män.” Genomsnittlige bögen 106 olika män? Äta avföring? Vad tusan menar de? Hur kommer det sig att bögar har rykte om sig att vara så äckliga och promiskuösa, medan straighta män får bete sig precis hur vidrigt de vill och bara anses coola?

Jag tror att det är en nyttig bok att läsa, för det behövs mer medvetenhet om förtrycket mot homosexuella. För mig är den nyttig på ytterligare ett sätt: den hjälper mig att förstå varför män aldrig riktigt, riktigt kan förstå hur förtryckande världen är mot kvinnor. För jag kan inte helt och hållet förstå hur det känns att vara bög och rädd att bli förtryckt eller rentav ihjälslagen. Det är så lätt att tänka i förmildrande banor – ”jomen, det syns ju inte alltid att man är homo, däremot syns det alltid att man är kvinna”. Det är en precis lika lam tanke som allt man hör från killar när man påpekar att den allmänt förespråkade (jag menar framför allt passivt förespråkade genom hur kvinnor behandlas och skildras) kvinnosynen är kass, förtryckande, objektifierande och pornofierande. Vi fick ju rösträtt för en herrans massa år sen, så det har ju blivit bättre. Right.

Boken får mig även att fundera kring en helt orelaterad sak: korrekturläsning. Jag hittar nämligen små skrivfel i den titt som tätt, språkpedant som jag är. Så är även fallet med boken jag läser nu, som av en händelse också är utgiven 2005. Har författare blivit slarvigare? Har man slutat korrläsa böcker? Jag blir seriöst nyfiken på hur det fungerar. Det är klart att man kommer att göra skrivfel – som missade bokstäver eller småord – när man skriver en bok, men hur kommer det sig att jag så sällan ser några i färdiga böcker? Brukar författarna jobba stenhårt med att fixa dem? Brukar en korrläsare jobba stenhårt med att fixa dem? Borde kollas upp. :)

Slutligen: läs den, så enkelt är det. Man borde läsa mer sånt här. Och läs Johan Hiltons blogg, förresten: http://johanhilton.blogg.se.

BokinfoTitel: No tears for queers
Författare: Hilton, Johan

4 kommentarer

Det gångna året

Publicerat den 7 januari 2006

På det stora hela har 2005 varit ett ganska bra år, ett år då jag blickat framåt mot förbättringar. En stor förbättring var att flytta till Göteborg efter att ha tröttnat på Linköping, men det finns en del kvar att åstadkomma innan utfallet blivit helt och hållet bra – att få en stabil umgängeskrets här, t.ex. Det i särklass allra, allra bästa är att jag delat året med Jonas och att jag verkligen känner att jag hittat rätt kille! Efter dryga två år tillsammans är jag fortfarande sprudlande kär och jag vill verkligen ha honom för alltid. Så har jag aldrig riktigt känt för någon förut. Visst har vi haft besvärliga stunder, det har väl alla, men vi är bäst så det ordnar sig.

2005 i sammanfattning:

Året började med storm (orkanen Gudrun)!
Började läsa profilkurser på profilen ”säkra interaktiva datorsystem”.
Var fadder för en utbytesstudent från Australien.
Klarade Analys A-tentan och fick dessutom 4.
Spelade in en alldeles egen film med Jonas och Tobias, samt skådisassistens från Kristoffer och Sven.
Flyttade till Göteborg.
Fick brorsbarn nummer fyra, Melker.
Fyllde 25.
Började läsa japanska och egyptologi.
Firade två år tillsammans med världens bästa pojkvän Jonas.
Skaffade en ritplatta och har börjat försöka (alldeles för lite, vill mer) lära mig rita.
Åkte till Egypten över jul.

Lite till:

Började på allvar titta på Hitchcock-filmer och film noir.
Började se film med engelsk textning för att inte missa dialog. Jättebra, man missar faktiskt ganska mycket utan (och svensk text är störande när engelska talas).
Har förändrat min syn på bloggar: tidigare klarade jag inte av de vanliga, standardutformade bloggsidorna, men nu har jag accepterat dem och till och med sett fördelar med dem. Antar att det är bra att man inte behöver kunna så mycket för att göra sig hörd på nätet. Och bloggverktygen har kommentarsfunktioner, feeds och annat som folk med egna hemsidor inte alltid orkar fixa. Dock finns det fortfarande ett par bloggställen jag har lite svårare för än andra…
Har delvis förändrat min syn på mig och Jonas, eller rättare sagt insett att vi aldrig helt och fullt kommer att förstå varandra. Det kanske låter uppgivet, men det är faktiskt mycket bättre att vara medveten om det och försöka undvika att tolka honom utifrån mig själv eftersom det bara leder till förvirring eller till och med att jag blir sårad i onödan.
Har mått orimligt dåligt av förtryck och objektifiering av kvinnor, varit besvärligt känslig för kvinnokroppsexponeringar och annat skit. Jättejobbigt, vill kunna rycka på axlarna åt det men det går inte. På sätt och vis bra att ha fått upp ögonen och blivit mer medveten – gissa hur mycket skit jag tagit i yngre år utan att fatta? – men samtidigt väldigt påfrestande. Ok, jag kan acceptera ett våldsamt uppvaknande, men hur lång tid måste det ta innan jag kan lugna ner mig?

Har sett att andra listat sina nyårsfiranden genom åren och blev sugen. Här är de jag kan komma ihåg:

Nyårsaftonar:
05/06: Dokusåpasittning hos Tomas & Karolina i Oskarshamn. (Note to self: kom ihåg din note to self nästa gång, för tusan!)
04/05: Demokratisk sittning hos Tomas & Karolina i Oskarshamn. Veronica var med! (Note to self: cigarr smakar äckligt morgonen efter! Rök inte!)
03/05: Tvådagarsfest med sittningar i Jonas korridor i Linköping. Veronica var med!
02/03: På klubben Collide-A-Scope i London med Veronica, Ellinor, Johanna och Alva.
01/02: Lugn hemmakväll med David, god mat och spelet RISK. En promenad ner på stan i kylan för att kolla fyrverkerierna och folk. Hälsade på farfar också.
00/01: Fest hos Kristin i Nyköping.
99/00: Drev runt på stan i Stockholm med Ingela. Lite anti-millennie-hets. Såg Europe-konserten. :) Och svängde förbi slottet och hälsade på exet i högvakten…
98/99: Cruisade runt och drack alkohol i en bil i Redfield, South Dakota (där jag var utbytesstudent).

1 kommentar

Bästa böckerna 2005

Publicerat den 7 januari 2006

Det är hög tid att lista årets kulturtoppar. Jag har funderat en del på film, lite mindre på musik, men nu tänkte jag alltså ta tag i årets böcker.

Jag har nyligen läst ut och precis skrivit om Johan Hiltons No tears for queers, som är “ett reportage om män, bögar och hatbrott”. Den ligger bra till på listan, läs mer om vad jag tyckte på min boksida alltså.

Årets allra bästa bok är nog Ann Rules The Stranger Beside Me, om seriemördaren Ted Bundy. Den är bra mycket för att den är så saklig och korrekt, det indikeras alltid tydligt om någonting är spekulationer.

Den bästa skönlitterära bok jag läst under året är lätt Douglas Adams The Ultimate Hitchhiker’s Guide to the Galaxy! Men den har jag ju läst om, så den näst bästa är väl egentligen 2005’s bästa och det är Peter Høegs Kvinnan och apan.

Andra viktiga böcker är Lena Katarina Swanbergs Hedersmordet på Pela, Traci Lords Nattens barn, Åsne Seierstads Bokhandlaren från Kabul och… tja, snart har jag väl listat alla jag läst, så jag får nog ta och hejda mig där.

1 kommentar

Nu har jag extrajobb

Publicerat den 5 januari 2006

På måndag börjar jag jobba på Spärrlinjen som telefonförsäljare av deras säkerhetspaket för spärr av betalkort, simkort med mera. Eller rättare sagt, på måndag och tisdag är det utbildning och sen jobbar jag.

Jag hade inte tänkt mig att bli telefonförsäljare, men är beredd att ge det en chans. Produkten är i alla fall vettig och lönen bättre än för annat jag sökt. Planen är att jobba 17-21 tisdag-torsdag, vilket kommer att innebära att jag åker hemifrån vid 10 och kommer hem vid 22 (skola & jobb). Senare om jag ska handla mat på vägen. Kan bli tufft, men vi måste verkligen ha pengar! Hade gärna jobbat mer centralt, förstås… nu måste jag åka ända till Frölunda Torg. Helt okej restid från skolan till jobbet, men sen har jag nästan en timme hem. Det blir att packa med sig mat och böcker varje dag…

1 kommentar

Mjuklandning

Publicerat den 4 januari 2006

Nu har jag landat lite mjukare i den bistra vardagen och allt känns mycket bättre trots att jag fortfarande har alldeles för lite tid. Igår tog vi en mysdag, trots att vi egentligen inte alls hade tid till det. Men det behövdes… Det enda vi gjorde var att mysa och se på film. Gå och köpa falafelrulle. Äta glass.

Eller rättare sagt, jag inledde faktiskt dagen med en vettig sak: jag var på jobbintervju och ska på ytterligare en idag. Mm, och vi fixade lite räkningar och sånt, men det var inte så jobbigt…

Kan man inte få ha såna dagar lite oftare?

1 kommentar

Tillbaka i vardagen

Publicerat den 2 januari 2006

Varför kommer den grå vardagen alltid tillbaks i form av en mental snyting efter att man har varit iväg på annat? Jag tänkte nog att jag kunde ha en någorlunda lugn början på januari, men så känns det inte nu.

Jag klarade inte den jävla bajsmattetentan. Jag hade rätt svar på tillräckligt många frågor men gjorde tydligen andra outgrundliga fel och det känns så hopplöst eftersom jag kommer att tro att jag gör rätt nästa gång också. Vad är det jag missat? Jag har ingen aning. Borde kolla om de kan skicka tentan till mig, fast det kommer säkert inte märkas vad som är fel ändå… Hur kan man få 0 poäng på en fråga med rätt svar? Jag hade alltså 5 poäng, trots att jag hade rätt svar på 3 uppgifter värda 3 poäng styck. Känns så meningslöst att plugga när man tror att man gör rätt men uppenbarligen inte gör det. Jag hoppas att jag kommer på vad jag missat, annars kommer det kännas så jäääääkla meningslöst att börja plugga igen.

Två tentor nu alltså. Japanska den 14:e och analysen den 16:e. Krångla iväg till Linköping igen.

Jag vill skriva om min Egyptenresa, pyssla med bilderna och läsa vidare om intressanta saker jag stött på.

Jag vill summera mitt år, jag brukar ju t.ex. se ut årets låtar, filmer och böcker.

Jag vill slappa och se film. Läsa.

Jag vill skriva om boken jag precis läst ut.

Jag vill att min Sage-lista (med RSS/Atom-prenumerationer) ska kännas som något bra och inte som en oöverstigligt tung börda… vad man missar när man är borta! Ska jag strunta i att läsa ifatt? Lägger jag verkligen så här mycket tid på att läsa slumpmässiga människors nätskriverier?

Idag har jag packat upp, diskat, sökt jobb och allmänt pysslat iordning saker. Är inte direkt munter, varför jag bad Jonas sätta upp lite söta, uppmuntrande lappar till mig innan han åkte till jobbet. Jag har en “Jag älskar dig!” på skärmen. :) Känns lite bra, men jag får försöka glömma att det var mitt eget initiativ… Jävlar vad jag behöver känna mig älskad nu. Det är inte alltid så lätt.

Imorgon ska jag på jobbintervju igen. Jag måste ha jobb. Det blir en hektisk vår, alldeles för mycket att göra som vanligt. Tänk om man kunde vara rik och slippa jobba…

Nu har jag skrivit ett sånt där klagande inlägg som jag inte tycker om.

1 kommentar

Egypten och Oskarshamn

Publicerat den 2 januari 2006

Nu är jag tillbaka i Göteborg igen! Även om jag såg något internetcafé skymta förbi någon gång ibland under veckan i Egypten fanns absolut inte tid för att faktiskt besöka något sådant. Vi hade ett otroligt hektiskt program, fick sova alldeles för lite och var så påskyndade att vi knappt kunde gå på toa i lugn och ro – men i gengäld fick vi se så ofantligt mycket! Ärligt talat skulle jag nog inte orkat med programmet riktigt om jag inte varit såpass intresserad som jag är, men nu ville jag verkligen ha mer hela tiden.

Det känns smått overkligt att jag varit inne i en av de tre Gizapyramiderna, att jag glidit fram med båt på Nilen, att jag varit inne i gravkamrar och tempel och sett flera tusen år gamla byggnader, statyer och reliefer, en del fortfarande med färg kvar på.

Som väntat var det alldeles för stressigt hela tiden. Största besvikelsen var kanske att bara få 15 minuter vid Gizapyramiderna, men rent allmänt var det alltid trist att i stort sett bara ha den tiden guiden stod och pratade och nästan aldrig få gå runt själv och upptäcka. Gissa om jag vill åka tillbaka?

Ganska svårt att fota under sådana stressiga förhållanden och till råga på allt var det ju alltid antingen för stark sol eller knappt något ljus alls… men lite bilder kommer i alla fall upp när jag fått tid att fixa lite och skriva om resan, var så säker.

Hur många har sett ökensand och snö på en och samma dag? Det har jag, i alla fall…

Och mellan resan och nu har jag alltså även hunnit med att fira nyår i Oskarshamn, hemma hos Tomas och Karolina. Sittningens tema var dokusåpor och alla fick en stereotypisk roll att spela. Jag var feministisk flata som tyckte att män som inte hjälper till med hushållsarbetet ska kastreras. Jag var arg. :)

Ska försöka komma ihåg att inte röka cigarr vid tolvslaget nästa år, det smakar så fruktansvärt illa morgonen efter… en puss från älsklingen, däremot, det är ett måste vid nyårsmidnatt!

Lämna en kommentar

Bonnie and Clyde

Publicerat den 21 december 2005

Historien om Bonnie och Clyde, det unga kärleksparet som rånade banker och mördade människor, är absolut fascinerande. Men tyvärr är det inte den historien som berättas i filmen. Det är lätt att bli lurad – den visar till och med faktarutor om de unga tu och så är den precis så som dokumentära spelfilmer brukar vara: fragmentarisk, osammanhängande och knappt ett dugg känslomässigt engagerande. Jag gick på det, eftersom jag inte kunde historien, men när vi sedan kollade upp den på bland annat Wikipedia blev jag besviken… när de ändrat storyn så mycket, hur kommer det sig att de inte ens ändrade den till en särskilt bra film?

FilminfoIMDB: Bonnie and Clyde
Regissör: Arthur Penn
År: 1967
Omdöme (1-5): 2

Lämna en kommentar

Kvinnan och apan

Publicerat den 21 december 2005

Den här boken gillade jag!

Det är svårt att beskriva handlingen på ett rättvist sätt… för egentligen är det kanske inte framförallt vad som händer, utan hur det beskrivs, som jag uppskattar med boken. Peter Høeg skriver härligt konstigt, sarkastiskt, oväntat, nyskapande… han har ett underbart språk! Nu läser jag den förstås i översättning av Ann-Mari Seeberg, så jag får ge en eloge till henne också! Det är alltid svårt att säga att en författare skriver bra när man läser översättningar, lite är det därför jag alltid vill läsa originalspråket om jag kan (om det är engelska eller svenska).

Men hur som helst… jo, det handlar om en kvinna och en apa. Apan kommer till London i en båt, flyr, blir infångad och utsatt för en rad experiment. Kvinnan är danska Madelene, gift med mannen som undersöker apan, Adam Burden. Madelene lever en märklig, alkoholiserad tillvaro som ändras drastiskt när hon beslutar sig för att hjälpa den stackars apan.

Berättelsen bjuder på många överraskningar och oväntade formuleringar, vilket gör boken till en underbar läsupplevelse. Rekommenderas!

BokinfoTitel: Kvinnan och apan
Författare: Høeg, Peter

Lämna en kommentar

Helenas dagar Inlägg