Hoppa till innehåll

Etikett: Provsmakat

Åtta Greenfield-teer

Publicerat den 18 november 2007

Jag har hunnit testa åtta av teerna från Greenfield och hittills gillar jag de rena teerna bättre än de smaksatta. Det är väldigt mysigt att ha många sorter att prova – härligt att välja bland de vackra påsarna. Men jag väntar fortfarande på en riktig smakjackpot.

Betyg enligt skalan

Christmas Mystery
Svart te smaksatt med juliga kryddor och citrus.

Greenfields beskrivning:
Den traditionella vinterdrycken Christmas Mystery är beredd på basen av klassiskt svart te. Klöver och kanel utgör en kryddig underton medan citrusskal ger den en uppfriskande arom som understryker en pikant smak och festlig karaktär av Greenfield Christmas Mystery. Greenfield Christmas Mystery värmer effektivt upp och är uppfriskande.

Mitt intryck:
Ljuvligt kryddig doft möter mig när jag öppnar påsen! Det är gott, jag skulle kunna köpa det, men som alltid när jag testar nya kryddiga teer känner jag att en vanlig chai är svårslagen. Citronsmaken slipper jag egentligen gärna.

Flying Dragon
Grönt te. Rent och gott.

Greenfields beskrivning:
En antik kinesisk tradition av det gröna tedrickandets hemligheter kommer att avslöjas för dig i koppen med Flying Dragon. Klassisk mild smak och delikat arom med en touch av blomdoft gör Flying Dragon till en uppfriskande och stärkande dryck med en positiv effekt på din hälsa.

Mitt intryck:
Märkligt nog fick doften mig först att tänka på lack och sen lakrits. Men det är ett gott, neutralt te.

Festive Grape
Örtte. Rött och otäckt.

Greenfields beskrivning:
Underbart komponerad trio av äpple, nypon och hibiskus skapar basen av Festive Grape. Behaglig söthet från torkade äpplen i harmoni med mild nyponblomma och en pikant syrlighet från hibiskus är uppmjukad med en varm arom av röda vindruvor till en komplex festligt stämmningsfylld smak.

Mitt intryck:
Det luktar russin om påsen. Teet blir rött och ser ganska otäckt ut. Det smakar lite som varm saft, fast utan att vara sött. Det är faktiskt väldigt surt istället. Gott i första klunken, men jag lessnar fort på det syrliga. Ganska mycket hibiskus och det är nog inte riktigt min grej… Det smakar inte te! Känns inte alls bra för magen – jag hällde ut det mesta.

Magic Yunnan +
Svart te. Rent och gott.

Greenfields beskrivning:
Det här teet är odlat högt upp i bergen i det berömda kinesiska Yunnan-provinsen. Greenfield Magic Yunnan kommer omväxlande behaga dig med den originella kombinationen av de två förfinade smakerna av plommon och lätt rök. Den unika smaken av det här teet klargör ditt sinne och föder din fantasi.

Mitt intryck:
Lukten associerade jag till landet. Lite hö och komocka, fast på ett bra sätt. :)

Väldigt lätt rökighet. Den känns, fast inte mycket. Plommonsmaken känner jag inte. Rökigheten är det tydligaste. Lite väl beskt – kanske drog lite länge. Gott ändå, men inget jag kommer köpa.

Classic Breakfast +
Svart te. Väldigt klassiskt.

Greenfields beskrivning:
Bara te av toppkvalité från dom bästa plantagerna i norra Indien är utvalda för Classic Breakfast. Stark, rik smak och mild arom och en långvarigt uppfriskande effekt gör Classic Breakfast till ett idealiskt val av morgonte.

Mitt intryck:
Gott. Klassiskt. Inte mycket att säga.

Spring Melody +
Svart smaksatt te.

Greenfields beskrivning:
Läcker styrka som är karaktäristiskt för dyra teer från Indien. Undertoner av kryddig timjan och sval pepparmint skapar en unik bouquet av Greenfield Spring Melody som är lätt, klar och fräsch som en vårfläkt. Mjuk arom som påminner om frisk gräsdoft understryker den originella smaken. En excellent uppfriskande och törstsläckande dryck.

Mitt intryck:
Söt doft. Lätt fruktig och mintig smak som får mig att associera till ananas. Eftersmaken är mycket mynta, lite för mycket faktiskt. Den påminner även en aning om vårt förkylningste (omskrivet här). Jag blir inte sugen på att köpa den, men den är helt ok att dricka en gång.

Fine Darjeeling
Svart rent te.

Greenfields beskrivning:
En perfekt bouquet av Greenfield Fine Darjeeling är gjord på en kristallklar atmosfär av högtstående plantager i norra Indien, svalt regn och generöst solsmekta sluttningar i Himalaya. Klar smak och lätt blomarom av Greenfield Fine Darjeeling är en dyrbar gåva, mjukt leende av naturen själv.

Mitt intryck:
Mycket gott svart te. Svårt att hitta ord för det – det är ju väldigt standard fast på ett bra sätt.

Earl Grey Fantasy
Svart smaksatt te.

Greenfields beskrivning:
Lätt citrusarom ger en speciell uttrycksfullhet till kompositionen Earl Grey Fantasy. Uppfriskande bergamot framhäver en fin svart tesmak i Earl Grey Fantasy’s bouquet. En välbalanserad dryck, idealisk för eftermiddags- och kvällste.

Mitt intryck:
Lite skum doft faktiskt. Citron och bergamott… Men gott är det! Fast jag gillar verkligen Earl Grey som det är och känner inget större behov av att variera det. Man kan ju droppa citron i vanlig Earl Grey också… Skulle jag köpa någon EG-variant blir det hellre Persian Earl Grey med jasmin.

Återkommer angående de resterande 15 sorterna…

4 kommentarer

Ölblask

Publicerat den 12 augusti 2007

Vi har fortsatt ölprovandet så smått. Nu senast testade vi blask. Vi var införstådda med att inte ha valt de mest smakrika sorterna, men lyckades ändå bli imponerade av den totala avsaknaden av ölkaraktär i en av dem…

Miller har jag hört benämnas som “tjejöl”. Det är förvisso inte en term jag vare sig tycker om eller anser passande, men det ska hur som helst signalera dess lättdruckenhet. Och nog är den lättdrucken, allt. Man har svårt att tro att drycken innehåller 4,7% alkohol.

Miller Lite är ännu blaskigare. Att skilja på denna och Ramlösa i ett blindtest blir en svår utmaning. En väldigt ointressant dryck… men om man vill få i sig alkohol lätt och snabbt, så visst! 4,2 ofattbara %.

Det är överhuvudtaget anmärkningsvärt med ölsorter som får Budweiser att verka smakrik i jämförelse. Detta klassiska blask smakade vi idag och… tja, det gled ner. Lätt. Ska försöka komma ihåg att aldrig betala krogpris för en Bud (om jag inte är otroligt mätt…).

Lämna en kommentar

Ölprovningsprotokoll

Publicerat den 26 juli 2007

Här kommer resultatet av födelsedagens ölprovning. Den observante ser att vi under dagen hann med fyra av de sex sorter jag fick, de övriga två sparade vi till igår kväll. Får försvara oss med att vi faktiskt hade vin på födelsedagen också. :)

Omdömesskala:

Namn: Liberty Ale
Typ: Ale
Tid: 2007-07-22 12:40
Plats: Silvertärnan på väg mot Kårholmen
Omdöme:
Eftersom vi glömde vår frukost hemma (!) köpte vi varsin vaniljkrämsfylld bulle när vi kom till Saltholmen. Direkt efter bullätandet drack vi Liberty Ale och kanske är det delvis därför som den inte imponerade. Ölen kändes ganska besk och skarp (i kontrast till bullen?), utan särskilt mycket fyllighet. En smula fruktigt – “torkad frukt och engelsk apelsinmarmelad” enligt Bolagets smakbeskrivning. Eftersmaken och rapsmaken var nog godare än dricksmaken. Fullt drickbar öl, men inte särskilt intressant. Kanske hade kommit bättre till sin rätt med annat sällskap än söta bullar…

Namn: Nils Oscar Imperial Stout
Typ: Stout
Tid: 2007-07-22 14:10
Plats: Kårholmen
Omdöme:
Svart som natten! Noll transparens! Doftar lite tjära och smakar ganska mycket rök. Eftersmaken känns som att sitta på en inrökt gammal pub. Inte på ett dåligt sätt, jag gillar det. Den känns rejäl, mättande utan att vara sådär hopplöst mättande. Snällare än t.ex. Guinness, men ändå duktigt mörk och man dricker nog inte gärna alltför många på raken. 7-procentig, men känns inte alls spritig. Kuriosa: Kan med fördel lagras i upp till 6 år! Testets favorit!

Namn: Singha
Typ: Ljus lager
Tid: 2007-07-22 15:15
Plats: Silvertärnan på väg mot Saltholmen
Omdöme:
Efter NOIS förväntade vi oss att en ljus lager skulle kännas som lättölsblask, men överraskades faktiskt av smakrikheten. Den var inte så mesig som vi hade trott, men givetvis helt klart lättare, mer läskande och “fruktig”. Jag sätter fnuttar på fruktig eftersom jag egentligen har svårt att koppla samman begreppet med öl – jag tycker att frukt är friskt och läskande, medan öl egentligen alltid är ganska unket, fast på ett bra sätt. Uppfattade Singha som en väldigt lagom öl som säkert går utmärkt att mängddricka.

Namn: Brooklyn Lager
Typ: Ljus lager
Tid: 2007-07-22 19:00
Plats: Bergakungen, i biosalong
Omdöme:
Jag får dessvärre erkänna att jag var mer koncentrerad på filmen än ölen. Använde i princip ölen till att skölja ner popcorn. Vi valde en ljus lager till detta, just för att inte behöva känna att vi missade alltför mycket. En ljus lager är en ljus lager, liksom. Helt okej öl.

Namn: Kronenbourg 1664 Blanc
Typ: Veteöl
Tid: 2007-07-25 21:30
Plats: Köksbordet
Omdöme:
Jag har inte gillat de veteöl jag smakat tidigare och jag gillar inte den här heller. Det smakar inte öl! Jonas associerade till Kriek, jag tänkte på Strongbow och liknande cidersorter. Men framför allt tycker jag att jästigheten gör att det smakar fulvin. Och frukt. Efter många förslag enades vi om passionsfrukt – den där lite beska smaken som kommer precis när man biter i kärnorna. Det är sliskigt och surt på samma gång, men åtminstone lite lättare än de veteöl jag tidigare testat. Men jag häller över en del av mitt i Jonas glas, för jag klarar inte av att dricka särskilt mycket av detta… fast flaskan var grymt snygg och blå! :)

Namn: Staropramen Dark
Typ: Mörk lager
Tid: 2007-07-25 22:00
Plats: Köksbordet + filmsoffan
Omdöme:
Yes! Underbart med en riktig öl efter jästslisket. Staropramen kan man alltid lita på. Den här är lite lagom mörk – den är brun och släpper igenom lite ljus. Den smakar mörkt, en aning rök och knäckebröd, men är ändå ganska lättdrucken. 4,4% alkohol, så den är ganska snäll både smak-, mättnads- och spritmässigt. Bra om man vill dricka flera!

6 kommentarer

Provsmakat: Cameleon (vin), Chaikhana (te) och Yogi (te)

Publicerat den 24 juni 2007

På midsommarafton drack vi ett vin jag gärna vill komma ihåg: Cameleon Malbec # 6581. En ny malbec, alltså, liksom favoriten Trivento. Det smakade sött och fylligt och var faktiskt riktigt bra. Inte ett spår av otäck syrlighet. Jonas satt med smakbeskrivningen och lät mig gissa, jag prickade in fruktigt, blåbär/mörka bär och fat men det smakar även ungdomligt, viol och vanilj enligt bolaget. Violen kändes faktiskt när vi visste om det. Till vår förvåning upptäckte vi med korkskruven i högsta hugg att flaskan hade skruvkork, vilket också är värt att notera. Ett utmärkt picnic- eller på-språng-vin med andra ord. Jag köper det gärna igen. 67 kronor kostade det.

För ett tag sedan hade vi besök av Jonas rollspelsvän Anders. Han hade med sig ett riktigt gott te från Chaikhana – det tyckte jag var extra roligt eftersom Sericea tipsade om stället i en kommentar till ett inlägg nyligen. Tror att blandningen är Chaikhana Breakfast Blend och jag vet inte riktigt vad det är, men gott är det. Det är väldigt rakt på sak, utan larv och överraskande smaksättningar, och det menar jag på ett bra sätt.

Jag köpte även Yogi-te från Indiska för ett tag sedan. Det är alltså egentligen inte te i vanlig benämning, utan en blandning av kryddor. Inte helt olikt chai, fast utan själva teet då. :) Jag gillar att hälla kryddbitarna i botten av muggen och låta dem ligga kvar där. Ett väldigt mysigt te, som passar bra om man inte vill bli alltför uppiggad som man ju kan bli av riktigt te.

3 kommentarer

Provsmakat: GB Yoghurtglass med gräddkolasås

Publicerat den 20 maj 2007

Vi testade en ny glass idag, nämligen GB Yoghurtglass med gräddkolasås:

GB Yoghurtglass med gräddkolasås

Jag tyckte mycket bra om den! Vår standardglass, som vi alltid har hemma, är GB Big Pack Light Vanilj och den smakar verkligen gräddigt gott utan att ge den där äckliga mättnadskänslan. Eftersom jag vant mig vid den reagerar jag starkt på gräddglass numera, det är helt enkelt inte trevligt att bli så där mätt av glass. Då är yoghurtglass perfekt! Lätt, läskande och fräscht och gräddkolasmaken var god utan att ta överhanden. Jag vill jättegärna prova skogsbärsvarianten också och hoppas att det kommer fler sorter.

2 kommentarer

Provsmakat: Munkte bättre än Gute!

Publicerat den 20 maj 2007

“Inspirerad av dofterna i klosterträdgården. Örtrik och söt.” (Beskrivning av munkte från Kränku)

Efter att ha blivit måttligt förtjust i den populära guteblandningen från Kränku riktades min nyfikenhet i stället mot deras munkte. Tack vare Kränkus utmärkta information om återförsäljare – det framgår vilka sorter varje återförsäljare har – kunde jag ta mig till Tea’s i Haga och inhandla teet. Påsen är i vanlig ordning jättegullig:

Munkte från Kränku

Det första som slog mig när jag öppnade påsen: det luktar bubbelgum! Doften är verkligen söt och stark. I vanlig ordning är smaken på själva teet mildare än doften och det är nog bra i det här fallet… Smaken har något som påminner om den kända söderblandningen som jag skrivit om tidigare, men vid en närmare jämförelse var det lätt att känna skillnaden.

Jag lär inte få några problem att göra slut på min påse munkte. Det här tycker jag mycket bättre om än guteblandningen. Smaken påminner om sommar! Det är lite för sött för att bli ett standardte för mig, men funkar helt klart som en god sort att variera med.

Haha! Om man googlar (på .com-varianten) på munkte får man det vänliga förslaget: “Did you mean: monkey?”

4 kommentarer

Provsmakat: Gute, ett te jag inte tyckte om

Publicerat den 22 april 2007

Nu har jag provat gotländska Kränkus smått legendariska Guteblandning som jag varit nyfiken på ett tag. “Svart te, apelsinskal, solrosblommor samt arom av grenadin och likör”, lyder beskrivningen hos Kahls.

Jag tycker det smakar lakrits och citrus och lite blaskigt. Jag tycker inte alls om det, faktiskt. Lakrits i tesammanhang är inte någonting positivt för mig. Känns lite snopet, eftersom jag så länge haft denna sort på min mentala vilja-prova-lista.

Fast påsen var ju söt i alla fall:

Om du är illustrationsintresserad, missa förresten inte att Kränku har en tävling på sin webbsida nu där man kan designa bilden till den nya borgarblandningen. Man kan vinna ett presentkort hos Kränku värt 1000 kr. Och ja, de har fler teer än gute, men jag har inte testat dem.

Någon som vill byta till sig ett påbörjat hekto gute mot något annat te?

6 kommentarer

Provsmakat: Fyra påsteer

Publicerat den 18 mars 2007

Jag köper inte påste så ofta, men ibland blir jag väldigt nyfiken på någon särskild smak. Dessutom kan det ibland vara smidigt att slippa mecka med tekulor, även om det är sättet jag egentligen föredrar.

Liptons Indian Spice var en av fyra sorter i en låda vi köpte till vår Ölandssemester i somras. Indian Spice var inte helt oväntat favoriten och nu har jag köpt en låda med den. Den är kryddig och lite söt på en och samma gång, en bra kombination. Den beskrivs som indiskt te smaksatt med röda frukter och kardemumma. Mums!

Liptons Persian Earl Grey läste jag om hos Christina och blev väldigt nyfiken på. Jag tycker om Earl Grey, som ju är smaksatt med bergamott, och i denna variant finns även jasmin. En spännande blandning och ett gott te.

Dessutom måste jag nämna teerna vi köpte under Parisvistelsen över nyår, även om de säkert inte går att få tag på här. Lipton-sorten borde ju teoretiskt sett kunna gå, men jag har aldrig hittat den och jag är inte motiverad att leta. Den är nämligen inte alls god. Det är alltså Lipton Infusions Mexique som smakar kanel och kakao. Kanelte är ju gott, men inte blandat med syntetsött chokladslisk. Usch. Jag tyckte faktiskt så illa om den att vi köpte en ny sort, nämligen ett helt vanligt icke smaksatt grönt te av Carrefours egna märke. Mycket godare.

7 kommentarer

Provsmakat: Rooibos Skogsrå och svart chai-te

Publicerat den 18 mars 2007

Sist jag handlade lösviktste blev det dessa två sorter:

Rooibos skogsrå
Jag hittar ingen exakt beskrivning, men detta är alltså ett rött te med blåbär och sen tror jag det är hallon och några blå blomblad. Spännande och gott, men rejält sött. När jag druckit en kopp vill jag inte ha en till. Det är inte ett allround-te för mig, men är gott som något lite annorlunda.

Svart chai
Klassiskt och gott te med himmelsk doft och kryddig smak. Alltid ett säkert kort.

Lämna en kommentar

Provsmakat: Morotsbiffar, färdigmat

Publicerat den 25 februari 2007

2 st = 15 kr för dessa morotsbiffsportioner som syns på bilderna nedanför var ett erbjudande vi inte kunde motstå. ‘Vegetarisk färdigmat’ och ‘billigt’ är annars begrepp som inte riktigt fungerar ihop.

Omdömet då? Jo faktiskt, jag är imponerad över smaken. Visst är det lite soggigt och konstigt à la fryst mat, men det är gott. Mina hemgjorda morotsbiffar är såklart godare, men såsen till denna rätt är riktigt bra.


Fryst


Micrad

Om jag någonsin börjar köpa färdigrätter önskar jag att den här finns tillgänglig. Det är alltså “morotsbiff med potatis, skogssvampssås och broccoli” från Ecab djupfryst, Gröna köket.

Och jo, snart ska jag rätta manus, men man måste ju äta också…

1 kommentar