Helenas dagar Inlägg

På det stora hela har 2005 varit ett ganska bra år, ett år då jag blickat framåt mot förbättringar. En stor förbättring var att flytta till Göteborg efter att ha tröttnat på Linköping, men det finns en del kvar att åstadkomma innan utfallet blivit helt och hållet bra – att få en stabil umgängeskrets här, t.ex. Det i särklass allra, allra bästa är att jag delat året med Jonas och att jag verkligen känner att jag hittat rätt kille! Efter dryga två år tillsammans är jag fortfarande sprudlande kär och jag vill verkligen ha honom för alltid. Så har jag aldrig riktigt känt för någon förut. Visst har vi haft besvärliga stunder, det har väl alla, men vi är bäst så det ordnar sig.

2005 i sammanfattning:

• Året började med storm (orkanen Gudrun)!
• Började läsa profilkurser på profilen ”säkra interaktiva datorsystem”.
• Var fadder för en utbytesstudent från Australien.
• Klarade Analys A-tentan och fick dessutom 4.
• Spelade in en alldeles egen film med Jonas och Tobias, samt skådisassistens från Kristoffer och Sven.
• Flyttade till Göteborg.
• Fick brorsbarn nummer fyra, Melker.
• Fyllde 25.
• Började läsa japanska och egyptologi.
• Firade två år tillsammans med världens bästa pojkvän Jonas.
• Skaffade en ritplatta och har börjat försöka (alldeles för lite, vill mer) lära mig rita.
• Åkte till Egypten över jul.

Lite till:

• Började på allvar titta på Hitchcock-filmer och film noir.
• Började se film med engelsk textning för att inte missa dialog. Jättebra, man missar faktiskt ganska mycket utan (och svensk text är störande när engelska talas).
• Har förändrat min syn på bloggar: tidigare klarade jag inte av de vanliga, standardutformade bloggsidorna, men nu har jag accepterat dem och till och med sett fördelar med dem. Antar att det är bra att man inte behöver kunna så mycket för att göra sig hörd på nätet. Och bloggverktygen har kommentarsfunktioner, feeds och annat som folk med egna hemsidor inte alltid orkar fixa. Dock finns det fortfarande ett par bloggställen jag har lite svårare för än andra…
• Har delvis förändrat min syn på mig och Jonas, eller rättare sagt insett att vi aldrig helt och fullt kommer att förstå varandra. Det kanske låter uppgivet, men det är faktiskt mycket bättre att vara medveten om det och försöka undvika att tolka honom utifrån mig själv eftersom det bara leder till förvirring eller till och med att jag blir sårad i onödan.
• Har mått orimligt dåligt av förtryck och objektifiering av kvinnor, varit besvärligt känslig för kvinnokroppsexponeringar och annat skit. Jättejobbigt, vill kunna rycka på axlarna åt det men det går inte. På sätt och vis bra att ha fått upp ögonen och blivit mer medveten – gissa hur mycket skit jag tagit i yngre år utan att fatta? – men samtidigt väldigt påfrestande. Ok, jag kan acceptera ett våldsamt uppvaknande, men hur lång tid måste det ta innan jag kan lugna ner mig?

Har sett att andra listat sina nyårsfiranden genom åren och blev sugen. Här är de jag kan komma ihåg:

Nyårsaftonar:
05/06: Dokusåpasittning hos Tomas & Karolina i Oskarshamn. (Note to self: kom ihåg din note to self nästa gång, för tusan!)
04/05: Demokratisk sittning hos Tomas & Karolina i Oskarshamn. Veronica var med! (Note to self: cigarr smakar äckligt morgonen efter! Rök inte!)
03/05: Tvådagarsfest med sittningar i Jonas korridor i Linköping. Veronica var med!
02/03: På klubben Collide-A-Scope i London med Veronica, Ellinor, Johanna och Alva.
01/02: Lugn hemmakväll med David, god mat och spelet RISK. En promenad ner på stan i kylan för att kolla fyrverkerierna och folk. Hälsade på farfar också.
00/01: Fest hos Kristin i Nyköping.
99/00: Drev runt på stan i Stockholm med Ingela. Lite anti-millennie-hets. Såg Europe-konserten. :) Och svängde förbi slottet och hälsade på exet i högvakten…
98/99: Cruisade runt och drack alkohol i en bil i Redfield, South Dakota (där jag var utbytesstudent).

Nu har jag landat lite mjukare i den bistra vardagen och allt känns mycket bättre trots att jag fortfarande har alldeles för lite tid. Igår tog vi en mysdag, trots att vi egentligen inte alls hade tid till det. Men det behövdes… Det enda vi gjorde var att mysa och se på film. Gå och köpa falafelrulle. Äta glass.

Eller rättare sagt, jag inledde faktiskt dagen med en vettig sak: jag var på jobbintervju och ska på ytterligare en idag. Mm, och vi fixade lite räkningar och sånt, men det var inte så jobbigt…

Kan man inte få ha såna dagar lite oftare?

Varför kommer den grå vardagen alltid tillbaks i form av en mental snyting efter att man har varit iväg på annat? Jag tänkte nog att jag kunde ha en någorlunda lugn början på januari, men så känns det inte nu.

Jag klarade inte den jävla bajsmattetentan. Jag hade rätt svar på tillräckligt många frågor men gjorde tydligen andra outgrundliga fel och det känns så hopplöst eftersom jag kommer att tro att jag gör rätt nästa gång också. Vad är det jag missat? Jag har ingen aning. Borde kolla om de kan skicka tentan till mig, fast det kommer säkert inte märkas vad som är fel ändå… Hur kan man få 0 poäng på en fråga med rätt svar? Jag hade alltså 5 poäng, trots att jag hade rätt svar på 3 uppgifter värda 3 poäng styck. Känns så meningslöst att plugga när man tror att man gör rätt men uppenbarligen inte gör det. Jag hoppas att jag kommer på vad jag missat, annars kommer det kännas så jäääääkla meningslöst att börja plugga igen.

Två tentor nu alltså. Japanska den 14:e och analysen den 16:e. Krångla iväg till Linköping igen.

Jag vill skriva om min Egyptenresa, pyssla med bilderna och läsa vidare om intressanta saker jag stött på.

Jag vill summera mitt år, jag brukar ju t.ex. se ut årets låtar, filmer och böcker.

Jag vill slappa och se film. Läsa.

Jag vill skriva om boken jag precis läst ut.

Jag vill att min Sage-lista (med RSS/Atom-prenumerationer) ska kännas som något bra och inte som en oöverstigligt tung börda… vad man missar när man är borta! Ska jag strunta i att läsa ifatt? Lägger jag verkligen så här mycket tid på att läsa slumpmässiga människors nätskriverier?

Idag har jag packat upp, diskat, sökt jobb och allmänt pysslat iordning saker. Är inte direkt munter, varför jag bad Jonas sätta upp lite söta, uppmuntrande lappar till mig innan han åkte till jobbet. Jag har en “Jag älskar dig!” på skärmen. :) Känns lite bra, men jag får försöka glömma att det var mitt eget initiativ… Jävlar vad jag behöver känna mig älskad nu. Det är inte alltid så lätt.

Imorgon ska jag på jobbintervju igen. Jag måste ha jobb. Det blir en hektisk vår, alldeles för mycket att göra som vanligt. Tänk om man kunde vara rik och slippa jobba…

Nu har jag skrivit ett sånt där klagande inlägg som jag inte tycker om.

Igår firade vi världens mysigaste julafton i förväg, jag och min underbara Jonas. Jag hinner inte skriva så mycket nu, för jag ska alldeles strax iväg med spårvagnen för att hinna med tåget till Nyköping. Imorgon ska jag till Egypten!

Har i alla fall äntligen lagt upp mina EFIT-bilder och några fotodagboksbilder nu, se Fotodagar. Det, samt skrivit om senaste filmen och boken, värst vilken tid det tog…

Hjääälp, har jag fått med mig allt i packningen nu?

God jul! Får se om jag kan skriva något från Egypten, annars återkommer jag senare…